Log in to subscribe to heads-up notifications for this feed or its category via email, Slack, or Discord.
Ask the AI anything about content, patterns, and edits for Journalisten. The AI will receive full version history including all edited articles. Open question history.
feaf599dc2df7e01d8af147370c876e42c64a45aJournalisten Nils Funcke går i sin senaste bok till hårt angrepp mot flera statsråd – särskilt Carl-Oskar Bohlin.
Under de senaste 15 åren har den svenska yttrandefriheten inskränkts, bland annat genom utlandsspionerilagen samt begränsningar i anskaffarfriheten och meddelarfriheten. Detta har medfört en minskad möjlighet till insyn i Sveriges…
feaf599dc2df7e01d8af147370c876e42c64a45a
55d08ddd5715a4979d9c706447af25c680f46567
TITLE: Nils Funcke: ”En förfärande stor riksdagsmajoritet vill inskränka våra friheter” DESCRIPTION: Journalisten Nils Funcke går i sin senaste bok till hårt angrepp mot flera statsråd – särskilt Carl-Oskar Bohlin. CONTENT: Under de senaste 15 åren har den svenska yttrandefriheten inskränkts, bland annat genom utlandsspionerilagen samt begränsningar i anskaffarfriheten och meddelarfriheten. Detta har medfört en minskad möjlighet till insyn i Sveriges… Läs hela artikeln på journalisten.se
TITLE: ”En förfärande stor riksdagsmajoritet vill inskränka våra friheter” DESCRIPTION: Journalisten Nils Funcke går i sin senaste bok till hårt angrepp mot flera statsråd – särskilt Carl-Oskar Bohlin. CONTENT: Under de senaste 15 åren har den svenska yttrandefriheten inskränkts, bland annat genom utlandsspionerilagen samt begränsningar i anskaffarfriheten och meddelarfriheten. Detta har medfört en minskad möjlighet till insyn i Sveriges… Läs hela artikeln på journalisten.se
f0402dccb540f420cdd98c2875906d50d30063d0
feaf599dc2df7e01d8af147370c876e42c64a45a
TITLE: Nils Funcke: ”En förfärande stor riksdagsmajoritet vill inskränka våra friheter” DESCRIPTION: Journalisten Nils Funcke går i sin senaste bok till hård attack mot flera statsråd – särskilt Carl-Oskar Bohlin. CONTENT: Under de senaste 15 åren har den svenska yttrandefriheten inskränkts, bland annat genom utlandsspionerilagen samt begränsningar i anskaffarfriheten och meddelarfriheten. Detta har medfört en minskad möjlighet till insyn i Sveriges… Läs hela artikeln på journalisten.se
TITLE: Nils Funcke: ”En förfärande stor riksdagsmajoritet vill inskränka våra friheter” DESCRIPTION: Journalisten Nils Funcke går i sin senaste bok till hårt angrepp mot flera statsråd – särskilt Carl-Oskar Bohlin. CONTENT: Under de senaste 15 åren har den svenska yttrandefriheten inskränkts, bland annat genom utlandsspionerilagen samt begränsningar i anskaffarfriheten och meddelarfriheten. Detta har medfört en minskad möjlighet till insyn i Sveriges… Läs hela artikeln på journalisten.se
55d08ddd5715a4979d9c706447af25c680f46567
feaf599dc2df7e01d8af147370c876e42c64a45a
f0402dccb540f420cdd98c2875906d50d30063d0
f0402dccb540f420cdd98c2875906d50d30063d0Journalisten Nils Funcke går i sin senaste bok till hård attack mot flera statsråd – särskilt Carl-Oskar Bohlin.
Under de senaste 15 åren har den svenska yttrandefriheten inskränkts, bland annat genom utlandsspionerilagen samt begränsningar i anskaffarfriheten och meddelarfriheten. Detta har medfört en minskad möjlighet till insyn i Sveriges…
feaf599dc2df7e01d8af147370c876e42c64a45a
55d08ddd5715a4979d9c706447af25c680f46567
TITLE: Nils Funcke: ”En förfärande stor riksdagsmajoritet vill inskränka våra friheter” DESCRIPTION: Journalisten Nils Funcke går i sin senaste bok till hårt angrepp mot flera statsråd – särskilt Carl-Oskar Bohlin. CONTENT: Under de senaste 15 åren har den svenska yttrandefriheten inskränkts, bland annat genom utlandsspionerilagen samt begränsningar i anskaffarfriheten och meddelarfriheten. Detta har medfört en minskad möjlighet till insyn i Sveriges… Läs hela artikeln på journalisten.se
TITLE: ”En förfärande stor riksdagsmajoritet vill inskränka våra friheter” DESCRIPTION: Journalisten Nils Funcke går i sin senaste bok till hårt angrepp mot flera statsråd – särskilt Carl-Oskar Bohlin. CONTENT: Under de senaste 15 åren har den svenska yttrandefriheten inskränkts, bland annat genom utlandsspionerilagen samt begränsningar i anskaffarfriheten och meddelarfriheten. Detta har medfört en minskad möjlighet till insyn i Sveriges… Läs hela artikeln på journalisten.se
f0402dccb540f420cdd98c2875906d50d30063d0
feaf599dc2df7e01d8af147370c876e42c64a45a
TITLE: Nils Funcke: ”En förfärande stor riksdagsmajoritet vill inskränka våra friheter” DESCRIPTION: Journalisten Nils Funcke går i sin senaste bok till hård attack mot flera statsråd – särskilt Carl-Oskar Bohlin. CONTENT: Under de senaste 15 åren har den svenska yttrandefriheten inskränkts, bland annat genom utlandsspionerilagen samt begränsningar i anskaffarfriheten och meddelarfriheten. Detta har medfört en minskad möjlighet till insyn i Sveriges… Läs hela artikeln på journalisten.se
TITLE: Nils Funcke: ”En förfärande stor riksdagsmajoritet vill inskränka våra friheter” DESCRIPTION: Journalisten Nils Funcke går i sin senaste bok till hårt angrepp mot flera statsråd – särskilt Carl-Oskar Bohlin. CONTENT: Under de senaste 15 åren har den svenska yttrandefriheten inskränkts, bland annat genom utlandsspionerilagen samt begränsningar i anskaffarfriheten och meddelarfriheten. Detta har medfört en minskad möjlighet till insyn i Sveriges… Läs hela artikeln på journalisten.se
55d08ddd5715a4979d9c706447af25c680f46567
feaf599dc2df7e01d8af147370c876e42c64a45a
f0402dccb540f420cdd98c2875906d50d30063d0
bb09a72d630ed1fed702b58edb32618cd08a53d0FRÅGA FÖRBUNDET Vi har fullt upp att göra på vår redaktion men ändå säger arbetsgivaren att företaget ska säga upp några personer på grund av arbetsbrist. Hur kan de göra så?
Arbetsbrist är ett juridiskt begrepp och man kan kanske tycka att det är otydligt då det inte nödvändigtvis ska tolkas bokstavligt.
I Lagen om anställningsskydd (Las) framgår att det krävs sakliga skäl för att en arbetsgivare ska ha rätt att säga upp en anställd. Antingen av personliga skäl eller arbetsbrist.
Personliga skäl handlar exempelvis om misskötsel eller att personen saknar arbetsförmåga. Alltså sådant som innebär att en enskild i någon mån inte fullgör sitt anställningsavtal. Det andra skälet till uppsägning som anses vara sakligt är det som kallas arbetsbrist och hänger ihop med organisationen. Arbetsgivaren har rätt att organisera sig så som företaget tror är bäst. Om arbetsgivaren drar ner på antalet tjänster blir det uppenbart arbetsbrist när färre ska vara anställda. Men arbetsbrist kan också uppstå när exempelvis nya tjänster som kräver nya kompetenser tillkommer samtidigt som vissa tjänster tas bort, att arbetsgivaren vill köpa in mer frilansmaterial, anlita bemanningsföretag eller att arbetsmetoderna görs effektivare.
Oavsett om arbetsgivaren vill säga upp på grund av personliga skäl eller arbetsbrist så ska förhandling med facket först genomföras.
c34aa337b9994551a5b1b495a0cb1863061e6d44DEBATT Vi efterfrågar inte en mekanisk redovisning av alla tänkbara kopplingar hos varje läkare som intervjuas.
Replikerna (1,2) från Vetenskapsradions Magnus Gylje och Läkartidningens Åsa Uhlin väcker frågan om de läst vår debattartikel ordentligt. Båda upprepar väsentligen samma argument som de anförde i P1 medierna.
Gylje menar att Vetenskapsradion utöver sitt ambitiösa arbetssätt gör relevansbedömningar av experters intressekonflikter och redovisar sådana när det är relevant. Det är därför rimligt att pröva Gyljes påstående mot Vetenskapsradions faktiska publiceringar genom att titta närmare på avsnitt där de nya alzheimerläkemedlen diskuteras. (3, 4, 5)
I samtliga program hörs experter med kopplingar till de läkemedelsbolag vars läkemedel de “tycker till om” i programmet. Intressekonflikterna redovisas inte, trots att de är relevanta för den sakfråga som diskuteras.
Läkartidningens chefredaktör Åsa Uhlin bekräftar i sin replik en viktig del av vår utgångspunkt. Hon skriver att det är bra att en reporter frågar en läkare om ekonomiska kopplingar och att det, när uppgifterna är relevanta, är ett publicistiskt beslut att berätta om dem. Det ligger nära den princip vi argumenterar för. Men en sådan fråga kan rimligen inte vara den enda kontrollen. Journalisten behöver också göra egen efterforskning eftersom alla relevanta kopplingar inte nödvändigtvis uppges av den intervjuade. Möjligtvis är det också det som förklarar varför Läkartidningen tycks ha svårt att efterleva sina egna principer om redovisning av relevanta intressekonflikter. (6, 7)
Kanske till följd av en missuppfattning gör både Uhlin och Gylje en halmgubbe när de beskriver vårt förslag som en ”standardjävsdeklaration med en punktlista” eller ”stående jävslistor”. Det är inte vad vi har efterfrågat.
