Tornevall Networks

Den 18 april publicerade musikern Dror Feiler en video där ett 20-tal palestinaaktivister demonstrerade utanför vapenmässan Defence Expo Sweden, i Frihamnen i Stockholm.

Foto: Skärmdump/Facebook

Aktivisterna protesterade mot att israeliska Elbit Systems deltog på mässan – ett bolag som tillverkar vapensystem som används av Israel i folkmordet i Gaza och i kriget mot Libanon.

Kort efter publiceringen av filmen fylldes kommentarsfältet av hårda angrepp och hot mot demonstranterna. En kommentar stack särskilt ut.

”Avliva på plats”, skrev en person om demonstranterna.

Kontot som skrivit kommentaren tillhör Lidingöbon Tony Johansson, som driver en Ica-butik i Årsta i Stockholm.

Tony Johanssons kommentar ifrågasätts av flera personer som bland annat undrar över det lämpliga i att en Ica-handlare uttrycker sig på ett sådant sätt. Kommmentaren började spridas på Instagram, och snart kom ett svar från Ica Sverige upp i kommentarsfältet:

”Det här är en väldigt tråkig historia. ICA står naturligtvis inte bakom den typen av kommentarer eller åsikter som uttrycks i skärmdumpen. Det är dock inte handlaren själv som ha gjort inlägget det handlar om här, han har blivit utsatt för ett dataintrång”, menade Ica Sverige.

Foto: Skärmdump/Instagram

Proletären har sökt Tony Johansson via hans Ica-butik, via Ica-gruppens nationella presstjänst och genom frågor skickade till hans Ica-mejl om huruvida det är lämpligt att en Ica-handlare uttrycker sig så om personer som utövar sin grundlagsskyddade rätt att demonstrera.

När Proletären kontaktar Ica-gruppens presstjänst bekräftar bolaget att kommentaren är skriven från Ica-handlarens konto. De menar alltså att kontot kapats, och att någon annan än Tony Johansson skrivit inlägget – och att händelsen är polisanmäld.

– Därför kan jag inte kommentera mer än att detta är ett polisärende, säger Helena Johansson, pressansvarig på Ica-gruppen.

Att ett konto blivit kapat brukar vara en standardförklaring för allt mellan pedofili och olaga hot. Är det inte lite långsökt?

– Nej, det skulle jag inte säga. Men jag kan inte kommentera detta mer än det jag sagt och ärendet är polisanmält och under utredning, säger Helena Johansson.

Hon poängterar att Ica-gruppen inte ställer sig bakom budskapet i kommentaren och menar att händelsen inte har något med Ica-gruppen att göra.

– Det jag kan säga är att Ica-handlare är självständiga. Centrala Ica pratar sällan för vår handlare, utan det är de själva som sköter sin egen organisation och butik.

Förklaringen till kommentaren väcker dock frågor. När Proletären går igenom Tony Johanssons sociala medier framträder detaljer som talar emot att kontot ska ha blivit kapat.

Dagen efter kommentaren om att demonstranterna borde ”avlivas på plats” uppdaterades Tony Johanssons omslagsfoto på Facebook med en semesterbild från en golfresa. Ett konto som alltså, enligt Tony Johansson och Ica-gruppen, blivit kapat. Samma bild finns också publicerad Tony Johanssons Instagram-profil, i ett inlägg från december 2023, som Proletären kan knyta till hans Facebook-konto genom flera identiska bilder.

Foto: Skärmdump/Facebook

I uppföljande mejl till Tony Johansson frågar Proletären om det var kaparen som uppdaterat hans omslagsfoto på Facebook? Och om så är fallet – varför har kaparen haft tillgång till Johanssons privata golfbilder?

Något svar har inte kommit.

Kommentaren skriven från Tony Johanssons konto är nu borttagen från Dror Feilers inlägg. Proletären har frågat om det var Tony Johansson själv – eller den påstådda kaparen – som valde att radera kommentaren.

Proletären har inte fått ett svar på denna fråga heller.

Strax innan denna artikels publicering får Proletären till slut ett svar från Tony Johansson:

”Händelsen är polisanmäld och vi inväntar utredningen. De två dataintrång vi hade lördag kväll och söndag fm är inte skrivet av mig personligen och är inget som varken jag, Ica nära Årsta eller Ica Sverige står för.

