Tornevall Networks

Versions

1. 2026-06-25 12:41:18

   Discovered: 2026-06-26 11:52:31 Hash: 4f3f77bf2ce0c3321a9c086d3a790069558cb82b
   Title:

   De farligaste väljarna röstar inte
   Description:

   Det farligaste som kan hända ett parti är inte alltid att motståndarna ljuger om det. Ibland är det värre när de egna väljarna slutar läsa. I kommentarsfält efter kommentarsfält dyker samma mönster upp. Någon publicerar en bild, en förenklad tabell...
   Content

   Det farligaste som kan hända ett parti är inte alltid att motståndarna ljuger om det. Ibland är det värre när de egna väljarna slutar läsa. I kommentarsfält efter kommentarsfält dyker samma mönster upp. Någon publicerar en bild, en förenklad tabell eller en lösryckt “faktatext”. Ett sådant exempel ser du här till höger.
   
   Någon ser en tabell och tolkar den som bevis för att S har lagt sig platt för Tidöpartierna. Någon annan ser en rubrik och fyller själv i resten. Sedan byggs en hel ilska på ofullständig information. Inte för att någon har granskat ordentligt, utan för att det kändes rätt att bli förbannad.“Socialdemokraterna röstar med Tidö!!!”“S har svikit!!!!”“De driver inte längre socialdemokratisk politik!!!!!”
   
   Det här blir extra tydligt i omröstningar där Socialdemokraterna röstar på ett förslag, men samtidigt har lagt egna reservationer. Då ser folk bara själva knapptrycket och tolkar det som att S håller med om allt. Men en reservation är ofta där partiets faktiska invändning, alternativa linje eller egna förslag står. Det kan alltså finnas en situation där S röstar för ett beslut i slutändan, men samtidigt tydligt har markerat att beslutet borde ha sett annorlunda ut. De kan ha yrkat på en annan skrivning, reserverat sig mot delar av förslaget eller försökt flytta beslutet i en annan riktning. Men om man bara tittar på själva omröstningen ser man inte det. Då ser man bara “ja” eller “nej”, och sedan fyller man själv i resten.
   
   Det är ungefär som att läsa sista raden i ett protokoll och låtsas att man har förstått hela ärendet. Politik avgörs inte bara i själva knapptrycket, utan också i yrkanden, reservationer, utskottsarbete, kompromisser och i det enkla faktum att den som saknar majoritet inte kan bestämma ensam. Men den delen får sällan plats i arga delningar, eftersom den kräver att någon faktiskt läser mer än rubriken.
   
   Visst ska kritik ska få finnas och ibland till och med uppmuntras. Men kritik som bygger på att man inte har förstått vad man läser är kan vara direkt skadlig. Det här fungerar i princip aldrig men framför allt fungerar det inte i ett läge där högern har haft majoritet och Socialdemokraterna inte ensamt kan rösta igenom sin politik längre. Det är också därför det blir direkt märkligt när vänsterväljare börjar låta som om S ensamt styr Sverige, ensamma har styrt Sverige och ensamma kommer sänka Sverige
   
   Socialdemokraterna kan inte trolla bort en högermajoritet genom att markera hårdare i ett kommentarsfält. Vill man ha annan politik behöver man ge partiet och vänsterblocket mandat nog att genomföra den.
   
   När Socialdemokraterna säger att de vill gå till val på sin egen politik är det inte ett problem. Det är tvärtom en ganska avgörande poäng. Om man vill slippa kompromisser som urvattnar politiken behöver man också försöka skaffa tillräckligt starkt stöd för att kunna genomföra mer av den egna politiken. Det är i princip så man löser problemet med att behöva tumma på sina egna förslag. Men det här verkar varken S egna väljare (ibland), vänster eller högern förstå. Det är klart, högern har inget intresse i att rätta till saker. De vill att samhället ska förfalla så att dom kan “rätta till allt”, genom att låta det förfalla ännu mer. Det har vi redan sett en gång. Men resten av er?
   
   “Men de lovade ju” är en av politikens mest utslitna missuppfattningar som mynnar ut i exakt samma problematik med att ingen lyckats få en egen majoritet för att kunna påverka. Partier lovar av naturliga skäl saker. Men löften i en demokrati infrias inte genom önsketänkande. De infrias genom mandat. Genom majoritet. Genom att tillräckligt många väljare faktiskt ger partiet möjlighet att göra det partiet säger att det vill göra.
   
   Man kan inte både kräva ren socialdemokratisk politik, en fungerande välfärd och ett beboeligt samhälle – och samtidigt underminera det parti som faktiskt har störst möjlighet att driva igenom den. Det går inte att stå vid sidan av, sprida halvfärdiga påståenden om svek, försvaga förtroendet och sedan bli förvånad över att politiken inte får kraft nog att bli verklighet. Det där eviga problemet med vallöften är extremt återkommande bland folk som lider av för många vanföreställningar om verkligheten.
   
   När egna väljare börjar sprida ofullständiga påståenden om det parti som faktiskt kan byta riktning på landet, då hjälper man varken vänsterblocket, eller Socialdemokraterna. Då hjälper man högern. Man gör Tidöpartiernas jobb åt dem genom att slå sönder förtroendet för det regeringsalternativ som kan ersätta dem. Väljare måste kunna kräva mer av sina partier. Men partier måste också kunna kräva något minimalt tillbaka av sina väljare: Läs. Förstå. Kontrollera. Fråga vad som saknas. Fråga vilken omröstning det gäller. Fråga vilka reservationer som fanns. Fråga vad partiets egen politik är.
   