Vi efterfrågar inte en mekanisk redovisning av alla tänkbara kopplingar hos varje läkare som intervjuas. Vi efterfrågar transparens när en intressekonflikt är relevant för den sakfråga som diskuteras. Det är alltså inte journalisternas relevansbedömning vi vill ersätta. Det är den bristande transparensen vi vill komma åt.
Här finns ett märkligt drag i argumentet att transparens skulle innebära att för mycket ansvar läggs på mediekonsumenten. Att redovisa en relevant intressekonflikt är inte att lämna över det journalistiska arbetet till publiken. Journalisten ska fortfarande granska uppgifterna, ställa kritiska frågor och sätta expertens uttalanden i sitt sammanhang. Men det finns ingen anledning att hålla relevant information borta från publiken.
I slutändan handlar det om en enkel princip som gäller hela mediebranschen: låt journalisten göra sitt jobb, men låt också publiken få kännedom om intressekonflikter som är relevanta för att kunna värdera expertens trovärdighet. Frågan är inte vilka rutiner enskilda redaktioner har, utan vilken information publiken ska få när medicinska experter används som källor eller auktoriteter.
André Marx, allmänläkare
Shai Mulinari, docent i sociologi, Lunds universitet
Åsa Nilsonne, psykiatriker och professor emeritus
Alain Topor, leg. psykolog och professor emeritus
Barbro Bransome, allmänläkare
Johan Stiernstedt, psykiatriker och leg. psykoterapeut
Lars Englund, allmänläkare
Sven Ahnlund, allmänläkare
Elsa Ekelin, allmänläkare
1 www.journalisten.se/debatt/replik-jag-tror-inte-pa-en-standardjavsdeklaration-med-en-punktlista
2 www.journalisten.se/debatt/replik-inga-intervjupersoner-ska-bemotas-okritiskt-av-journalister
3 www.sverigesradio.se/avsnitt/darfor-splittras-forskarna-om-de-nya-medicinerna-mot-alzheimer-i
-sverige
4 www.sverigesradio.se/avsnitt/nya-typer-av-alzheimers-lakemedel-staller-krav-pa-varden
5 www.sverigesradio.se/avsnitt/alzheimerforskaren-ser-ljust-pa-framtiden
6 lakartidningen.se/nyheter/tagen-pa-sangen-av-nt-radets-avradan/
7 lakartidningen.se/kultur/recensioner/civiliserad-kritik-av-psykiatrin-i-ny-bok/
3efa99d2a19481b8c8775b64778a5d9312dffca4
c34aa337b9994551a5b1b495a0cb1863061e6d44
TITLE: Slutreplik: ”Att redovisa en intressekonflikt är inte att lämna över det journalistiska arbetet” DESCRIPTION: DEBATT Vi efterfrågar inte en mekanisk redovisning av alla tänkbara kopplingar hos varje läkare som intervjuas. Vi efterfrågar transparens när en intressekonflikt är relevant för den sakfråga som diskuteras. CONTENT: Replikerna (1,2) från Vetenskapsradions Magnus Gylje och Läkartidningens Åsa Uhlin väcker frågan om de läst vår debattartikel ordentligt. Båda upprepar väsentligen samma argument som de anförde i P1 medierna. Gylje menar att Vetenskapsradion utöver sitt ambitiösa arbetssätt gör relevansbedömningar av experters intressekonflikter och redovisar sådana när det är relevant. Det är därför rimligt att pröva Gyljes påstående mot Vetenskapsradions faktiska publiceringar genom att titta närmare på avsnitt där de nya alzheimerläkemedlen diskuteras. (3, 4, 5) I samtliga program hörs experter med kopplingar till de läkemedelsbolag vars läkemedel de “tycker till om” i programmet. Intressekonflikterna redovisas inte, trots att de är relevanta för den sakfråga som diskuteras. Läkartidningens chefredaktör Åsa Uhlin bekräftar i sin replik en viktig del av vår utgångspunkt. Hon skriver att det är bra att en reporter frågar en läkare om ekonomiska kopplingar och att det, när uppgifterna är relevanta, är ett publicistiskt beslut att berätta om dem. Det ligger nära den princip vi argumenterar för. Men en sådan fråga kan rimligen inte vara den enda kontrollen. Journalisten behöver också göra egen efterforskning eftersom alla relevanta kopplingar inte nödvändigtvis uppges av den intervjuade. Möjligtvis är det också det som förklarar varför Läkartidningen tycks ha svårt att efterleva sina egna principer om redovisning av relevanta intressekonflikter. (6, 7) Kanske till följd av en missuppfattning gör både Uhlin och Gylje en halmgubbe när de beskriver vårt förslag som en ”standardjävsdeklaration med en punktlista” eller ”stående jävslistor”. Det är inte vad vi har efterfrågat. Vi efterfrågar inte en mekanisk redovisning av alla tänkbara kopplingar hos varje läkare som intervjuas. Vi efterfrågar transparens när en intressekonflikt är relevant för den sakfråga som diskuteras. Det är alltså inte journalisternas relevansbedömning vi vill ersätta. Det är den bristande transparensen vi vill komma åt. Här finns ett märkligt drag i argumentet att transparens skulle innebära att för mycket ansvar läggs på mediekonsumenten. Att redovisa en relevant intressekonflikt är inte att lämna över det journalistiska arbetet till publiken. Journalisten ska fortfarande granska uppgifterna, ställa kritiska frågor och sätta expertens uttalanden i sitt sammanhang. Men det finns ingen anledning att hålla relevant information borta från publiken. I slutändan handlar det om en enkel princip som gäller hela mediebranschen: låt journalisten göra sitt jobb, men låt också publiken få kännedom om intressekonflikter som är relevanta för att kunna värdera expertens trovärdighet. Frågan är inte vilka rutiner enskilda redaktioner har, utan vilken information publiken ska få när medicinska experter används som källor eller auktoriteter. André Marx, allmänläkare Shai Mulinari, docent i sociologi, Lunds universitet Åsa Nilsonne, psykiatriker och professor emeritus Alain Topor, leg. psykolog och professor emeritus Barbro Bransome, allmänläkare Johan Stiernstedt, psykiatriker och leg. psykoterapeut Lars Englund, allmänläkare Sven Ahnlund, allmänläkare Elsa Ekelin, allmänläkare 1 www.journalisten.se/debatt/replik-jag-tror-inte-pa-en-standardjavsdeklaration-med-en-punktlista 2 www.journalisten.se/debatt/replik-inga-intervjupersoner-ska-bemotas-okritiskt-av-journalister 3 www.sverigesradio.se/avsnitt/darfor-splittras-forskarna-om-de-nya-medicinerna-mot-alzheimer-i -sverige 4 www.sverigesradio.se/avsnitt/nya-typer-av-alzheimers-lakemedel-staller-krav-pa-varden 5 www.sverigesradio.se/avsnitt/alzheimerforskaren-ser-ljust-pa-framtiden 6 lakartidningen.se/nyheter/tagen-pa-sangen-av-nt-radets-avradan/ 7 lakartidningen.se/kultur/recensioner/civiliserad-kritik-av-psykiatrin-i-ny-bok/
TITLE: Slutreplik: ”Att redovisa en intressekonflikt är inte att lämna över det journalistiska arbetet” DESCRIPTION: DEBATT Vi efterfrågar inte en mekanisk redovisning av alla tänkbara kopplingar hos varje läkare som intervjuas. CONTENT: Replikerna (1,2) från Vetenskapsradions Magnus Gylje och Läkartidningens Åsa Uhlin väcker frågan om de läst vår debattartikel ordentligt. Båda upprepar väsentligen samma argument som de anförde i P1 medierna. Gylje menar att Vetenskapsradion utöver sitt ambitiösa arbetssätt gör relevansbedömningar av experters intressekonflikter och redovisar sådana när det är relevant. Det är därför rimligt att pröva Gyljes påstående mot Vetenskapsradions faktiska publiceringar genom att titta närmare på avsnitt där de nya alzheimerläkemedlen diskuteras. (3, 4, 5) I samtliga program hörs experter med kopplingar till de läkemedelsbolag vars läkemedel de “tycker till om” i programmet. Intressekonflikterna redovisas inte, trots att de är relevanta för den sakfråga som diskuteras. Läkartidningens chefredaktör Åsa Uhlin bekräftar i sin replik en viktig del av vår utgångspunkt. Hon skriver att det är bra att en reporter frågar en läkare om ekonomiska kopplingar och att det, när uppgifterna är relevanta, är ett publicistiskt beslut att berätta om dem. Det ligger nära den princip vi argumenterar för. Men en sådan fråga kan rimligen inte vara den enda kontrollen. Journalisten behöver också göra egen efterforskning eftersom alla relevanta kopplingar inte nödvändigtvis uppges av den intervjuade. Möjligtvis är det också det som förklarar varför Läkartidningen tycks ha svårt att efterleva sina egna principer om redovisning av relevanta intressekonflikter. (6, 7) Kanske till följd av en missuppfattning gör både Uhlin och Gylje en halmgubbe när de beskriver vårt förslag som en ”standardjävsdeklaration med en punktlista” eller ”stående jävslistor”. Det är inte vad vi har efterfrågat. Vi efterfrågar inte en mekanisk redovisning av alla tänkbara kopplingar hos varje läkare som intervjuas. Vi efterfrågar transparens när en intressekonflikt är relevant för den sakfråga som diskuteras. Det är alltså inte journalisternas relevansbedömning vi vill ersätta. Det är den bristande transparensen vi vill komma åt. Här finns ett märkligt drag i argumentet att transparens skulle innebära att för mycket ansvar läggs på mediekonsumenten. Att redovisa en relevant intressekonflikt är inte att lämna över det journalistiska arbetet till publiken. Journalisten ska fortfarande granska uppgifterna, ställa kritiska frågor och sätta expertens uttalanden i sitt sammanhang. Men det finns ingen anledning att hålla relevant information borta från publiken. I slutändan handlar det om en enkel princip som gäller hela mediebranschen: låt journalisten göra sitt jobb, men låt också publiken få kännedom om intressekonflikter som är relevanta för att kunna värdera expertens trovärdighet. Frågan är inte vilka rutiner enskilda redaktioner har, utan vilken information publiken ska få när medicinska experter används som källor eller auktoriteter. André Marx, allmänläkare Shai Mulinari, docent i sociologi, Lunds universitet Åsa Nilsonne, psykiatriker och professor emeritus Alain Topor, leg. psykolog och professor emeritus Barbro Bransome, allmänläkare Johan Stiernstedt, psykiatriker och leg. psykoterapeut Lars Englund, allmänläkare Sven Ahnlund, allmänläkare Elsa Ekelin, allmänläkare 1 www.journalisten.se/debatt/replik-jag-tror-inte-pa-en-standardjavsdeklaration-med-en-punktlista 2 www.journalisten.se/debatt/replik-inga-intervjupersoner-ska-bemotas-okritiskt-av-journalister 3 www.sverigesradio.se/avsnitt/darfor-splittras-forskarna-om-de-nya-medicinerna-mot-alzheimer-i -sverige 4 www.sverigesradio.se/avsnitt/nya-typer-av-alzheimers-lakemedel-staller-krav-pa-varden 5 www.sverigesradio.se/avsnitt/alzheimerforskaren-ser-ljust-pa-framtiden 6 lakartidningen.se/nyheter/tagen-pa-sangen-av-nt-radets-avradan/ 7 lakartidningen.se/kultur/recensioner/civiliserad-kritik-av-psykiatrin-i-ny-bok/
