Tornevall Networks

Versions

1. 2026-09-14 00:37:34

   Discovered: 2026-09-14 08:49:20 Hash: aa247b214ca988deea8874ceaa26daa5143d480c
   Title:

   Det kan bli nästan vilken regering som helst
   Description:

   Men Tidösidan ser ut att ha förlorat.
   
   Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser.
   
   Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller.
   
   Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida.
   
   I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen.
   
   Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till.
   
   Ett delat Sverige
   
   Utöver det går två slutsatser att dra redan nu.
   
   För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar.
   
   För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt.
   
   Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut.
   
   De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen.
   
   I januari hade partiet runt 34–35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande.
   
   Tog inte initiativet i valrörelsen
   
   En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster.
   
   De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon till skillnad från tidigare under året framstått som en politiker det går att rösta på.
   
   Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten.
   
   Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Istället fastnade man i en berättelse om Magdalena Andersson kontra SD-ministrar i regeringen. Det räckte inte.
   
   Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering.
   
   Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra.
   
   Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna, och det gjorde att Tidö ökade i spurten.
   
   Olika analyser
   
   Men utöver valrörelseanalysen kommer det dra åt olika håll inom Socialdemokratin. Kretsen kring Magdalena Andersson och valledningen kommer troligen säga att det var just konflikten mellan C och V, och det faktum att båda uppmanade rödgröna väljare att rösta på just deras parti för att det skulle bli höger- eller vänsterlutning.
   
   Det ligger något i den analysen.
   
   Reformisterna och vänstern inom S kommer hävda att det var flirtandet med Kristdemokraterna, talet om en mittenregering och att partiet inte gjort en tillräckligt tydlig vänstergir, med större, och i valrörelsen tidigare lanserade, satsningar på välfärden.
   
   Det ligger något i även den analysen.
   
   Ytterligare en analys är att den förflyttning som S gjort under mandatperioden, med en kriminal- och migrationspolitik som liknat Tidöregeringens, har drivit väljare till Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det är en utveckling som liknar den i andra länder och egentligen ganska förutsägbart.
   
   Det ligger något även i detta.
   
   Bilda regering nu
   
   Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för.
   
   Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem.
   
   Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan.
   
   Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen.
   
   Det kan man kalla timing – om det nu blir så.
   
   Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in.
   
   Det ser ut att bli regeringsskifte.
   
   Jesper Bengtsson
   
   Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
2. 2026-09-14 00:37:34

   Discovered: 2026-09-14 07:57:52 Hash: 5b7cbe2a7026e6f047d7e2901e2ce4811fae6f67
   Title:

   Det kan bli nästan vilken regering som helst
   Description:

   Men Tidösidan ser ut att ha förlorat.
   
   Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser.
   
   Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller.
   
   Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida.
   
   I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen.
   
   Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till.
   
   Ett delat Sverige
   
   Utöver det går två slutsatser att dra redan nu.
   
   För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar.
   
   För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt.
   
   Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut.
   
   De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen.
   
   I januari hade partiet runt 34–35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande.
   
   Tog inte initiativet i valrörelsen
   
   En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster.
   
   De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon till skillnad från tidigare under året framstått som en politiker det går att rösta på.
   
   Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten.
   
   Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Istället fastnade man i en berättelse om Magdalena Andersson kontra SD-ministrar i regeringen. Det räckte inte.
   
   Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering.
   
   Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra.
   
   Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna, och det gjorde att Tidö ökade i spurten.
   
   Bilda regering nu
   
   Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för.
   
   Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem.
   
   Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan.
   
   Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen.
   
   Det kan man kalla timing – om det nu blir så.
   
   Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in.
   
   Det ser ut att bli regeringsskifte.
   
   Jesper Bengtsson
   
   Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
3. 2026-09-14 00:37:34

   Discovered: 2026-09-14 07:37:43 Hash: 9fc3db7e355450747008ffe2f19e7069c80928cd
   Title:

   Det kan bli nästan vilken regering som helst
   Description:

   Men Tidörsidan ser ut att ha förlorat.
   
   Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser.
   
   Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller.
   
   Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida.
   
   I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen.
   
   Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till.
   
