GP:s Märta Bonde intervjuar bl a Charlotta ”Lotta” Eriksson, som är adopterad från Sydkorea och en av de 1000-tals utlandsadopterade som togs till Sverige på korrupta och illegala grunder. I artikeln förekommer även juridikprofessor Anna Singer som ledde Adoptionskommissionen och socialförsäkringsminister Camilla Waltersson Grönvall med anledning av att Kristerssons regering hittills har vägrat att framföra […]
Content
GP:s Märta Bonde intervjuar bl a Charlotta ”Lotta” Eriksson, som är adopterad från Sydkorea och en av de 1000-tals utlandsadopterade som togs till Sverige på korrupta och illegala grunder. I artikeln förekommer även juridikprofessor Anna Singer som ledde Adoptionskommissionen och socialförsäkringsminister Camilla Waltersson Grönvall med anledning av att Kristerssons regering hittills har vägrat att framföra en officiell ursäkt till landets över 60 000 utlandsadopterade.
Singer säger rakt ut att Ulf Kristersson är ”elefanten i rummet” som högst sannolikt är fullständigt lojal mot genomkorrupta Adoptionscentrum, som han tidigare ledde och som också gjorde att han och hans fru Birgitta Ed kunde adoptera två av deras tre barn, medan ministern lojalt försvarar sin chef och partiledare genom att blåneka att Kristersson just skulle vara ”elefanten i rummet”.
”När regeringen presenterade utredningen av Sveriges internationella adoptionsverksamhet i juni 2025 väcktes hopp bland adopterade att få en offentlig ursäkt från regeringen. En av dem som blivit felaktigt bortadopterade är Charlotta ”Lotta” Eriksson.
– Det hade varit fint att få en ursäkt från svenska regeringen, säger hon.”
”Charlotta ”Lotta” Erikssons första minne är från ett flygplan på väg från Korea. Med i planet var barn, flygvärdinnor och personal från adoptionsbyrån. Framme på Säve flygplats blev hon avlämnad för att gå själv ner till sina nya adoptivföräldrar. De tog med henne till Partille, hennes nya hem. Hon var nästan fem år gammal och förstod inte sin nya familj. Men de hade sen innan adopterat en flicka från Korea.
– Min pappa kom ju och försökte locka ut mig.
Men sen kom hon ut och hon kom ihåg lite ord. Så då tänkte jag, va? Finns det någon mer? Då är det nog inte så farligt. Så då vågade jag komma fram.
Av de barn som adopterats till Sverige kommer flest från Sydkorea. Förmedlingen gjordes genom privata adoptionsbyråer och nådde rekordnivåer under den tiden som Lotta Eriksson blev adopterad på 1970- och 80-talen. Men systemet med privata aktörer ledde också till att barn förmedlades utan föräldrarnas vetskap eller godkännande. När Lotta Eriksson var i 35-årsåldern fick hon reda på att hon var ett av de barnen. Men vägen dit var lång, det tog först flera år innan hon fick reda på att hon var adopterad.
– När vi kom så hade ju föräldrarna fått rekommendationer att kapa allt. Man skulle inte prata om vart man kommer ifrån, man skulle inte ha någonting med det landet att göra längre.”
(…)
”På adoptionsbyrån fick hon träffa sin pappa, sin äldsta syster och sin bror. Hon säger att upplevelsen var overklig.
– Min pappa och min bror sprang ut och in. Jag fattade inte varför de gjorde det, vad är det som de måste göra utanför? Men då fick jag förklarat för mig att de inte får lov att tappa ansiktet.
Rösten brister när hon säger att hon hela livet trott att hon inte var önskad.
– Där sa de ju det: ”Varför tar så lång tid innan du har sökt upp oss? Men vi har letat så länge efter dig, du skulle aldrig blivit bortadopterad.”
Familjen berättade för henne att hon som tvååring blev sjuk och placerad på ett barnhem för att få mat och medicin. Lottas pappa och syskon besökte henne regelbundet på hemmet. En dag var hon borta, berättade pappan.
– När jag kom hem från första resan så kunde jag inte kliva upp. Jag bara låg ner. Alltihop vände sig upp och ner.”
(…)
”År 2021 tillsatte dåvarande socialminister Lena Hallengren en utredning av Sveriges internationella adoptionsverksamhet. Bakgrunden var de berättelser och uppgifter om oegentligheter i adoptioner, som under många år förts fram av adoptionsaktivister, media och en uppmärksammad granskning av Dagens Nyheter.
Anna Singer, professor i civilrätt, fick leda arbetet som skulle utreda den internationella adoptionsverksamheten. Ett av uppdragen var att ta ställning till hur rättssäkerheten kunde stärkas i den ”framtida internationella adoptionsverksamheten”
Men Singer tog det längre. Hon föreslog istället att all internationell adoption skulle upphöra, genom en ändring i den lagstiftning som i dag tillåter internationell adoptionsförmedling. Över ett år efter det att hon lagt fram förslagen säger hon att adoptionsverksamheten håller på att avveckla sig själv och att politiken borde ta ett aktivt beslut att lägga ner den.
– Annars har man fortfarande kvar en lag som säger att vi ska förmedla okända barn från andra länder. Då tycker jag att det vore mer öppet att säga att vi inte ska hålla på med den här verksamheten.”
(…)
”Efter att Singer lämnade över utredningen har den legat på regeringens bord. Ett av de många förslag som lades fram är nära att bli verklighet: ett resurscentrum hos myndigheten MFoF.
Singer lyfter Ulf Kristerssons roll i adoptionsverksamheten som en av anledningarna till att inte mer har hänt.
– Vi har en statsminister som har varit väldigt profilerad i den internationella adoptionsverksamheten. Han har varit ordförande i Adoptionscentrum och kan det vara smärtsamt att lägga ner verksamheten. Det är inte bara Kristersson som berörs av det. Det är många politiker som varit drivande i den här förmedlingsverksamheten.
Enligt socialförsäkringsminister Camilla Waltersson Grönvall står inte arbetet med frågan still. Hon säger att resurscentret var det första steget för att kunna ge stöd åt adopterade som vill söka sina rötter.
– Här är det viktigt att man verkligen går varsamt fram och att man visar stor respekt mot alla inblandade. Det är så olika uppfattningar kopplat till detta.”
(…)
”Hon säger att hennes partiledares, Ulf Kristerssons roll i frågan, inte påverkar arbetet.
– Det har naturligtvis inte påverkat det här på något sätt utan vi behandlar det här som vi behandlar alla utredningar. Med stor eftertänksamhet, med stor respekt för involverade.
I Moderaterna, är ni eniga internt?
– Det här är ju någonting som bereds på Regeringskansliet. Så att det här fortsätter att beredas precis som många andra utredningar och skiljer sig inte på något sätt ifrån det.
GP har sökt statsminister Ulf Kristersson som hänvisar frågan tillbaka till Camilla Waltersson Grönvall.”