Den 7 juli startade Nato-toppmötet i Ankara, Turkiet. Ett tvådagarsmöte med stats- och regeringschefer från krigsalliansens medlemmar. Det svenska deltagandet leds av statsminister Ulf Kristersson (M). Han har med sig både utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) och försvarsminister Pål Jonson (M). Medan alliansens ledare samlas i huvudstaden har veckorna innan mötet präglats av en omfattande […]
Content
Den 7 juli startade Nato-toppmötet i Ankara, Turkiet. Ett tvådagarsmöte med stats- och regeringschefer från krigsalliansens medlemmar. Det svenska deltagandet leds av statsminister Ulf Kristersson (M). Han har med sig både utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) och försvarsminister Pål Jonson (M).
Medan alliansens ledare samlas i huvudstaden har veckorna innan mötet präglats av en omfattande repressionsvåg från den turkiska staten. Polisen har gripit aktivister, journalister, akademiker och vänsterpolitiker runtom i landet.
Natten till den 23 juni greps över 200 personer i Ankara. Enligt Human Rights Watch skickades 178 till häkte och 34 till husarrest. Ankaras guvernör utfärdade samtidigt ett 13 dagar långt förbud mot alla möten, demonstrationer och flygbladsutdelningar i provinsen.
Helgen före toppmötet trappades ingripandena upp. När Turkiets Kommunistiska Parti, TKP, demonstrerade mot Nato den 5 juli, också i Ankara, skingrade polisen demonstrationen med tårgas och grep över 100 personer.
Samma morgon genomfördes samordnade räder i minst 18 provinser, där ytterligare över hundra personer greps med hänvisning till en terrorutredning. Bland de gripna fanns journalisterna Buse Söğütlü (T24) och Ceren Erdoğdu (Oda TV), ÇHD-advokaten Ezgi Önalan samt akademikerna Sibel Özbudun och Temel Demirer.
I flera städer, bland annat Urfa och Antalya, greps medlemmar ur vänsterpartierna TiP, EMEP och SEP.
Kampanjen ”No to Nato”, som Turkiets Arbetarparti, TiP, initierat, fick sin webbplats blockerad av telemyndigheten.
När samma parti dagarna innan toppmötet organiserade en antiimperialistisk fredskonferens i Istanbul hindrades flera inbjudna utländska gäster att resa in i landet. Bland de som nekades inresa fanns företrädare från tyska Die Linke, italienska Fronte Popolare samt personer från Finländska Fredsförbundet.
Repressionen i Turkiet stannar inte vid demonstranter, vänsterpersoner och fredsaktivister.
Den 2 juli häktades komikern Deniz Göktaş, gripen på flygplatsen vid hemkomst, anklagad för ”förnedring av religiösa värden” efter ett skämt han berättat på en show.
Turkiet har en rad lagar som kriminaliserar yttranden. Vid sidan av hädelseparagrafen finns även ett förbud mot att ”förolämpa presidenten”, som kan ge upp till fyra års fängelse.
Den svenske journalisten Joakim Medin på Dagens ETC satt fängslad i 51 dagar 2025. Han dömdes just för att ha förolämpat president Erdoğan och väntar alltjämt på rättegång för ett terroråtal som bygger på hans journalistik.
När Medin frigavs togs han emot på Arlanda av Maria Malmer Stenergard (M), samma utrikesminister som nu rest till Nato-toppmötet.