← Back to feed

”Det finns pengar – men inte till oss”

Permalink
Published: 2026-03-06 15:12:37
Discovered: 2026-04-01 10:08:07
Hash: 9b41bc18942f68d3e74bd8ff8087fb3727607d82
https://proletaren.se/artikel/det-finns-pengar-men-inte-till-oss/
Description
Proletären har gått igenom de tio kommuner i Sverige som betalar lägst snittlön till undersköterskor. Näst längst ned på listan finns Ockelbo kommun där Maria Jacobsson arbetar som undersköterska. – Det här värmer verkligen i bröstet, säger Maria Jacobsson när Proletären informerar om löneläget i kommunen. Hon försöker hitta en förklaring. – Ockelbo är en […]
Content
Proletären har gått igenom de tio kommuner i Sverige som betalar lägst snittlön till undersköterskor. Näst längst ned på listan finns Ockelbo kommun där Maria Jacobsson arbetar som undersköterska.

– Det här värmer verkligen i bröstet, säger Maria Jacobsson när Proletären informerar om löneläget i kommunen.

Maria Jacobsson jobbar som undersköterska i Ockelbo kommun. Foto: Privat.

Hon försöker hitta en förklaring.

– Ockelbo är en liten kommun och skatteintäkterna är väl inte de bästa. Men frågan är ju då var cheferna tjänar…

Enligt Proletärens granskning så tjänar socialförvaltningens förvaltningschef i Ockelbo 82.400 kronor i månaden.

– Se där. Det finns pengar med andra ord, säger Maria Jacobsson.

Men undersköterskornas problem ligger inte bara i lönekuvertet. Maria Jacobsson beskriver en vardag där allt mäts i minuter.

– Vi springer och jagar tid hela tiden. Vi tittar på klockan i stället för på människan framför oss.

Hon beskriver morgonrutiner som enligt planeringen ska klaras av på 20 minuter:

– Du ska ta upp en person ur sängen, sköta hygien, borsta tänder, hjälpa till med toalettbesök, fixa frukost, ge medicin, kanske starta en tvättmaskin. Det är omöjligt.

När tiden inte räcker finns bara ett alternativ.

– Antingen springer du snabbare. Eller så tummar du på kvalitén.

Hon menar att yrkeskåren måste gå samman för att få bort dessa problem.

– Vad vi egentligen borde göra är att gå ihop och säga: ”Nu gör vi allt till punkt och pricka. Vi skyndar inte mer”. Det spelar faktiskt ingen roll vad till exempel Kommunal gör i denna fråga, så länge inte medlemmarna eller vi på golvet är villiga att agera.

Ungefär sex mil från Ockelbo ligger Bollnäs. Där är snittlönen för en undersköterska 29.353 kronor i månaden. Tindra Sundbom arbetar inom hemtjänsten i kommunen.

När hon får höra att kommunen ligger i botten av löneligan suckar hon.

– Jag är inte förvånad. Vi har hög nöjdhet i hemtjänsten, men det märks inte i lönen.

Tindra Sundbom jobbar som undersköterska i Bollnäs kommun. Foto: Privat

– Efter att räkningarna är betalda finns det inte mycket kvar. Jag skulle vilja kunna resa, spara pengar eller kanske gå en kurs med hunden. Det går inte just nu.

Varför tror du att lönerna är så låga i just Bollnäs?

– De som bestämmer måste börja inse att det här inte är hållbart. Cheferna ser inte vad vi gör och de vet inte hur det är på golvet. De skulle behöva gå ut och se hur verkligheten är.

Hon beskriver samma verklighet som Maria Jacobsson i Ockelbo – en minutstyrning som inte går ihop.

– Jag får ont i hjärtat över att behöva stressa hela tiden. Det är inte så här det ska gå till inom hemtjänsten.

Tindra lyfter också en annan konflikt inom yrkeskåren: de individuella lönerna. Just nu utbildar hon nyanställd personal som tjänar mer än hon själv.

– De kan få flera tusen mer i månaden. Vilket är väldigt orättvist.

Något som spär på orättvisan är att lönesystemet mestadels premierar det som syns i statistiken, menar Tindra Sundbom.

– Om du gör allt ordentligt och följer rutiner tar det längre tid. Men då riskerar du samtidigt att framstå som mindre effektiv. Just nu är det siffror och det som går att mäta som styr.