b87cd8649048d6ba50c14446891704ba29b1731e
3efa99d2a19481b8c8775b64778a5d9312dffca4
TITLE: Slutreplik: ”Att redovisa en intressekonflikt är inte att lämna över det journalistiska arbetet” DESCRIPTION: DEBATT Vi efterfrågar inte en mekanisk redovisning av alla tänkbara kopplingar hos varje läkare som intervjuas. Vi efterfrågar transparens när en intressekonflikt är relevant för den sakfråga som diskuteras. CONTENT: Replikerna (1,2) från Vetenskapsradions Magnus Gylje och Läkartidningens Åsa Uhlin väcker frågan om de läst vår debattartikel ordentligt. Båda upprepar väsentligen samma argument som de anförde i P1 medierna. Gylje menar att Vetenskapsradion utöver sitt ambitiösa arbetssätt gör relevansbedömningar av experters intressekonflikter och redovisar sådana när det är relevant. Det är därför rimligt att pröva Gyljes påstående mot Vetenskapsradions faktiska publiceringar genom att titta närmare på avsnitt där de nya alzheimerläkemedlen diskuteras. (3, 4, 5) I samtliga program hörs experter med kopplingar till de läkemedelsbolag vars läkemedel de “tycker till om” i programmet. Intressekonflikterna redovisas inte, trots att de är relevanta för den sakfråga som diskuteras. Läkartidningens chefredaktör Åsa Uhlin bekräftar i sin replik en viktig del av vår utgångspunkt. Hon skriver att det är bra att en reporter frågar en läkare om ekonomiska kopplingar och att det, när uppgifterna är relevanta, är ett publicistiskt beslut att berätta om dem. Det ligger nära den princip vi argumenterar för. Men en sådan fråga kan rimligen inte vara den enda kontrollen. Journalisten behöver också göra egen efterforskning eftersom alla relevanta kopplingar inte nödvändigtvis uppges av den intervjuade. Möjligtvis är det också det som förklarar varför Läkartidningen tycks ha svårt att efterleva sina egna principer om redovisning av relevanta intressekonflikter. (6, 7) Kanske till följd av en missuppfattning gör både Uhlin och Gylje en halmgubbe när de beskriver vårt förslag som en ”standardjävsdeklaration med en punktlista” eller ”stående jävslistor”. Det är inte vad vi har efterfrågat. Vi efterfrågar inte en mekanisk redovisning av alla tänkbara kopplingar hos varje läkare som intervjuas. Vi efterfrågar transparens när en intressekonflikt är relevant för den sakfråga som diskuteras. Det är alltså inte journalisternas relevansbedömning vi vill ersätta. Det är den bristande transparensen vi vill komma åt. Här finns ett märkligt drag i argumentet att transparens skulle innebära att för mycket ansvar läggs på mediekonsumenten. Att redovisa en relevant intressekonflikt är inte att lämna över det journalistiska arbetet till publiken. Journalisten ska fortfarande granska uppgifterna, ställa kritiska frågor och sätta expertens uttalanden i sitt sammanhang. Men det finns ingen anledning att hålla relevant information borta från publiken. I slutändan handlar det om en enkel princip som gäller hela mediebranschen: låt journalisten göra sitt jobb, men låt också publiken få kännedom om intressekonflikter som är relevanta för att kunna värdera expertens trovärdighet. Frågan är inte vilka rutiner enskilda redaktioner har, utan vilken information publiken ska få när medicinska experter används som källor eller auktoriteter. André Marx, allmänläkare Shai Mulinari, docent i sociologi, Lunds universitet Åsa Nilsonne, psykiatriker och professor emeritus Alain Topor, leg. psykolog och professor emeritus Barbro Bransome, allmänläkare Johan Stiernstedt, psykiatriker och leg. psykoterapeut Lars Englund, allmänläkare Sven Ahnlund, allmänläkare Elsa Ekelin, allmänläkare 7 lakartidningen.se/kultur/recensioner/civiliserad-kritik-av-psykiatrin-i-ny-bok/ 6 lakartidningen.se/nyheter/tagen-pa-sangen-av-nt-radets-avradan/ 5 www.sverigesradio.se/avsnitt/alzheimerforskaren-ser-ljust-pa-framtiden 4 www.sverigesradio.se/avsnitt/nya-typer-av-alzheimers-lakemedel-staller-krav-pa-varden 3 www.sverigesradio.se/avsnitt/darfor-splittras-forskarna-om-de-nya-medicinerna-mot-alzheimer-i -sverige 2 www.journalisten.se/debatt/replik-inga-intervjupersoner-ska-bemotas-okritiskt-av-journalister 1 www.journalisten.se/debatt/replik-jag-tror-inte-pa-en-standardjavsdeklaration-med-en-punktlista
TITLE: Slutreplik: ”Att redovisa en intressekonflikt är inte att lämna över det journalistiska arbetet” DESCRIPTION: DEBATT Vi efterfrågar inte en mekanisk redovisning av alla tänkbara kopplingar hos varje läkare som intervjuas. Vi efterfrågar transparens när en intressekonflikt är relevant för den sakfråga som diskuteras. CONTENT: Replikerna (1,2) från Vetenskapsradions Magnus Gylje och Läkartidningens Åsa Uhlin väcker frågan om de läst vår debattartikel ordentligt. Båda upprepar väsentligen samma argument som de anförde i P1 medierna. Gylje menar att Vetenskapsradion utöver sitt ambitiösa arbetssätt gör relevansbedömningar av experters intressekonflikter och redovisar sådana när det är relevant. Det är därför rimligt att pröva Gyljes påstående mot Vetenskapsradions faktiska publiceringar genom att titta närmare på avsnitt där de nya alzheimerläkemedlen diskuteras. (3, 4, 5) I samtliga program hörs experter med kopplingar till de läkemedelsbolag vars läkemedel de “tycker till om” i programmet. Intressekonflikterna redovisas inte, trots att de är relevanta för den sakfråga som diskuteras. Läkartidningens chefredaktör Åsa Uhlin bekräftar i sin replik en viktig del av vår utgångspunkt. Hon skriver att det är bra att en reporter frågar en läkare om ekonomiska kopplingar och att det, när uppgifterna är relevanta, är ett publicistiskt beslut att berätta om dem. Det ligger nära den princip vi argumenterar för. Men en sådan fråga kan rimligen inte vara den enda kontrollen. Journalisten behöver också göra egen efterforskning eftersom alla relevanta kopplingar inte nödvändigtvis uppges av den intervjuade. Möjligtvis är det också det som förklarar varför Läkartidningen tycks ha svårt att efterleva sina egna principer om redovisning av relevanta intressekonflikter. (6, 7) Kanske till följd av en missuppfattning gör både Uhlin och Gylje en halmgubbe när de beskriver vårt förslag som en ”standardjävsdeklaration med en punktlista” eller ”stående jävslistor”. Det är inte vad vi har efterfrågat. Vi efterfrågar inte en mekanisk redovisning av alla tänkbara kopplingar hos varje läkare som intervjuas. Vi efterfrågar transparens när en intressekonflikt är relevant för den sakfråga som diskuteras. Det är alltså inte journalisternas relevansbedömning vi vill ersätta. Det är den bristande transparensen vi vill komma åt. Här finns ett märkligt drag i argumentet att transparens skulle innebära att för mycket ansvar läggs på mediekonsumenten. Att redovisa en relevant intressekonflikt är inte att lämna över det journalistiska arbetet till publiken. Journalisten ska fortfarande granska uppgifterna, ställa kritiska frågor och sätta expertens uttalanden i sitt sammanhang. Men det finns ingen anledning att hålla relevant information borta från publiken. I slutändan handlar det om en enkel princip som gäller hela mediebranschen: låt journalisten göra sitt jobb, men låt också publiken få kännedom om intressekonflikter som är relevanta för att kunna värdera expertens trovärdighet. Frågan är inte vilka rutiner enskilda redaktioner har, utan vilken information publiken ska få när medicinska experter används som källor eller auktoriteter. André Marx, allmänläkare Shai Mulinari, docent i sociologi, Lunds universitet Åsa Nilsonne, psykiatriker och professor emeritus Alain Topor, leg. psykolog och professor emeritus Barbro Bransome, allmänläkare Johan Stiernstedt, psykiatriker och leg. psykoterapeut Lars Englund, allmänläkare Sven Ahnlund, allmänläkare Elsa Ekelin, allmänläkare 1 www.journalisten.se/debatt/replik-jag-tror-inte-pa-en-standardjavsdeklaration-med-en-punktlista 2 www.journalisten.se/debatt/replik-inga-intervjupersoner-ska-bemotas-okritiskt-av-journalister 3 www.sverigesradio.se/avsnitt/darfor-splittras-forskarna-om-de-nya-medicinerna-mot-alzheimer-i -sverige 4 www.sverigesradio.se/avsnitt/nya-typer-av-alzheimers-lakemedel-staller-krav-pa-varden 5 www.sverigesradio.se/avsnitt/alzheimerforskaren-ser-ljust-pa-framtiden 6 lakartidningen.se/nyheter/tagen-pa-sangen-av-nt-radets-avradan/ 7 lakartidningen.se/kultur/recensioner/civiliserad-kritik-av-psykiatrin-i-ny-bok/
c34aa337b9994551a5b1b495a0cb1863061e6d44
3efa99d2a19481b8c8775b64778a5d9312dffca4
b87cd8649048d6ba50c14446891704ba29b1731e
3efa99d2a19481b8c8775b64778a5d9312dffca4DEBATT Vi efterfrågar inte en mekanisk redovisning av alla tänkbara kopplingar hos varje läkare som intervjuas. Vi efterfrågar transparens när en intressekonflikt är relevant för den sakfråga som diskuteras.