På inrådan av polis och ica säkerhet så vill jag inte gå in på mer detaljer.”

Tony Johansson är Ica-handlare för Ica Nära i Årsta. Foto: Skärmdump/Facebook.

Under den sista veckan i april var klimatkonferensen i den karibiska staden Santa Marta i Colombia epicentrum for världens klimatpolitik. Det var den första konferensen i sitt slag och anordnades av Colombia och Nederländerna.

Konferensen samlade 57 länder och 2.800 deltagare, bland dem hundratals forskare och civilsamhällesorganisationer, för att ta itu med det som internationella klimatförhandlingar misslyckats med att göra på årtionden: hur man planerar, finansierar och genomför en ordnad utfasning av fossila bränslen. 

Man nådde vissa framgångar ifråga om konkreta planer för omställningen, delvis därför att ingen av de tre stormakterna USA, Ryssland eller Kina var inbjudna. Framför allt USA har effektivt saboterat tidigare konferenser i FN:s regi i alla avgörande frågor.

Det viktigaste resultatet i Santa Marta var bildandet av en koalition av länder som förbinder sig till att delta i en planmässig utfasning av fossila bränslen, eller åtminstone till utformningen av planen.

En ny konferens kommer att hållas nästa år i ett av de länder som hotas till sin existens av havshöjningen, Tuvalu i Oceanien.

Tyvärr måste man dock hålla med Colombias president Gustavo Petro om att det stora frågetecknet är om kapitalismen kommer att klara omställningen innan det mänskliga livet på planeten går under. 

Den stora utmaningen är social och politisk – de mest drabbade länderna, utvecklingsländerna, kan inte ensamma stå for sina kostnader och med den skuldbörda som tynger dem har de mycket svårt att ensamma tillföra de resurser som behövs för omställningen. 

Utsikterna är inte ljusa, speciellt då världens största ekonomiska makt styrs av en galen president som helt förnekar klimatkatastrofen, samtidigt som han lägger de resurser som skulle behövas for omställningen på krigsmaterial och krig, som tvingar alla länder som är kritiska till USA:s politik att rusta för att försvara sig mot galningen.

Ändå gav konferensen till skillnad från tidigare klimatmöten ett visst hopp om framtiden.

En färsk forskningsstudie vid miljö- och geovetenskapliga institutionen på Lunds universitet visar på en ökad betydelse av naturskogars klimatnytta. Rapporten publicerades i fakulteten för naturvetenskap och teknik, Göteborgs Universitet.

Anders Ahlström är en av forskarna som mätt kollagring i en av naturskogarna i Sverige. Resultatet visar att de orörda skogarna lagrar omkring 83 procent mer kol än skog som kalhuggs. Räknar man in kolet i skogsbrukens träprodukter blir skillnaden något mindre men ändå flera gånger större än man tidigare uppskattat.

– Det sker enorma förändringar när denna skog huggs ned, säger Anders Ahlström till Dagens Nyheter.

Kolet lagras i levande träd, död ved och i jorden till ett djup av 60 cm. Det mest överraskande resultatet är hur stor mängd kol det är som lagras i marken i urskogen. Markens kollager där är lika stort som all kol i brukade skogar; träd, död ved och mark tillsammans.

Den totala skillnaden i kollagring mellan urskogen och brukningsskogar, inklusive kol som lagras i träprodukter, är tre till åtta gånger större än man tidigare uppskattat. Det motsvarar cirka 211 år av Sveriges nuvarande fossila utsläpp och är en och en halv gånger utsläppet sedan 1834.

Kol som lagras i träprodukter från avverkningsskogar är relativt liten och kompenserar inte ens för skillnaden i död ved, än mindre för skillnaden i levande träd och mark. Det beror på att de flesta produkterna är kortlivade, som papper och bioenergi, där kolet snabbt återgår till atmosfären, enligt Didac Paseual, forskare på Lunds universitetet.

