Tornevall Networks

Versions

1. 2026-07-01 18:39:54

   Discovered: 2026-07-01 19:39:28 Hash: 5c421522495230abe3a848132018959060a9162f
   Title:

   dag kl. 11 den 1 juli 1709 kapitulerade general Adam Ludwig Lewenhaupt, herre till Charlottenborgs slott i Motala, med det som var kvar av den svenska hären vid Perevolotjna
   Description:

   Idag kl. 11 den 1 juli 1709 kapitulerade general Adam Ludwig Lewenhaupt, herre till Charlottenborgs slott i Motala, med det som var kvar av den en gång så mäktiga och mångtaliga svenska hären vid Perevolotjna längs floden Dnjepr i dagens Ukraina. Tre dagar dessförinnan hade Karl XII besegrats av Peter I ”den store” i det […]
   Content

   Idag kl. 11 den 1 juli 1709 kapitulerade general Adam Ludwig Lewenhaupt, herre till Charlottenborgs slott i Motala, med det som var kvar av den en gång så mäktiga och mångtaliga svenska hären vid Perevolotjna längs floden Dnjepr i dagens Ukraina. Tre dagar dessförinnan hade Karl XII besegrats av Peter I ”den store” i det blodiga slaget vid Poltava och därefter hade den svenske kungen tagit sin tillflykt till Osmanska rikets territorium där sultan Ahmed III lät honom kvarstanna i fem års tid.
   
   Det sägs att general Lewenhaupt lät de höga officerarna rösta om hären skulle kapitulera eller ej i sann svensk konflikträdslo- och konsensusanda. I och med kapitulationen hamnade runt 15 000 soldater och cirka 6000 civila i rysk fångenskap liksom tre generaler inklusive Lewenhaupt själv som aldrig skulle få återse sitt älskade slott i Motala. I den svenska hären ingick f ö också ett flertal ukrainska kosacker som tsar Peter lät avrätta efter kapitulationen.
   
   Karl XII förlät aldrig Lewenhaupt för kapitulationen liksom för fadäsen att ha slarvat bort den baltiska hären bestående av 12 000 man som var tänkt att förena sig med huvudarmén i Ukraina inför slaget vid Poltava. Under kaotiska förhållanden hade Lewenhaupt marscherat från dagens Litauen genom hela dagens Belarus och till slut återstod bara 6000 man när den ukrainska gränsen korsades efter det att 1000-tals svenska soldater hade villat bort sig i de oländiga skogarna och träsken. Dessutom sägs det att Lewenhaupt ska ha schabblat med ordergivningen samt t o m tillfälligt slumrat till under slaget vid Poltava varvid stora delar av det svenska infanteriet förintades i det massiva ryska kul- och granatregnet.
   
   Karl XII gjorde därför ingenting för att få Lewenhaupt frigiven som avled tio år senare i Moskva och under fångenskapen ska han ha mobbats av de svenska medfångarna då han bar det yttersta ansvaret för den för Sverige så förnedrande kapitulationen som i efterhand har kommit att signalera slutet på den svenska stormaktstiden liksom början på den ryska stormaktstiden.
   
   Men hade svenskarna segrat vid Poltava och hade Peter I därefter kapitulerat åt Karl XII vid Perevolotjna (och inte tvärtom) så hade Östeuropas efterföljande historia sett rejält annorlunda ut och i förlängningen antagligen hela världshistorien som sådan mot bakgrund av hur mäktigt Ryssland sedermera kom att bli under 1800-talet och ännu mer under 1900-talet.
   
   Den ryska fångenskapen blev synnerligen äventyrlig för särskilt flera av de svenska officerarna som gick i tjänst hos tsaren såsom bland andra Johan Gustaf Renat, som vid hemkomsten till Sverige 1734 medförde tre dzungariska slavinnor vid namn Altan, Iamankiss och Sara som därmed kom att bli tre av de första asiatiska och buddhistiska invandrarna i landet, Lorenz Lange, som var den allra första svensken som kom i direktkontakt med koreaner när han besökte Qingdynastins huvudstad Peking, samt Johann Philip von Strahlenberg, som var den första svensken som ritade en karta där Korea finns med.
   