Replikerna (1,2) från Vetenskapsradions Magnus Gylje och Läkartidningens Åsa Uhlin väcker frågan om de läst vår debattartikel ordentligt. Båda upprepar väsentligen samma argument som de anförde i P1 medierna.
Gylje menar att Vetenskapsradion utöver sitt ambitiösa arbetssätt gör relevansbedömningar av experters intressekonflikter och redovisar sådana när det är relevant. Det är därför rimligt att pröva Gyljes påstående mot Vetenskapsradions faktiska publiceringar genom att titta närmare på avsnitt där de nya alzheimerläkemedlen diskuteras. (3, 4, 5)
I samtliga program hörs experter med kopplingar till de läkemedelsbolag vars läkemedel de “tycker till om” i programmet. Intressekonflikterna redovisas inte, trots att de är relevanta för den sakfråga som diskuteras.
Läkartidningens chefredaktör Åsa Uhlin bekräftar i sin replik en viktig del av vår utgångspunkt. Hon skriver att det är bra att en reporter frågar en läkare om ekonomiska kopplingar och att det, när uppgifterna är relevanta, är ett publicistiskt beslut att berätta om dem. Det ligger nära den princip vi argumenterar för. Men en sådan fråga kan rimligen inte vara den enda kontrollen. Journalisten behöver också göra egen efterforskning eftersom alla relevanta kopplingar inte nödvändigtvis uppges av den intervjuade. Möjligtvis är det också det som förklarar varför Läkartidningen tycks ha svårt att efterleva sina egna principer om redovisning av relevanta intressekonflikter. (6, 7)
Kanske till följd av en missuppfattning gör både Uhlin och Gylje en halmgubbe när de beskriver vårt förslag som en ”standardjävsdeklaration med en punktlista” eller ”stående jävslistor”. Det är inte vad vi har efterfrågat.
Vi efterfrågar inte en mekanisk redovisning av alla tänkbara kopplingar hos varje läkare som intervjuas. Vi efterfrågar transparens när en intressekonflikt är relevant för den sakfråga som diskuteras. Det är alltså inte journalisternas relevansbedömning vi vill ersätta. Det är den bristande transparensen vi vill komma åt.
Här finns ett märkligt drag i argumentet att transparens skulle innebära att för mycket ansvar läggs på mediekonsumenten. Att redovisa en relevant intressekonflikt är inte att lämna över det journalistiska arbetet till publiken. Journalisten ska fortfarande granska uppgifterna, ställa kritiska frågor och sätta expertens uttalanden i sitt sammanhang. Men det finns ingen anledning att hålla relevant information borta från publiken.
I slutändan handlar det om en enkel princip som gäller hela mediebranschen: låt journalisten göra sitt jobb, men låt också publiken få kännedom om intressekonflikter som är relevanta för att kunna värdera expertens trovärdighet. Frågan är inte vilka rutiner enskilda redaktioner har, utan vilken information publiken ska få när medicinska experter används som källor eller auktoriteter.
André Marx, allmänläkare
Shai Mulinari, docent i sociologi, Lunds universitet
Åsa Nilsonne, psykiatriker och professor emeritus
Alain Topor, leg. psykolog och professor emeritus
Barbro Bransome, allmänläkare
Johan Stiernstedt, psykiatriker och leg. psykoterapeut
Lars Englund, allmänläkare
Sven Ahnlund, allmänläkare
Elsa Ekelin, allmänläkare
1 www.journalisten.se/debatt/replik-jag-tror-inte-pa-en-standardjavsdeklaration-med-en-punktlista
2 www.journalisten.se/debatt/replik-inga-intervjupersoner-ska-bemotas-okritiskt-av-journalister
3 www.sverigesradio.se/avsnitt/darfor-splittras-forskarna-om-de-nya-medicinerna-mot-alzheimer-i
-sverige
4 www.sverigesradio.se/avsnitt/nya-typer-av-alzheimers-lakemedel-staller-krav-pa-varden
5 www.sverigesradio.se/avsnitt/alzheimerforskaren-ser-ljust-pa-framtiden
6 lakartidningen.se/nyheter/tagen-pa-sangen-av-nt-radets-avradan/
7 lakartidningen.se/kultur/recensioner/civiliserad-kritik-av-psykiatrin-i-ny-bok/
3efa99d2a19481b8c8775b64778a5d9312dffca4
c34aa337b9994551a5b1b495a0cb1863061e6d44
TITLE: Slutreplik: ”Att redovisa en intressekonflikt är inte att lämna över det journalistiska arbetet” DESCRIPTION: DEBATT Vi efterfrågar inte en mekanisk redovisning av alla tänkbara kopplingar hos varje läkare som intervjuas. Vi efterfrågar transparens när en intressekonflikt är relevant för den sakfråga som diskuteras. CONTENT: Replikerna (1,2) från Vetenskapsradions Magnus Gylje och Läkartidningens Åsa Uhlin väcker frågan om de läst vår debattartikel ordentligt. Båda upprepar väsentligen samma argument som de anförde i P1 medierna. Gylje menar att Vetenskapsradion utöver sitt ambitiösa arbetssätt gör relevansbedömningar av experters intressekonflikter och redovisar sådana när det är relevant. Det är därför rimligt att pröva Gyljes påstående mot Vetenskapsradions faktiska publiceringar genom att titta närmare på avsnitt där de nya alzheimerläkemedlen diskuteras. (3, 4, 5) I samtliga program hörs experter med kopplingar till de läkemedelsbolag vars läkemedel de “tycker till om” i programmet. Intressekonflikterna redovisas inte, trots att de är relevanta för den sakfråga som diskuteras. Läkartidningens chefredaktör Åsa Uhlin bekräftar i sin replik en viktig del av vår utgångspunkt. Hon skriver att det är bra att en reporter frågar en läkare om ekonomiska kopplingar och att det, när uppgifterna är relevanta, är ett publicistiskt beslut att berätta om dem. Det ligger nära den princip vi argumenterar för. Men en sådan fråga kan rimligen inte vara den enda kontrollen. Journalisten behöver också göra egen efterforskning eftersom alla relevanta kopplingar inte nödvändigtvis uppges av den intervjuade. Möjligtvis är det också det som förklarar varför Läkartidningen tycks ha svårt att efterleva sina egna principer om redovisning av relevanta intressekonflikter. (6, 7) Kanske till följd av en missuppfattning gör både Uhlin och Gylje en halmgubbe när de beskriver vårt förslag som en ”standardjävsdeklaration med en punktlista” eller ”stående jävslistor”. Det är inte vad vi har efterfrågat. Vi efterfrågar inte en mekanisk redovisning av alla tänkbara kopplingar hos varje läkare som intervjuas. Vi efterfrågar transparens när en intressekonflikt är relevant för den sakfråga som diskuteras. Det är alltså inte journalisternas relevansbedömning vi vill ersätta. Det är den bristande transparensen vi vill komma åt. Här finns ett märkligt drag i argumentet att transparens skulle innebära att för mycket ansvar läggs på mediekonsumenten. Att redovisa en relevant intressekonflikt är inte att lämna över det journalistiska arbetet till publiken. Journalisten ska fortfarande granska uppgifterna, ställa kritiska frågor och sätta expertens uttalanden i sitt sammanhang. Men det finns ingen anledning att hålla relevant information borta från publiken. I slutändan handlar det om en enkel princip som gäller hela mediebranschen: låt journalisten göra sitt jobb, men låt också publiken få kännedom om intressekonflikter som är relevanta för att kunna värdera expertens trovärdighet. Frågan är inte vilka rutiner enskilda redaktioner har, utan vilken information publiken ska få när medicinska experter används som källor eller auktoriteter. André Marx, allmänläkare Shai Mulinari, docent i sociologi, Lunds universitet Åsa Nilsonne, psykiatriker och professor emeritus Alain Topor, leg. psykolog och professor emeritus Barbro Bransome, allmänläkare Johan Stiernstedt, psykiatriker och leg. psykoterapeut Lars Englund, allmänläkare Sven Ahnlund, allmänläkare Elsa Ekelin, allmänläkare 1 www.journalisten.se/debatt/replik-jag-tror-inte-pa-en-standardjavsdeklaration-med-en-punktlista 2 www.journalisten.se/debatt/replik-inga-intervjupersoner-ska-bemotas-okritiskt-av-journalister 3 www.sverigesradio.se/avsnitt/darfor-splittras-forskarna-om-de-nya-medicinerna-mot-alzheimer-i -sverige 4 www.sverigesradio.se/avsnitt/nya-typer-av-alzheimers-lakemedel-staller-krav-pa-varden 5 www.sverigesradio.se/avsnitt/alzheimerforskaren-ser-ljust-pa-framtiden 6 lakartidningen.se/nyheter/tagen-pa-sangen-av-nt-radets-avradan/ 7 lakartidningen.se/kultur/recensioner/civiliserad-kritik-av-psykiatrin-i-ny-bok/