   Ett delat Sverige
   
   Utöver det går två slutsatser att dra redan nu.
   
   För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar.
   
   För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt.
   
   Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut.
   
   De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen.
   
   I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande.
   
   Tog inte initiativet i valrörelsen
   
   En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster.
   
   De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon till skillnad från tidigare under året framstått som en politiker det går att rösta på.
   
   Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten.
   
   Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Istället fastnade man i en berättelse om Magdalena Andersson kontra SD-ministrar i regeringen. Det räckte inte.
   
   Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering.
   
   Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra.
   
   Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna, och det gjorde att Tidö ökade i spurten.
   
   Bilda regering nu
   
   Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för.
   
   Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem.
   
   Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan.
   
   Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen.
   
   Det kan man kalla timing – om det nu blir så.
   
   Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in.
   
   Det ser ut att bli regeringsskifte.
   
   Jesper Bengtsson
   
   Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
4. 2026-09-14 00:37:34

   Discovered: 2026-09-14 07:37:31 Hash: 4b6a04c83c9344a3fbc614280fd36387ab4caca1
   Title:

   Det kan bli nästan vilken regering som helst
   Description:

   Men Tidörsidan ser ut att ha förlorat.
   
   Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser.
   
   Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller.
   
   Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida.
   
   I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen.
   
   Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till.
   
   Ett delat Sverige
   
   Utöver det går två slutsatser att dra redan nu.
   
   För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar.
   
   För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt.
   
   Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut.
   
   De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen.
   
   I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande.
   
   Tog inte initiativet i valrörelsen
   
   En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster.
   
   De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på.
   
   Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten.
   
   Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Istället fastnade man i en berättelse om Magdalena Andersson kontra SD-ministrar i regeringen. Det räckte inte.
   
   Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering.
   
   Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra.
   
   Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna, och det gjorde att Tidö ökade i spurten.
   
   Bilda regering nu
   
   Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för.
   
   Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem.
   
   Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan.
   
   Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen.
   
   Det kan man kalla timing – om det nu blir så.
   
   Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in.
   
   Det ser ut att bli regeringsskifte.
   
   Jesper Bengtsson
   
   Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
5. 2026-09-14 00:37:34

   Discovered: 2026-09-14 07:25:51 Hash: 6075f0598f2d91dc8e6127bc2faf4fa0eecad4c4
   Title:

   Det kan bli nästan vilken regering som helst
   Description:

   Men Tidörsidan ser ut att ha förlorat.
   
   Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser.
   
   Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller.
   
   Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida.
   
   I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen.
   
   Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till.
   
   Ett delat Sverige
   
   Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu.
   
   För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar.
   
   För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt.
   
   Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut.
   
   De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen.
   
   I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande.
   
   Tog inte initiativet i valrörelsen
   
   En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster.
   
   De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på.
   
   Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten.
   
   Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen. Istället fastnade man i en berättelse om Magdalena Andersson kontra SD-ministrar i regeringen. Det räckte inte.
   
   Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering.
   
   Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra.
   
   Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna, och det gjorde att Tidö ökade i spurten.
   
   Bilda regering nu
   
   Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för.
   
   Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem.
   
   Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan.
   
   Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen.
   
   Det kan man kalla timing – om det nu blir så.
   
   Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in.
   
   Det ser ut att bli regeringsskifte.
   
   Jesper Bengtsson
   
   Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
6. 2026-09-14 00:37:34

   Discovered: 2026-09-14 06:31:12 Hash: 1d655460d22bf47958d47a0ccfb0d9ca14edb010
   Title:

   Det kan bli nästan vilken regering som helst
   Description:

   Men Tidörsidan ser ut att ha förlorat.
   
   Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Men Tidösidan ser ut att ha förlorat. Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser.
   
   Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller.
   
   Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida.
   
   I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson å sin sida att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen.
   
   Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till.
   
   Ett delat Sverige
   
   Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu.
   
   För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar.
   
   För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt.
   
   Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut.
   
   De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen.
   
   I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande.
   
   Tog inte initiativet i valrörelsen
   
   En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster.
   
   De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på.
   
   Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten.
   
   Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen.
   
   Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering.
   
   Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna.
   
   Bilda regering nu
   
   Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för.
   
   Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem.
   
   Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan.
   
   Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen.
   
   Det kan man kalla timing – om det nu blir så.
   
   Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in.
   
   Det ser ut att bli regeringsskifte.
   
   Jesper Bengtsson
   
   Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
7. 2026-09-14 00:37:34

   Discovered: 2026-09-14 06:26:38 Hash: c3f3bee58336df88b6c810f4ec454259bd9e20b2
   Title:

   Det kan bli nästan vilken regering som helst
   Description:

   Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser.
   
   Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser.
   
   Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller.
   
   Det kan hur som helst bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida.
   
   I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen.
   
   Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till.
   
    Ett delat Sverige
   
   Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu.
   
   För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar.
   
   För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt.
   
   Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut.
   
   De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen.
   
   I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande.
   
   Tog inte initiativet i valrörelsen
   
   En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster.
   
   De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på.
   
   Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten.
   
   Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen.
   
   Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering.
   
   Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna.
   
   Bilda regering nu
   
   Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för.
   
   Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem.
   
   Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan.
   
   Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen.
   
   Det kan man kalla timing – om det nu blir så.
   
   Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in.
   
   Det ser ut att bli regeringsskifte.
   
   Jesper Bengtsson
   
   Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
8. 2026-09-14 00:37:34

   Discovered: 2026-09-14 06:24:22 Hash: 1102a13e1fd5cd5e8eeb3caae66702dcf7ae9926
   Title:

   Det kan bli nästan vilken regering som helst
   Description:

   Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser.
   
   Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser.
   
   Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller.
   
   Det kan bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida.
   
   I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen.
   
   Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till.
   
    Ett delat Sverige
   
   Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu.
   
   För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar.
   
   För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt.
   
   Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut.
   
   De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen.
   
   I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande.
   
   Tog inte initiativet i valrörelsen
   
   En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster.
   
   De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på.
   
   Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten.
   
   Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen.
   
   Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering.
   
   Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna.
   
   Bilda regering nu
   
   Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för.
   
   Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem.
   
   Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan.
   
   Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen.
   
   Det kan man kalla timing – om det nu blir så.
   
   Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt för Kristerssons gäng att plocka in.
   
   Det ser ut att bli regeringsskifte.
   
   Jesper Bengtsson
   
   Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
9. 2026-09-14 00:37:34

   Discovered: 2026-09-14 06:19:32 Hash: 0a56b0f0bd7084d345700cb8f8ec089f0e475d7d
   Title:

   Det kan bli nästan vilken regering som helst
   Description:

   Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser.
   
   Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser.
   
   Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur de sista mandaten faller.
   
   Det kan bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna. Kristersson var i alla fall snabbt ute och sade att han skulle sondera möjligheten att få över Centern på sin sida.
   
   I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen.
   
   Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag håller sig två dagar till.
   
    Ett delat Sverige
   
   Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu.
   
   För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar.
   
   För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt.
   
   Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut.
   
   De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen.
   
   I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande.
   
   Tog inte initiativet i valrörelsen
   
   En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster.
   
   De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på.
   
   Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten.
   
   Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen.
   
   Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering.
   
   Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna.
   
   Bilda regering nu
   
   Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för.
   
   Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem.
   
   Om det nu inte svänger över på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan.
   
   Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida. I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen.
   
   Det kan man kalla timing – om det nu blir så.
   
   Men i skrivande stund handlar det om tre mandats övervikt, och det tror de flesta bedömare kan bli svårt.
   
   Jesper Bengtsson
   
   Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
10. 2026-09-14 00:37:34

    Discovered: 2026-09-14 00:44:52 Hash: 4f9c42f7fc7edfd7f7eac9fcae2e35ce28ba5d34
    Title:

    Det kan bli nästan vilken regering som helst
    Description:

    Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser.
    
    Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
    Content

    Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser.
    
    Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur det sista mandatet faller.
    
    Både majoriteten av opinionsundersökningarna och Vallokalsundersökningarna träffade fel. Rejält fel.
    
    De förutspådde några procents övervikt för oppositionen, men i praktiken är det nästan helt jämnt.
    
    Därmed är det svårt att dra några slutsatser kring regeringsfrågan.
    
