Tornevall Networks

Det var måndagen den 11 december 2023 på byggarbetsplatsen Ursviks Torn i Sundbyberg. Fem män klev in i en bygghiss för att utföra sitt arbete på det höga bostadshuset som var under uppbyggnad. Men med en öronbedövande smäll lossnade mastsektionerna och hisskorgen föll 30 meter rakt ner för att bli till kaos, bråte och mörker på byggarbetsplatsens mark.

Fem liv släcktes på ett ögonblick: Oleksandr, Sergii, Gadzhimurad, Bashir och Anton. En av de värsta arbetsplatsolyckorna i svensk modern tid var ett faktum.

När Solna tingsrätt nu har meddelat sin dom står vi inför ett juridiskt tomrum som väcker djupa frågor om ansvar på den moderna arbetsmarknaden. Domen frikänner samtliga åtalade – både de två enskilda montörerna, underentreprenörens vd och underentreprenadbolaget självt.

Statens haverikommission har slagit fast den tekniska orsaken: fyra bärande skruvförband saknades helt mellan två mastsektioner. Men i lagens ögon förblir katastrofen en produkt av ”flera samverkande olyckliga omständigheter” där bevisningen inte räckte till för att döma individer för brott.

Självklart har det följt raseri. Självklart har det följt sorg och bestörtning. Men samtidigt: Tingsrätten kunde inte rimligen komma fram till någon annan slutsats än den gjorde.

Domen illustrerar hur svårt det är för det nuvarande rättssystemet att utkräva straffrättsligt ansvar i en bransch präglad av komplexa kedjor av underentreprenader och tillfälliga avtal. Högst upp i kedjan sitter alltid de ekonomiska aktörerna – byggherren och totalentreprenören – som planerar och finansierar projekten.

Det är högst upp i kedjan som huvudansvaret egentligen ligger. Längst ner finns de arbetare som fysiskt utför jobbet och tar riskerna.

Varför satt inte byggherren eller totalentreprenörens högsta ledning på de anklagades bänk?

Totalentreprenören hade beställt bygghissen av en specialistfirma som i sin tur använde egna montörer. Genom att köpa in tjänster flyttas det praktiska arbetsmiljöansvaret ut i ett nätverk av externa aktörer.

När slimmade tidsplaner och kostnadspress möter komplexa organisationer skapas en miljö där kontroller lätt blir till administrativa kryss i ett digitalt system snarare än reella skyddsmurar. Ändå riktades åklagarens sökarljus enbart mot montörerna och underentreprenörens vd.

Tingsrätten konstaterar att ”gällande krav på kontroller för bygghissar är inte tillräckliga för att säkerställa betryggande säkerhet för användarna”. Det är ett skarpt underbetyg till gällande regelverk som tillåter en struktur där ansvaret fragmenteras så pass mycket att ingen kan hållas juridiskt ansvarig när det värsta inträffar. Lagen mäter enskilda individers bevisbara oaktsamhet, inte det systematiska trycket i en bransch där produktionstakten är hög.

Att byggherren inte åtalades belyser en lucka i hur arbetsmiljöansvaret fungerar i praktiken. De som initierar projekten skyddas effektivt av lagens utformning, medan de som faktiskt skruvar på plats förväntas bära hela den juridiska bördan. Fem familjer har lämnats i sorg utan att få ett svar på vem som bär skulden.

Jenny BengtssonArbetsmiljöinspektör och fackligt aktiv. Fristående skribent.

Fifabossen Gianni Infantino vill att den kommande VM-turneringen för spelare under 15 år ska inledas med en match mellan Israel och Palestina. Infantino vill se matchen spelas i Miami där Fifa och Infantino har kontor i närheten av president Trumps villa Mar-a-Lago. Det som en symbol för att, som Infantino säger, ”fotbollen bygger freden och global enighet”.

Det israeliska förbundet (Ifa) har sagt ja till Infantinos förslag. Det palestinska förbundet (PFA) har ännu inte svarat.

Infantino lägger sitt förslag trots att Israel med sina bombmattor över Gaza mördat tusentals palestinska idrottsmän, däribland över 400 aktiva fotbollsspelare och lemlästat ännu fler. Israel har också totalt förstört den idrottsliga infrastrukturen i Gaza.

