Tornevall Networks

← Back to feed

Idag avslutas den 11:e konferensen som det akademiska sällskapet The Alliance for the Study of Adoption and Culture (ASAC) arrangerar i Leeds i England

Permalink
Published: 2026-06-27 09:24:15
Discovered: 2026-06-27 14:42:28
Author: Tobias Hübinette
Hash: 5995df4da680ff2010afd95dcf6e91a6b954714a
https://tobiashubinette.wordpress.com/2026/06/27/idag-avslutas-den-11e-konferensen-som-det-akademiska-sallskapet-the-alliance-for-the-study-of-adoption-and-culture-asac-arrangerar-i-leeds-i-england/
Description
Idag avslutas den 11:e konferensen som det akademiska sällskapet The Alliance for the Study of Adoption and Culture (ASAC) arrangerar i Leeds i England och som är världens enda regelbundet återkommande adoptionsforskningskonferens för alla humanioraforskare som studerar adoption på olika sätt. ASAC står också bakom den akademiska tidskriften Adoption & Culture och jag har genom […]
Content
Idag avslutas den 11:e konferensen som det akademiska sällskapet The Alliance for the Study of Adoption and Culture (ASAC) arrangerar i Leeds i England och som är världens enda regelbundet återkommande adoptionsforskningskonferens för alla humanioraforskare som studerar adoption på olika sätt. ASAC står också bakom den akademiska tidskriften Adoption & Culture och jag har genom åren deltagit i flera av ASAC:s konferenser såsom den första konferensen som ägde rum 2005 i Tampa i USA och 21 år senare går det inte att säga något annat än att det internationella adoptionsforskningsfältet har förändrats i grunden liksom den globala adoptionsvärlden.

Då på 00-talet peakade den internationella adoptionsverksamheten i omfattning när 100 000-tals västerlänningar adopterade barn från det globala Syd och det f d kommunistiska Öst- och Centraleuropa men idag är verksamheten på utgång och en sannings- och försoningsprocess och ett stort antal olika rättsprocesser genomsyrar både det internationella adoptionsforskningsfältet och den globala adoptionsvärlden.

Själv presenterade jag just om denna pågående process vid två tillfällen under konferensen – dels om den svenska processen i form av Adoptionskommissionens slutbetänkande som överlämnades till Kristerssons regering för ett år sedan och dels om den sydkoreanska processen i form av Sydkoreas Sannings- och försoningskommission vars slutrapport också offentliggjordes för ett år sedan. Den stora skillnaden är dock att medan Sydkoreas president Lee Jae-myung både har bett om ursäkt och beslutat att utlandsadoptionerna ska fasas ut så har Sveriges regering inte bett om ursäkt samt valt att låta utlandsadoptionerna fortgå p g a att Kristersson är så insyltad i de korrupta adoptionerna och är så lojal mot Adoptionscentrum (AC), som han också anlitade när han adopterade två av sina tre barn från Kina, att han inte vill bidra till att AC går i konkurs.

I övrigt har det varit ett rent nöje att ha fått ta del av andra forskares studier och projekt och höra om sannings- och försoningsprocesserna i bl a Danmark (Lene Myong), Nederländerna (Shila Khuki de Vries) och Belgien (Sophie Withaeckx), om pågående eller avslutade rättsprocesser i Brasilien (Vivian Salles Vieira Pinto) och Bangladesh (Shila Khuki de Vries), om den internationella adoptionsverksamhetens pågående utfasning (Kit Myers,  Shannon Bae, Sophie Withaeckx och Seungmi Cho), om de irländska (Maeve O’Rourke) och engelska (Michael Lambert) adoptionsuppgörelserna liksom om hur adoption förekommer som tema i medierna, i litteraturen, i filmen och på scenen.

För min egen del betraktades jag för 21 år sedan, när jag bevistade den första ASAC-konferensen i Tampa i USA, som den första personen (och senare forskaren för då var jag fortfarande doktorand) i världen inom som anlade ett kritiskt perspektiv på internationell adoption på ett uttalat sätt i både akademiska och offentliga sammanhang och då uppfattades jag inte minst som en ”extremist” som dessutom ansågs vara ”oetisk”. Idag har den typ av analys och kritik som jag ensam förfäktade på 1990- och 00-talen dock blivit mainstream vilket inte minst den pågående sannings- och försoningsprocessen visar och jag själv uppfattas 21 år senare som något av den kritiska adoptionsforskningens ”founding father”. Totalt har sju konferensdeltagare från olika länder därför kommit fram till mig och bett om att få ta en s k selfie med mig och i stort sett alla har varit unga personer som är doktorander eller nydisputerade.
History (2 versions shown )