TITLE: Slutreplik: ”Att redovisa en intressekonflikt är inte att lämna över det journalistiska arbetet” DESCRIPTION: DEBATT Vi efterfrågar inte en mekanisk redovisning av alla tänkbara kopplingar hos varje läkare som intervjuas. CONTENT: Replikerna (1,2) från Vetenskapsradions Magnus Gylje och Läkartidningens Åsa Uhlin väcker frågan om de läst vår debattartikel ordentligt. Båda upprepar väsentligen samma argument som de anförde i P1 medierna. Gylje menar att Vetenskapsradion utöver sitt ambitiösa arbetssätt gör relevansbedömningar av experters intressekonflikter och redovisar sådana när det är relevant. Det är därför rimligt att pröva Gyljes påstående mot Vetenskapsradions faktiska publiceringar genom att titta närmare på avsnitt där de nya alzheimerläkemedlen diskuteras. (3, 4, 5) I samtliga program hörs experter med kopplingar till de läkemedelsbolag vars läkemedel de “tycker till om” i programmet. Intressekonflikterna redovisas inte, trots att de är relevanta för den sakfråga som diskuteras. Läkartidningens chefredaktör Åsa Uhlin bekräftar i sin replik en viktig del av vår utgångspunkt. Hon skriver att det är bra att en reporter frågar en läkare om ekonomiska kopplingar och att det, när uppgifterna är relevanta, är ett publicistiskt beslut att berätta om dem. Det ligger nära den princip vi argumenterar för. Men en sådan fråga kan rimligen inte vara den enda kontrollen. Journalisten behöver också göra egen efterforskning eftersom alla relevanta kopplingar inte nödvändigtvis uppges av den intervjuade. Möjligtvis är det också det som förklarar varför Läkartidningen tycks ha svårt att efterleva sina egna principer om redovisning av relevanta intressekonflikter. (6, 7) Kanske till följd av en missuppfattning gör både Uhlin och Gylje en halmgubbe när de beskriver vårt förslag som en ”standardjävsdeklaration med en punktlista” eller ”stående jävslistor”. Det är inte vad vi har efterfrågat. Vi efterfrågar inte en mekanisk redovisning av alla tänkbara kopplingar hos varje läkare som intervjuas. Vi efterfrågar transparens när en intressekonflikt är relevant för den sakfråga som diskuteras. Det är alltså inte journalisternas relevansbedömning vi vill ersätta. Det är den bristande transparensen vi vill komma åt. Här finns ett märkligt drag i argumentet att transparens skulle innebära att för mycket ansvar läggs på mediekonsumenten. Att redovisa en relevant intressekonflikt är inte att lämna över det journalistiska arbetet till publiken. Journalisten ska fortfarande granska uppgifterna, ställa kritiska frågor och sätta expertens uttalanden i sitt sammanhang. Men det finns ingen anledning att hålla relevant information borta från publiken. I slutändan handlar det om en enkel princip som gäller hela mediebranschen: låt journalisten göra sitt jobb, men låt också publiken få kännedom om intressekonflikter som är relevanta för att kunna värdera expertens trovärdighet. Frågan är inte vilka rutiner enskilda redaktioner har, utan vilken information publiken ska få när medicinska experter används som källor eller auktoriteter. André Marx, allmänläkare Shai Mulinari, docent i sociologi, Lunds universitet Åsa Nilsonne, psykiatriker och professor emeritus Alain Topor, leg. psykolog och professor emeritus Barbro Bransome, allmänläkare Johan Stiernstedt, psykiatriker och leg. psykoterapeut Lars Englund, allmänläkare Sven Ahnlund, allmänläkare Elsa Ekelin, allmänläkare 1 www.journalisten.se/debatt/replik-jag-tror-inte-pa-en-standardjavsdeklaration-med-en-punktlista 2 www.journalisten.se/debatt/replik-inga-intervjupersoner-ska-bemotas-okritiskt-av-journalister 3 www.sverigesradio.se/avsnitt/darfor-splittras-forskarna-om-de-nya-medicinerna-mot-alzheimer-i -sverige 4 www.sverigesradio.se/avsnitt/nya-typer-av-alzheimers-lakemedel-staller-krav-pa-varden 5 www.sverigesradio.se/avsnitt/alzheimerforskaren-ser-ljust-pa-framtiden 6 lakartidningen.se/nyheter/tagen-pa-sangen-av-nt-radets-avradan/ 7 lakartidningen.se/kultur/recensioner/civiliserad-kritik-av-psykiatrin-i-ny-bok/
b87cd8649048d6ba50c14446891704ba29b1731e
3efa99d2a19481b8c8775b64778a5d9312dffca4
TITLE: Slutreplik: ”Att redovisa en intressekonflikt är inte att lämna över det journalistiska arbetet” DESCRIPTION: DEBATT Vi efterfrågar inte en mekanisk redovisning av alla tänkbara kopplingar hos varje läkare som intervjuas. Vi efterfrågar transparens när en intressekonflikt är relevant för den sakfråga som diskuteras. CONTENT: Replikerna (1,2) från Vetenskapsradions Magnus Gylje och Läkartidningens Åsa Uhlin väcker frågan om de läst vår debattartikel ordentligt. Båda upprepar väsentligen samma argument som de anförde i P1 medierna. Gylje menar att Vetenskapsradion utöver sitt ambitiösa arbetssätt gör relevansbedömningar av experters intressekonflikter och redovisar sådana när det är relevant. Det är därför rimligt att pröva Gyljes påstående mot Vetenskapsradions faktiska publiceringar genom att titta närmare på avsnitt där de nya alzheimerläkemedlen diskuteras. (3, 4, 5) I samtliga program hörs experter med kopplingar till de läkemedelsbolag vars läkemedel de “tycker till om” i programmet. Intressekonflikterna redovisas inte, trots att de är relevanta för den sakfråga som diskuteras. Läkartidningens chefredaktör Åsa Uhlin bekräftar i sin replik en viktig del av vår utgångspunkt. Hon skriver att det är bra att en reporter frågar en läkare om ekonomiska kopplingar och att det, när uppgifterna är relevanta, är ett publicistiskt beslut att berätta om dem. Det ligger nära den princip vi argumenterar för. Men en sådan fråga kan rimligen inte vara den enda kontrollen. Journalisten behöver också göra egen efterforskning eftersom alla relevanta kopplingar inte nödvändigtvis uppges av den intervjuade. Möjligtvis är det också det som förklarar varför Läkartidningen tycks ha svårt att efterleva sina egna principer om redovisning av relevanta intressekonflikter. (6, 7) Kanske till följd av en missuppfattning gör både Uhlin och Gylje en halmgubbe när de beskriver vårt förslag som en ”standardjävsdeklaration med en punktlista” eller ”stående jävslistor”. Det är inte vad vi har efterfrågat. Vi efterfrågar inte en mekanisk redovisning av alla tänkbara kopplingar hos varje läkare som intervjuas. Vi efterfrågar transparens när en intressekonflikt är relevant för den sakfråga som diskuteras. Det är alltså inte journalisternas relevansbedömning vi vill ersätta. Det är den bristande transparensen vi vill komma åt. Här finns ett märkligt drag i argumentet att transparens skulle innebära att för mycket ansvar läggs på mediekonsumenten. Att redovisa en relevant intressekonflikt är inte att lämna över det journalistiska arbetet till publiken. Journalisten ska fortfarande granska uppgifterna, ställa kritiska frågor och sätta expertens uttalanden i sitt sammanhang. Men det finns ingen anledning att hålla relevant information borta från publiken. I slutändan handlar det om en enkel princip som gäller hela mediebranschen: låt journalisten göra sitt jobb, men låt också publiken få kännedom om intressekonflikter som är relevanta för att kunna värdera expertens trovärdighet. Frågan är inte vilka rutiner enskilda redaktioner har, utan vilken information publiken ska få när medicinska experter används som källor eller auktoriteter. André Marx, allmänläkare Shai Mulinari, docent i sociologi, Lunds universitet Åsa Nilsonne, psykiatriker och professor emeritus Alain Topor, leg. psykolog och professor emeritus Barbro Bransome, allmänläkare Johan Stiernstedt, psykiatriker och leg. psykoterapeut Lars Englund, allmänläkare Sven Ahnlund, allmänläkare Elsa Ekelin, allmänläkare 7 lakartidningen.se/kultur/recensioner/civiliserad-kritik-av-psykiatrin-i-ny-bok/ 6 lakartidningen.se/nyheter/tagen-pa-sangen-av-nt-radets-avradan/ 5 www.sverigesradio.se/avsnitt/alzheimerforskaren-ser-ljust-pa-framtiden 4 www.sverigesradio.se/avsnitt/nya-typer-av-alzheimers-lakemedel-staller-krav-pa-varden 3 www.sverigesradio.se/avsnitt/darfor-splittras-forskarna-om-de-nya-medicinerna-mot-alzheimer-i -sverige 2 www.journalisten.se/debatt/replik-inga-intervjupersoner-ska-bemotas-okritiskt-av-journalister 1 www.journalisten.se/debatt/replik-jag-tror-inte-pa-en-standardjavsdeklaration-med-en-punktlista