Under den pågående VM-turneringen tiger Fifa om USA:s alla brott mot de avtal som skrevs när USA fick huvuddelen av turneringen: Gianni Infantino är en lydig knähund till president Trump.

Fifa vägrar konsekvent att ta ställning mot Israel. Det är Infantino som bromsar alla förslag om att slänga ut Israel ur den internationella fotbollsgemenskapen. Genom olika åtgärder har Infantino i flera år sett till att medlemsländerna inte får rösta om Israels medlemsskap i Fifa.

Det är andra gången Infantino lägger infantila förslag. På Fifas kongress i Vancouver i slutet av april, försökte han sammanföra det israeliska förbundets vice ordförande Basim Sheikh 

Suliman med det palestinska förbundets ordförande Jibril Rajoub. Delegaterna på kongressen såg häpet på när Infantino försökte skapa ett fototillfälle och vinna politiska poänger, men istället blev utskälld av Rajoub som vägrade ta Suliman i hand.

Efter Infantinos pinsamma uppvisning, tog det palestinska förbundets vice ordförande Susan Shalabi till orda:

– Vi kan inte skaka hand med någon som israelerna har anlitat för att sporttvätta sin fascism och sitt folkmord. Vi lider, sade Shalabi.  

Stora svenska idrottsförbund som fotbollen, ishockeyn och basketen har utsatts för försök till infiltration från kriminella gäng, organiserad idrottskorruption som matchfixning, samt försök till rekrytering av barn och unga till kriminella gäng.

Det visar en aktuell kartläggning som Stiftelsen Tryggare Sverige gjort på uppdrag av Riksidrottsförbundet (RF). En rapport som visar kriminell påverkan på elit- såväl som på breddnivå. Plus att den förekommer överallt:

– Det vi kan se är att det inte är ovanligt med organiserad brottslighet, både inom elit- och breddidrotten. Det är också tydligt att den inte bara förekommer inom fotbollen och i (så kallade) utsatta områden, säger Magnus Lindgren, generalsekreterare på Tryggare Sverige.

RF skapar nu ett åtgärdsprogram för att komma tillrätta med den kriminella infiltrationen. Pengarna till programmet tas från den idrottsliga verksamheten: de tio miljoner årligen som regeringen bidrar med för att komma tillrätta med problemen, räcker knappast.

Kartläggningen delar in den kriminella infiltrationen inom idrotten i tre kategorier:

• Kriminella som vill ta kontroll över föreningarnas ledning och ekonomi.

• Organiserad korruption som matchfixning där särskilt idrottare med spelberoende-problem är inblandade. Det handlar också om oseriös förmedlarverksamhet – bland annat avslöjades för några år sedan att AIK fotboll samarbetade med en agentfirma med kriminella kopplingar.

• Där idrotten används som rekryteringsbas för barn och ungdomar till kriminella gäng.

I de svar Tryggare Sverige fått in under sin undersökning, framgår att ingen del av idrottsrörelsen går säker: av de drygt 1 800 idrottsföreningar som deltagit i undersökningen svarar sju procent att de fått kännedom om organiserad brottslighet, och att det bland dessa finns stora specialidrottsförbund med många barn och ungdomar som utövare”.

Några röster om den kriminella verksamheten:

”Vi har haft deltagare i RM/SM med tydliga kopplingar till den pågående våldsvågens gäng, som uttalat förtäckta hot i diskussioner med andra utövare gällande icke tävlingsrelaterade frågor”, skriver Svenska Bilsportförbundet.

Svenska fotbollförbundet konstaterar att ”ungdomar med kriminella kopplingar rör sig runt fotbollsplaner i samband med träningar, stör träningarna och hotar barnen. Narkotikaförsäljning pågår också”.

”Det är barn som är i miljöer med mycket gängkriminalitet. Vi som förening har klara regler för detta, men det hjälper föga när andra föreningar i närområdet skiter fullständigt i vad ungdomarna gör utanför fotbollsplanen så länge de är bra på att kicka boll. Kan namnge föreningar med ett flertal verksamma kriminella”, skriver en lokal fotbollsklubb.

”Äldre före detta ungdomsspelare kontaktade yngre spelare på stan om de ville tjäna 1.000 kronor genom att förvara droger hemma”, skriver en annan fotbollsförening.