    I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen.
    
    Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag på ett mandat håller sig två dagar till.
    
     Ett delat Sverige
    
    Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu.
    
    För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar.
    
    För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt.
    
    Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut.
    
    De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen.
    
    I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande.
    
    Tog inte initiativet i valrörelsen
    
    En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster.
    
    De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på.
    
    Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten.
    
    Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen.
    
    Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering.
    
    Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna.
    
    Analyser åt olika håll
    
    Men utöver valrörelseanalysen kommer det dra åt olika håll inom Socialdemokratin. Kretsen kring Magdalena Andersson och valledningen kommer troligen säga att det var just konflikten mellan C och V, och det faktum att båda uppmanade rödgröna väljare att rösta på just deras parti för att det skulle bli höger- eller vänsterlutning.
    
    Det ligger något i den analysen.
    
    Reformisterna och vänstern inom S kommer hävda att det var flirtandet med Kristdemokraterna, talet om en mittenregering och att partiet inte gjort en tillräckligt tydlig vänstergir, med större, och i valrörelsen tidigare lanserade, satsningar på välfärden.
    
    Det ligger något i även den analysen.
    
    Ytterligare en analys är att den förflyttning som S gjort under mandatperioden, med en kriminal- och migrationspolitik som liknat Tidöregeringens, har drivit väljare till Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det är en utveckling som liknar den i andra länder och egentligen ganska förutsägbart.
    
    Det ligger något även i detta.
    
    Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för.
    
    Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem.
    
    Unik upphämtning
    
    Om det nu inte svänger över ett mandat på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan.
    
    Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida.
    
    I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen.
    
    Det kan man kalla timing – om det nu blir så.
    
    Med ett sånt resultat har vi med största sannolikhet att se fram emot fyra år till med stora skattesänkningar och mindre pengar till välfärden, orimliga utvisningar, ytterligare naggande i kanten på demokratiska grundförutsättningar och
    
    Det vore, milt uttryckt, inte bra för Sverige.
    
    Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
11. 2026-09-14 00:37:34

    Discovered: 2026-09-14 00:44:39 Hash: 249ac0a196210b3e902b764f27c5727e804f68a2
    Title:

    Det kan bli nästan vilken regering som helst
    Description:

    Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser.
    
    Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.
    Content

    Om oppositionen går segrande ur detta blir det nödvändigt med kompromisser.
    
    Det blev ett olidligt jämnt val, kanske är det inte ens avgjort än. De sent inkomna förtidsrösterna och rösterna från utlandet, räknade på onsdag, kan avgöra hur det sista mandatet faller.
    
    Faktum är att det kan bli svårt att bilda regering, det kan bli nästan vilken som helst av de tänkbara kombinationerna.
    
    Både majoriteten av opinionsundersökningarna och Vallokalsundersökningarna träffade fel. Rejält fel. De förutspådde några procents övervikt för oppositionen, men i praktiken är det nästan helt jämnt.
    
    Därmed är det svårt att dra några slutsatser kring regeringsfrågan.
    
    I sitt tal inför partifolket sade Magdalena Andersson att alla partier nu måste släppa gamla låsningar, underförstått att det kan krävas en regering över blockgränsen.
    
    Så kanske det blir, givet att oppositionens övertag på ett mandat håller sig två dagar till.
    
     Ett delat Sverige
    
    Utöver det går två slutsatser går att dra redan nu.
    
    För det första: Utvecklingen mot ett politiskt allt mera delat Sverige förstärktes. Storstäderna och landets urbana centrum är numera rödgröna, inte minst för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går bättre där än i resten av landet. På samma sätt förstärktes uppdelningen mellan hur män och kvinnor röstar.
    
    För det andra: Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val. Inte lika dåligt som vissa opinionsundersökningar antydde, men dåligt.
    
    Det kommer leda till en omfattande eftervalsdebatt internt i partiet, och i grova drag går det redan nu att förutsäga hur de olika analyserna kommer att se ut.
    
    De flesta kan nog vara överens om att Socialdemokraterna hamnade i bakvattnet under själva valrörelsen.
    
