Tornevall Networks

Har besökt Tyrolen och Vorarlberg i västra Österrike som historiskt räknades som den mest Habsburglojala delen av Habsburgarnas väldiga imperium och som också utgör den mer konservativa och religiösa delen av dagens Österrike.

Tyrolarna var tidvis till och med mer lojala än Habsburgarna själva. Så var fallet när den mytomspunne Andreas Hofer och hans tyrolska bondearmé stred mot bajrarna och fransmännen under Napoleonkrigen i Huset Habsburgs namn men utan att ha officiellt stöd av den dåvarande kejsaren Frans II. Inte minst ”producerade” denna alpina del av Österrike Habsburgarnas mest lojala (och enligt dem själva bästa) soldater i form av de legendariska kejsarjägarna som under Första världskriget utgjorde eliten av den så kallade k.u.k.-armén (det vill säga Österrike-Ungerns armé) tillsammans med de muslimska soldaterna från Bosnien-Hercegovina och det var i mångt och mycket kejsarjägarna som räddade och upprätthöll den italienska fronten fram till dubbelmonarkins sammanbrott i november 1918.

Kejsarjägarna stred främst mot Italien då de kunde Alperna som sin egen ficka men också i Galizien mot Tsar-Ryssland och en del kejsarjägare stred också i Frankrike och Belgien tillsammans med tyskarna samt i Västasien (och framför allt i Palestina) tillsammans med turkarna.

Det historiska Tyrolen, som under medeltiden och tidigmodern tid strategiskt behärskade handelsvägarna (det vill säga alppassen och alpvägarna) mellan norra Europa och Italien, är sedan 1918-19 delat mellan Österrike (och dessutom i två delar vad Österrike anbelangar) och Italien vilket innebär att en tysktalande minoritet bebor södra Tyrolen och särskilt på 1970-talet genomförde tysktalande invånare i denna del av Italien flera bombattentat som var riktade mot centralmakten i Rom.

Vorarlberg är i sin tur den sista resten av Främre Österrike eller Vorderösterreich. Främre Österrike innefattade en gång i tiden betydande delar av dagens Schweiz och Sydtyskland och utgjorde Huset Habsburgs ursprungliga maktbas innan Burgund och Babenbergarnas Österrike och senare kungarikena Böhmen och Ungern (och än senare kungarikena Spanien och Portugal m fl länder) förvärvades. Det var först i och med Wienkongressen 1814-15 som Österrike lämnade och avträdde (det som då var kvar av) Främre Österrike utöver just Vorarlberg.

Det är därför inte en slump att Vorarlbergborna har fortsatt att identifiera sig med den tysktalande delen av Schweiz och med de delar av Sydtyskland som en gång ingick i Främre Österrike snarare än med Wien. Efter Första världskriget röstade därför över 80% av invånarna i Vorarlberg för att ansluta sig till Schweiz vilket dock gick i stöpet då de segerande Ententemakterna var emot det liksom även Bern.

Medan Tyrolen slapp undan Sveriges härjande arméer under stormaktstiden på grund av den besvärliga terrängen så lyckades en svensk armé bestående av runt 15 000 man under ledning av fältmarskalk Carl Gustaf Wrangel invadera Främre Österrike under Trettioåriga krigets slutskede. Det skedde 1647 när svenskarna (och finnarna) bland annat erövrade Vorarlbergs huvudstad Bregenz samt intog och brände stadens slott Gebhardsberg vars ruiner fortfarande minner om svenskarnas (och finnarnas) brutala krigföring. Enligt legenden ska ett antal Vorarlberg-kvinnor samtidigt och mot alla odds ha lyckats slå tillbaka en mindre svensk (och finsk) truppstyrka nära byn Egg endast beväpnade med liar och högafflar. Bäcken som flyter genom byn ska till och med ha färgats röd av svenskarnas (och finnarnas) blod men det är oklart om denna händelse har ägt rum i verkligheten. Wrangel själv lät inkvartera sig på slottet Hofen i Vorarlberg som fylldes med stöldgods från de närbelägna slotten innan de sista svenskarna (och finnarna) lämnade Främre Österrike på grund av brist på mat och foder då de svenska förbindelselinjerna hade blivit alltför utsträckta.

Den svenska invasionen av Främre Österrike är dock långt mindre känd än fältmarskalk Lennart Torstenssons invasion av det österrikiska hjärtlandet som gjorde att dennes svenska armé under en tid stod utanför själva Wiens portar liksom general Hans Christoff von Königsmarcks invasion av Böhmen och erövring av delar av Prag vid krigets slutskede 1648.

Vid Andra världskrigets slut erövrade franska trupper Vorarlberg som sedan kom att ingå i den franska ockupationszonen fram till dess att Österrike återfick sin självständighet 1955 medan främst amerikanska trupper erövrade Tyrolen och märkligt nog dödades en svensk soldat när han deltog i det tyska försvaret av Tyrolen.

Det skedde någonstans i anslutning till Brennerpasset där greve Knut Posse från Taxinge-Näsby slott, pansargrenadjär i 5. SS-Panzer-Division Wiking, stupade för en amerikansk kula i mars 1945 och hans kropp (som idag med all säkerhet är ett skelett) hittades aldrig utan ligger sannolikt kvar någonstans på en oländig alptopp eller i en avlägsen alpdal som antingen är belägen i österrikiska eller italienska Tyrolen. Fortfarande än idag hittar de lokala bönderna i Tyrolen och Vorarlberg (liksom ibland även turister) skelett och mänskliga kvarlevor från de båda världskrigen i det dramatiska och svårtillgängliga bergslandskapet och kanske kommer Knut Posse att en dag kunna gravsättas i ätten Posses grav i sörmländska Taxinge.