Tornevall Networks

Replik till: ”Vilken sorts kompetensutveckling vill Journalistförbundet uppmuntra?”:

Det finns en flora av stipendier med olika muskler, avsändare och syften som kan sökas av journalister. Journalistförbundets stipendier kommer från upphovsrättsmedel och kan delas ut till den som har vissa typer av upphovsrätt. Vår stipendieverksamhet ska ha en bredd som träffar såväl våra medlemmar som andra med sådan upphovsrätt.

Somar Al Naher ställer en rimlig fråga i sin debattartikel: Vilken sorts kompetensutveckling vill Journalistförbundet uppmuntra? Vi vill att journalister ska kunna lära av kollegor över hela världen, också i länder som präglas av krig och förtryck. Det är ofta där erfarenheterna är som mest värdefulla och där pressfriheten behöver allt stöd den kan få. Vi arbetar också aktivt med att hålla våra stipendier breda och öppna mot världen och vill möjliggöra alla typer av lärande, inom de gränser vår kapacitet sätter.

Vi håller också med om att journalister alltid har tagit risker och rest till krigsdrabbade länder och diktaturer. De kontakterna och den journalistiken måste finnas. Men de journalister hon beskriver har aldrig skickats dit av sitt fackförbund.

Förklaringen till vår regel finns i en mening i hennes egen text: ”Dessutom är Journalistförbundet varken arbetsgivare eller uppdragsgivare och ansvarar inte för stipendiaternas säkerhet.”

Just så. Vi har fått frågor från stipendiater om hur förbundet tänker ta ansvar för deras säkerhet under stipendieresor. Den förväntan har alltså funnits, och därför behövde vi förtydliga vad stipendierna kan användas till. Det är här och inte i fallet Joakim Medin som vårt förtydligande kan spåras.

Vår roll gentemot medlemmarna är att se till att arbets- och uppdragsgivare tar sitt säkerhetsansvar när de skickar journalister till farliga platser. Om förbundet via stipendier skulle bistå stipendiater med finansiering till resor dit UD avråder, utan möjlighet att göra säkerhetsplanering eller ge stöd om något händer på plats, skulle vi kliva in i en roll vi varken har mandat eller resurser för. Stipendierna är helt enkelt inte utformade för det. UD:s bedömningar är dessutom det mest tillförlitliga underlag som finns för en organisation som själv saknar kapacitet att göra säkerhetsanalyser.

När det gäller vilken av UD:s avrådansnivåer som gäller är svaret att vi inte beviljar medel till resor till länder där någon av nivåerna råder. Detta gäller länderna som helhet, även om avrådan enbart är regional. Vi delar Al Nahers uppfattning att vår webbtext kan vara otydlig och ser till att förtydliga den.

Somar Al Naher pekar på en verklig skevhet när hon skriver att stora mediehus kan fortsätta skicka sina anställda överallt medan frilansare och journalister på små redaktioner riskerar att bli kvar hemma. Vi ser också problemet, men vi kan inte vara lösningen. Våra muskler räcker helt enkelt inte till för att ta det ansvar som skulle följa. Det är inte heller ett alternativ att vi på tvärs mot myndigheters avrådan skickar ut journalister på kompetensutveckling i osäkra miljöer utan att ta något ansvar, samtidigt som vi driver frågan om frilansares säkerhet i samma miljöer gentemot uppdragsgivare. Dessutom: om vi skulle ta över ett sådant ansvar så har vi samtidigt låtit uppdragsgivarna smita undan sitt.

Förbundet kan däremot, genom stipendier, göra det möjligt för journalister att rusta sig bättre för att kunna rapportera från konfliktområden. Det gör vi bland annat genom att skicka stipendiater till Försvarsmaktens säkerhetskurs för journalister som ska arbeta i riskfyllda miljöer, ”Uppdrag i konfliktzon”. Kursen motsvarar EU:s krav på så kallad HEAT-utbildning och tar upp allt från sjukvård i fält till hur man uppträder vid en vägspärr.

Stipendiet för utbildning och kompetensutveckling går heller inte bara till vår närmaste bakgård. Under det senaste året har det finansierat bland annat redaktionsbesök i Taiwan, kollegialt utbyte i Mongoliet och deltagande på journalistfestivalen i Perugia, för att bara nämna några.

Journalister ska möta verkligheten som den är, precis som Al Naher skriver. När de gör det på platser där livet kan stå på spel måste någon bära ansvaret för deras säkerhet. Det ansvaret ligger hos arbets- och uppdragsgivarna, och där fortsätter Journalistförbundet att ställa krav.

Karin Linder

kanslichef Journalistförbundet