Changes

Diff Side by side
From 2026-06-27 09:24:15 (discovered: 2026-06-27 09:25:28) hash: efb5e8b59f38f44b91c7bffb00b3c964b7d6d0a8
To 2026-06-27 09:24:15 (discovered: 2026-06-27 14:42:28) hash: 5995df4da680ff2010afd95dcf6e91a6b954714a
Title
Idag avslutas den 11:e konferensen som det akademiska sällskapet The Alliance for the Study of Adoption and Culture (ASAC) arrangerar i Leeds i England
Description
Idag avslutas den 11:e konferensen som det akademiska sällskapet The Alliance for the Study of Adoption and Culture (ASAC) arrangerar i Leeds i England och som är världens enda regelbundet återkommande adoptionsforskningskonferens för alla humanioraforskare som studerar adoption på olika sätt. ASAC står också bakom den akademiska tidskriften Adoption & Culture och jag har genom […]
Content
Idag avslutas den 11:e konferensen som det akademiska sällskapet The Alliance for the Study of Adoption and Culture (ASAC) arrangerar i Leeds i England och som är världens enda regelbundet återkommande adoptionsforskningskonferens för alla humanioraforskare som studerar adoption på olika sätt. ASAC står också bakom den akademiska tidskriften Adoption & Culture och jag har genom åren deltagit i flera av ASAC:s konferenser såsom den första konferensen som ägde rum 2005 i Tampa i USA och 21 år senare går det inte att säga något annat än att det internationella adoptionsforskningsfältet har förändrats i grunden liksom den globala adoptionsvärlden. Då på 00-talet peakade den internationella adoptionsverksamheten i omfattning när 100 000-tals västerlänningar adopterade barn från det globala Syd och det f d kommunistiska Öst- och Centraleuropa men idag är verksamheten på utgång och en sannings- och försoningsprocess och ett stort antal olika rättsprocesser genomsyrar både det internationella adoptionsforskningsfältet och den globala adoptionsvärlden. Själv presenterade jag just om denna pågående process vid två tillfällen under konferensen – dels om den svenska processen i form av Adoptionskommissionens slutbetänkande som överlämnades till Kristerssons regering för ett år sedan och dels om den sydkoreanska processen i form av Sydkoreas Sannings- och försoningskommission vars slutrapport också offentliggjordes för ett år sedan. Den stora skillnaden är dock att medan Sydkoreas president Lee Jae-myung både har bett om ursäkt och beslutat att utlandsadoptionerna ska fasas ut så har Sveriges regering inte bett om ursäkt samt valt att låta utlandsadoptionerna fortgå p g a att Kristersson är så insyltad i de korrupta adoptionerna och är så lojal mot Adoptionscentrum (AC), som han också anlitade när han adopterade två av sina tre barn från Kina, att han inte vill bidra till att AC går i konkurs. I övrigt har det varit ett rent nöje att ha fått ta del av andra forskares studier och projekt och höra om sannings- och försoningsprocesserna i bl a Danmark (Lene Myong), Nederländerna (Shila Khuki de Vries) och Belgien (Sophie Withaeckx), om pågående eller avslutade rättsprocesser i Brasilien (Vivian Salles Vieira Pinto) och Bangladesh (Shila Khuki de Vries), om den internationella adoptionsverksamhetens pågående utfasning (Kit Myers,  Shannon Bae, Sophie Withaeckx och Seungmi Cho), om de irländska (Maeve O’Rourke) och engelska (Michael Lambert) adoptionsuppgörelserna liksom om hur adoption förekommer som tema i medierna, i litteraturen, i filmen och på scenen. För min egen del betraktades jag för 21 år sedan, när jag bevistade den första ASAC-konferensen i Tampa i USA, som den första personen (och senare forskaren för då var jag fortfarande doktorand) i världen inom som anlade ett kritiskt perspektiv på internationell adoption på ett uttalat sätt i både akademiska och offentliga sammanhang och då uppfattades jag inte minst som en ”extremist” som dessutom ansågs vara ”oetisk”. Idag har den typ av analys och kritik som jag ensam förfäktade på 1990- och 00-talen dock blivit mainstream vilket inte minst den pågående sannings- och försoningsprocessen visar och jag själv uppfattas 21 år senare som något av den kritiska adoptionsforskningens ”founding father”. Totalt har sju konferensdeltagare från olika länder därför kommit fram till mig och bett om att få ta en s k selfie med mig och i stort sett alla har varit unga personer som är doktorander eller nydisputerade.