I Malå har Stina Oskarsson arbetat som undersköterska i 20 år. Hon har fortfarande inte nått över 30.000 kronor i månaden.

– Att lönerna här är så låga förvånar mig inte. Men det är under all kritik. Vi utför ett viktigt arbetet och jag kan hålla med om att vi inte får betalt för det vi gör – att värna om människor.

Varför tror du att löneläget är så pass lågt i Malå?

– Det handlar ju om ekonomi. Dåliga prioriteringar och dålig planering.

– Jag har slutat läsa om politik nu för tiden. Det blir liksom ingen skillnad. Prata går ju alltid, men det tycks vara svårare att göra någon konkret.

Efter två decennier i yrket märker hon en tydlig förändring.

– För 20 år sedan fanns det mer tid. Nu far man hit och dit och får stresspåslag varje dag. Det är väl en konsekvens av effektiviseringarna.

Hon blir tyst en stund innan hon fortsätter:

– Det finns inget människovärde kvar. Varken för oss eller för de äldre. Jag sliter ut kroppen. Och får ingenting tillbaka.

History (2 versions shown )

Changes

From 2026-03-06 15:12:37 (discovered: 2026-04-01 10:08:07) hash: 9b41bc18942f68d3e74bd8ff8087fb3727607d82
To 2026-03-06 15:12:37 (discovered: 2026-04-01 10:08:07) hash: 9b41bc18942f68d3e74bd8ff8087fb3727607d82
Title
”Det finns pengar – men inte till oss”
Description
Proletären har gått igenom de tio kommuner i Sverige som betalar lägst snittlön till undersköterskor. Näst längst ned på listan finns Ockelbo kommun där Maria Jacobsson arbetar som undersköterska. – Det här värmer verkligen i bröstet, säger Maria Jacobsson när Proletären informerar om löneläget i kommunen. Hon försöker hitta en förklaring. – Ockelbo är en […]
Content
Proletären har gått igenom de tio kommuner i Sverige som betalar lägst snittlön till undersköterskor. Näst längst ned på listan finns Ockelbo kommun där Maria Jacobsson arbetar som undersköterska. – Det här värmer verkligen i bröstet, säger Maria Jacobsson när Proletären informerar om löneläget i kommunen. Maria Jacobsson jobbar som undersköterska i Ockelbo kommun. Foto: Privat. Hon försöker hitta en förklaring. – Ockelbo är en liten kommun och skatteintäkterna är väl inte de bästa. Men frågan är ju då var cheferna tjänar… Enligt Proletärens granskning så tjänar socialförvaltningens förvaltningschef i Ockelbo 82.400 kronor i månaden. – Se där. Det finns pengar med andra ord, säger Maria Jacobsson. Men undersköterskornas problem ligger inte bara i lönekuvertet. Maria Jacobsson beskriver en vardag där allt mäts i minuter. – Vi springer och jagar tid hela tiden. Vi tittar på klockan i stället för på människan framför oss. Hon beskriver morgonrutiner som enligt planeringen ska klaras av på 20 minuter: – Du ska ta upp en person ur sängen, sköta hygien, borsta tänder, hjälpa till med toalettbesök, fixa frukost, ge medicin, kanske starta en tvättmaskin. Det är omöjligt. När tiden inte räcker finns bara ett alternativ. – Antingen springer du snabbare. Eller så tummar du på kvalitén. Hon menar att yrkeskåren måste gå samman för att få bort dessa problem. – Vad vi egentligen borde göra är att gå ihop och säga: ”Nu gör vi allt till punkt och pricka. Vi skyndar inte mer”. Det spelar faktiskt ingen roll vad till exempel Kommunal gör i denna fråga, så länge inte medlemmarna eller vi på golvet är villiga att agera. Ungefär sex mil från Ockelbo ligger Bollnäs. Där är snittlönen för en undersköterska 29.353 kronor i månaden. Tindra Sundbom arbetar inom hemtjänsten i kommunen. När hon får höra att kommunen ligger i botten av löneligan suckar hon. – Jag är inte förvånad. Vi har hög nöjdhet i hemtjänsten, men det märks inte i lönen. Tindra Sundbom jobbar som undersköterska i Bollnäs kommun. Foto: Privat – Efter att räkningarna är betalda finns det inte mycket kvar. Jag skulle vilja kunna resa, spara pengar eller kanske gå en kurs med hunden. Det går inte just nu. Varför tror du att lönerna är så låga i just Bollnäs? – De som bestämmer måste börja inse att det här inte är hållbart. Cheferna ser inte vad vi gör och de vet inte hur det är på golvet. De skulle behöva gå ut och se hur verkligheten är. Hon beskriver samma verklighet som Maria Jacobsson i Ockelbo – en minutstyrning som inte går ihop. – Jag får ont i hjärtat över att behöva stressa hela tiden. Det är inte så här det ska gå till inom hemtjänsten. Tindra lyfter också en annan konflikt inom yrkeskåren: de individuella lönerna. Just nu utbildar hon nyanställd personal som tjänar mer än hon själv. – De kan få flera tusen mer i månaden. Vilket är väldigt orättvist. Något som spär på orättvisan är att lönesystemet mestadels premierar det som syns i statistiken, menar Tindra Sundbom. – Om du gör allt ordentligt och följer rutiner tar det längre tid. Men då riskerar du samtidigt att framstå som mindre effektiv. Just nu är det siffror och det som går att mäta som styr. I Malå har Stina Oskarsson arbetat som undersköterska i 20 år. Hon har fortfarande inte nått över 30.000 kronor i månaden. – Att lönerna här är så låga förvånar mig inte. Men det är under all kritik. Vi utför ett viktigt arbetet och jag kan hålla med om att vi inte får betalt för det vi gör – att värna om människor. Varför tror du att löneläget är så pass lågt i Malå? – Det handlar ju om ekonomi. Dåliga prioriteringar och dålig planering. – Jag har slutat läsa om politik nu för tiden. Det blir liksom ingen skillnad. Prata går ju alltid, men det tycks vara svårare att göra någon konkret. Efter två decennier i yrket märker hon en tydlig förändring. – För 20 år sedan fanns det mer tid. Nu far man hit och dit och får stresspåslag varje dag. Det är väl en konsekvens av effektiviseringarna. Hon blir tyst en stund innan hon fortsätter: – Det finns inget människovärde kvar. Varken för oss eller för de äldre. Jag sliter ut kroppen. Och får ingenting tillbaka.

