Abdullah Ibrahim, en jazzlegendar och stor musikalisk förebild för mig är död. Han blev 91 år gammal.Abdullah föddes i Sydafrika i Kapprovinsen 1934 som Adolph Johannes Brand, men lämnade tidigt hemmet och flyttade utomlands på grund av den rådande apartheidpolitiken. Duke Ellington hörde honom i Europa och tog honom till USA där han verkade under […]
Content
Abdullah Ibrahim, en jazzlegendar och stor musikalisk förebild för mig är död. Han blev 91 år gammal.Abdullah föddes i Sydafrika i Kapprovinsen 1934 som Adolph Johannes Brand, men lämnade tidigt hemmet och flyttade utomlands på grund av den rådande apartheidpolitiken. Duke Ellington hörde honom i Europa och tog honom till USA där han verkade under namnet Dollar Brand. Under 1960-talet konverterade han till islam och tog namnet Abdullah Ibrahim.
Han fick en lysande karriär som sträckte sig över sju decennier. Med sitt brillianta, lite sparsmakade, rytmiska pianospel blev han en av de ledande inom subgenren ”cape jazz”. Hans kompositioner doftar Sydafrika och han kom att bli ett begrepp inom antiapartheidrörelsen, där man tog hans kompositioner till sitt hjärta. De var melodiösa och fastnade ofta direkt efter en genomlyssning.
Flera av hans kompositioner kom också att spelas av artister och grupper i olika politiska sammanhang riktade mot apartheidsystemet. Bland annat stycket Mannenberg som Ibrahim komponerade som en hyllning till ett av de townships utanför Kapstaden dit man tvångsförflyttade svart befolkning.
Låtarna African Marketplace och The Mountain syftar också direkt på denna del av Sydafrika där han själv växte upp. Hans vackra The Wedding har använts både på bröllop, men även under begravningar. När Ruth First, känd antiapartheidjournalist och gift med Joe Slovo, ANCs chefstrateg för den väpnade grenen, mördades av en brevbomb under exilen i Mozambique följde grupper och gatumusikanter över hela Maputo hennes kista till den sista vilan spelandes The Wedding av Ibrahim.
Som medlemmar i gruppen Piri Piri hade mina kamrater och jag förmånen att få träffa denne gigant.
I januari 1987 var vi inbjudna att spela på ANC:s 75-årsjubileum i Berwaldhallen i Stockholm. En konsert i två akter. På parkett satt hela den svenska regeringen inklusive Lisbeth Palme, nybliven änka, och som var speciellt inbjuden såsom representant för Olof Palmes hängivna arbete mot Sydafrikas apartheidpolitik.
I vår loge innan konserten strömmade det ut toner från ett närliggande rum och plötsligt öppnades dörren och ut kommer en två meter lång man iklädd karatedräkt med svart bälte. Det var Abdullah Ibrahim som suttit och förberett sig vid ett piano i sin loge.
Vi presenterade oss och nog var jag lite starstruck, men vågade alla fall fråga honom om jag möjligtvis kunde få tillåtelse att skriva en text till hans underbara melodi The Wedding som jag tyckte var väldigt sångbar. Då halade han upp ett visitkort och sa: ”Go ahead” och bad mig bara ta kontakt när texten var färdig.
Under pausen hade det rekats på scen där stod nu en stor flygel för nu var det dags för Abdullah att inta scenen. Vi bänkade oss i publiken och sedan följde 45 minuter i fullständig eufori. Abdullah ensam med en flygel spelandes sina största hits. Och som han spelade!
Publiken satt i andäktig tystnad som endast avbröts när han bad dem om hjälp att gestalta vajande afrikanska träd under ett av sina nummer. ”Sch, sch, sch” hördes från publiken och tillsammans med tonerna från Abdullahs närvarande pianospel förflyttades vi i tid och rum och magi skapades! Jag har aldrig blivit så berörd under en konsert varken förr eller senare. Han rörde vid min själ, tårarna föll och jag hulkade mig igenom konserten! En upplevelse som inte liknar något annat!
Lite mer än 10 år senare var jag med mina kära vänner på Nefertiti jazzklubb för att lyssna på honom. Efter konserten blev vi inbjudna backstage och jag hade skrivit ner texten till The Wedding och överlämnade den till honom. Han vecklade upp det hoprullade pappret och läste och nynnade med i melodin. ”It’s delicious” sa han.
Tack Abdullah Ibrahim för din underbara musik, för ditt strålande pianospel och ditt enastående livsverk! Det har stärkt mig, tröstat mig, borrat sig in i själ och hjärta och fått mig att tro att en annan värld är möjlig! Vila i frid!