Under 2010-talet växte radikalhögern kraftigt i nästan alla europeiska länder inklusive i Sverige och i nästan alla europeiska länder inklusive i Sverige handlade det om ett enda stort parti som i många fall gick från 5% till 20-25% på rekordtid. Visst fanns det redan då flera mindre och än mer extrema partier men de var […]
Content
Under 2010-talet växte radikalhögern kraftigt i nästan alla europeiska länder inklusive i Sverige och i nästan alla europeiska länder inklusive i Sverige handlade det om ett enda stort parti som i många fall gick från 5% till 20-25% på rekordtid. Visst fanns det redan då flera mindre och än mer extrema partier men de var fortfarande marginella och mycket små.
Under 2020-talet har dock flera av dessa mindre partier börjat utmana det stora radikalhögerpartiet. I många länder runtom i Europa stjäl numera ett eller flera mindre radikalhögerpartier 100 000-tals och i vissa fall miljontals röster från det tidigare dominerande partiet såsom i bland annat Polen, Nederländerna, Italien och Storbritannien. I en del av dessa länder handlar tappet till de mindre och mer radikala partierna i vissa fall om 5-10% och oftast är det ungdomen som överger det gamla och stora högerpopulistpartiet och flockas runt de extrema uppstickarna.
Nu ser det ut som att turen även har kommit till Sverige vad gäller denna utveckling där SD länge har totaldominerat den svenska radikalhögerscenen. I både 2018 och 2022 års val stal AfS, MED, NMR och ytterligare några mikropartier visserligen lite mer än 0,5% från SD men i årets val tyder mycket på att tappet till de mindre partierna kommer att bli rejält mycket större än så.
Att Örebropartiet (ÖP) nyligen erhöll nästan 30% i Sentios undersökning för Örebro län, att AfS, MED, ÖP och ytterligare några småpartier ligger på sammanlagt över 2% i Nordisk opinions undersökning samt att en omröstning på X nyligen gav vid handen att SD inte längre är det helt och hållet dominerande partiet bland högerradikaler på X är helt enkelt flera tecken i tiden på att radikalhögern numera förökar sig genom delning även i Sverige. Samtidigt är jag medveten om att Sentio och Nordisk opinion inte är så tillförlitliga och inte heller säger en privat omröstning på X kanske så mycket men min bedömning är ändå att något håller på att ske vad gäller stödet för småpartierna i just årets val och att den allmänna europeiska trenden att radikalhögern förökar sig genom delning därmed också har nått Sverige.
Om jag har rätt i detta (det återstår så klart att se på valdagen) så förklarar det också varför övriga partier tidvis är så stora i flera opinionsundersökningar och varför rekordhöga procentandelar av de unga männen sympatiserar med övriga partier liksom sist men inte minst varför SD inte längre växer. Betydande delar av ungdomen håller antagligen på att överge SD och går i stället över till de mer radikala småpartierna (ungdomar har som bekant alltid velat gå i bräschen, vara mest radikala och utgöra avantgardet).
Och eftersom SD just nu ser ut att vara det enda av Tidöpartierna som har potential att växa flera procentenheter att döma av Åkessons stora popularitet, som är större än partiets dito, samt då M mestadels står och stampar i opinionen så går det inte att säga något annat än att ovanstående utveckling kommer som en skänk från ovan då den helt enkelt kommer att avgöra valet till oppositionens fördel.