Versions

  1. 2026-03-06 15:12:37
    Discovered: 2026-04-01 10:08:07 Hash: 9b41bc18942f68d3e74bd8ff8087fb3727607d82
    Title:
    ”Det finns pengar – men inte till oss”
    Description:
    Proletären har gått igenom de tio kommuner i Sverige som betalar lägst snittlön till undersköterskor. Näst längst ned på listan finns Ockelbo kommun där Maria Jacobsson arbetar som undersköterska. – Det här värmer verkligen i bröstet, säger Maria Jacobsson när Proletären informerar om löneläget i kommunen. Hon försöker hitta en förklaring. – Ockelbo är en […]
    Content
    Proletären har gått igenom de tio kommuner i Sverige som betalar lägst snittlön till undersköterskor. Näst längst ned på listan finns Ockelbo kommun där Maria Jacobsson arbetar som undersköterska.

    – Det här värmer verkligen i bröstet, säger Maria Jacobsson när Proletären informerar om löneläget i kommunen.

    Maria Jacobsson jobbar som undersköterska i Ockelbo kommun. Foto: Privat.

    Hon försöker hitta en förklaring.

    – Ockelbo är en liten kommun och skatteintäkterna är väl inte de bästa. Men frågan är ju då var cheferna tjänar…

    Enligt Proletärens granskning så tjänar socialförvaltningens förvaltningschef i Ockelbo 82.400 kronor i månaden.

    – Se där. Det finns pengar med andra ord, säger Maria Jacobsson.

    Men undersköterskornas problem ligger inte bara i lönekuvertet. Maria Jacobsson beskriver en vardag där allt mäts i minuter.

    – Vi springer och jagar tid hela tiden. Vi tittar på klockan i stället för på människan framför oss.

    Hon beskriver morgonrutiner som enligt planeringen ska klaras av på 20 minuter:

    – Du ska ta upp en person ur sängen, sköta hygien, borsta tänder, hjälpa till med toalettbesök, fixa frukost, ge medicin, kanske starta en tvättmaskin. Det är omöjligt.

    När tiden inte räcker finns bara ett alternativ.

    – Antingen springer du snabbare. Eller så tummar du på kvalitén.