Svenska Taekwondoförbundet konstaterar att ”unga aktiva har av personer med kontakter i kriminella nätverk utfört brottsliga handlingar med syfte att ta över en ’attraktiv’ träningslokal i [ett] socioekonomiskt utsatt område för att på så sätt tillskansa sig bidrag för verksamhet i utsatta områden”.  

Hockeysupporterunionen (HSU) samlar SHL-klubbarnas supportergrupper till gemensam aktion mot det österrikiska bolag som köper upp fotbolls- och ishockeyklubbar runt om i Europa och därmed sätter medlemsdemokratin, den så kallade 51-procentsregeln, ur spel. I SHL-hockeyn betalar Red Bull för att förlängningen ska kallas Red Bull Overtime. En början, fruktar supportrarna, på ett allt större intrång i den svenska hockeyn, precis som Red Bull gjort i andra ligor i Europa.

”Det spelar ingen roll hur mycket man tycker att idrott och politik inte hör ihop, man kan inte förneka en verklighet där kommersiella intressen trycker undan folkliga intressen”, skriver Färjestads supporterorganisation Bryggeriet på sin hemsida.

Tolv av de 14 SHL-klubbarna har eller kommer på sina årsmöten att behandla motioner om samarbetet med Red Bull.

Djurgården genomför sitt årsmöte den 24 juni. I en motion skriver Jules Attar, styrelsemedlem i supportergruppen Järnkaminerna, att ”få saker utmärker svensk idrott mer än föreningsdemokrati och medlemsinflytande. Genom 51-procentsregeln tillförsäkras medlemmar att oavsett ägarförhållanden eller investeringar utifrån, stannar den slutliga beslutsmakten hos medlemmarna”.

– Det är Dif:s medlemmar som ska besluta i frågor gällande klubben, inte något investmentbolag, multinationellt konglomerat eller österrikiskt energidrycksbolag, menar Attar.

Man vill att Dif-hockeyn arbetar aktivt för att avsluta Red Bull-avtalet och även motarbetar nya framtida avtal med energidrycksjätten.

Många supportrar har reagerat på att SHL-klubbarna valt att avslå motionerna med snarlika motiveringar, att de snackat ihop sig.

– Klubbarna möter kraven med ett standardsvar, anser HSU:s Karl Engqvist. [Svaren] har varit väldigt lika åtminstone.

Precis som andra SHL-klubbar delar Dif-ledningen ”motionärernas engagemang för föreningens värdegrund och ser frågor om svensk idrotts demokratiska modell som viktiga”, men menar samtidigt att avtalet ligger utanför Dif:s årsmötesmandat.  

Långköraren Call of Duty är en av världens största, mest sålda, spelserier. Och i stort sett Pentagon-propaganda rakt igenom. Under åren har spelarna fått skjuta ryssar, araber, kubaner, vietnameser, latinamerikaner… alla de där ”elakingarna” som the good old USA vill befria världen från. I den senaste delen, vars trailer hade premiär tidigare i juni, är siktet inställt på Nordkorea, som i spelets story oprovocerat attackerar sin granne i syd och tvingar jänkarna att (supermotvilligt) ge sig in i striden.

I trailern får vi bland annat se nordkoreanerna urskiljningslöst bomba civila – vilket borde få varje historieintresserad person att rynka på näsan. Det var ju USA som under koreakriget jämnade nästan varenda byggnad i norr med marken. Klassiskevery accusation is a confession-grej.

Call of Duty är en kugge i USA:s militärindustriella underhållningsmaskin, som innefattar allt från serietidningar till storfilmer och musik. Viktiga PR-verktyg för den amerikanska imperialismen, som bidrar till att skapa opinion för nya krig – och sudda bort skulden för gamla. Call of Duty är också lite som spelvärldens Top Gun och används i rekryteringssyfte för att snärja tag i unga jänkargrabbar, och få dem att gå med i militären i hopp om att bli hjältar. 

Det är ingen slump att det nya Call of Duty-liret utspelar sig på koreahalvön. I spåren av den multipolära världsomvandlingen (och USA:s dödsrosslingar som enda supermakt) genomgår Nordkorea en ekonomisk boom som till och med hyllas i västerländska finanstidningar. Allt medan det amerikanska krigshotet i regionen, som hållits igång i sju årtionden, eskalerar. 

