I torsdags hölls ett möte på USA:s utrikesdepartement, lett av Donald Trumps utrikesminister Marco Rubio, med rubriken ”The Resurgence of Political Terrorism”. Närvarande var inbjudna delegationer från ett 60-tal länder, inklusive Sverige. Hög tid, kan tyckas, att adressera USA:s och Israels alltmer öppna statsterrorism, men självklart var det inte den som avsågs. Inte heller den […]
Content
I torsdags hölls ett möte på USA:s utrikesdepartement, lett av Donald Trumps utrikesminister Marco Rubio, med rubriken ”The Resurgence of Political Terrorism”. Närvarande var inbjudna delegationer från ett 60-tal länder, inklusive Sverige.
Hög tid, kan tyckas, att adressera USA:s och Israels alltmer öppna statsterrorism, men självklart var det inte den som avsågs. Inte heller den våldsbejakande vit makt-rörelsen som frodas under Trumps styre.
Redan när USA:s vice utrikesminister Christopher Landau presenterade Rubio pratade han istället om hur ”vi som växte upp på 1970-talet minns Röda brigaderna och Baader-Meinhof i Europa, och Tupamaros och Montoneros i Sydamerika”.
Därefter svamlade Rubio om hur olika mer eller mindre militanta vänsterrörelser – mycket olika sinsemellan – skulle ha kopplingar till och beväpnas av USA:s huvudfiender för närvarande, Iran och Kuba. En retorik för att legitimera jakten på såväl inhemska som utländska vänsterrörelser – inte minst i det Latinamerika som återigen alltmer styrs av presidenter som inte vill något annat än att vara korrupta undersåtar till Donald Trump i ”USA:s bakgård”.
Viceministern nämnde den uruguayanska stadsgerillan Tupamaros, som genomförde en rad uppmärksammade kidnappningar av bland annat en rådgivare vid USA:s ambassad i motstånd mot militärdiktaturen i Uruguay, och den argentinska gerillan Montoneros som bekämpade militärdiktaturen i grannlandet.
Exemplen är talande, då båda de underjordiska organisationerna opererade i ett samhällsklimat av extrem repression från militärjuntorna som styrde. En repression som stöddes helhjärtat från Washington genom den ökända så kallade operation Condor.
Tiotusentals misstänkta vänstersympatisörer torterades, mördades och ”försvann” på 1970-talet i länder som Argentina, Uruguay och Chile, med USA:s goda minne. CIA hade bland annat hjälpt till att installera Augusto Pinochets diktatur genom kuppen i Chile 1973, och var senare lika behjälpliga med att lära ut tortyr och andra våldsmetoder för att hålla vänstern stången.
Repressionen är ännu inte lika blodig i dagens USA. Men migrationspolisen ICE skrämmer redan latinamerikanska migranter med ekon från ”det smutsiga kriget” mot kommunister och vänstersympatisörer för drygt 50 år sedan.
Det övergripande målet var då som nu att vinsterna för de storföretag som suger ut Latinamerikas naturresurser inte skulle störas. Men Marco Rubio, Donald Trump och de andra har också starka ideologiska motiv.
Rubio påstod i sitt tal att den radikala vänstern drivs av ”hat mot själva civilisationen”. Att det är ”de svagas och fegas revolt mot det starka och goda”, som leds av ”dem som inte kan bygga och skapa, som inte kan åstadkomma stora saker, och tar ut sin hämnd på världen för sin egen otillräcklighet”.
Ett budskap som hänger ihop med det som Rubio framförde på säkerhetskonferensen i München i februari, där han betonade USA:s och Europas samhörighet som kristna bärare av civilisationen, i ett tal som osade av unken kolonialism och fascism. Och som applåderades av Europas toppolitiker.
Nu vill Rubio på nytt tillbaka i historien, till USA:s klassiska självpåtagna uppgift att stoppa kommunismen – när det inte längre är islamister som lyfts fram som det stora hotet mot USA och ”civilisationen” utan vänstern. Trumps säkerhetsrådgivare Stephen Miller och finansminister Scott Bennet pratade också om hotet inifrån, som måste bekämpas lika hårt på hemmaplan som i andra länder.
Rubios möte hölls bara några veckor efter att ett antal antifascistiska aktivister dömts till mångåriga fängelsestraff i Texas, efter en protestaktion utanför ett ICE-center där en polis skottskadades. En av aktivisterna var inte ens på manifestationen men dömdes till 30 års fängelse för att ha hindrat utredningen, då han efteråt flyttat en låda med ”terrorkopplat” propagandamaterial från en adress till en annan.
En som hållits av migrationspolisen i en månad, innan han förra veckan deporterades, är den colombianske aktivisten Beto Coral. Han greps efter att han kampanjat på sociala medier mot Abelardo de la Espriella, som hade Trumps stöd i presidentvalet och svärs in som Colombias president den 7 augusti. Som kandidat i valet talade de la Espriella också om att han vill ”slita inälvorna ur vänstern”.
Mötet hölls också några veckor efter att USA:s president Donald Trump stod på Natotoppmötet i Turkiet och liksom Rubio pratade om det kommunistiska spöket. I sann Trumpstil påstod presidenten bisarrt nog att han själv ”kunde ha varit den bäste kommunisten i historien”, innan han fortsatte med liknande tirader som Rubio mot allt som har minsta spår av socialism och kommunism, inklusive den ”farliga socialdemokratin”.
I måndags följde USA:s utrikesdepartement upp Rubios initiativ med en rapport som påstås visa hur Kuba under decennier skulle ha ”infiltrerat de högsta nivåerna av USA:s regering, rekryterat och understött generationer av amerikanska aktivister samt en exempellös våg av vänsterterrorism på amerikansk mark” – när det i själva verket är CIA som legat bakom ett antal terrorattentat mot det revolutionära Kuba.
I rapporten namnges en rad aktivister inom Kubasolidariteten och pekas ut som femtekolonnare, fiender till USA och ”civilisationen”.
Det är uppenbart att en ny mccarthyism är högt på dagordningen för USA:s regering, där vänsteraktivister ska misstänkliggöras och jagas. Förhoppningsvis blir åtminstone en oönskad bieffekt för Trump och Rubio att fler människor får upp ögonen för kommunismen när de pratar så mycket om den, och till skillnad från ärkereaktionärerna i Vita huset ställer sig på rätt sida av historien och försvarar Kuba mot USA-imperialismens attacker.