Kallades han Den svarta spindeln för att, som någon antydde, det ibland verkade som om han hade åtta armar? En egenskap han visade när han under karriären räddade 151 straffsparkar – fler än vad någon annan målvakt i den professionella fotbollen gjort. Nej. Han bar smeknamnet för att han alltid klädde sig i svart. Lev […]
Content
Kallades han Den svarta spindeln för att, som någon antydde, det ibland verkade som om han hade åtta armar? En egenskap han visade när han under karriären räddade 151 straffsparkar – fler än vad någon annan målvakt i den professionella fotbollen gjort.
Nej. Han bar smeknamnet för att han alltid klädde sig i svart.
Lev Ivanovitj Jasjin föddes i Moskva den 22 oktober 1929. När Nazityskland gick till angrepp mot Sovjetunionen i juni 1941, var Jasjin bara drygt elva år gammal. Han deltog i försvaret av sitt land genom att hjälpa till med olika sysslor i en vapenfabrik i Tusjino, strax norr om Moskva.
Det var också där, i fabrikens lag, han började spela fotboll. Dynamo Moskva fick syn på den talangfulle tonåringen och bjöd in honom till klubbens juniorlag. 1950 debuterade han i Sovjetligan som konkurrent om målvaktsposten i Dynamo med en annan legendar, Alexej ”Tigern” Khomitj, som hade fått européerna att öppna ögonen för sovjetfotbollen under Dynamos legendariska turné till Storbritannien strax efter kriget.
Lev Jasjin spelade hela sin karriär i Dynamo Moskva, och inte bara i fotboll: 1953 blev han sovjetisk mästare i hockey och skulle bli uttagen till VM 1954 när han valde att sluta med hockeyn för att satsa på fotbollen. Ett bra val, skulle det visa sig. Jasjin gjorde sin internationella debut den 8 september 1954 när Sovjet hemma på Dynamostadion besegrade Sverige med 7-0.
Resten är fotbollshistoria.
Jasjin, av International Federation of Football History & Statistics (IFFHS) utsedd till 1900-talets bäste målvakt, spelade fyra VM-turneringar för Sovjetunionen. Hans lag nådde semifinalen i VM i England 1966 och kvartsfinal i Chile 1962 och före det i Sverige 1958 – där Sovjet slogs ut av Sverige, 0-2 efter mål av Agne Simonsson och Kurt Hamrin. Jasjin utsågs till VM-turneringens bäste målvakt i konkurrens med världsmästarna Brasiliens Gilmar och de svenska silvermedaljörernas Kalle Svensson från Helsingborg. Jasjin vann också guld i OS i Melbourne 1956 och EM-guld i Frankrike 1960.
På de 406 matcher han spelade för Dynamo Moskva i Sovjetligan (326 matcher) och landslaget (80) höll han nollan 270 gånger. 1963 tilldelades han Ballon d’Or (Guldbollen) som Europas bäste fotbollsspelare – han är fortfarande den ende målvakt som fått Guldbollen och när juryn bakom priset 2020 tog ut ett alla tidernas lag, var Jasjin given som målvakt. 2002 tog han plats i Internationella fotbollsförbundets (Fifa) drömlag med spelare som deltagit i VM.
När Jasjin utsågs till 1900-talets bäste spelare prisades han av den engelske konkurrenten Gordon Banks, med smeknamnet Banks of England – utsedd till den näst bäste målvakten.
– Lev Jasjin var en förstklassig spelare, en supermålvakt. Hans positionsspel var briljant, och allt han gjorde var av högsta klass. Han var [under sin karriär] utan tvekan en förebild för hur målvakterna skulle spela under de kommande tio till 15 åren. Trots att jag själv redan spelade på toppnivå, brukade jag försöka ta efter honom och göra det han gjorde; jag lärde mig mycket av honom, sade Banks.
Jasjin revolutionerade målvaktsspelet. Han var inte en målvakt som stod lutad mot en stolpe i 90 minuter och väntade på att något skulle hända. Jasjin styrde straffområdet med högljudda instruktioner till sina försvarare om hur de skulle positionera sig. Många journalister, bland annat under VM i Sverige 1958, noterade hur Jasjin läste spelet som ingen annan målvakt: han förutsåg hur motståndarnas anfallare skulle röra sig, ta position och skjuta.
Hans snabba, långa och precisa utsparkar var också revolutionerande i fotbollen då: de fick igång kontraanfallen mycket snabbt.
Lev Jasjin lade ner landslagskarriären 1967, men spelade kvar i klubblaget i ytterligare fyra år. Han var en populär gäst på olika idrottsevenemang, men trots ständiga inbjudningar tvingades han begränsa sina utlandsresor – hans fru Valentina nekades utresevisum.
1986 tvingades Jasjin amputera ett ben efter blodpropp. Några år senare drabbades han av cancer i magen, och han avled den 20 mars 1990.
Jasjin gick bort dagen före Europacupmatchen på Meteorstadion i sovjetukrainska Dnipro mellan hemmalaget och portugisiska Benfica (som vann med 1-0 efter mål av Mats Magnusson). Nyheten om Jasjins död tillkännagavs mitt under matchen. Den chockade både åskådare och spelare. Benficas världsstjärna Eusebio grät öppet. Och efter matchen gav han sitt omdöme om Jasjin:
– Han var århundradets oöverträffat bästa målvakt.
I Sovjetunionen då och i Ryssland idag är Lev Jasjin en hjälte. Beundrad, ombesjungen, hedrad med frimärksutgåvor och priser och troféer i hans namn. Och omdiktad.
En av Sovjets främsta poeter, Jevgenij Jevtusjenko, skrev dikten Målvakten kommer ut på planen om Jasjin. Jevtusjenko (1932-2017) använde Jasjins spelstil som en metafor för kampen mot en stelbent byråkrati: