Tornevall Networks

I veckan har det amerikanska opinionsinstitutet Pew Research Center släppt en ny undersökning som tyder på att synen på Kina blir alltmer positiv i ett flertal länder på jorden samtidigt som synen på USA blir alltmer negativ.

Denna närmast tektoniska förändring vad gäller de globala attityderna till planetens två mäktigaste länder gäller så klart inte överallt – särskilt invånarna i Kinas demokratiska grannländer är fortsatt proamerikanska liksom israelerna – men förändringen är ändå tydlig. Vad gäller attityderna till Trump respektive Xi så gäller samma mönster även om mönstret delvis ser lite annorlunda ut – för svensk del är exempelvis vare sig Trump eller Xi särskilt populära överhuvudtaget men fler svenskar litar numera och trots allt på Xi än på Trump.

Trump har helt enkelt förstört nästan allt som USA stod för internationellt efter att landet segrade över Ryssland i Kalla kriget vad gäller så kallad mjuk makt och nation branding och det på rekordtid. Det ska då påminnas om att USA var överlägset mycket mer populärare än Kina i större delen av världen för bara några år sedan inklusive i Sverige som visserligen fortfarande är ett av de länder i världen vars invånare hyser den mest negativa synen på Kina. Under flera decennier har Kina förgäves kämpat för att få till ett så kallat mjuk makt-genombrott och inte minst i västvärlden (i stora delar av det globala Syd har synen på Kina länge varit positiv) och nu har USA helt enkelt sett till att detta genombrott har ägt rum utan att Kina har behövt lyfta ett finger.

Mycket tyder på att denna revolutionerande attitydförändring inte minst rör barn och unga bland vilka synen på Kina och Öst- och Sydostasien i allmänhet blir alltmer positiv och vilket dessutom späs på genom konsumtionen av kinesiska produkter och asiatisk populärkultur. Under generationer var USA (och innan dess Storbritannien) landet som flertalet barn och unga i Sverige och i Europa såg upp till, drömde om och längtade till och inte minst berodde det på den amerikanska ekonomins och populärkulturens dominans men snart kan det mycket väl bli så att Kina (och Öst- och Sydostasien i allmänhet) i stället uppfattas som framtiden med sin egen alternativa modernitet och globalisering och kanske är det redan så bland merparten av dagens barn och unga.

Det är slutligen troligt att denna förändring påskyndas av att barn och unga numera inte är idealister utan materialister – det vill säga de ser Kina utifrån ett konsumistiskt och ekonomiskt perspektiv och förtrollas av Kinas framsteg inom exempelvis AI och robotutveckling och de bryr sig samtidigt antagligen föga om att landet är en diktatur som förtrycker minoriteter och oppositionella.