Aftonbladets ledarskribent Frida Dunell skriver om att SD och därmed indirekt Tidöpartierna går till val på den mest antimuslimska politiken och retoriken någonsin för svensk del och som ministerkandidaten Jomshof dessutom skärpte än mer nyligen genom att uppmana landets muslimer att helt sonika sluta att vara muslimer. Mot bakgrund av att det skiljer runt tio […]
Content
Aftonbladets ledarskribent Frida Dunell skriver om att SD och därmed indirekt Tidöpartierna går till val på den mest antimuslimska politiken och retoriken någonsin för svensk del och som ministerkandidaten Jomshof dessutom skärpte än mer nyligen genom att uppmana landets muslimer att helt sonika sluta att vara muslimer.
Mot bakgrund av att det skiljer runt tio procentenheter mellan Tidöpartierna och oppositionen är denna hårdföra antimuslimska satsning från SD:s sida nog inte särskilt valtaktisk mot bakgrund av att Sverige numera är det västland på jorden som med största sannolikhet inhyser den högsta andelen invånare som har en muslimsk kulturell bakgrund bredvid Frankrike och Bulgarien.
Visserligen röstskolkar 100 000-tals väljare med utomeuropeisk och inte minst muslimsk bakgrund men mycket tyder på att landets väljare med utomeuropeisk och muslimsk bakgrund är mer engagerade i årets val än i tidigare val då de helt enkelt känner sig angripna och negativt utpekade av Kristerssons sittande regering (och i många fall är de till och med rädda för Tidöregeringen vilket är fullt förståeligt).
Med tanke på att den svenska väljarkåren är mer heterogen i just detta val än någonsin tidigare i svensk historia så kan det till och med bli så att väljarna med utomeuropeisk och muslimsk bakgrund avgör valet till oppositionens fördel. SD:s rejält radikala antimuslimska kampanj kan mycket väl komma att bli droppen som får bägaren att rinna över för denna väljargrupp och som får väljarna i miljonprogramsområdena att faktiskt till slut gå och rösta den 13 september.
Sverigedemokraternas Richard Jomshof ”hatar islam”. Det har han själv sagt till Svenska Dagbladet i juli.
Nu uppmanar han alla som praktiserar religionen i Sverige att ”sluta vara muslimer”. I samma veva säger han att islam har stora likheter med nazismen.
– På ett sätt kan jag tycka att islam är värre, sade han till Dagens ETC.
Som grädde på moset väljer han att ”tacka alla islamofober” i förordet till sin nya bok ”Kafir”.
För varje år skruvas tonläget upp. Vi har sedan lång tid tillbaka passerat saklig kritik av islamism, som Sverigedemokraterna lyckats få upp på den politiska dagordningen. Nu handlar det i stället om ett öppet hat mot islam.
Samtidigt har Sverigedemokraterna, med Jomshof som en central röst, länge varnat för den ”pågående islamiseringen”. Redan 2007 anklagade Richard Jomshof Socialdemokraterna för att ”krypa ordentligt för islam”, och för tre år sedan kallade han religionen för ”avskyvärd”.
Positionerna flyttats framåt. Enligt den populistiska konstens alla regler har muslimerna strategiskt pekats ut allt mer som en fiende. Ett ”dem”, som står i direkt konflikt med ett ”vi”.
Hotet från islam beskrivs som existentiellt. Det bygger till stor del på seglivade rasistiska myter om att muslimer kommer att ta över Europa.
Richard Jomshof erkänner själv att han inspirerats av Robert Spencer. Han var en ledande figur inom antimuslimska Counterjihad, en antidemokratisk rörelse under 2000-talet som har inspirerat till våld.
Detta är bara början. Sverigedemokraterna har fortfarande inte suttit i regering. Skulle makten säkras kommer retoriken och språket sannolikt att bli ännu hårdare.
För bara några veckor sedan blev två muslimska kvinnor attackerade i Borås, på grund av att de bar slöja. ”Alla kvinnor med slöja kommer försvinna efter valet”, skrek en person efter kvinnorna.
Samtidigt vandaliseras moskéer med hakkors.
Hur hamnade vi här?
I Sverige får man tro på vad man vill. Det är grundlagsstadgat.
Att politiker uttrycker sig på detta sätt mot andra människor, på grund av trosuppfattning, får aldrig accepteras.
Jimmie Åkesson utesluter inte att Jomshof får en ministerpost om Tidö tar hem valet. De vill att moskéer ska rivas, slöjan förbjudas och återvandringen öka. En röst på något av Tidöpartierna är i förlängningen en röst på denna människosyn.