    Hon menar att yrkeskåren måste gå samman för att få bort dessa problem.

    – Vad vi egentligen borde göra är att gå ihop och säga: ”Nu gör vi allt till punkt och pricka. Vi skyndar inte mer”. Det spelar faktiskt ingen roll vad till exempel Kommunal gör i denna fråga, så länge inte medlemmarna eller vi på golvet är villiga att agera.

    Ungefär sex mil från Ockelbo ligger Bollnäs. Där är snittlönen för en undersköterska 29.353 kronor i månaden. Tindra Sundbom arbetar inom hemtjänsten i kommunen.

    När hon får höra att kommunen ligger i botten av löneligan suckar hon.

    – Jag är inte förvånad. Vi har hög nöjdhet i hemtjänsten, men det märks inte i lönen.

    Tindra Sundbom jobbar som undersköterska i Bollnäs kommun. Foto: Privat

    – Efter att räkningarna är betalda finns det inte mycket kvar. Jag skulle vilja kunna resa, spara pengar eller kanske gå en kurs med hunden. Det går inte just nu.

    Varför tror du att lönerna är så låga i just Bollnäs?

    – De som bestämmer måste börja inse att det här inte är hållbart. Cheferna ser inte vad vi gör och de vet inte hur det är på golvet. De skulle behöva gå ut och se hur verkligheten är.

    Hon beskriver samma verklighet som Maria Jacobsson i Ockelbo – en minutstyrning som inte går ihop.

    – Jag får ont i hjärtat över att behöva stressa hela tiden. Det är inte så här det ska gå till inom hemtjänsten.

    Tindra lyfter också en annan konflikt inom yrkeskåren: de individuella lönerna. Just nu utbildar hon nyanställd personal som tjänar mer än hon själv.

    – De kan få flera tusen mer i månaden. Vilket är väldigt orättvist.

    Något som spär på orättvisan är att lönesystemet mestadels premierar det som syns i statistiken, menar Tindra Sundbom.

    – Om du gör allt ordentligt och följer rutiner tar det längre tid. Men då riskerar du samtidigt att framstå som mindre effektiv. Just nu är det siffror och det som går att mäta som styr.

    I Malå har Stina Oskarsson arbetat som undersköterska i 20 år. Hon har fortfarande inte nått över 30.000 kronor i månaden.

    – Att lönerna här är så låga förvånar mig inte. Men det är under all kritik. Vi utför ett viktigt arbetet och jag kan hålla med om att vi inte får betalt för det vi gör – att värna om människor.

    Varför tror du att löneläget är så pass lågt i Malå?

    – Det handlar ju om ekonomi. Dåliga prioriteringar och dålig planering.

    – Jag har slutat läsa om politik nu för tiden. Det blir liksom ingen skillnad. Prata går ju alltid, men det tycks vara svårare att göra någon konkret.

    Efter två decennier i yrket märker hon en tydlig förändring.

    – För 20 år sedan fanns det mer tid. Nu far man hit och dit och får stresspåslag varje dag. Det är väl en konsekvens av effektiviseringarna.

    Hon blir tyst en stund innan hon fortsätter:

    – Det finns inget människovärde kvar. Varken för oss eller för de äldre. Jag sliter ut kroppen. Och får ingenting tillbaka.
  2. 2026-03-06 15:12:37
    Discovered: 2026-04-01 10:08:07 Hash: 9b41bc18942f68d3e74bd8ff8087fb3727607d82
    Title:
    ”Det finns pengar – men inte till oss”
    Description:
    Proletären har gått igenom de tio kommuner i Sverige som betalar lägst snittlön till undersköterskor. Näst längst ned på listan finns Ockelbo kommun där Maria Jacobsson arbetar som undersköterska. – Det här värmer verkligen i bröstet, säger Maria Jacobsson när Proletären informerar om löneläget i kommunen. Hon försöker hitta en förklaring. – Ockelbo är en […]
    Content
    Proletären har gått igenom de tio kommuner i Sverige som betalar lägst snittlön till undersköterskor. Näst längst ned på listan finns Ockelbo kommun där Maria Jacobsson arbetar som undersköterska.

    – Det här värmer verkligen i bröstet, säger Maria Jacobsson när Proletären informerar om löneläget i kommunen.

    Maria Jacobsson jobbar som undersköterska i Ockelbo kommun. Foto: Privat.