Versions

  1. 2026-06-27 09:24:15
    Discovered: 2026-06-27 14:42:28 Hash: 5995df4da680ff2010afd95dcf6e91a6b954714a
    Title:
    Idag avslutas den 11:e konferensen som det akademiska sällskapet The Alliance for the Study of Adoption and Culture (ASAC) arrangerar i Leeds i England
    Description:
    Idag avslutas den 11:e konferensen som det akademiska sällskapet The Alliance for the Study of Adoption and Culture (ASAC) arrangerar i Leeds i England och som är världens enda regelbundet återkommande adoptionsforskningskonferens för alla humanioraforskare som studerar adoption på olika sätt. ASAC står också bakom den akademiska tidskriften Adoption & Culture och jag har genom […]
    Content
    Idag avslutas den 11:e konferensen som det akademiska sällskapet The Alliance for the Study of Adoption and Culture (ASAC) arrangerar i Leeds i England och som är världens enda regelbundet återkommande adoptionsforskningskonferens för alla humanioraforskare som studerar adoption på olika sätt. ASAC står också bakom den akademiska tidskriften Adoption & Culture och jag har genom åren deltagit i flera av ASAC:s konferenser såsom den första konferensen som ägde rum 2005 i Tampa i USA och 21 år senare går det inte att säga något annat än att det internationella adoptionsforskningsfältet har förändrats i grunden liksom den globala adoptionsvärlden.

    Då på 00-talet peakade den internationella adoptionsverksamheten i omfattning när 100 000-tals västerlänningar adopterade barn från det globala Syd och det f d kommunistiska Öst- och Centraleuropa men idag är verksamheten på utgång och en sannings- och försoningsprocess och ett stort antal olika rättsprocesser genomsyrar både det internationella adoptionsforskningsfältet och den globala adoptionsvärlden.

    Själv presenterade jag just om denna pågående process vid två tillfällen under konferensen – dels om den svenska processen i form av Adoptionskommissionens slutbetänkande som överlämnades till Kristerssons regering för ett år sedan och dels om den sydkoreanska processen i form av Sydkoreas Sannings- och försoningskommission vars slutrapport också offentliggjordes för ett år sedan. Den stora skillnaden är dock att medan Sydkoreas president Lee Jae-myung både har bett om ursäkt och beslutat att utlandsadoptionerna ska fasas ut så har Sveriges regering inte bett om ursäkt samt valt att låta utlandsadoptionerna fortgå p g a att Kristersson är så insyltad i de korrupta adoptionerna och är så lojal mot Adoptionscentrum (AC), som han också anlitade när han adopterade två av sina tre barn från Kina, att han inte vill bidra till att AC går i konkurs.

    I övrigt har det varit ett rent nöje att ha fått ta del av andra forskares studier och projekt och höra om sannings- och försoningsprocesserna i bl a Danmark (Lene Myong), Nederländerna (Shila Khuki de Vries) och Belgien (Sophie Withaeckx), om pågående eller avslutade rättsprocesser i Brasilien (Vivian Salles Vieira Pinto) och Bangladesh (Shila Khuki de Vries), om den internationella adoptionsverksamhetens pågående utfasning (Kit Myers,  Shannon Bae, Sophie Withaeckx och Seungmi Cho), om de irländska (Maeve O’Rourke) och engelska (Michael Lambert) adoptionsuppgörelserna liksom om hur adoption förekommer som tema i medierna, i litteraturen, i filmen och på scenen.