Urskogen fungerar som referens för hur de svenska skogarna skulle sett ut utan skogsbruk  och markanvändning. Skillnaden i kollagring mellan urskogen och dagens brukade speglar den sammanlagda effekten av minskad markanvändning.

Alla kolupptag och förluster från slutet av 1800-talet och från 1950-talets storskaliga skogsbruk är medräknade. En stor del av hyggena som äger rum varje år sker dessutom i skogar av relativt högt naturvärde menar Paseual.

De boreala skogarna står för en mycket stor del av det totala kolupptaget, drygt 30 procent av världens totala markbundna kolförråd. Kollagringen sker framförallt i markens översta skikt, förnan och humusen. Där lagras kol långt efter att trädet själv slutat växa. Våra boreala skogar blir därför särskilt viktiga för klimatet.

Skogsbolagen brukar hävda att mer skogsbruk innebär bättre klimat, trots att avverkning leder till stora utsläpp. Dessutom innebär markberedning där man dikar och plöjer upp stora markområden att markfuktigheten sänks vilket innebär att kolet bryts ned mycket snabbare.

Att äldre skogar slutar ta upp koldioxid och blir kolkällor stämmer inte heller. Det är tvärtom.

De svenska skogsbolagen ser sin vinst hotad av företag som fokuserat sin verksamhet till tropikerna, där snabbväxande trädslag levererar råvara flera gånger snabbare än på våra breddgrader. Efterfrågan har förskjutits mot massaproduktionen och medföljande virkesbehov.

Det svenska skogskapitalet vill effektivisera avverkningen och kräver därför större arealer. De stora skogskoncernerna mobiliserar sina propagandaresurser och lobbyinsatser i de politiska instanserna. Så står Göran Örlander, professor i skogsskötsel och senior rådgivare på Södra (Sveriges största skogsägarförening vilken nyligen höljt vinstutdelningen med 80 miljoner kronor), för regeringens senaste skogsutredning.

I höstas kom hans slutbetänkande. Utredaren vill se åtgärder för ökat virkesuttag, samt att ett tak sätts för hur mycket ”produktiv” skogsmark som får skyddas. Vidare föreslås miljömålens formulering ändras då de sägs negligera skogens ekonomiska roll.

Istället för dagens globala modell vad gäller bokförda klimatutsläpp föreslås en alternativ modell med ursprung i skogsindustrin. En utredning skräddarsydd för skogsägarna alltså. På tvärs mot all forskning vad gäller insatser mot klimatförändringen är det skogskapitalets kortsiktiga vinstintresse som vinner ytterligare insteg i politiken.

Vikten av att bevara naturskogen som kolsänka är väl dokumenterad likväl som skogens roll som skydd av den biologiska mångfalden, eftersom arealerna är så stora . I Sverige ökar temperaturen ungefär dubbelt så snabbt som Jordens snitt. Varmare och torrare vintrar innebär att skogens träd torkar ut och lättare får skador.

Klimatförändringarna förväntas förvärra skogsskadorna globalt genom ökade bränder, torka och minskad biologisk mångfald, enligt forskning från våren 2026. Närmare 84 procent av brandkänsliga arter riskerar att utsättas för högre hot fram till sekelskiftet, vilket minskar skogarnas förmåga att lagra koldioxid.

Skogsstyrelsen rapporterar om avverkning av naturskog med höga naturvärden. Varje år avverkas sådan naturskog som inte tidigare har kalhuggits på en större yta än Stockholms kommun. Konsekvenserna blir att de här viktiga livsmiljöerna försvinner eller minskar och att arterna som är knutna till miljöerna får problem att överleva, menar Magnus Vikland, enhetschef på Skogsstyrelsens (Skogsstyrelsen, 12 mars). 

Det finns skog med de här höga naturvärdena på en yta större än Skåne som inte är skyddade idag. Om ett årtionde kan hälften av dessa skogar vara borta med dagens avverkningstakt. Myndigheten skriver i rapporten att avverkningarna behöver upphöra då de här skogarna har en avgörande betydelse sett till de ekologiska kraven och mångfaldsbehovet.

SCA, Europas största privata skogsägare med 2,7 miljoner hektar skog, gjorde tredje kvartalet i fjol en vinst på 1,6 miljarder kronor. Danske Bank som producerar prognoser för skogsindustrin rekommenderar att satsa på gran där timmerpriserna är rekordhöga.

