Det finns mycket att kritisera den sittande regeringen för men ibland gör den också rätt – de tre ministrarna Nina Larsson, Parisa Liljestrand och Jakob Forssmed skriver tillsammans i UNT att de vill gå till botten med och om möjligt försöka råda bot på varför en så hög andel av landets barn och unga numera […]
Content
Det finns mycket att kritisera den sittande regeringen för men ibland gör den också rätt – de tre ministrarna Nina Larsson, Parisa Liljestrand och Jakob Forssmed skriver tillsammans i UNT att de vill gå till botten med och om möjligt försöka råda bot på varför en så hög andel av landets barn och unga numera hyser starkt negativa attityder till hbtqi-personer:
Ända sedan 1990-talet blev attityderna till hbtqi-personer stadigt alltmer positiva bland både barn och unga och invånarna i landet i övrigt men under de senaste åren har ett oroväckande trendbrott ägt rum som inte minst hbtqi-personer själva vittnar om i sin vardag och som Forums för levande historia senaste in/toleransundersökning visar i siffror, som bygger på svar från 8100 högstadie- och gymnasieelever.
År 2013 gav exempelvis hela 75% av de heterosexuella eleverna inte uttryck för några negativa attityder till hbtqi-personer i det årets in/toleransundersökning men i årets undersökning handlar det bara om hälften av de heterosexuella barnen och ungdomarna som inte gör det.
I stället hyser hälften av de heterosexuella högstadie- och gymnasieelever mer eller mindre negativa attityder till btqi-personer. Exempelvis uppger hela en femtedel av dagens barn och unga att de inte ens vill bo granne med en homosexuell person och det är tyvärr mycket troligt att en än högre andel av dagens barn och unga hyser negativa attityder till specifikt transpersoner.
Den kraftigt växande intoleranstrenden har dels att göra med den tilltagande högerradikaliseringen av den unga generationen och dels att göra med att runt 45% av alla barn och unga numera har någon slags utländsk och framför allt utomeuropeisk bakgrund.
I stort sett samtliga av dagens barn och unga (över)konsumerar numera sociala medier där de översköljs med högerradikal propaganda samtidigt som att de i praktiken har slutat läsa tidningar, se på tv, lyssna på radio och läsa böcker. Och invånarna med utomeuropeisk bakgrund är då överlag mer negativt inställda till hbtqi-personer än vad majoritetsinvånarna är och det oavsett ålder.
I Forums för levande historia senaste in/toleransundersökning sticker två grupper av barn och unga ut vilka hyser mycket starkt negativa attityder till hbtqi-personer som i många fall antagligen går att översätta med både vrede, förakt och till och med hat.
Dels handlar det om eleverna som går ett yrkesprogram på gymnasiet – bland dem hyser 23,8% mycket starkt negativa attityder till hbtqi-personer – och dels handlar det om de muslimska eleverna – bland dem hyser 24,4% mycket starkt negativa attityder till hbtqi-personer. De båda grupperna överlappar delvis och de går i stort sett att ”översätta” till barn och unga från LO-kollektivet som har högerradikaliserats samt till barn och unga med utomeuropeisk och muslimsk bakgrund.
Slutligen visar samma undersökning att dagens barn och unga blir mer retade, trakasserade, hotade och inte minst utsatta för fysiskt våld i högre utsträckning än tidigare. I skuggan av gängkriminaliteten och den vidhängande gangstersubkulturen och gangsterrap-musiken har kort och gott har ett rått och hårt tonläge blivit norm bland barn och unga och det har framför allt blivit långt mer socialt accepterat att utsätta någon för kroppsligt våld. Till exempel har andelen högstadie- och gymnasieelever som uppger att de blir retade ökat från 33% till 51% sedan 2013 års undersökning och bland de elever som självidentifierar sig som homosexuella har andelen som uppger att de regelbundet blir retade och trakasserade ökat från 35% 2013 till hela 60%.
Attentatet i samband med Pridefirandet i Berlin visar med brutal tydlighet vart hat mot hbtqi-personer kan leda. En kvinna dödades och 29 människor skadades när en bil kördes in i en folksamling i Tiergarten och personer därefter angreps med ett stickvapen. Våra tankar går till offren, deras närstående och alla som fått sin trygghet sönderslagen på en plats som skulle präglas av frihet, gemenskap och rätten att vara sig själv.
Det går inte att dra en rak linje mellan ett hån i ett klassrum och ett terrordåd på en gata. Men våld uppstår inte i ett vakuum. När fördomar tillåts växa, när avhumaniserande språk normaliseras och när hot inte möts tydligt förskjuts gränserna för vad som anses acceptabelt.
Arbetet mot Hbtqi-fientlighet måste därför börja tidig. Skolan ska vara en plats där unga kan känna trygghet, växa och vara sig själva. Ändå finns elever som tar av sig regnbågsmärket innan de går in genom skolans dörrar, som väger varje ord och som undrar om ett hån i korridoren också ska följas av ett hot i mobilen. Forum för levande historias undersökning ”Unga tycker om andra” visar en utveckling som måste tas på största allvar. I myndighetens tidigare studier har elevernas attityder till olika minoritetsgrupper gradvis blivit mer positiva. Så är det inte längre. Utvecklingen har i stället vänt. Den största försämringen gäller attityderna till homosexuella, bisexuella och transpersoner
Förändringen syns tydligt i siffrorna. Andelen elever som instämde i ett positivt påstående om homosexuella, bisexuella och transpersoner minskade i den senaste undersökningen från 85 till 63 procent. Utsattheten är också allvarlig. Sex av tio homosexuella elever uppger att de blivit retade under det senaste året och drygt var fjärde att de blivit hotade så allvarligt att de känt sig rädda. Frågorna tecknar en bild av en grupp unga som lever med stor otrygghet.
Den här utvecklingen är helt oacceptabel. Hbtqi-personer ska kunna leva ett liv där deras rättigheter och identitet respekteras fullt ut. Ingen ska utsättas för diskriminering, hot, hat eller våld på grund av vem de är eller vem de älskar.
Vi tar det här på fullaste allvar. Den här regeringen bedriver därför ett långsiktigt, systematiskt och strategiskt arbete för hbtqi-personers fri- och rättigheter. Genom handlingsplanen ”Stolt och trygg” har vi kraftsamlat arbetet med konkreta åtgärder. Arbetet omfattar bland annat att motverka våld och diskriminering och att förbättra unga hbtqi-personers villkor och hälsa. Flera myndigheter har fått strategiska uppdrag. Totalförsvarets forskningsinstitut kartlägger hbtqi-fientlighet i digitala miljöer och Folkhälsomyndigheten samordnar, stödjer och följer upp myndigheternas arbete. Det gör insatserna mer samlade, strukturerade och långsiktiga.
Nu tar vi nästa steg. Forum för levande historia får därför i uppdrag att fördjupa kunskapen om varför attityderna har försämrats, hur ungas egen utsatthet påverkar synen på andra grupper och varför flickor generellt uppvisar mer toleranta attityder än pojkar.
Mer kunskap behövs för att åtgärderna ska bli träffsäkra. Men skolor och andra vuxna kan inte vänta. Rektorer, lärare och huvudmän måste agera när elever utsätts, stärka det förebyggande arbetet och säkerställa att den som drabbas snabbt får stöd. Hbtqi-fientlighet ska bemötas lika tydligt i korridoren, omklädningsrummet och klassrummet som på nätet.
Ingen ung människa ska behöva välja mellan trygghet och rätten att vara sig själv.