Tornevall Networks

Den 19 juli 2026 var det två år sedan Internationella domstolen i Haag (ICJ) slog fast att Israels ockupation av Palestina – inklusive Gaza – är illegal och måste upphävas, med ”fullständiga skadestånd” till palestinierna.

”Finansiellt, ekonomiskt, militärt eller teknologiskt stöd till staten Israel” utifrån, som upprätthåller ockupationen, är olagligt. Det innefattar “alla diplomatiska, politiska, och ekonomiska band med Israel, inklusive handel och finans, pensionsfonder, akademi och välgörenhet”. 

I en omröstning i FN:s generalförsamling, efter ICJ:s domslut, röstade en överväldigande majoritet för att Israel “omedelbart” upphäver sin ockupation och “lyder internationell rätt och drar tillbaka sina militära styrkor”. Sverige avfärdade resolutionen med en nedlagd röst.

USA svarade på domslutet med att öka vapenleveranser till Israel, värda tiotals miljarder dollar. Dess slavar i Europa följde efter. Exempelvis Tyskland, som lyfte exportbegränsningar och godkände krigsleveranser till Israel – utöver att köpa israeliskt krigsmateriel för flera miljarder euro. Tyskland slöt dessutom en pakt med sin “premiumpartner” Israel för att utveckla underrättelsesystem och militära drönare.

Storbritannien fortsatte sin militära export till Israel och bidrog med underrätelsestöd åt Israels militäroperationer med Royal Air Force från sina baser i Medelhavet.

Sveriges vapenexport till Israel har fortsatt oavbrutet och har genererat flera tiotals miljoner kronor sedan ICJ:s domslut, liksom vi fortsatt importera israelisk krigsmateriel värt hundratals miljoner kronor – här har vi viktigare saker att tänka på. 

En mycket detaljerad rapport – okänd i Sverige, såklart – undersökte hur europeiska finansiella institutioner mellan 2023-2025 olagligt investerade i bolag som dokumenterats delta i förtrycket mot palestinier och apartheidsystemet.

Europeiska institutioner äger aktier och ger lån och finansiella garantier till ett värde av över 1.800 miljarder dollar till dessa israeliska bolag. Specifikt svenska banker och investerare har ägarskap och utgivna lån värda tiotals miljarder dollar, bland annat hos israeliska vapentillverkare.

Kort sagt: vi kunde inte bry oss mindre om vad domstolen sagt.

Hycklande moralister inser att den “ukrainska befolkningen lider fortfarande under kontinuerliga attacker” och att det “finns både humanitära och strategiska skäl för europeiska länder att öka sitt stöd” med “moderna luftvärn”, som en ledare i Dagens Nyheter från i slutet av juni uttryckte det.

“Det är fjuttigt att EU-länderna inte kan prioritera kampen mot Moskva före sina egna små särintressen” och kväsa “import” från Ryssland, skriver DN:s ledarredaktion den 19 juli.

Deras ord betyder såklart noll, eftersom vårt massiva stöd för israelisk aggression – illegalt enligt världsdomstolen – aldrig nämns. Fraser såsom “moderna luftvärn” till Palestina, eller att ”ta kampen mot Tel Aviv” är för exotiska för att ens begripas.

Det är svårt att fullt ut uppskatta just hur irrelevant ICJ:s domslut och internationell rätt är i de svenska (och västerländska) diskussionerna om Gaza. Jag gjorde en databasanalys över alla artiklar om Gaza publicerade i de fem största rikstidningarna – Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen, Göteborgs-Posten och Aftonbladet – sedan domslutet i juli 2024 fram till idag.

Det fanns totalt cirka 9.400 artiklar. Jag beslutade mig för att undersöka hur ofta domslutet nämns i krönikor, ledare, debattexter, insändare och så vidare för att se hur relevant den högsta lagen är i svenska medier när de skriver om vårt stöd till ett folkmord.

Ett folkmord som dödat uppemot 200 000 människor, enligt västerländska studier, och vars mål sedan dag ett är att “aldrig lämna” Gaza samt kolonisera det – “även efter” Hamas avväpnats, för att citera försvarsminister Israel Katz från 14 juli. Eller i Netanyahus egna ord: att ta över Palestina “från floden till havet” och se till att existensen av en palestinsk stat ”inte kommer att hända”.

Nå, på ungefär 9.400 artiklar i riksmedier nämndes ICJ:s domslut ett dussintal gånger, motsvarande närmare 0,001 procent av alla texter. Det där är en riktig, fanatisk disciplin av stål som säkert hade imponerat till och med på svenska journalisters kloner i Putins statsmedia.

Istället är alla upptagna med att debattera hur Hamas kan avväpnas, för att sedan implementera USA:s “fredsplan”. Orden “fredsplanen” eller “fredsprocessen”, tanklöst upprepade av alla, avser helt enkelt vad Väst dikterar för dagen. 

Om Washington, Tel Aviv och EU fysiskt förintat ett land, dödat minst tio procent av befolkningen, lagt veto på alla fredspropositioner och ignorerat när världsdomstolen olagligförklarat deras attack, samt krävt att de som ännu är vid liv kapitulerar, är detta per automatik ”fredsprocessen”.

Slutsatserna om svenska mediers tystnadsplikt kring opassande fakta, samt för internationell rätt och domslut är inte nya. Men de är okända på grund av propagandasystemets effektivitet.

En tidigare studie visade till exempel att svenska rikstidningar nämnt palestiniernas rätt till självförsvar i ett enda av 19.000 nyhetsinlägg (i ett brev till Dagens ETC). Men det finns oändligt många referenser till Israels rätt till självförsvar mot dem de ockuperar (ungefär som att Ryssland har rätt till “självförsvar” mot Ukraina), något som upprepas till och med av de yttersta “kritikerna”.

På de viktigaste frågorna om västerländsk aggression, internationell rätt och domslut råder alltså så gott som 100% konformitet: internationell rätt är irrelevant, och de som utstår västerländsk attack och ockupation får under inga omständigheter försvara sig.

Detta förstås reflexivt av alla deltagare av den “offentliga debatten” i ett avpolitiserat samhälle som är försvarslöst mot ett oerhört effektivt propagandasystem, och där terrorapologetik och avsky mot internationell rätt florerar – alltså Sverige.

Media, tvärs igenom det politiska spektrumet, avviker knappt ens en millimeter ur ledet. När staten utfärdat marschorder lyder välutbildade svenskar.