IF Metalls strejk mot Tesla har nu pågått i över ett och ett halvt år. Närmare ett kollektivavtal med det fackfientliga företaget verkar man inte ha kommit.

Visserligen har Tesla anpassat anställningsvillkoren så att de bättre matchar kollektivavtalets nivåer men något avtal har man inte slutit med fackföreningen. Trots det har IF Metall inte klarat av att trappa upp striden. Det verkar nästan som att IF Metall inte insett vad det här egentligen handlar om.

Det här handlar inte enbart om anställningsvillkoren för Teslas anställda, åtminstone inte för Tesla och Elon Musk. Det här är en politisk strid mot rätten att förena sig, ställa krav och ta till stridsåtgärder för att uppnå dessa krav.

1906 slöts Decemberkompromissen mellan LO och Svenska Arbetsgivarföreningen(SAF). Kompromissen innebar ett avtal där fackföreningarna erkände företagens rätt att leda och fördela arbetet och att fritt anställa och avskeda arbetare. Företagen erkände arbetarnas rätt att kollektivt organisera sig i fackförbund.

Avtalet kom till efter en hård strid mellan Metallarbetareförbundet och Verkstadsföretagen. De olika sidorna hade använt sig av strejker respektive lockout och strejkbrytare. Mest rabiat från arbetsköparsidan var Separators (Alfa Laval) vd John Bernström.

Fackföreningsrörelsen hade visat arbetsköparna att det inte gick att helt stänga ute fackföreningarna när de organiserar sig väl och tar till verkliga stridsåtgärder. Det var avtalet ett kvitto på. Det var en till hälften politisk seger för fackföreningarna.

Teslakonflikten handlar om rätten att organisera sig. Teslas ledning gillar verkligen inte fackföreningar och den progressiva politik som en gång bildade fackföreningarna.

IF Metall verkar tro att om de bara håller ut, eller strejkar i “500 år”, som dåvarande avtalssekreteraren Veli-Pekka Säikkälä sa när konflikten drog igång, så kan de vinna ett kollektivavtal. Men den inställningen hjälper inte, särskilt inte när konflikten går mot en förlust.

Under våren framkom det att IF Metall också har gjort en miss. Eftersom de strejkande inte får någon lön betalas inte heller några arbetsgivaravgifter för dem. De går därmed miste om inbetalningar till bland annat föräldraförsäkring, pension och a-kassa. IF Metall har kompenserat för detta genom att dra skatt på strejkersättningen, som enligt lag ska vara skattefri. 

Skatteverket har dock underkänt detta och pengarna har skickats tillbaka till de strejkande. Som svar på det, så begär IF Metall tillbaka pengarna. Hur kan man lita på ett fackförbund som gjort en sådan miss?

“Det finns ingen bra förklaring till att vi har gjort fel. Så enkelt är det.” Avtalssekreterare Simon Pettersson är handfallen inför denna katastrofala miss. Teslastrejkare säger upp sig och lämnar facket. Förbundet hotar med uteslutning om inte medlemmar betalar tillbaka skatteåterbäringen.

Såhär får det bara inte gå till. Det är dags att någon faktiskt säger det rätt ut: Avgå varenda jävel!!

Industriavtalet, försämringar i Las och nu en misslyckad politisk strid mot världens rikaste man. IF Metalls förbundsledning leder svenska arbetare till klassamhällets botten och ruinerar de som slagits för sin rätt till anständiga villkor. Inte konstigt att högern gnuggar händerna för fackföreningens misslyckande

En ny rapport från fackförbundet DIK visar att Sverige tillsammans med Finland spenderar minst offentliga medel på kultur i Norden – och ligger en bra bit under snittet i EU. 

Sverige och Finland lägger en procent vardera av sina offentliga medel på kultur (Norge 1,1 procent, Danmark 1,2 procent). Bland EU27+-länderna hamnar vi på 18:e plats (genomsnitt 1,24 procent).