    Hon försöker hitta en förklaring.

    – Ockelbo är en liten kommun och skatteintäkterna är väl inte de bästa. Men frågan är ju då var cheferna tjänar…

    Enligt Proletärens granskning så tjänar socialförvaltningens förvaltningschef i Ockelbo 82.400 kronor i månaden.

    – Se där. Det finns pengar med andra ord, säger Maria Jacobsson.

    Men undersköterskornas problem ligger inte bara i lönekuvertet. Maria Jacobsson beskriver en vardag där allt mäts i minuter.

    – Vi springer och jagar tid hela tiden. Vi tittar på klockan i stället för på människan framför oss.

    Hon beskriver morgonrutiner som enligt planeringen ska klaras av på 20 minuter:

    – Du ska ta upp en person ur sängen, sköta hygien, borsta tänder, hjälpa till med toalettbesök, fixa frukost, ge medicin, kanske starta en tvättmaskin. Det är omöjligt.

    När tiden inte räcker finns bara ett alternativ.

    – Antingen springer du snabbare. Eller så tummar du på kvalitén.

    Hon menar att yrkeskåren måste gå samman för att få bort dessa problem.

    – Vad vi egentligen borde göra är att gå ihop och säga: ”Nu gör vi allt till punkt och pricka. Vi skyndar inte mer”. Det spelar faktiskt ingen roll vad till exempel Kommunal gör i denna fråga, så länge inte medlemmarna eller vi på golvet är villiga att agera.

    Ungefär sex mil från Ockelbo ligger Bollnäs. Där är snittlönen för en undersköterska 29.353 kronor i månaden. Tindra Sundbom arbetar inom hemtjänsten i kommunen.

    När hon får höra att kommunen ligger i botten av löneligan suckar hon.

    – Jag är inte förvånad. Vi har hög nöjdhet i hemtjänsten, men det märks inte i lönen.

    Tindra Sundbom jobbar som undersköterska i Bollnäs kommun. Foto: Privat

    – Efter att räkningarna är betalda finns det inte mycket kvar. Jag skulle vilja kunna resa, spara pengar eller kanske gå en kurs med hunden. Det går inte just nu.

    Varför tror du att lönerna är så låga i just Bollnäs?

    – De som bestämmer måste börja inse att det här inte är hållbart. Cheferna ser inte vad vi gör och de vet inte hur det är på golvet. De skulle behöva gå ut och se hur verkligheten är.

    Hon beskriver samma verklighet som Maria Jacobsson i Ockelbo – en minutstyrning som inte går ihop.

    – Jag får ont i hjärtat över att behöva stressa hela tiden. Det är inte så här det ska gå till inom hemtjänsten.

    Tindra lyfter också en annan konflikt inom yrkeskåren: de individuella lönerna. Just nu utbildar hon nyanställd personal som tjänar mer än hon själv.

    – De kan få flera tusen mer i månaden. Vilket är väldigt orättvist.

    Något som spär på orättvisan är att lönesystemet mestadels premierar det som syns i statistiken, menar Tindra Sundbom.

    – Om du gör allt ordentligt och följer rutiner tar det längre tid. Men då riskerar du samtidigt att framstå som mindre effektiv. Just nu är det siffror och det som går att mäta som styr.

    I Malå har Stina Oskarsson arbetat som undersköterska i 20 år. Hon har fortfarande inte nått över 30.000 kronor i månaden.

    – Att lönerna här är så låga förvånar mig inte. Men det är under all kritik. Vi utför ett viktigt arbetet och jag kan hålla med om att vi inte får betalt för det vi gör – att värna om människor.

    Varför tror du att löneläget är så pass lågt i Malå?

    – Det handlar ju om ekonomi. Dåliga prioriteringar och dålig planering.

    – Jag har slutat läsa om politik nu för tiden. Det blir liksom ingen skillnad. Prata går ju alltid, men det tycks vara svårare att göra någon konkret.

    Efter två decennier i yrket märker hon en tydlig förändring.

    – För 20 år sedan fanns det mer tid. Nu far man hit och dit och får stresspåslag varje dag. Det är väl en konsekvens av effektiviseringarna.

    Hon blir tyst en stund innan hon fortsätter:

    – Det finns inget människovärde kvar. Varken för oss eller för de äldre. Jag sliter ut kroppen. Och får ingenting tillbaka.