Tornevall Networks

Versions

1. 2026-07-08 07:00:00

   Discovered: 2026-07-08 09:51:21 Hash: 9375415d2e77183200e9137b8f629fa92cc22da5
   Title:

   Frassarna flyttar mamma: ”Vi hatar inte, vi älskar”
   Description:

   De har varken chef eller kollektivavtal och alla tjänar lika mycket. Den okonventionella flyttfirman Frasses Fulflyttar, också känd som Antifrassisterna, föddes på en svamptripp i Skåne. Sedan dess har de kånkat bohag runt hela Europa. Skånes Folkblad fick följa med när Frassarna flyttade en mamma från Göteborg till Malmö.
   Content

   Flyttkartonger med ordet KLYDD i stora bokstäver står staplade på varandra i lägenhetens alla rum. Det är korsdrag och dammråttorna busar med varandra. Kristina Eriksson går runt och synar kartongerna, plockar ner ett påslakan efter det andra och oroar sig över tyngden på flyttlådorna. 
   
   – Tänk om de är alldeles för tunga och Frassarna hatar mig för jag har packat så dåligt? säger hon.
   
   Kristina Eriksson är min mamma. I 37 år har hon bott i samma hus. 68 år i Göteborg, med ett fåtal vändor till Grekland för krogjobb på 80-talet och till England som lärare. Nu ska hon flytta ner till Malmö.
   
   Varför? 
   
   – Det finns ju flera skäl till att jag vill flytta till Malmö. Men framförallt är det ju för att du bor där, säger hon. 
   
   – Jag har gått omkring och sagt att jag ska flytta i flera år. Jag förväntade mig att det skulle ta något år att hitta boende, men det gick väldigt fort.
   
   Kristina Eriksson, mamman som flyttar och är lite smått stressad. Foto: Nea Magoo Eriksson
   
   Plötsligt är hon omringad av flyttkartonger och ledsna grannar. Eller rättare sagt, vår utökade familj. För på Borris, som mitt barndomshem kallas, är vi familj.
   
   Att det blev just den ideella föreningen Frasses Fulflyttar som kapslar in mammas liv och skjutsar det söderut är tack vare deras pimpade lastbilar. De skymtas ofta på gatorna i Malmö, Göteborg och Norrköping.
   
   Bilarna bär på budskap som “Försörjer fyllon och filosofer”, “Fuck Nato, Fuck Erdogan, Fuck Vapenexporten” och “Leve Palestina”. Det är föreningens så kallade propagandaminister som illustrerar i stort sett allt det grafiska materialet för Frasses. Han är också den enda med en egen titel.
   
   Frassarna, som de kallar sig istället för flyttkarlar, är dock alltid anonyma i media. Det handlar om att ge plats åt något annat.
   
   – Vi vill inte att individerna ska vara i fokus, utan företaget och det kollektiva, säger en av Göteborgsfrassarna. 
   
   Lastbilen som fylls på pö om pö i Göteborg. Foto: Nea Magoo Eriksson
   
   I princip alla lastbilar bär en regnbågsflagga. Något som väcker känslor. Frassen berättar att han ganska ofta får hetsiga och hotfulla samtal. Eftersom han tar emot bokningar svarar han dessutom alltid i telefon. 
   
   – Häromkvällen ringde en man och lät lite påverkad. Han frågade oss om det är vi som har bögbilen. Jajamen, svarade jag. Då ändrade han tonen och sa jävla bög, säger han och tar ett djupt bloss av sin cigg, och fortsätter:
   
   – Då började jag skratta. Han förväntade sig ilska från min sida. Det hela slutade sedan med att han ville boka en flytt, vilket var lite oväntat. Men så blev det ju inte. 
   
   Mammas rädsla för att Frassarna ska hata henne för att hon packat för tungt blir inte bekräftad.
   
   – Vi hatar inte, vi älskar, säger den andra Frassen med två flyttlådor på ryggen.
   
   Men visst finns det stunder av frustration för en Frasse i branschen. Som när man dyker upp hos en kund som inte packat sina flyttlådor ännu. Riktigt så illa är det inte hemma hos mamma. På ett par timmar lastar de två Frassarna i Göteborg in hela hennes bohag i bilen, med ett par pauser för kaffe och cigg. 
   