    I januari hade partiet runt 34-35 procent i de flesta opinionsmätningar. Att lyckas tappa 6–7 procent under ett valår, när man samtidigt är det ledande oppositionspartiet och missnöjet med Tidöregeringen varit stort under större delen av mandatperioden måste räknas som ett misslyckande.
    
    Tog inte initiativet i valrörelsen
    
    En förklaring är att Tidöpartierna gjorde en stark valrörelse, givet att själva resultatet är det som räknas. Jag vet inte om de kommit överens om det, men strategin påminde om Donald Trumps ”flood-the-zone-strategi”. Från april och framåt gjorde de fyra partierna oavbrutet nya utspel. Sverigedemokraterna släppte fram sin mest högerpopulistiska och extrema gren (läs Richard Jomshof), Simona Mohamsson gjorde det ena marginella men klickvänliga utspelet efter det andra, Moderaterna gav löften som hade fått den gamle vänsterledaren Lars Werner sjuk av avund och Kristdemokraterna gjorde en påstådd gir åt vänster.
    
    De fick också debatten att handla om Liberalerna och Simona Mohamsson, vilket gjort att hon framstått som en politiker det går att rösta på.
    
    Allt detta gjorde att de dominerade valdebatten.
    
    Socialdemokraterna verkade ha bestämt sig för en avvaktande strategi, där de länge räknade med att missnöjet mot regeringen skulle räcka. De hade ett starkt valmanifest, men hade svårt att förmedla det i den flod av budskap som präglade valrörelsen.
    
    Till det ska läggas Vänsterpartiets och Centerpartiets röda linjer, där Centern sade sig vägra regera ihop med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet krävde regeringsplats för att rösta på en regering.
    
    Oro på ena kanten, och ständiga utspel, ofta tillsammans, på den andra. Jämte Mohamssons centrala roll i offentligheten inför valet blev regeringsfrågan till slut också viktigare för väljarna.
    
    Analyser åt olika håll
    
    Men utöver valrörelseanalysen kommer det dra åt olika håll inom Socialdemokratin. Kretsen kring Magdalena Andersson och valledningen kommer troligen säga att det var just konflikten mellan C och V, och det faktum att båda uppmanade rödgröna väljare att rösta på just deras parti för att det skulle bli höger- eller vänsterlutning.
    
    Det ligger något i den analysen.
    
    Reformisterna och vänstern inom S kommer hävda att det var flirtandet med Kristdemokraterna, talet om en mittenregering och att partiet inte gjort en tillräckligt tydlig vänstergir, med större, och i valrörelsen tidigare lanserade, satsningar på välfärden.
    
    Det ligger något i även den analysen.
    
    Ytterligare en analys är att den förflyttning som S gjort under mandatperioden, med en kriminal- och migrationspolitik som liknat Tidöregeringens, har drivit väljare till Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det är en utveckling som liknar den i andra länder och egentligen ganska förutsägbart.
    
    Det ligger något även i detta.
    
    Helt klart är i alla fall att de partier som suttit i opposition under fyra år nu måste släppa prestigen om det ska vara möjligt att bilda en regering med det skakiga underlag väljarna tycks ha presenterat dem för.
    
    Centern kan inte fortsätta att blockera Vänsterpartiet, som i sin tur måste vara berett på rejäla kompromisser för att inte Centern ska blockera dem.
    
    Unik upphämtning
    
    Om det nu inte svänger över ett mandat på onsdag och vi får samma resultat som för fyra år sedan.
    
    Det skulle i så fall vara en unik upphämtning från Tidöpartiernas sida.
    
    I stort sett skulle det betyda att Tidöpartierna bara haft övertaget i opinionen under två veckor på fyra år, båda veckorna just runt själva valdagen.
    
    Det kan man kalla timing – om det nu blir så.
    
    Med ett sånt resultat har vi med största sannolikhet att se fram emot fyra år till med stora skattesänkningar och mindre pengar till välfärden, orimliga utvisningar, ytterligare naggande i kanten på demokratiska grundförutsättningar och
    
    Det vore, milt uttryckt, inte bra för Sverige.
    
    Inlägget Det kan bli nästan vilken regering som helst dök först upp på Dagens Arena.