   Och likt en epilog lyckades några av de tillfångatagna svenskarna sedermera ta sig vidare till den protestantiske fursten Frans II Rákóczys Transsylvanien, som på den tiden var en vasallstat till Osmanska riket, och de kom därefter t o m att delta i dennes tappra men misslyckade uppror mot den katolske Habsburgkejsaren i Wien som understöddes av både Istanbul och Paris liksom också av Karl XII.
2. 2026-07-01 18:39:54

   Discovered: 2026-07-01 18:40:45 Hash: 739cc17abb563bc86e8e21071e4431d206c73ccd
   Title:

   dag kl. 11 den 1 juli 1709 kapitulerade general Adam Ludwig Lewenhaupt, herre till Charlottenborgs slott i Motala, med det som var kvar av den svenska hären vid Perevolotjna
   Description:

   Idag kl. 11 den 1 juli 1709 kapitulerade general Adam Ludwig Lewenhaupt, herre till Charlottenborgs slott i Motala, med det som var kvar av den svenska hären vid Perevolotjna längs floden Dnjepr i dagens Ukraina. Tre dagar dessförinnan hade Karl XII besegrats av Peter I ”den store” i det blodiga slaget vid Poltava och därefter […]
   Content

   Idag kl. 11 den 1 juli 1709 kapitulerade general Adam Ludwig Lewenhaupt, herre till Charlottenborgs slott i Motala, med det som var kvar av den svenska hären vid Perevolotjna längs floden Dnjepr i dagens Ukraina. Tre dagar dessförinnan hade Karl XII besegrats av Peter I ”den store” i det blodiga slaget vid Poltava och därefter hade den svenske kungen tagit sin tillflykt till Osmanska rikets territorium där sultan Ahmed III lät honom kvarstanna i fem års tid.
   
   Det sägs att general Lewenhaupt lät de höga officerarna rösta om hären skulle kapitulera eller ej i sann svensk konflikträdslo- och konsensusanda. I och med kapitulationen hamnade runt 15 000 soldater och cirka 6000 civila i rysk fångenskap liksom tre generaler inklusive Lewenhaupt själv som aldrig skulle få återse sitt älskade slott i Motala. I den svenska hären ingick f ö också ett flertal ukrainska kosacker som tsar Peter lät avrätta efter kapitulationen.
   
   Karl XII förlät aldrig Lewenhaupt för kapitulationen liksom för fadäsen att ha slarvat bort den baltiska hären bestående av 12 000 man som var tänkt att förena sig med huvudarmén i Ukraina inför slaget vid Poltava. Under kaotiska förhållanden hade Lewenhaupt marscherat från dagens Litauen genom hela dagens Belarus och till slut återstod bara 6000 man när den ukrainska gränsen korsades efter det att 1000-tals svenska soldater hade villat bort sig i de oländiga skogarna och träsken. Dessutom sägs det att Lewenhaupt ska ha schabblat med ordergivningen samt t o m tillfälligt slumrat till under slaget vid Poltava varvid stora delar av det svenska infanteriet förintades i det massiva ryska kul- och granatregnet.
   
   Karl XII gjorde därför ingenting för att få Lewenhaupt frigiven som avled tio år senare i Moskva och under fångenskapen ska han ha mobbats av de svenska medfångarna då han bar det yttersta ansvaret för den för Sverige så förnedrande kapitulationen som i efterhand har kommit att signalera slutet på den svenska stormaktstiden liksom början på den ryska stormaktstiden.
   
   Men hade svenskarna segrat vid Poltava och hade Peter I därefter kapitulerat åt Karl XII vid Perevolotjna (och inte tvärtom) så hade Östeuropas efterföljande historia sett rejält annorlunda ut och i förlängningen antagligen hela världshistorien som sådan mot bakgrund av hur mäktigt Ryssland sedermera kom att bli under 1800-talet och ännu mer under 1900-talet.
   
   Den ryska fångenskapen blev synnerligen äventyrlig för särskilt flera av de svenska officerarna som gick i tjänst hos tsaren såsom bland andra Johan Gustaf Renat, som vid hemkomsten till Sverige 1734 medförde tre dzungariska slavinnor vid namn Altan, Iamankiss och Sara som därmed kom att bli tre av de första asiatiska och buddhistiska invandrarna i landet, Lorenz Lange, som var den allra första svensken som kom i direktkontakt med koreaner när han besökte Qingdynastins huvudstad Peking, samt Johann Philip von Strahlenberg, som var den första svensken som ritade en karta där Korea finns med.
   
   Och likt en epilog lyckades några av de tillfångatagna svenskarna sedermera ta sig vidare till den protestantiske fursten Frans II Rákóczys Transsylvanien, som på den tiden var en vasallstat till Osmanska riket, och de kom därefter t o m att delta i dennes tappra men misslyckade uppror mot den katolske Habsburgkejsaren i Wien som understöddes av både Istanbul och Paris liksom också av Karl XII.