   – Det känns väldigt förvirrande och overkligt på alla möjliga sätt. Jag känner mig inte så närvarande, säger hon och ser lite lätt stressad ut.
   
   Känslan av separation dyker upp först när allt är instuvat i lastbilen. Tillsammans med några tårar.
   
   – Jag kommer att sakna salta bad på sommaren och husfamiljen. Annars känner jag mig mest förväntansfull.
   
   Familjen: Adelina Lundell, Sigrid Lundell, Marie Lundell och Kristina Eriksson. Foto: Nea Magoo Eriksson
   
   Sedan 2012 har flyttfirman som inte liknar någon annan funnits. Flyttarbetaren Frasse föddes under en svamptripp i de skånska skogarna.
   
   – Själva idén kom från att några arbetade på en riktigt ful flyttfirma, där kunderna var missnöjda och anställda behandlades riktigt surt, säger Frassen när vi sitter i lastbilen som håller på att ta oss ner till Malmö. 
   
   Resan på tre timmar flyter på mjukt. Mamma och Frassen pratar livligt om allt från narkotikapolitik till dåliga chefer, matematik och att känna tillhörighet.
   
   Många av Frassarna är så kallade före-dettingar med missbruk i bagaget. Att man delar bakgrund och problem skapar en samhörighet och förståelse, tycker Frassen från Göteborg. 
   
   – Vi hjälper varandra mycket på jobbet, ibland blir det tufft för vissa. Gemenskapen är nog det bästa. Mitt missbruk var länge sedan, cirka tio år, så jag är inte riktigt i den kategorin längre.
   
   Mamma håller med: 
   
   – Jag har aldrig känt mig hemma som lärare, men som ensamstående morsa har jag alltid känt mig jävligt hemma. Det är min grupp liksom.
   
   Propagandaministerns kreationer och mamma som tar en paus på turen söderut. Foto: Nea Magoo Eriksson
   
   Majoriteten av beslut i föreningen tas genom demokratiska omröstningar och alla som vill får tycka till.
   
   – Det är ju främst ett yrke. För att rösta på mötena och delta på det viset måste man vara lite mer insatt och det är ett eget val om man vill göra det, säger Frassen. 
   
   Att de inte har kollektivavtal och någon chef handlar helt enkelt om att det inte gagnar dem, menar han. De jobbar på timmar, alla har samma timlön och de tjänar vanligtvis mer än andra flyttgubbar.
   
   – Jag tycker ju att det är jätteskönt att inte ha någon chef. Visst det kräver en hel del eget ansvar, men det innebär också att vi alltid representerar oss själva när vi är ute på jobb. Det bygger en helt annan stolthet i det vi gör. 
   
   – Vi har också friskvård, arbetskläder och en ganska generös summa per år för tandvård, för att få folk att sätta igång med tänderna.
   
   Förutom att kånka på bohag och flyttstäda har föreningen också börjat arbeta med montering och magasinering. De brygger också sin egen öl och snart startar de upp ett bryggeri för att producera Frasses Fulöl i större skala.
   
   – Häromveckan lade en arbetskamrat fram ett förslag om att starta äldreboende, mest på skämt, men vi tog det rätt seriöst. Det är ju också en bransch med kassa villkor. Så vem vet.
   
   – De äldre får ju inte ens ta en snaps längre.
   
   En del av Frasses inkomst går till kvinnojouren i Malmö och Rosenlundstödet som stöttar prostituerade i Göteborg. 
   
   Väl framme i Malmö. Foto: Nea Magoo Eriksson
   
   Efter att ha kört igenom alla slags väder rullar bilen så småningom in i ett soligt Malmö, även kallad den oslipade diamanten av mamma. Väl på plats utanför lägenheten möter en lokal Frasse med ett stort leende upp för att bära flyttkartonger.
   
   Sista pushen nu.
   
   Från ett gammalt trähus till en ljus och lättskött lägenhet
   
   Den fula ölen, som Frassarna alltid bjuder på i slutet av flytten, tar plats i det ekande, tomma kylskåpet i mammas kartongfyllda lägenhet.
   
   – Malmö har en charm som jag tycker att Göteborg har tappat. Och för en åldrande cyklist känns det underbart att bo här.
   