– Oavsett hur man räknar så spelar Sverige numera i knatteligan vad det gäller att satsa på kulturen. Bakom dessa dystra siffror döljer sig politisk nonchalans, inte minst från kulturminister Parisa Liljestrand, säger Anna Troberg, förbundsordförande i DIK.

Under Parisa Liljestrand har fokus legat på att öka den privata finansieringen – men inte heller där går det särskilt bra för Sverige. I rapporten framkommer att Danmark, som brukar lyftas fram som ett föregångsland vad gäller privat finansiering, också har en stark offentlig finansiering.

– Utan en stabil och långsiktig offentlig finansiering i botten är det helt enkelt inte speciellt attraktivt att öppna plånboken för kulturen, konstaterar Anna Troberg. 

I januari gick en 50-årig kvinna till attack mot en vikarie inom hemtjänsten i samband med en medicinutdelning. Vikarien, en kvinna i 25-årsåldern, lyckades ta sig ut ur trapphuset och hittades svårt skadad av förbipasserande.

När polisen kom till platsen bedömdes skadorna som livshotande. Vikarien kunde dock skrivas ut från sjukhuset dagen efter attacken.

Kvinnan gjorde även utfall med kniv mot polis på platsen när de skulle gripa henne.

Den åtalade kvinnan omhändertogs enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård. Enligt åklagaren hade det tidigare inte funnits något som tydde på att hon utgjorde en fara för personalen inom hemtjänsten.

I förra veckan inleddes rättegången. I förhör uppger kvinnan att hon var berusad och knappt minns attacken.

Inför rättegången har nya uppgifter framkommit. Kvinnans gode man, Ewa Hjelm, berättar för P4 Malmöhus att kvinnan under en längre tid haft psykiska problem och hört röster. Hon ska även ha sagt att hon tänkte knivhugga den första person som kom in genom dörren.

Ewa Hjelm försökte upprepade gånger lugna kvinnan via telefon och uppmanade henne att lägga ifrån sig kniven. Detta skedde samtidigt som hemtjänstvikarien var på väg till bostaden. Den gode mannen försök att nå hemtjänsten men utan framgång. När hon larmade till 112 gick var det redan för sent.

Den 50-åriga kvinnan hade varit i kontakt med psykiatrin flera gånger och där berättat att hon ville döda någon och sedan sig själv. Enligt Ewa Hjelm togs varningssignalerna inte på allvar och någon remiss till psykosmottagning utfärdades inte.

– Hon behöver stöd och hjälp i det här, men nej – det kunde de inte ge henne. Det har funnits tydliga varningssignaler och om hon fått hjälp så hade detta inte behövt hända, säger Ewa Hjelm, till P4 Malmöhus.

Hemtjänsten har sedan en tid tillbaka fått allt fler arbetsuppgifter. Det är till exempel inte längre bara äldre personer som behöver hjälp med vardagen som beviljas hemtjänst. I takt med att resurser inom psykiatri och missbruksvård minskat har allt fler komplexa brukare hamnat hos hemtjänstpersonal, som ofta utför sitt jobb ensamma.

Enligt Arbetsmiljöverket uppger 46 procent av all tillfrågad hemtjänstpersonal att de hamnat i otrygga eller hotfulla situationer någon gång det senaste året. Arbetsmiljöverket poängterar att det är arbetsgivarens ansvar att förebygga riskerna – så som hot och våld – gentemot sina anställda.

Vi lever i en mörk tid med krig, konflikter och mänsklig tragedi. Krigen har sin grund i den kapitalistiska utvecklingen mot imperialism och högst upp i denna näringskedja finns USA och Nato. 

Vi tre organisationer, Fred og Rettferdighet (FOR), Kommunistisk Parti (KP) och Kommunistiska Partiet (K) är verksamma i Norge, Danmark och Sverige. Vi är emot Nato och vi säger i de skarpaste ordalag nej till den upprustnings- och krigshets som påtvingas oss alla invånare i Norden. 

Kostnaden för denna okritiskt drivna politik betalas av våra skattemedel som ska gå till att trygga våra samhällen och vår välfärd, och ge oss en stabil grund i livets alla skeden. 