    För min egen del betraktades jag för 21 år sedan, när jag bevistade den första ASAC-konferensen i Tampa i USA, som den första personen (och senare forskaren för då var jag fortfarande doktorand) i världen inom som anlade ett kritiskt perspektiv på internationell adoption på ett uttalat sätt i både akademiska och offentliga sammanhang och då uppfattades jag inte minst som en ”extremist” som dessutom ansågs vara ”oetisk”. Idag har den typ av analys och kritik som jag ensam förfäktade på 1990- och 00-talen dock blivit mainstream vilket inte minst den pågående sannings- och försoningsprocessen visar och jag själv uppfattas 21 år senare som något av den kritiska adoptionsforskningens ”founding father”. Totalt har sju konferensdeltagare från olika länder därför kommit fram till mig och bett om att få ta en s k selfie med mig och i stort sett alla har varit unga personer som är doktorander eller nydisputerade.
  2. 2026-06-27 09:24:15
    Discovered: 2026-06-27 09:25:28 Hash: efb5e8b59f38f44b91c7bffb00b3c964b7d6d0a8
    Title:
    Idag avslutas den 11:e konferensen som det akademiska sällskapet The Alliance for the Study of Adoption and Culture (ASAC) arrangerar i Leeds i England
    Description:
    Idag avslutas den 11:e konferensen som det akademiska sällskapet The Alliance for the Study of Adoption and Culture (ASAC) arrangerar i Leeds i England och som är världens enda regelbundet återkommande adoptionsforskningskonferens för alla humanioraforskare som studerar adoption på olika sätt. ASAC står också bakom den akademiska tidskriften Adoption & Culture och jag har genom […]
    Content
    Idag avslutas den 11:e konferensen som det akademiska sällskapet The Alliance for the Study of Adoption and Culture (ASAC) arrangerar i Leeds i England och som är världens enda regelbundet återkommande adoptionsforskningskonferens för alla humanioraforskare som studerar adoption på olika sätt. ASAC står också bakom den akademiska tidskriften Adoption & Culture och jag har genom åren deltagit i flera av ASAC:s konferenser såsom den första konferensen som ägde rum 2005 i Tampa i USA och 21 år senare går det inte att säga något annat än att det internationella adoptionsforskningsfältet har förändrats i grunden liksom den globala adoptionsvärlden.

    Då på 00-talet peakade den internationella adoptionsverksamheten i omfattning när 100 000-tals västerlänningar adopterade barn från det globala Syd och det f d kommunistiska Öst- och Centraleuropa men idag är verksamheten på utgång och en sannings- och försoningsprocess och ett stort antal olika rättsprocesser genomsyrar både det internationella adoptionsforskningsfältet och den globala adoptionsvärlden.

    Själv presenterade jag just om denna pågående process vid två tillfällen under konferensen – dels om den svenska processen i form av Adoptionskommissionens slutbetänkande som överlämnades till Kristerssons regering för ett år sedan och dels om den sydkoreanska processen i form av Sydkoreas Sannings- och försoningskommission vars slutrapport också offentliggjordes för ett år sedan. Den stora skillnaden är dock att medan Sydkoreas president Lee Jae-myung både har bett om ursäkt och beslutat att utlandsadoptionerna ska fasas ut så har Sveriges regering inte bett om ursäkt samt valt att låta utlandsadoptionerna fortgå p g a att Kristersson är så insyltad i de korrupta adoptionerna och är så lojal mot Adoptionscentrum (AC), som han också anlitade när han adopterade två av sina tre barn från Kina, att han inte vill bidra till att AC går i konkurs.

    I övrigt har det varit ett rent nöje att ha fått ta del av andra forskares studier och projekt och höra om sannings- och försoningsprocesserna i bl a Danmark (Lene Myong), Nederländerna (Shila Khuki de Vries) och Belgien (Sophie Withaeckx), om pågående eller avslutade rättsprocesser i Brasilien (Vivian Salles Vieira Pinto) och Bangladesh (Shila Khuki de Vries), om den internationella adoptionsverksamhetens pågående utfasning (Kit Myers,  Shannon Bae, Sophie Withaeckx och Seungmi Cho), om de irländska (Maeve O’Rourke) och engelska (Michael Lambert) adoptionsuppgörelserna liksom om hur adoption förekommer som tema i medierna, i litteraturen, i filmen och på scenen.

    För min egen del betraktades jag för 21 år sedan, när jag bevistade den första ASAC-konferensen i Tampa i USA, som den första personen (och senare forskaren för då var jag fortfarande doktorand) i världen inom som anlade ett kritiskt perspektiv på internationell adoption på ett uttalat sätt i både akademiska och offentliga sammanhang och då uppfattades jag inte minst som en ”extremist” som dessutom ansågs vara ”oetisk”. Idag har den typ av analys och kritik som jag ensam förfäktade på 1990- och 00-talen dock blivit mainstream vilket inte minst den pågående sannings- och försoningsprocessen visar och jag själv uppfattas 21 år senare som något av den kritiska adoptionsforskningens ”founding father”.