SCEN Borås stadsteater jobbar hårt för att etablera sig som the place to go för udda musikaler. Efter den riksuppmärksammade musikalen om fotbolls-vm 1994 kommer nu Knallos, ett sångspel om en av Borås mest kända institutioner – postorderjätten Ellos.

Musikalkomedin Knallos tar avstamp i stadens arbetarhistoria och stora finska invandring. Premissen låter spännande: 

”Emma är nyanställd i postorderföretaget Knallos kundtjänst och bor kvar hemma hos sin mamma Seija, som arbetar med att sortera Knallos paket på Posten. För Seija, som en gång flyttade från Finland till Borås för att arbeta på Algots, präglas vardagen av plikt och solidaritet.  

När kollektionen Much and More, en satsning på större storlekar, ska lanseras pekas Emma ut som det perfekta ansiktet utåt och kastas in i en värld av fotograferingar och stora löften. Men när leveranserna hotas av att Seija och hennes kollegor på Posten tas ut i strejk, och Knallos börjar knaka, bleknar glamouren och sprickor uppstår – både på Knallos och hemma vid köksbordet.”

Knallos ser ut att bjuda på en resa tillbaka till en brytpunkt i det svenska folkhemmet – satsa på dig själv-mentalitetens genombrott, där, som teatern skriver; ”en äldre generation arbetares kollektiva kamp för rättvisa och solidaritet ställs mot en yngre generations växande individualism och nya ideal om personlig och ekonomisk framgång.”

För manus står komikerduon Åsa & Gertrud (lyssna gärna på den fantastiska sketchen Feministiska kärnvapen på Sveriges radio), för musiken Per Wickström (som bland annat stod för tonerna till musikalen om Alva Myrdal på stadsteatern i Stockholm förra året) och för regin den erfarna operaregissören Linda Mallik.

Kulturredaktionen kommer sitta på första parkett när Knallos har premiär våren 2027. 

Artur Szandrowski

Med drygt tre månader kvar till valet är det varken sakpolitik eller ideologi som står i fokus. Istället radar skandalerna upp sig, inte minst för Tidöpartierna.

Häromveckan avsade sig vice gruppledare i riksdagen, tillika nära vän till Jimmie Åkesson, Michael Rubbestad, sitt riksdagsuppdrag efter att han gripits för innehav av barnpornografi. Samtidigt pressas partiet av anklagelser om korruption, efter att Kalla Fakta avslöjat flera fall av fiffel med bokföring och skattepengar inom partiet.

Än mer har det stormat kring Ulf Kristerssons fru Birgitta Eds herrgård, Vängården Fållökna. Ed köpte herrgården 2023 för 11 miljoner kronor – en bra bit under utgångspriset – tillsammans med sin vän och tidigare kollega inom friskolebranschen, lobbyisten Göran Thorstensson. 

Tillsammans hyr de ut herrgården till deras egen stiftelse, Fållöknastiftelsen, och har genom den bjudit in ”volontärer” som jobbat gratis på gården. I utbyte har volontärerna utlovats ”ett bra nätverk”. 

Volontärerna har varit idel lobbyister och styrelseproffs. Här finns höjdare på pr-byråer, chefer på Svenskt Näringsliv och toppar inom bland annat Scania och Nordea. Enligt Aftonbladet har åtminstone två av volontärerna senare fått högavlönade positioner inom statliga myndigheter eller på regeringskansliet.

Tankesmedjan Balans har i samband med avslöjandet påmint om kopplingarna mellan statsministerparet å ena sidan, och friskolelobbyisterna Göran Thorstensson och Anders Hultin samt Stiftelsen Europaskolan å andra sidan. Hultin är grundare till bland annat Friskolornas riksförbund och skolkoncernen Kunskapsskolan.

Vice ordförande i stiftelsen Europaskolan, som äger friskolekoncernen med samma namn, med säte i Strängnäs, var fram till 2022 Kristerssons nära vän Henrik Landerholm. Han lämnade dock styrelsen efter kritik om misstänkt korruption och jäv – Landerholms fru var nämligen kommunalråd för Moderaterna i Strängnäs.