Kampen för välfärd istället för vapen är en del av vår kamp mot imperialismen. Varje krona till Nato är en stöld från välfärden, och från allas rätt till goda livsvillkor. Inte minst för kvinnor. 

Kostnaden betalas också av vår miljö. Seriös forskning visar på krig och militärövningar som en av de största klimatbovarna. En jämlik klimatomställning, som inte drabbar arbetarklassen, får stå tillbaka. Istället beslutar de nordiska parlamenten om att ekonomiska resurser ska gå till krigsmaktens och Natos bottenlösa krav. De så kallade DCA-avtalen innebär dessutom att denna miljö- och klimatfientliga verksamhet ges fri lejd på vår mark, utan folklig insyn eller kontroll. Klimatkamp är också en del av vår kamp mot imperialismen. 

Efter Sveriges och Finlands Nato-inträde 2024 är nu samtliga nordiska länder medlemmar i den krigsallians vars agenda dikteras av USA:s president Donald Trump och lojalt verkställs av Natos generalsekreterare Mark Rutte.

I nära samarbete med våra nordiska politiker, inte minst de socialdemokratiska, har de ökat den aggressiva krigsretoriken och accelererat militariseringen. En utveckling som gjorts permanent genom DCA-avtalen, vilka ger USA oinskränkt tillträde till nordiska baser och territorium och nu utgör ett direkt hot och underminerar stabiliteten. 

Denna utveckling bedrivs över huvudet på folk och driver oss mot avgrunden i stället för att värna vår säkerhet och vår framtid. Konstruktiv diplomati och ömsesidigt samarbete är den enda rationella motvikten till krigets katastrof. 

Istället för Natos kärnvapenlogik kräver vi alliansfrihet och politisk nedrustningsarbete av våra folkvalda, förankrat i folkrätten. Vi som vill se fred, solidaritet och nedrustning har en stor uppgift framför oss med ett snabbt nordiskt undertecknande av FN:s konvention om förbud mot kärnvapen (TPNW) som ett första konkret steg. 

Vi kräver därför att parlamenten i samtliga nordiska länder omgående: 

• Sätter stopp för miljarder av skattekronor till krigsindustrin

• Slutar med upprustning och militarisering

• Avslutar DCA-avtalen, säger upp värdlandsavtal med USA och lämnar Nato 

• Satsar på välfärd istället för vapen 

• Beslutar om Norden som kärnvapenfri zon 

För det människovärde som kriget hotar, och mot de frihetsinskränkande strömningar som härskar i vår samtid, reser sig en motståndsvilja buren av människor världen över. 

Lotte Rørtoft-Madsen, ordförande Kommunistisk Parti

Marielle Leraand, ledare för Fred og Rettferdighet (FOR)

Pia Jacobsen, partistyrelsen Kommunistiska Partiet och styrgruppen stoppanato.nu

Enligt vårdpersonal i flera olika regioner har journalsystemet Cosmic försämrat effektiviteten i sjukvården, rapporterar Uppdrag granskning. Läkare i Region Uppsala, Region Gävleborg och Region Dalarna uppger att produktionen minskat med mellan 15 och 50 procent efter införandet.

Distriktsläkaren Knut Bodin säger att han i dag hinner ta emot betydligt färre patienter än tidigare. Liknande vittnesmål kommer från andra läkare som beskriver systemet som tidskrävande.

Samtidigt uppger regionledningen i Uppsala att Cosmic i stort fungerar bra och ger ett stöd i vårdkedjan. Leverantören Cambio menar att ett kapacitetstapp kan uppstå tillfälligt i samband med införande men att systemen fungerar bättre över tid.

I fredags samlades arbetarrörelsens organisationer till första maj. För kommunister såväl som socialdemokrater och vänsterpartister är det ett tillfälle att lyfta sina politiska frågor. Ett tillfälle att samla medlemmar, sympatisörer och andra intresserade inför stundande valkampanjer och bakom gemensamma krav. 

För kommunisternas del var parollerna självklara. I en tid där krigshetsen ökar och där USA hotar varje land som inte underkastar sig imperiets vilja såg vi nödvändigheten i att samlas för internationell solidaritet och kamp mot imperialismen. 