TITLE: Slutreplik: ”Att redovisa en intressekonflikt är inte att lämna över det journalistiska arbetet” DESCRIPTION: DEBATT Vi efterfrågar inte en mekanisk redovisning av alla tänkbara kopplingar hos varje läkare som intervjuas. Vi efterfrågar transparens när en intressekonflikt är relevant för den sakfråga som diskuteras. CONTENT: Replikerna (1,2) från Vetenskapsradions Magnus Gylje och Läkartidningens Åsa Uhlin väcker frågan om de läst vår debattartikel ordentligt. Båda upprepar väsentligen samma argument som de anförde i P1 medierna. Gylje menar att Vetenskapsradion utöver sitt ambitiösa arbetssätt gör relevansbedömningar av experters intressekonflikter och redovisar sådana när det är relevant. Det är därför rimligt att pröva Gyljes påstående mot Vetenskapsradions faktiska publiceringar genom att titta närmare på avsnitt där de nya alzheimerläkemedlen diskuteras. (3, 4, 5) I samtliga program hörs experter med kopplingar till de läkemedelsbolag vars läkemedel de “tycker till om” i programmet. Intressekonflikterna redovisas inte, trots att de är relevanta för den sakfråga som diskuteras. Läkartidningens chefredaktör Åsa Uhlin bekräftar i sin replik en viktig del av vår utgångspunkt. Hon skriver att det är bra att en reporter frågar en läkare om ekonomiska kopplingar och att det, när uppgifterna är relevanta, är ett publicistiskt beslut att berätta om dem. Det ligger nära den princip vi argumenterar för. Men en sådan fråga kan rimligen inte vara den enda kontrollen. Journalisten behöver också göra egen efterforskning eftersom alla relevanta kopplingar inte nödvändigtvis uppges av den intervjuade. Möjligtvis är det också det som förklarar varför Läkartidningen tycks ha svårt att efterleva sina egna principer om redovisning av relevanta intressekonflikter. (6, 7) Kanske till följd av en missuppfattning gör både Uhlin och Gylje en halmgubbe när de beskriver vårt förslag som en ”standardjävsdeklaration med en punktlista” eller ”stående jävslistor”. Det är inte vad vi har efterfrågat. Vi efterfrågar inte en mekanisk redovisning av alla tänkbara kopplingar hos varje läkare som intervjuas. Vi efterfrågar transparens när en intressekonflikt är relevant för den sakfråga som diskuteras. Det är alltså inte journalisternas relevansbedömning vi vill ersätta. Det är den bristande transparensen vi vill komma åt. Här finns ett märkligt drag i argumentet att transparens skulle innebära att för mycket ansvar läggs på mediekonsumenten. Att redovisa en relevant intressekonflikt är inte att lämna över det journalistiska arbetet till publiken. Journalisten ska fortfarande granska uppgifterna, ställa kritiska frågor och sätta expertens uttalanden i sitt sammanhang. Men det finns ingen anledning att hålla relevant information borta från publiken. I slutändan handlar det om en enkel princip som gäller hela mediebranschen: låt journalisten göra sitt jobb, men låt också publiken få kännedom om intressekonflikter som är relevanta för att kunna värdera expertens trovärdighet. Frågan är inte vilka rutiner enskilda redaktioner har, utan vilken information publiken ska få när medicinska experter används som källor eller auktoriteter. André Marx, allmänläkare Shai Mulinari, docent i sociologi, Lunds universitet Åsa Nilsonne, psykiatriker och professor emeritus Alain Topor, leg. psykolog och professor emeritus Barbro Bransome, allmänläkare Johan Stiernstedt, psykiatriker och leg. psykoterapeut Lars Englund, allmänläkare Sven Ahnlund, allmänläkare Elsa Ekelin, allmänläkare 1 www.journalisten.se/debatt/replik-jag-tror-inte-pa-en-standardjavsdeklaration-med-en-punktlista 2 www.journalisten.se/debatt/replik-inga-intervjupersoner-ska-bemotas-okritiskt-av-journalister 3 www.sverigesradio.se/avsnitt/darfor-splittras-forskarna-om-de-nya-medicinerna-mot-alzheimer-i -sverige 4 www.sverigesradio.se/avsnitt/nya-typer-av-alzheimers-lakemedel-staller-krav-pa-varden 5 www.sverigesradio.se/avsnitt/alzheimerforskaren-ser-ljust-pa-framtiden 6 lakartidningen.se/nyheter/tagen-pa-sangen-av-nt-radets-avradan/ 7 lakartidningen.se/kultur/recensioner/civiliserad-kritik-av-psykiatrin-i-ny-bok/
c34aa337b9994551a5b1b495a0cb1863061e6d44
3efa99d2a19481b8c8775b64778a5d9312dffca4
b87cd8649048d6ba50c14446891704ba29b1731e
b87cd8649048d6ba50c14446891704ba29b1731eDEBATT Vi efterfrågar inte en mekanisk redovisning av alla tänkbara kopplingar hos varje läkare som intervjuas. Vi efterfrågar transparens när en intressekonflikt är relevant för den sakfråga som diskuteras.
Replikerna (1,2) från Vetenskapsradions Magnus Gylje och Läkartidningens Åsa Uhlin väcker frågan om de läst vår debattartikel ordentligt. Båda upprepar väsentligen samma argument som de anförde i P1 medierna.
Gylje menar att Vetenskapsradion utöver sitt ambitiösa arbetssätt gör relevansbedömningar av experters intressekonflikter och redovisar sådana när det är relevant. Det är därför rimligt att pröva Gyljes påstående mot Vetenskapsradions faktiska publiceringar genom att titta närmare på avsnitt där de nya alzheimerläkemedlen diskuteras. (3, 4, 5)
I samtliga program hörs experter med kopplingar till de läkemedelsbolag vars läkemedel de “tycker till om” i programmet. Intressekonflikterna redovisas inte, trots att de är relevanta för den sakfråga som diskuteras.
Läkartidningens chefredaktör Åsa Uhlin bekräftar i sin replik en viktig del av vår utgångspunkt. Hon skriver att det är bra att en reporter frågar en läkare om ekonomiska kopplingar och att det, när uppgifterna är relevanta, är ett publicistiskt beslut att berätta om dem. Det ligger nära den princip vi argumenterar för. Men en sådan fråga kan rimligen inte vara den enda kontrollen. Journalisten behöver också göra egen efterforskning eftersom alla relevanta kopplingar inte nödvändigtvis uppges av den intervjuade. Möjligtvis är det också det som förklarar varför Läkartidningen tycks ha svårt att efterleva sina egna principer om redovisning av relevanta intressekonflikter. (6, 7)
Kanske till följd av en missuppfattning gör både Uhlin och Gylje en halmgubbe när de beskriver vårt förslag som en ”standardjävsdeklaration med en punktlista” eller ”stående jävslistor”. Det är inte vad vi har efterfrågat.
Vi efterfrågar inte en mekanisk redovisning av alla tänkbara kopplingar hos varje läkare som intervjuas. Vi efterfrågar transparens när en intressekonflikt är relevant för den sakfråga som diskuteras. Det är alltså inte journalisternas relevansbedömning vi vill ersätta. Det är den bristande transparensen vi vill komma åt.
Här finns ett märkligt drag i argumentet att transparens skulle innebära att för mycket ansvar läggs på mediekonsumenten. Att redovisa en relevant intressekonflikt är inte att lämna över det journalistiska arbetet till publiken. Journalisten ska fortfarande granska uppgifterna, ställa kritiska frågor och sätta expertens uttalanden i sitt sammanhang. Men det finns ingen anledning att hålla relevant information borta från publiken.
I slutändan handlar det om en enkel princip som gäller hela mediebranschen: låt journalisten göra sitt jobb, men låt också publiken få kännedom om intressekonflikter som är relevanta för att kunna värdera expertens trovärdighet. Frågan är inte vilka rutiner enskilda redaktioner har, utan vilken information publiken ska få när medicinska experter används som källor eller auktoriteter.
