Till skillnad från många av de stora brasilianska fotbollsstjärnorna som blivit kända under sina artistnamn, så hette Sócrates faktiskt Sócrates. Han var en medicinskt utbildad och politiskt radikal fotbollsspelare som fick dela namn med en av antikens mest kända filosofer. Sócrates var ingen filosof. Tvärtom. Han var mer rakt på sak: – Jag är socialist […]
Content
Till skillnad från många av de stora brasilianska fotbollsstjärnorna som blivit kända under sina artistnamn, så hette Sócrates faktiskt Sócrates. Han var en medicinskt utbildad och politiskt radikal fotbollsspelare som fick dela namn med en av antikens mest kända filosofer.
Sócrates var ingen filosof. Tvärtom. Han var mer rakt på sak:
– Jag är socialist i det ordets fullaste betydelse: kommunist, sade Sócrates under VM 1982.
Sócrates hymlade aldrig. Inte ens med namnet. För Pelé hette ju inte Pelé på riktigt. Han hette Edson Arantes do Nascimento. Garrincha hette Manoel Francisco dos Santos och Edvaldo Izidio Neto gick till historien som Vavá – se där tre av de brasilianska spelare som tog VM i Sverige 1958 med storm.
Men Sócrates hette Sócrates. Plus Brasileiro Sampaio de Souza Vieira de Oliveira.
Sócrates var en av de idrottsmän som deltog i kampen mot den militär som styrde Brasilien under hans aktiva karriär. Han väckte många landsmäns kamplust:
– Bara tanken att tala om demokrati var länge något ofattbart för större delen av folket, konstaterade Sócrates.
Den brasilianska militärjuntan grep makten 1964, med stöd från USA. Den valde och vänsterinriktade presidenten João Goulart störtades: Goulart lovade demokratiska reformer, nationaliserade affärsintressen och en ekonomisk och politisk neutralitet gentemot USA.
Tusentals mördades eller torterades i militärstyrets fängelser, mer än 50.000 fängslades och 10.000-tals tvingades i landsflykt. En rapport från Brasiliens nationella sanningskommission 2014, konstaterade att ”USA lärt ut tortyrtekniker till den brasilianska militären”.
Motståndet mot militärstyret koncentrerades till arbetarrörelsen med kommunister och socialister, och en rad kända brasilianare var öppna motståndare till militären. Bland dem de världsberömda musikerna Gilberto Gil som fängslades 1979, Caetano Veloso och Chico Buarque.
Här fanns också kända idrottsmän: Corinthians Walter Casagrande Jr., Reinaldo från Atletico Mineiro, en av Brasiliens bästa målskyttar – 1977 ansågs Atlético Mineiro vara ett av de bästa lagen i världen. Trestegshopparen och dubble olympiske guldmedaljören Adhemar Ferreira da Silva (1927-2001) var också en känd motståndare till militärregimen. Det är känt att militären höll Pelé (1940-2022) under hård bevakning – Pelés popularitet kunde bli farlig.
Här fanns också Sócrates från SC Corinthians Paulista från São Paolo; Sócrates ledde Brasilien som kapten i VM-turneringarna 1982 och 1986: han gjorde 22 mål på 60 landskamper för Brasilien, och 223 mål på 465 klubbmatcher i Brasilien och Italien.
São Paulo är Brasiliens mest tätbefolkade stad och den industriella och finansiella motorn i landets ekonomi. Medan andra brasilianska klubbar grundats av utlänningar och/eller folk ur överklassen, var det en grupp arbetare som tog initiativet till Corinthians i arbetarstadsdelen Bom Retiro i São Paulo 1910.
Sócrates gjorde Corinthians till en fotbollsklubb där inte ekonomiska intressen styrde och spelarna bara var en produkt att sälja som en vara i det kapitalistiska systemet; i Corinthians styrde spelarna och alla anställda i klubben. Sócrates och lagkamraten Walter Casagrande gjorde klubben till en vad de kallade en ”utopisk socialistisk cell”. Det som fick namnet Democracia Corinthiana var en direkt utmaning mot det militära styret, vars tentakler också nådde in i den brasilianska fotbollen.
I biografin Doctor Socrates: Footballer, Philosopher, Legend (2017) skriver den brittiske journalisten Andrew Downie:
”Sócrates ansåg att massören, tvätterskan och stadionvaktmästaren spelade en nästan lika viktig roll som högerbacken och reservmålvakten… och föreslog att de skulle få en procentandel av segerbonusarna. [Corinthians] blev ett laboratorium för en unik version av spelarmakt. 1982 sprang spelarna ut på planen till en match med parollen ’Jag vill rösta på min president’ på ryggen, i uppenbart trots mot regimen.”
Downie konstaterar att Sócrates naturligtvis inte var den drivande kraften bakom Brasiliens övergång från militärdiktatur till demokrati i mitten av 1980-talet. Men han påverkade arbetarklassens militans, den avgörande faktorn för att undergräva generalernas diktatur.
Socrates (nedre raden, tredje från vänster) med Brasiliens landslag 1983. Foto: El Gráfico no. 3330/Public Domain
I samband med en demonstration med nästan två miljoner deltagare 1984 syntes Sócrates på tribunen med bilarbetaren Lula da Silva från São Paulo. En aktivitet som för många brasilianare gjorde honom större än som bara en av de bästa fotbollsspelarna i landet.
– Mina politiska segrar är viktigare än några segrar som professionell spelare. En match slutar efter nittio minuter, men livet går vidare, sade Sócrates.
Som dock inte var nöjd med Lulas första sejour (2003-11) som president. Helt enkelt för lite socialism:
– Jag ger den en sjua på en tio-gradig skala, sade Sócrates.
Sócrates använde sitt kändisskap och sin popularitet till att trotsa militären; han stod konsekvent på arbetarnas sida i strejker och demonstrationer. Han var medlem i Arbetarpartiet (PT), då ett parti med en betydligt klarare socialistisk inriktning än vad partiet är idag, som regeringsparti under president Lula.
Sócrates firade sina mål med en knuten näve, en politisk gest: han var en stark anhängare av de kubanska och venezuelanska revolutionerna. Och han döpte sin yngste son efter Fidel, efter en av hans hjältar.
Efter karriären levde Sócrates ett hårt liv, med mycket alkohol. Hans hälsa försämrades snabbt: den 4 december 2011 avled han efter en matförgiftning som utvecklades till septisk chock. Sócrates blev 57 år.