För Socialdemokraterna och Vänsterpartiet var det lika självklart att hålla internationella frågor och nedrustning så långt borta från arbetarrörelsens demonstrationer som möjligt. Istället för fred samlades Socialdemokraterna bakom parollen “Vi älskar Sverige”. 

En trött och meningslös paroll som vill flörta med nationalistiska strömningar. Det ledande oppositionspartiets första maj var fullständigt tom på politik. 

Nästan lika andefattiga var Vänsterpartiet, som i sina demonstrationer mobiliserade landets så kallade “allmänvänster” bakom parollen “maktskifte”. Det är också en paroll i linje med hur partiet valt att närma sig valet. 

Gång på gång bedyrar Vänsterpartiet att de inte har några röda linjer i politiken. Nooshi Dadgostar och Vänsterpartiet vill inte driva på i frågor som är för känsliga för den svenska borgerligheten.

De är redo att släppa alla sina politiska krav, så länge partiet får sitta i sin första regering.

Från S och V kommer vi i valet få höra att vi ska rösta bort högern, att man måste rösta på S eller V för att byta politik i Sverige.

Men kommer ett regeringsskifte verkligen leda till en ny politik? Kommer en sosseregering, även en där Vänsterpartiet ingår, verkligen ta tillbaka de pengar som rövats från välfärden, som istället gödslats som skattesänkningar till de redan rika?

Kommer S och V att återinföra förmögenhetsskatten, värnskatten, fastighetsskatten, och arvsskatten? Kommer de att ta bort de orättvisa jobbskatteavdragen och de klassorättvisa rot- och rut-bidragen? Tro det den som vill.

Inför höstens val vill Vänsterpartiet bilda regering ihop med Centerpartiet. Ett nyliberalt parti som förespråkar en ekonomisk politik som står till höger om Tidöpartiernas.

Oppositionens politik innebär inte något maktskifte som avser att utmana dagens orättvisa ekonomiska system, om någon trodde det. Det vänsterpartistiska maktskiftet är ett simpelt regeringsskifte.

Sjävklart önskar vi kommunister att Tidöregeringen faller. Med sin öppna och brutala klasspolitik står de för allt vi avskyr. Ökad repression, inskränkningar i demokratiska rättigheter och försämringar av arbetarklassens livsvillkor på alla områden. Men att dagens regering är urusel betyder inte att en kommande regering kommer att vara bra. 

Såväl Vänsterpartiet som Socialdemokraterna kryper mer inför kapitalet än vad de någonsin gjort. Båda står helt bakom den rekordstora upprustningen som urholkar välfärden. De vill inte lämna Natomedlemskapet som gör oss till en lydig vasall inför USA:s krigspolitik och de står bakom EU-medlemskapet trots att det för med sig nyliberal högerpolitik som tvingar fram både nedskärningar och avregleringar i välfärden.

För oss som vill bygga ett annat samhälle är det uteslutet att administrera dagens kapitalism. De senaste decenniernas ohämmade kapitalism har – oavsett färg på regeringen – lett till att det gemensamma skamlöst plundrats. Idag är stora delar av välfärden, våra bostäder och annan samhällsnödvändig infrastruktur i händerna på privata ägare som sätter vinsten före allt. 

Oavsett regeringsfärg har massarbetslösheten varit ett faktum i tre decennier. Idag går en halv miljon människor utan arbete i vårt land. Deltidsanställningar och otrygga arbetsförhållanden är fortsatt ett stort problem för arbetarklassen och drabbar framför allt ungdomar och kvinnor. 

Rapporter från Kommunal respektive Handels visar att fattiga arbetare blir allt vanligare. Bland butiksanställda kan tre av tio inte leva på sin lön och bland kommunalarbetarna har var sjunde anställd ingen ekonomisk marginal alls i sin vardag.

Inte ens de delar av arbetarklassen som blivit intalade att de tjänar “bra” är i närheten av de löner som höga tjänstemän, politiker och chefer har. Faktum är att klassklyftorna i Sverige växt i över 30 år. De är nu de största sedan den allmänna rösträtten infördes.

