Det var i maj 1954 som den vietnamesiska folkarmén besegrade Frankrike i slaget vid Dien Bien Phu. En armé av barfotasoldater besegrade den franska arméns elitstyrka, förstärkt med 40 USA-piloter och soldater ur Franska främlingslegionen som kämpat under nazistiska SS-fanor i andra världskriget, Det var den legendariske generalen Võ Nguyên Giáp (1911-2013) som ledde de […]
Content
Det var i maj 1954 som den vietnamesiska folkarmén besegrade Frankrike i slaget vid Dien Bien Phu. En armé av barfotasoldater besegrade den franska arméns elitstyrka, förstärkt med 40 USA-piloter och soldater ur Franska främlingslegionen som kämpat under nazistiska SS-fanor i andra världskriget,
Det var den legendariske generalen Võ Nguyên Giáp (1911-2013) som ledde de vietnamesiska trupperna när de den 7 maj 1954 inledde angreppet mot Dien Bien Phu där fransmännen förskansat sig. Den franska armén i Vietnam var betydligt större än den vietnamesiska reguljära armén, Viet Minh: 445 00 (HUR MÅNGA?? FRÅGA JANNE B) soldater mot 252.000.
Võ Nguyên Giáp ledde en armé av arbetare och bönder; en folkarmé. Han hade också stöd av en folkmilis på två miljoner män och kvinnor. Giaps soldater och folkmilisen hackade upp nya vägar för hand. Tunga vapen bars fram på soldaternas axlar, eller på cyklar eller åsnor. Kanoner släpades upp- och ner för bergssidor, raviner och genom skogar innan de placerades ut.
Viet Minh byggde ett nätverk av dolda vägar, tunnlar, ammunitionsdepåer och väl kamouflerade skyttevärn. Konvojer av studenter, fabriksarbetare, bönder, kvinnor och etniska minoriteter agerade som bärare som bar mat och krigsförråd till fronten. Stödet från denna tidvattenvåg av människor var Viet Minhs största styrka.
Den 5 maj inledde Giap anfallet. Den 7 maj kapitulerade den franska styrkan. Vietnams seger vid Dien Bien Phu fick stor betydelse. Det visade folken i Algeriet, Laos, Kambodja och andra franska besittningar att kolonialmakten kunde besegras. Det var också början till slutet för det franska kolonialväldet i Indokina. De franska förlusterna uppgick till totalt 47.000 soldater.
”Sista flyget hem”. Amerikaner flyr Saigon med svansen mellan benen 1975. Foto: Hubert van Es
USA hade tidigt sett möjligheterna till kontroll över naturresurser som tenn, olja, gummi och ris och redan under det franska kriget, började USA rikta blickarna mot regionen. Som mest hade USA över en halv miljon man i Vietnam. Vittnesmålen om grymheterna mot civilbefolkningen är många.
Men även amerikanerna fick fly med svansen mellan benen. Den 30 april 1975, ledde Giap de förband som med en stridsvagn körde ner den järnsmidda porten till presidentpalatset i Saigon – medan amerikanska funktionärer flydde i panik.
Proletären berättade om den holländske AP-fotografen Hubert van Es som den 29 april 1975 tog bilden av amerikaner som köar på taket av en byggnad för att komma med de sista helikoptrarna ut ur Saigon och undan de framryckande FNL-styrkorna och den nordvietnamesiska armén.
De flydde Saigon som råttor som lämnar ett sjunkande skepp. Hubert van Es fick många gånger förklara att bilden inte alls föreställde en evakuering från den amerikanska ambassaden i Saigon. Utan att helikoptern faktiskt stod på helikopterplattan på taket av spionorganisationen CIA:s högkvarter i Sydvietnam. De flesta av de som tog sig ombord på helikoptern var CIA-tjänstemän, ansvariga för hundratusentals vietnamesers liv, i ett krig som också kostade 58.000 amerikanska liv.
Här kan du läsa båda artiklarna: 70 år: Vietnams seger över kolonialherrarna och 1975: Sista flyget hem.