Tornevall Networks

TITLE:
Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort

DESCRIPTION:
Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […]

CONTENT:
Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern.

Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier.

Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna.

I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern och de kvarvarande högerpartierna blir alltmer högerradikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet.

Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten.

Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling som att det var 1900-talet  som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.

TITLE:
Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort

DESCRIPTION:
Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […]

CONTENT:
Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern.

Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier.

Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropas olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i nästan minst lika hög takt som socialistpartierna.

I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern medan de kvarvarande högerpartierna blir alltmer högerradikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet.

Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten.

Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling, påskyndad av sociala medier och alternativmedierna, som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.

TITLE:
Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort

DESCRIPTION:
Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […]

CONTENT:
Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern.

Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier.

Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna.

I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern medan de kvarvarande högerpartierna blir alltmer högerradikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet.

Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten.

Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling, påskyndad av sociala medier och alternativmedierna, som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.

TITLE:
Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort

DESCRIPTION:
Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […]

CONTENT:
Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern.

Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier.

Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna.

I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern och de kvarvarande högerpartierna blir alltmer högerradikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet.

Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten.

Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling som att det var 1900-talet  som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.

TITLE:
Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort

DESCRIPTION:
Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […]

CONTENT:
Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern.

Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier.

Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna.

I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern och de kvarvarande högerpartierna blir alltmer radikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet.

Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten.

Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling som att det var 1900-talet  som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.

TITLE:
Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort

DESCRIPTION:
Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […]

CONTENT:
Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern.

Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier.

Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna.

I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern medan de kvarvarande högerpartierna blir alltmer högerradikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet.

Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten.

Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling, påskyndad av sociala medier och alternativmedierna, som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.

TITLE:
Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort

DESCRIPTION:
Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […]

CONTENT:
Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern.

Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier.

Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna.

I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten.

Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling som att det var 1900-talet  som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.

TITLE:
Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort

DESCRIPTION:
Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […]

CONTENT:
Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern.

Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier.

Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna.

I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern och de kvarvarande högerpartierna blir alltmer radikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet.

Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten.

Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling som att det var 1900-talet  som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.