Klyftorna ökar mest mellan arbetare och kapitalister. De fåtal människor som utgör kärnan i den svenska ägandeklassen har fått se sina tillgångar växa rekordartat. De har också belönats med borttagna skatter och ökade statliga subventioner.

De svenska kapitalisternas rikedomar är på en nivå där det inte längre handlar om antal sportbilar, sommarstugor eller resor med privatflyg. Det är en rikedom som inte handlar om konsumtion, utan om social och politisk makt. De är oligarker i bemärkelsen att deras inflytande över svensk politik kommer fortsätta, oavsett vilka som bildar regering efter valet.

Vi kommunister vet att dagens ekonomiska system aldrig kommer låta sig tyglas frivilligt. De som vill se ett solidariskt samhälle har inget att tjäna på att vara kapitalet till lags.

Det enda maktskiftet som betyder något är att kapitalisternas oinskränkta makt över samhällsutvecklingen bryts av den solidariska och demokratiska arbetarmakten. Ett sådant systemskifte – från kapitalism till socialism – kräver dock mer än bara en röst i höstens val.

Efter att Fifa återigen underlåtit att vidta åtgärder mot att israeliska lag spelar ligafotboll på ockuperad palestinsk mark på Västbanken, vill det palestinska förbundet (PFA) att idrottens skiljedomstol (CAS) ska titta på frågan.

Att Fifa tillåter israeliska lag att spela på Västbanken är ett brott mot Fifas egna stadgar. Något Fifabossen, Trump- och Israelvännen Gianni Infantino viftar bort med att ”Västbanken är omtvistad mark”.

– Eftersom vi har uttömt alla möjliga rättsliga möjligheter hos Fifa väljer vi att följa reglerna och överklaga beslutet. Vi anser att det är mycket orättvist, sade PFA:s vice ordförande Susan Shalabi efter Fifas kongress i Vancouver i helgen.

Shalabi konstaterade att även om Fifa anser att Västbanken är ett omtvistat område, så har stora delar av världssamfundet inte den åsikten.

– Det internationella samfundet och FN anser att Västbanken, inklusive östra Jerusalem, är ockuperat palestinskt territorium och anser att de israeliska bosättningarna där är olagliga enligt internationell rätt. Den enda handlingsvägen vi har nu, är att gå till CAS och överklaga [Fifa:s beslut]; vi kommer att gå igenom hela processen tills vi får rättvisa, sade Susan Shalabi.

Proletären har tidigare berättat att Israels fotbollsförbund (IFA) i strid med Fifas stadgar låter sex lag från illegala bosättningar på den ockuperade Västbanken delta i seriespel i den israeliska ligan. Lagen finns i bosättningar som Ariel, Ma’ale Adumim, Givat Ze’ev och Oranit: två av Ariel-klubbarna, Maccabi och Municipal, har fått Fifas och det europeiska förbundet Uefas tillstånd att arrangera matcher på stulen palestinsk mark. Klubbarna får ekonomiskt stöd från de två organisationerna.

Susan Shalabi kritiserade också Fifa för att organisationen länge förhalat de palestinska kraven på att utesluta Israel ur den internationella fotbollsgemenskapen.

– Efter 15 års överläggningar i den här frågan blev beslutet att inte fatta något beslut.

Fifa-bossen Gianni Infantino, som tidigare i år delade ut ”Fifas Fredspris” till Donald Trump, ville anlända till kongressen som en världsledare på officiellt statsbesök. Han begärde att få en bilkortege av samma dignitet och storlek som den påven färdades i genom Vancouver, men fick nej av stadens myndigheter. Infantino försökte, som plåster på såren, utnyttja kongressen till en personlig triumf och fototillfälle: han kallade upp IFA:s vice ordförande Basim Sheikh Suliman och PFA:s ordförande Jibril Rajoub på scenen, och begärde att de båda skulle skaka hand framför Infantino själv, och de förvånade delegaterna i Vancouver Convention Centre.

Jibril Rajoub vägrade:

– Skulle jag skaka hand med någon som representerar en fascistisk, rasistisk regering och som försvarar till och med de värsta mobbarna i denna regering? Det behöver jag inte göra, sade Rajoub. Israels representant [på kongressen] är inte ens kvalificerad att vara en partner inom Fifat.