André Marx, allmänläkare
Shai Mulinari, docent i sociologi, Lunds universitet
Åsa Nilsonne, psykiatriker och professor emeritus
Alain Topor, leg. psykolog och professor emeritus
Barbro Bransome, allmänläkare
Johan Stiernstedt, psykiatriker och leg. psykoterapeut
Lars Englund, allmänläkare
Sven Ahnlund, allmänläkare
Elsa Ekelin, allmänläkare
7 lakartidningen.se/kultur/recensioner/civiliserad-kritik-av-psykiatrin-i-ny-bok/
6 lakartidningen.se/nyheter/tagen-pa-sangen-av-nt-radets-avradan/
5 www.sverigesradio.se/avsnitt/alzheimerforskaren-ser-ljust-pa-framtiden
4 www.sverigesradio.se/avsnitt/nya-typer-av-alzheimers-lakemedel-staller-krav-pa-varden
3 www.sverigesradio.se/avsnitt/darfor-splittras-forskarna-om-de-nya-medicinerna-mot-alzheimer-i
-sverige
2 www.journalisten.se/debatt/replik-inga-intervjupersoner-ska-bemotas-okritiskt-av-journalister
1 www.journalisten.se/debatt/replik-jag-tror-inte-pa-en-standardjavsdeklaration-med-en-punktlista
3efa99d2a19481b8c8775b64778a5d9312dffca4
c34aa337b9994551a5b1b495a0cb1863061e6d44
TITLE: Slutreplik: ”Att redovisa en intressekonflikt är inte att lämna över det journalistiska arbetet” DESCRIPTION: DEBATT Vi efterfrågar inte en mekanisk redovisning av alla tänkbara kopplingar hos varje läkare som intervjuas. Vi efterfrågar transparens när en intressekonflikt är relevant för den sakfråga som diskuteras. CONTENT: Replikerna (1,2) från Vetenskapsradions Magnus Gylje och Läkartidningens Åsa Uhlin väcker frågan om de läst vår debattartikel ordentligt. Båda upprepar väsentligen samma argument som de anförde i P1 medierna. Gylje menar att Vetenskapsradion utöver sitt ambitiösa arbetssätt gör relevansbedömningar av experters intressekonflikter och redovisar sådana när det är relevant. Det är därför rimligt att pröva Gyljes påstående mot Vetenskapsradions faktiska publiceringar genom att titta närmare på avsnitt där de nya alzheimerläkemedlen diskuteras. (3, 4, 5) I samtliga program hörs experter med kopplingar till de läkemedelsbolag vars läkemedel de “tycker till om” i programmet. Intressekonflikterna redovisas inte, trots att de är relevanta för den sakfråga som diskuteras. Läkartidningens chefredaktör Åsa Uhlin bekräftar i sin replik en viktig del av vår utgångspunkt. Hon skriver att det är bra att en reporter frågar en läkare om ekonomiska kopplingar och att det, när uppgifterna är relevanta, är ett publicistiskt beslut att berätta om dem. Det ligger nära den princip vi argumenterar för. Men en sådan fråga kan rimligen inte vara den enda kontrollen. Journalisten behöver också göra egen efterforskning eftersom alla relevanta kopplingar inte nödvändigtvis uppges av den intervjuade. Möjligtvis är det också det som förklarar varför Läkartidningen tycks ha svårt att efterleva sina egna principer om redovisning av relevanta intressekonflikter. (6, 7) Kanske till följd av en missuppfattning gör både Uhlin och Gylje en halmgubbe när de beskriver vårt förslag som en ”standardjävsdeklaration med en punktlista” eller ”stående jävslistor”. Det är inte vad vi har efterfrågat. Vi efterfrågar inte en mekanisk redovisning av alla tänkbara kopplingar hos varje läkare som intervjuas. Vi efterfrågar transparens när en intressekonflikt är relevant för den sakfråga som diskuteras. Det är alltså inte journalisternas relevansbedömning vi vill ersätta. Det är den bristande transparensen vi vill komma åt. Här finns ett märkligt drag i argumentet att transparens skulle innebära att för mycket ansvar läggs på mediekonsumenten. Att redovisa en relevant intressekonflikt är inte att lämna över det journalistiska arbetet till publiken. Journalisten ska fortfarande granska uppgifterna, ställa kritiska frågor och sätta expertens uttalanden i sitt sammanhang. Men det finns ingen anledning att hålla relevant information borta från publiken. I slutändan handlar det om en enkel princip som gäller hela mediebranschen: låt journalisten göra sitt jobb, men låt också publiken få kännedom om intressekonflikter som är relevanta för att kunna värdera expertens trovärdighet. Frågan är inte vilka rutiner enskilda redaktioner har, utan vilken information publiken ska få när medicinska experter används som källor eller auktoriteter. André Marx, allmänläkare Shai Mulinari, docent i sociologi, Lunds universitet Åsa Nilsonne, psykiatriker och professor emeritus Alain Topor, leg. psykolog och professor emeritus Barbro Bransome, allmänläkare Johan Stiernstedt, psykiatriker och leg. psykoterapeut Lars Englund, allmänläkare Sven Ahnlund, allmänläkare Elsa Ekelin, allmänläkare 1 www.journalisten.se/debatt/replik-jag-tror-inte-pa-en-standardjavsdeklaration-med-en-punktlista 2 www.journalisten.se/debatt/replik-inga-intervjupersoner-ska-bemotas-okritiskt-av-journalister 3 www.sverigesradio.se/avsnitt/darfor-splittras-forskarna-om-de-nya-medicinerna-mot-alzheimer-i -sverige 4 www.sverigesradio.se/avsnitt/nya-typer-av-alzheimers-lakemedel-staller-krav-pa-varden 5 www.sverigesradio.se/avsnitt/alzheimerforskaren-ser-ljust-pa-framtiden 6 lakartidningen.se/nyheter/tagen-pa-sangen-av-nt-radets-avradan/ 7 lakartidningen.se/kultur/recensioner/civiliserad-kritik-av-psykiatrin-i-ny-bok/
TITLE: Slutreplik: ”Att redovisa en intressekonflikt är inte att lämna över det journalistiska arbetet” DESCRIPTION: DEBATT Vi efterfrågar inte en mekanisk redovisning av alla tänkbara kopplingar hos varje läkare som intervjuas. CONTENT: Replikerna (1,2) från Vetenskapsradions Magnus Gylje och Läkartidningens Åsa Uhlin väcker frågan om de läst vår debattartikel ordentligt. Båda upprepar väsentligen samma argument som de anförde i P1 medierna. Gylje menar att Vetenskapsradion utöver sitt ambitiösa arbetssätt gör relevansbedömningar av experters intressekonflikter och redovisar sådana när det är relevant. Det är därför rimligt att pröva Gyljes påstående mot Vetenskapsradions faktiska publiceringar genom att titta närmare på avsnitt där de nya alzheimerläkemedlen diskuteras. (3, 4, 5) I samtliga program hörs experter med kopplingar till de läkemedelsbolag vars läkemedel de “tycker till om” i programmet. Intressekonflikterna redovisas inte, trots att de är relevanta för den sakfråga som diskuteras. Läkartidningens chefredaktör Åsa Uhlin bekräftar i sin replik en viktig del av vår utgångspunkt. Hon skriver att det är bra att en reporter frågar en läkare om ekonomiska kopplingar och att det, när uppgifterna är relevanta, är ett publicistiskt beslut att berätta om dem. Det ligger nära den princip vi argumenterar för. Men en sådan fråga kan rimligen inte vara den enda kontrollen. Journalisten behöver också göra egen efterforskning eftersom alla relevanta kopplingar inte nödvändigtvis uppges av den intervjuade. Möjligtvis är det också det som förklarar varför Läkartidningen tycks ha svårt att efterleva sina egna principer om redovisning av relevanta intressekonflikter. (6, 7) Kanske till följd av en missuppfattning gör både Uhlin och Gylje en halmgubbe när de beskriver vårt förslag som en ”standardjävsdeklaration med en punktlista” eller ”stående jävslistor”. Det är inte vad vi har efterfrågat. Vi efterfrågar inte en mekanisk redovisning av alla tänkbara kopplingar hos varje läkare som intervjuas. Vi efterfrågar transparens när en intressekonflikt är relevant för den sakfråga som diskuteras. Det är alltså inte journalisternas relevansbedömning vi vill ersätta. Det är den bristande transparensen vi vill komma åt. Här finns ett märkligt drag i argumentet att transparens skulle innebära att för mycket ansvar läggs på mediekonsumenten. Att redovisa en relevant intressekonflikt är inte att lämna över det journalistiska arbetet till publiken. Journalisten ska fortfarande granska uppgifterna, ställa kritiska frågor och sätta expertens uttalanden i sitt sammanhang. Men det finns ingen anledning att hålla relevant information borta från publiken. I slutändan handlar det om en enkel princip som gäller hela mediebranschen: låt journalisten göra sitt jobb, men låt också publiken få kännedom om intressekonflikter som är relevanta för att kunna värdera expertens trovärdighet. Frågan är inte vilka rutiner enskilda redaktioner har, utan vilken information publiken ska få när medicinska experter används som källor eller auktoriteter. André Marx, allmänläkare Shai Mulinari, docent i sociologi, Lunds universitet Åsa Nilsonne, psykiatriker och professor emeritus Alain Topor, leg. psykolog och professor emeritus Barbro Bransome, allmänläkare Johan Stiernstedt, psykiatriker och leg. psykoterapeut Lars Englund, allmänläkare Sven Ahnlund, allmänläkare Elsa Ekelin, allmänläkare 1 www.journalisten.se/debatt/replik-jag-tror-inte-pa-en-standardjavsdeklaration-med-en-punktlista 2 www.journalisten.se/debatt/replik-inga-intervjupersoner-ska-bemotas-okritiskt-av-journalister 3 www.sverigesradio.se/avsnitt/darfor-splittras-forskarna-om-de-nya-medicinerna-mot-alzheimer-i -sverige 4 www.sverigesradio.se/avsnitt/nya-typer-av-alzheimers-lakemedel-staller-krav-pa-varden 5 www.sverigesradio.se/avsnitt/alzheimerforskaren-ser-ljust-pa-framtiden 6 lakartidningen.se/nyheter/tagen-pa-sangen-av-nt-radets-avradan/ 7 lakartidningen.se/kultur/recensioner/civiliserad-kritik-av-psykiatrin-i-ny-bok/
