Idag är det fem år sedan talibanerna tog makten i Afghanistan. Reportrar utan gränser och CPJ kräver att repressionen mot journalister måste upphöra. I helgen sänder SVT en ny dokumentär om situationen för landets kvinnliga journalister.
Content
Reportrar utan gränser har gjort en tidslinje över vad som hänt med pressfriheten i landet sedan talibanerna tog över. Organisationen kräver att alla bestämmelser som begränsar pressfriheten upphävs och att afghanska journalister garanteras skydd. ”Hundratals afghanska journalister har tvingats fly landet för att undkomma repressionen, rädda sina liv och fortsätta arbeta. Både transitländer och mottagarländer måste förstå repressionens omfattning och den fara som en utvisning eller ett påtvingat återvändande innebär för dessa journalister. Länderna måste garantera deras skydd, bland annat genom att ge dem visum”, säger Célia Mercier, chef för RSF:s Sydasienkontor, i ett uttalande.
Liknande krav framför idag den amerikanska pressfrihetsorganisationen Committee to Protect Journalists, som uppmanar talibanerna att upphöra med sitt brutala förtryck av pressen – i synnerhet kvinnliga journalister. ”Journalister övervakas, fängslas, misshandlas, censureras eller tvingas i exil. Kvinnliga journalister drabbas av ytterligare diskriminering och människor blir mer och mer rädda för att prata”.
I helgen visar SVT dokumentären ”Kabuls sista röster” som handlar om fyra kvinnliga journalister på Zan TV i Kabul. Dokumentären är gjord av reportern Urban Hamid och filmaren Måns Berthas som följt kvinnorna i sju års tid.
”Från början var tanken att vi skulle skildra Afghanistan genom dessa fyra kvinnors arbetsplats, Zan TV i Kabul, där kvinnor jobbade som journalister. När vi började filma så var utvecklingen på väg åt rätt håll. Sen tog talibanerna över. Nu är tv-stationen stängd. Journalisterna flydde och de fyra kvinnorna är flyktingar”, säger Urban Hamid till Reportrar utan gränser.