   För problemet är inte att människor blir arga. Problemet uppstår när ilskan hinner före läsförståelsen. Och de farligaste väljarna röstar inte alls, för de tror att det inte finns något att rösta på. Löftena infriades ju inte. Men då kanske man skulle börja om och försöka förstå politik istället.
   
   Alla politiker ljuger inte. Ibland saknar de bara den makt som väljarna själva inte gav dem.
2. 2026-06-25 12:41:18

   Discovered: 2026-06-25 11:42:26 Hash: 499dfa118cfba8ab160e888c9e021ffb44a16a9f
   Title:

   De farligaste väljarna röstar inte
   Description:

   Det farligaste som kan hända ett parti är inte alltid att motståndarna ljuger om det. Ibland är det värre när de egna väljarna slutar läsa. I kommentarsfält efter kommentarsfält dyker samma mönster upp. Någon publicerar en bild, en förenklad tabell...
   Content

   Det farligaste som kan hända ett parti är inte alltid att motståndarna ljuger om det. Ibland är det värre när de egna väljarna slutar läsa. I kommentarsfält efter kommentarsfält dyker samma mönster upp. Någon publicerar en bild, en förenklad tabell eller en lösryckt “faktatext”. Ett sådant exempel ser du här till höger.
   
   Någon ser en tabell och tolkar den som bevis för att S har lagt sig platt för Tidöpartierna. Någon annan ser en rubrik och fyller själv i resten. Sedan byggs en hel ilska på ofullständig information. Inte för att någon har granskat ordentligt, utan för att det kändes rätt att bli förbannad.“Socialdemokraterna röstar med Tidö!!!”“S har svikit!!!!”“De driver inte längre socialdemokratisk politik!!!!!”Och visst, kritik ska få finnas. Den ska ibland till och med uppmuntras. Men kritik som bygger på att man inte har förstått vad man läser är kan vara direkt skadlig.
   
   Det här fungerar i princip aldrig men framför allt fungerar det inte i ett läge där högern har haft majoritet och Socialdemokraterna inte ensamt kan rösta igenom sin politik längre. Det är också därför det blir direkt märkligt när vänsterväljare börjar låta som om S ensamt styr Sverige, ensamma har styrt Sverige och ensamma kommer sänka Sverige
   
   Socialdemokraterna kan inte trolla bort en högermajoritet genom att markera hårdare i ett kommentarsfält. Vill man ha annan politik behöver man ge partiet och vänsterblocket mandat nog att genomföra den.
   
   När Socialdemokraterna säger att de vill gå till val på sin egen politik är det inte ett problem. Det är tvärtom en ganska avgörande poäng. Om man vill slippa kompromisser som urvattnar politiken behöver man också försöka skaffa tillräckligt starkt stöd för att kunna genomföra mer av den egna politiken. Det är i princip så man löser problemet med att behöva tumma på sina egna förslag. Men det här verkar varken S egna väljare (ibland), vänster eller högern förstå. Det är klart, högern har inget intresse i att rätta till saker. De vill att samhället ska förfalla så att dom kan “rätta till allt”, genom att låta det förfalla ännu mer. Det har vi redan sett en gång. Men resten av er?
   
   “Men de lovade ju” är en av politikens mest utslitna missuppfattningar som mynnar ut i exakt samma problematik med att ingen lyckats få en egen majoritet för att kunna påverka. Partier lovar av naturliga skäl saker. Men löften i en demokrati infrias inte genom önsketänkande. De infrias genom mandat. Genom majoritet. Genom att tillräckligt många väljare faktiskt ger partiet möjlighet att göra det partiet säger att det vill göra.
   
   Man kan inte både kräva ren socialdemokratisk politik, en fungerande välfärd och ett beboeligt samhälle – och samtidigt underminera det parti som faktiskt har störst möjlighet att driva igenom den. Det går inte att stå vid sidan av, sprida halvfärdiga påståenden om svek, försvaga förtroendet och sedan bli förvånad över att politiken inte får kraft nog att bli verklighet. Det där eviga problemet med vallöften är extremt återkommande bland folk som lider av för många vanföreställningar om verkligheten.
   
   När egna väljare börjar sprida ofullständiga påståenden om det parti som faktiskt kan byta riktning på landet, då hjälper man varken vänsterblocket, eller Socialdemokraterna. Då hjälper man högern. Man gör Tidöpartiernas jobb åt dem genom att slå sönder förtroendet för det regeringsalternativ som kan ersätta dem. Väljare måste kunna kräva mer av sina partier. Men partier måste också kunna kräva något minimalt tillbaka av sina väljare: Läs. Förstå. Kontrollera. Fråga vad som saknas. Fråga vilken omröstning det gäller. Fråga vilka reservationer som fanns. Fråga vad partiets egen politik är.
   
   För problemet är inte att människor blir arga. Problemet uppstår när ilskan hinner före läsförståelsen. Och de farligaste väljarna röstar inte alls, för de tror att det inte finns något att rösta på. Löftena infriades ju inte. Men då kanske man skulle börja om och försöka förstå politik istället.
   
   Alla politiker ljuger inte. Ibland saknar de bara den makt som väljarna själva inte gav dem.