Landerholm rekryterades istället till posten som nationell säkerhetsrådgivare. Av Kristersson. Att högmod går före fall – och vänskap före kompetens – bevisade sig senare i att Landerholm lyckades glömma topphemliga dokument i ett olåst skåp på en kursgård, dokument som sedan dess varit försvunna.

Detta är bara ett axplock av vänskapsbanden mellan regeringstopparna och näringslivet. Vänskapsband som inte nödvändigtvis är olagliga men som visar hur maktutövandet går till i Sverige.

Kanske finns här en ledtråd om varför fokus ligger mer på skandaler än på sakpolitik och ideologi. Enligt grundlagen utgår all offentlig makt i Sverige från folket. Åtminstone är tanken att svenska folket var fjärde år ska få bestämma hur den svenska politiken ska se ut, genom att rösta fram en viss typ av politik.

I verkligheten ser det dessvärre inte ut så. Istället avgörs politiska beslut allt oftare i slutna styrelserum, i möten mellan lobbyister och politiker – och vid gemytliga fikastunder på Vängården Fållökna. 

I början av veckan kom en undersökning från Som-institutet, om svenska väljares åsikt i 97 olika sakfrågor. Undersökningen visar tydligt glappet mellan väljarna och riksdagspartierna – åtminstone i frågor som utmanar nyliberalismen och kapitalisternas intressen.

Så vill hela 71 procent av svenskarna förbjuda vinstutdelning inom skattefinansierad vård, skola och omsorg. 70 procent vill återförstatliga järnvägen och 52 procent vill återförstatliga postväsendet. 54 procent tycker att det är ett mycket bra eller ganska bra förslag att införa sex timmars arbetsdag.

Istället för att diskutera dessa i allra högsta grad ideologiska frågor handlar debatten om skandaler – eller om kriminalitet och invandring. Att kräva högre straff och stängda gränser hotar nämligen inte kapitalisternas vinter.

I takt med att folkrörelserna försvagats och nyliberalismen blivit dominerande ideologi i de flesta riksdagspartier, har skillnaderna mellan riksdagspartierna allt mer suddats ut. När visionerna om att förändra samhället i en viss riktning försvunnit blir makten ett självändamål i sig.

Politiken blir en födkrok och karriärstege. Korrupta politiker använder sina poster för att ge ekonomiska fördelar åt sig själva eller familjemedlemmar.

Efter avslutad tjänst går de vidare till näringslivet eller lobbybranschen – samtidigt som många av dem fortsätter att håva in riksdagens generösa omställningsstöd (över hälften av de före detta riksdagspolitikerna får detta stöd). Det näst vanligaste nya jobbet för dem var lobbyist.

För att råda bot på politikernas korruption krävs åtgärder här och nu. Sänk politikerlönerna – de ska inte tjäna mer än de människor de företräder. Begränsa politikers kontakter med lobbyister, ett krav det också finns stort stöd för enligt Som-institutets undersökning.

Tidöpartierna har länge velat driva igenom ökat tjänstemannaansvar. Vi ser hellre ett ökat politikeransvar. Varför inte ta efter socialistiska Kuba, där varje vald politiker måste stå till svars inför folket och också kan avsättas om denne missköter sig?

Korruptionen bland politikerna handlar dock om mer än enskilda politikers vandel. Det handlar om de etablerade partiernas gemensamma uppslutning bakom ett korrupt system där pengar ger makt. Och där makt används för att göra de rika ännu rikare.

Makten behöver flyttas ner till folket och till arbetsplatserna. Då krävs ett annat ekonomiskt system där företag och infrastruktur ägs och förvaltas gemensamt, för allas bästa. Det är en sådan vision, och en möjlig väg dit, som Kommunistiska Partiet hoppas på att kunna företräda.

Iran och USA har ingått ett ramavtal som ska leda till fred mellan länderna. Enligt den tidigare professorn vid Naval War College i USA, Tom Nichols, är avtalet en total kapitulation från USA:s sida.

Om avtalet håller och om kriget verkligen är slut, är det för tidigt att sia om. Men av det som hittills kommit ut så ser det ut som att president Trump och hans administration dragit det kortaste strået.

