Långköraren Call of Duty är en av världens största, mest sålda, spelserier. Och i stort sett Pentagon-propaganda rakt igenom. Under åren har spelarna fått skjuta ryssar, araber, kubaner, vietnameser, latinamerikaner… alla de där ”elakingarna” som the good old USA vill befria världen från. I den senaste delen, vars trailer hade premiär tidigare i juni, är […]
Content
Långköraren Call of Duty är en av världens största, mest sålda, spelserier. Och i stort sett Pentagon-propaganda rakt igenom. Under åren har spelarna fått skjuta ryssar, araber, kubaner, vietnameser, latinamerikaner… alla de där ”elakingarna” som the good old USA vill befria världen från. I den senaste delen, vars trailer hade premiär tidigare i juni, är siktet inställt på Nordkorea, som i spelets story oprovocerat attackerar sin granne i syd och tvingar jänkarna att (supermotvilligt) ge sig in i striden.
I trailern får vi bland annat se nordkoreanerna urskiljningslöst bomba civila – vilket borde få varje historieintresserad person att rynka på näsan. Det var ju USA som under koreakriget jämnade nästan varenda byggnad i norr med marken. Klassiskevery accusation is a confession-grej.
Call of Duty är en kugge i USA:s militärindustriella underhållningsmaskin, som innefattar allt från serietidningar till storfilmer och musik. Viktiga PR-verktyg för den amerikanska imperialismen, som bidrar till att skapa opinion för nya krig – och sudda bort skulden för gamla. Call of Duty är också lite som spelvärldens Top Gun och används i rekryteringssyfte för att snärja tag i unga jänkargrabbar, och få dem att gå med i militären i hopp om att bli hjältar.
Det är ingen slump att det nya Call of Duty-liret utspelar sig på koreahalvön. I spåren av den multipolära världsomvandlingen (och USA:s dödsrosslingar som enda supermakt) genomgår Nordkorea en ekonomisk boom som till och med hyllas i västerländska finanstidningar. Allt medan det amerikanska krigshotet i regionen, som hållits igång i sju årtionden, eskalerar.