   Nea Magoo Erikssonnea.magoo.eriksson@skanesfolkblad.se
2. 2026-07-08 07:00:00

   Discovered: 2026-07-08 05:02:49 Hash: b1b44a7e0e5cb609bf8f52ec093e7ab187131fa4
   Title:

   Frassarna flyttar mamma: ”Vi hatar inte, vi älskar”
   Description:

   De har varken chef eller kollektivavtal och alla tjänar lika mycket. Den okonventionella flyttfirman Frasses Fulflyttar aka Antifrassisterna föddes på en svamptripp i Skåne. Sedan dess har de kånkat bohag runt hela Europa. Skånes Folkblad fick följa med när Frassarna flyttade en mamma från Göteborg till Malmö.
   Content

   Flyttkartonger med ordet KLYDD i stora bokstäver står staplade på varandra i lägenhetens alla rum. Det är korsdrag och dammråttorna busar med varandra. Kristina Eriksson går runt och synar kartongerna, plockar ner ett påslakan efter det andra och oroar sig över tyngden på flyttlådorna. 
   
   – Tänk om de är alldeles för tunga och Frassarna hatar mig för jag har packat så dåligt? säger hon.
   
   Kristina Eriksson är min mamma. I 37 år har hon bott i samma hus. 68 år i Göteborg, med ett fåtal vändor till Grekland för krogjobb på 80-talet och till England som lärare. Nu ska hon flytta ner till Malmö.
   
   Varför? 
   
   – Det finns ju flera skäl till att jag vill flytta till Malmö. Men framförallt är det ju för att du bor där, säger hon. 
   
   – Jag har gått omkring och sagt att jag ska flytta i flera år. Jag förväntade mig att det skulle ta något år att hitta boende, men det gick väldigt fort.
   
   Kristina Eriksson, mamman som flyttar och är lite smått stressad. Foto: Nea Magoo Eriksson
   
   Plötsligt är hon omringad av flyttkartonger och ledsna grannar. Eller rättare sagt, vår utökade familj. För på Borris, som mitt barndomshem kallas, är vi familj.
   
   Att det blev just den ideella föreningen Frasses Fulflyttar som kapslar in mammas liv och skjutsar det söderut är tack vare deras pimpade lastbilar. De skymtas ofta på gatorna i Malmö, Göteborg och Norrköping.
   
   Bilarna bär på budskap som “Försörjer fyllon och filosofer”, “Fuck Nato, Fuck Erdogan, Fuck Vapenexporten” och “Fria Palestina”. Det är föreningens så kallade propagandaminister som illustrerar i stort sett allt det grafiska materialet för Frasses. Han är också den enda med en egen titel. 
   
   I princip alla lastbilar bär också en regnbågsflagga. Något som väcker känslor. Frasse, som de kallar sig istället för flyttkarl, får en hel del hat och hot. Det är en av anledningarna till att de alltid är anonyma i media.
   
   – Vi vill heller inte att individerna ska vara i fokus, utan företaget och det kollektiva.
   
   Lastbilen som fylls på pö om pö i Göteborg. Foto: Nea Magoo Eriksson
   
   En av Frassarna på plats i Göteborg berättar att han ganska ofta får hetsiga och hotfulla samtal. Eftersom han tar emot bokningar svarar han dessutom alltid i telefon. 
   
   – Häromkvällen ringde en man och lät lite påverkad. Han frågade oss om det är vi som har bögbilen. Jajamen, svarade jag. Då ändrade han tonen och sa jävla bög, säger Frassen och tar ett djupt bloss av sin cigg, och fortsätter:
   
   – Då började jag skratta. Han förväntade sig ilska från min sida. Det hela slutade sedan med att han ville boka en flytt. Vilket var lite oväntat.
   
   Mammas rädsla för att Frassarna ska hata henne för att hon packat för tungt blir inte bekräftad.
   
   – Vi hatar inte, vi älskar, säger den andra Frassen med två flyttlådor på ryggen.
   
   Men visst finns det stunder av frustration för en Frasse i branschen. Som när man dyker upp hos en kund som inte packat sina flyttlådor ännu. Riktigt så illa är det inte hemma hos mamma. På ett par timmar lastar de två Frassarna i Göteborg in hela hennes bohag i bilen, med ett par pauser för kaffe och cigg. 
   
   – Det känns väldigt förvirrande och overkligt på alla möjliga sätt. Jag känner mig inte så närvarande, säger hon och ser lite lätt stressad ut.
   