Lättade sanktioner för Iran, en investeringsfond på hisnande 3000 miljarder kronor för återuppbyggandet av landet och ett stopp för Israels attacker på Libanon är några av de krav som USA uppges ha gått med på. Det skulle isåfall vara en positiv nyhet för både Libanons och Irans befolkning.

Samtidigt ska Iran förbinda sig till att inte skaffa kärnvapen och göra sig av med sitt lager av anrikat uran. Avtalet sägs väldigt mycket likna det avtal som slöts mellan Obama och dåvarande regeringen i Iran – som Trump lät riva upp 2016.

Det framstår som minst sagt oklart vad Trumps mål med kriget var. Klart är att USA missbedömt Irans kapacitet att försvara sig.

Trump står allt mer naken. Vredesutbrotten från presidenten på sociala medier blir allt mer bisarra.

Lika bisarrt har det varit att inget svenskt riksdagsparti entydigt klarat av att fördöma kriget. Ännu ett tecken på hur totalt uppbundna kring USA-imperialismen den svenska borgarklassen och dess hantlangare inom politiken, från V till SD, är.

Hösten 2024 deltog jag på ett författarsamtal på ABF i Stockholm. Boken som behandlades var LO och arbetarrörelsens kris av den tidigare LO-utredaren Örjan Nyström.

Boken är en idéhistorisk bakgrundsteckning över den fackliga delen av arbetarrörelsen, som Nyström menar hamnat i skymundan av den partipolitiska delen. Det är en berättelse om en tid då fackföreningsrörelsen fortfarande trodde på något bortom kapitalismen. En kapitalism som skulle avvecklas genom reformer.

På mötet deltog många fackligt aktiva och förtroendevalda, många bekanta till Promenader mot strejkbryteri, den grupp som uppstod i samband med IF Metalls strejk mot Tesla, som anordnade samtalet. Rätt snart framkom det att många på plats var vänsterpartister och mötet tog snabbt en vändning till att handla om att fackförbunden måste knyta sig närmare Vänsterpartiet i sin facklig-politiska samverkan.

Bara ett fackförbund hade vid den här tiden formellt tagit ett kongressbeslut om facklig-politisk samverkan med Vänsterpartiet. Nämligen Fastighets.

På Fastighets kongress för några veckor sedan valde man att riva upp det här beslutet. Turerna kring den facklig-politiska samverkan kan knappast kallas för turer överhuvudtaget. Fastighets har gett Vänsterpartiets kalla handen och inte svarat på deras förfrågningar. Nu ska Fastighets enbart samverka med Socialdemokraterna.

Fastighets hantering av det facklig-politiska arbetet ger skäl till eftertanke. Vänsterpartiets fackliga strategi verkar vara att vinna förtroendeposter på så höga poster som möjligt och tidvis få igenom sin politik och eventuellt en facklig-politisk samverkan.

Samtidigt väljer man att anpassa sig efter fackföreningsrörelsen. Deras medlemmar inom facket talar samma språk och agerar som vilken annan socialdemokratisk facklig förtroendevald som helst. De anammar samma verklighetsbeskrivning och samma lojalitet till industriavtalet och märket.

Det är en strategi som är dömd att misslyckas och bevisligen har misslyckats. När Vänsterpartiet försöker gulla med LO, indoktrinerar Socialdemokraterna de förtroendevalda på Bommersvik och Runö efter klassamarbetets alla regler och villkor. 

På författarsamtalet med Nyström tog jag upp hans bok Verksamhetsberättelse, under pseudonymet Per Forsman. I den återberättas en politisk appell från ett årsmöte i en fackklubb på den tiden då mötena präglades av politiska diskussioner. På den vanliga arbetsplatsen idag är den politiska diskussionen död.

De fackligt förtroendevalda är allt mer sällan ens övertygade socialdemokrater, vilket syns på att de förtroendevalda sverigedemokraterna blir allt fler. Men högre upp sitter de trogna socialdemokraterna.

Socialdemokraternas dominans över fackföreningsrörelsen kan inte reformeras bort genom kongressbeslut om att politiskt samarbeta med andra partier. Det krävs arbete underifrån, med aktiva och engagerade medlemmar. På så sätt kan fackföreningarna återigen blir ett idélaboratorium där medlemmar skolas politiskt. 

Nyligen träffade jag en bekant som undrade om jag var lyrisk inför VM. Svaret var ett rungande nej. Visst, jag kan titta på annan fotboll än Manchester United också, men precis som under Qatar 2022 kommer jag inte att se en minut av årets VM. ”Varför då?” finns det kanske någon som undrar.

Ja, var ska jag börja? Jag ser hela turneringen som en cirkus, arrangerad av jättebebisen i Vita kåken och Gianni Infantino, en man som fotbollsjournalisten Erik Niva helt befogat kallar “fotbollens värsta fiende”. Bara det borde räcka som förklaring, men om jag skrapar lite till på ytan så kan jag även nämna vätskepauserna, som egentligen är reklamavbrott och biljettpriser som knappt går att greppa. Och nej, det svenska landslagets deltagande innebär ingen skillnad för mitt ställningstagande (särskilt inte då offensiven förväntas ledas av spelare från Arsenal och Liverpool!).

Men nu ska jag lämna mina personliga åsikter och gå över till andra, mer graverande, saker som får mig att avstå. Till att börja med så har vi ju en VM-värd som har startat krig mot Iran, ett av de deltagande länderna och avrättat deras ledare. I Iran har USA i år bland annat bombat en skola där 168 människor dog – varav 110 barn. Något liknande har aldrig tidigare hänt i fotbollshistorien. Har ni hört några upprörda röster som kräver att USA inte ska få arrangera VM? Inte jag heller. Tänk om det var Ryssland som hade gjort samma sak före VM 2018! Låt oss heller inte glömma USA:s assistans i Israels folkmord i Gaza. Nämnde jag att Infantino förra året gav Fifas fredspris till Donald Trump? Sedan dess har denna “fredens president” inlett militära operationer i fyra olika länder.

Men i USA borde väl allt vara frid och fröjd? Knappast! Amnesty varnar för godtyckliga ICE-räder och att besökare kommer tvingas visa upp sina sociala medier i myndigheternas jakt på “antiamerikanism”. Och redan innan turneringen hade börjat staplades skandalerna på hög. Iran får inte bo i USA utan tvingas resa fram och tillbaka från Mexiko till matcherna. När Uzbekistan och Senegal landade tvingades de till långa säkerhetskontroller, något som heller aldrig skådats tidigare.

Sen har vi fallet med domaren Omar Artan, som när han landade i USA nekades inträde. Hans brott? Han kommer från Somalia. Ett land som Trump har sagt stinker och “Det är smutsigt, vidrigt. Det är en fruktansvärd plats.” Och invandrarna därifrån menar Trump är skräp och att “de alla är skurkar.” Detta rimmar inte så väl med Infantinos uttalande förra året om att “alla kommer vara välkomna”.

Alla beräkningar pekar på att Fifa kommer tjäna rekordstora pengar på årets turnering. Jag ska nu bara dra ett exempel på den fullständigt gränslösa girighet som regerar i det som påstås vara en folkfest. Om någon har en matchbiljett är det fritt fram att via Fifa sälja den vidare, för ett pris som biljettinnehavaren tycker är rimligt. Nyligen lade någon upp fyra biljetter till finalen för cirka 2,3 miljoner US-dollar (21,8 miljoner kronor) styck. Det var helt okej för Fifa. De tar nämligen 15 procent av köparen och 15 procent av säljaren! Det är verkligen “created by the poor, stolen by the rich” draget till sin absolut jävligaste spets.

För mig är allt detta mer än jag kan svälja. Jag hoppas bara att ingen United-spelare skadar sig, att Iran och USA kommer tvåa i sina grupper och att Iran sen krossar dem i sextondelsfinalen.

Tips: Om du är intresserad av fotboll men inte heller tänka titta – spana in Aftonbladets ”Fotbollsresan”. Där har du en skattkista framför dig. Erik Niva och Linn Nordström tar (helt gratis) med tittarna ut i fotbollsvärlden. Sammanlagt är det 103 timmar ren underhållning och folkbildning. Dessutom lämnar det ingen otrevlig eftersmak av blod, gränslös girighet och jippo i munnen efteråt.

Mikael Holmkvist

Fotbollssupporter