   Känslan av separation dyker upp först när allt är instuvat i lastbilen. Tillsammans med några tårar.
   
   – Jag kommer att sakna salta bad på sommaren och husfamiljen. Annars känner jag mig mest förväntansfull.
   
   Familjen: Adelina Lundell, Sigrid Lundell, Marie Lundell och Kristina Eriksson. Foto: Nea Magoo Eriksson
   
   Sedan 2012 har flyttfirman som inte liknar någon annan funnits. Flyttarbetaren Frasse föddes under en svamptripp i de skånska skogarna.
   
   – Själva idén kom från att några arbetade på en riktigt ful flyttfirma, där kunderna var missnöjda och anställda behandlades riktigt surt, säger Frassen när vi sitter i lastbilen som håller på att ta oss ner till Malmö. 
   
   Resan på tre timmar flyter på mjukt. Mamma och Frassen pratar livligt om allt från narkotikapolitik till dåliga chefer, matematik och att känna tillhörighet.
   
   Många av Frassarna är så kallade före-dettingar med missbruk i bagaget. Att man delar bakgrund och problem skapar en samhörighet och förståelse, tycker Frassen från Göteborg. 
   
   – Vi hjälper varandra mycket på jobbet, ibland blir det tufft för vissa. Gemenskapen är nog det bästa. Mitt missbruk var länge sedan, cirka tio år, så jag är inte riktigt i den kategorin längre.
   
   Mamma håller med: 
   
   – Jag har aldrig känt mig hemma som lärare, men som ensamstående morsa har jag alltid känt mig jävligt hemma. Det är min grupp liksom.
   
   Propagandaministerns kreationer och mamma som tar en paus på turen söderut. Foto: Nea Magoo Eriksson
   
   Majoriteten av beslut i föreningen tas genom demokratiska omröstningar och alla som vill får tycka till.
   
   – Det är ju främst ett yrke. För att rösta på mötena och delta på det viset måste man vara lite mer insatt och det är ett eget val om man vill göra det, säger Frassen. 
   
   Att de inte har kollektivavtal och någon chef handlar helt enkelt om att det inte gagnar dem, menar han. De jobbar på timmar och alla har samma timlön. Skulle de gå enligt kollektivavtalet skulle anställda tjäna mindre i timmen och i dagsläget tjänar Frassarna mer än en vanlig flyttgubbe.
   
   – Jag tycker ju att det är jätteskönt att inte ha någon chef. Visst det kräver en hel del eget ansvar, men det innebär också att vi alltid representerar oss själva när vi är ute på jobb. Det bygger en helt annan stolthet i det vi gör. 
   
   – Vi har också friskvård, arbetskläder och en ganska generös summa per månad för tandvård, för att få folk att sätta igång med tänderna.
   
   Väl framme i Malmö. Foto: Nea Magoo Eriksson
   
   Förutom att kånka på bohag och flyttstäda har föreningen också börjat arbeta med montering och magasinering. De brygger också sin egen öl och snart startar de upp ett bryggeri för att producera Frasses Fulöl i större skala.
   
   – Häromveckan lade en arbetskamrat fram ett förslag om att starta äldreboende, mest på skämt, men vi tog det rätt seriöst. Det är ju också en bransch med kassa villkor. Så vem vet.
   
   – De äldre får ju inte ens ta en snaps längre.
   
   En del av Frasses inkomst går till kvinnojouren i Malmö och Rosenlundstödet som stöttar prostituerade i Göteborg. 
   
   Efter att ha kört igenom alla slags väder rullar bilen så småningom in i ett soligt Malmö, även kallad den oslipade diamanten av mamma. Väl på plats utanför lägenheten möter en lokal Frasse med ett stort leende upp för att bära flyttkartonger.
   
   Sista pushen nu.
   
   Från ett gammalt trähus till en ljus och lättskött lägenhet
   
   Den fula ölen, som Frassarna alltid bjuder på i slutet av flytten, tar plats i det ekande, tomma kylskåpet i mammas kartongfyllda lägenhet.
   
   – Malmö har en charm som jag tycker att Göteborg har tappat. Och för en åldrande cyklist känns det underbart att bo här.
   
   Nea Magoo Erikssonnea.magoo.eriksson@skanesfolkblad.se