b87cd8649048d6ba50c14446891704ba29b1731e
3efa99d2a19481b8c8775b64778a5d9312dffca4
TITLE: Slutreplik: ”Att redovisa en intressekonflikt är inte att lämna över det journalistiska arbetet” DESCRIPTION: DEBATT Vi efterfrågar inte en mekanisk redovisning av alla tänkbara kopplingar hos varje läkare som intervjuas. Vi efterfrågar transparens när en intressekonflikt är relevant för den sakfråga som diskuteras. CONTENT: Replikerna (1,2) från Vetenskapsradions Magnus Gylje och Läkartidningens Åsa Uhlin väcker frågan om de läst vår debattartikel ordentligt. Båda upprepar väsentligen samma argument som de anförde i P1 medierna. Gylje menar att Vetenskapsradion utöver sitt ambitiösa arbetssätt gör relevansbedömningar av experters intressekonflikter och redovisar sådana när det är relevant. Det är därför rimligt att pröva Gyljes påstående mot Vetenskapsradions faktiska publiceringar genom att titta närmare på avsnitt där de nya alzheimerläkemedlen diskuteras. (3, 4, 5) I samtliga program hörs experter med kopplingar till de läkemedelsbolag vars läkemedel de “tycker till om” i programmet. Intressekonflikterna redovisas inte, trots att de är relevanta för den sakfråga som diskuteras. Läkartidningens chefredaktör Åsa Uhlin bekräftar i sin replik en viktig del av vår utgångspunkt. Hon skriver att det är bra att en reporter frågar en läkare om ekonomiska kopplingar och att det, när uppgifterna är relevanta, är ett publicistiskt beslut att berätta om dem. Det ligger nära den princip vi argumenterar för. Men en sådan fråga kan rimligen inte vara den enda kontrollen. Journalisten behöver också göra egen efterforskning eftersom alla relevanta kopplingar inte nödvändigtvis uppges av den intervjuade. Möjligtvis är det också det som förklarar varför Läkartidningen tycks ha svårt att efterleva sina egna principer om redovisning av relevanta intressekonflikter. (6, 7) Kanske till följd av en missuppfattning gör både Uhlin och Gylje en halmgubbe när de beskriver vårt förslag som en ”standardjävsdeklaration med en punktlista” eller ”stående jävslistor”. Det är inte vad vi har efterfrågat. Vi efterfrågar inte en mekanisk redovisning av alla tänkbara kopplingar hos varje läkare som intervjuas. Vi efterfrågar transparens när en intressekonflikt är relevant för den sakfråga som diskuteras. Det är alltså inte journalisternas relevansbedömning vi vill ersätta. Det är den bristande transparensen vi vill komma åt. Här finns ett märkligt drag i argumentet att transparens skulle innebära att för mycket ansvar läggs på mediekonsumenten. Att redovisa en relevant intressekonflikt är inte att lämna över det journalistiska arbetet till publiken. Journalisten ska fortfarande granska uppgifterna, ställa kritiska frågor och sätta expertens uttalanden i sitt sammanhang. Men det finns ingen anledning att hålla relevant information borta från publiken. I slutändan handlar det om en enkel princip som gäller hela mediebranschen: låt journalisten göra sitt jobb, men låt också publiken få kännedom om intressekonflikter som är relevanta för att kunna värdera expertens trovärdighet. Frågan är inte vilka rutiner enskilda redaktioner har, utan vilken information publiken ska få när medicinska experter används som källor eller auktoriteter. André Marx, allmänläkare Shai Mulinari, docent i sociologi, Lunds universitet Åsa Nilsonne, psykiatriker och professor emeritus Alain Topor, leg. psykolog och professor emeritus Barbro Bransome, allmänläkare Johan Stiernstedt, psykiatriker och leg. psykoterapeut Lars Englund, allmänläkare Sven Ahnlund, allmänläkare Elsa Ekelin, allmänläkare 7 lakartidningen.se/kultur/recensioner/civiliserad-kritik-av-psykiatrin-i-ny-bok/ 6 lakartidningen.se/nyheter/tagen-pa-sangen-av-nt-radets-avradan/ 5 www.sverigesradio.se/avsnitt/alzheimerforskaren-ser-ljust-pa-framtiden 4 www.sverigesradio.se/avsnitt/nya-typer-av-alzheimers-lakemedel-staller-krav-pa-varden 3 www.sverigesradio.se/avsnitt/darfor-splittras-forskarna-om-de-nya-medicinerna-mot-alzheimer-i -sverige 2 www.journalisten.se/debatt/replik-inga-intervjupersoner-ska-bemotas-okritiskt-av-journalister 1 www.journalisten.se/debatt/replik-jag-tror-inte-pa-en-standardjavsdeklaration-med-en-punktlista
TITLE: Slutreplik: ”Att redovisa en intressekonflikt är inte att lämna över det journalistiska arbetet” DESCRIPTION: DEBATT Vi efterfrågar inte en mekanisk redovisning av alla tänkbara kopplingar hos varje läkare som intervjuas. Vi efterfrågar transparens när en intressekonflikt är relevant för den sakfråga som diskuteras. CONTENT: Replikerna (1,2) från Vetenskapsradions Magnus Gylje och Läkartidningens Åsa Uhlin väcker frågan om de läst vår debattartikel ordentligt. Båda upprepar väsentligen samma argument som de anförde i P1 medierna. Gylje menar att Vetenskapsradion utöver sitt ambitiösa arbetssätt gör relevansbedömningar av experters intressekonflikter och redovisar sådana när det är relevant. Det är därför rimligt att pröva Gyljes påstående mot Vetenskapsradions faktiska publiceringar genom att titta närmare på avsnitt där de nya alzheimerläkemedlen diskuteras. (3, 4, 5) I samtliga program hörs experter med kopplingar till de läkemedelsbolag vars läkemedel de “tycker till om” i programmet. Intressekonflikterna redovisas inte, trots att de är relevanta för den sakfråga som diskuteras. Läkartidningens chefredaktör Åsa Uhlin bekräftar i sin replik en viktig del av vår utgångspunkt. Hon skriver att det är bra att en reporter frågar en läkare om ekonomiska kopplingar och att det, när uppgifterna är relevanta, är ett publicistiskt beslut att berätta om dem. Det ligger nära den princip vi argumenterar för. Men en sådan fråga kan rimligen inte vara den enda kontrollen. Journalisten behöver också göra egen efterforskning eftersom alla relevanta kopplingar inte nödvändigtvis uppges av den intervjuade. Möjligtvis är det också det som förklarar varför Läkartidningen tycks ha svårt att efterleva sina egna principer om redovisning av relevanta intressekonflikter. (6, 7) Kanske till följd av en missuppfattning gör både Uhlin och Gylje en halmgubbe när de beskriver vårt förslag som en ”standardjävsdeklaration med en punktlista” eller ”stående jävslistor”. Det är inte vad vi har efterfrågat. Vi efterfrågar inte en mekanisk redovisning av alla tänkbara kopplingar hos varje läkare som intervjuas. Vi efterfrågar transparens när en intressekonflikt är relevant för den sakfråga som diskuteras. Det är alltså inte journalisternas relevansbedömning vi vill ersätta. Det är den bristande transparensen vi vill komma åt. Här finns ett märkligt drag i argumentet att transparens skulle innebära att för mycket ansvar läggs på mediekonsumenten. Att redovisa en relevant intressekonflikt är inte att lämna över det journalistiska arbetet till publiken. Journalisten ska fortfarande granska uppgifterna, ställa kritiska frågor och sätta expertens uttalanden i sitt sammanhang. Men det finns ingen anledning att hålla relevant information borta från publiken. I slutändan handlar det om en enkel princip som gäller hela mediebranschen: låt journalisten göra sitt jobb, men låt också publiken få kännedom om intressekonflikter som är relevanta för att kunna värdera expertens trovärdighet. Frågan är inte vilka rutiner enskilda redaktioner har, utan vilken information publiken ska få när medicinska experter används som källor eller auktoriteter. André Marx, allmänläkare Shai Mulinari, docent i sociologi, Lunds universitet Åsa Nilsonne, psykiatriker och professor emeritus Alain Topor, leg. psykolog och professor emeritus Barbro Bransome, allmänläkare Johan Stiernstedt, psykiatriker och leg. psykoterapeut Lars Englund, allmänläkare Sven Ahnlund, allmänläkare Elsa Ekelin, allmänläkare 1 www.journalisten.se/debatt/replik-jag-tror-inte-pa-en-standardjavsdeklaration-med-en-punktlista 2 www.journalisten.se/debatt/replik-inga-intervjupersoner-ska-bemotas-okritiskt-av-journalister 3 www.sverigesradio.se/avsnitt/darfor-splittras-forskarna-om-de-nya-medicinerna-mot-alzheimer-i -sverige 4 www.sverigesradio.se/avsnitt/nya-typer-av-alzheimers-lakemedel-staller-krav-pa-varden 5 www.sverigesradio.se/avsnitt/alzheimerforskaren-ser-ljust-pa-framtiden 6 lakartidningen.se/nyheter/tagen-pa-sangen-av-nt-radets-avradan/ 7 lakartidningen.se/kultur/recensioner/civiliserad-kritik-av-psykiatrin-i-ny-bok/
c34aa337b9994551a5b1b495a0cb1863061e6d44
3efa99d2a19481b8c8775b64778a5d9312dffca4
b87cd8649048d6ba50c14446891704ba29b1731e
bae5fd95fec34ca1ef9345d8f004f8d10c7920d3är ny reporter på Dagens Nyheters ekonomiredaktion.
Han har tidigare jobbat som grävreporter på Hem & Hyra och Byggnadsarbetaren, ofta med inriktning på ekonomisk brottslighet.
9fec85f04b2f5772d9a88700a58aba1850ef2ac0blir chefredaktör för nystartade Golfsektorn.se.
Martin Hävner har de fem senaste åren varit reporter på Breakit och tidigare jobbat på Dagens industri och nyhetsbyrån Direkt.
Nu blir han chefredaktör för nystartade Golfsektorn.se som är en nyhetstjänst med fokus på svenska golfklubbar och golfrelaterade bolag. Målgruppen utgörs av beslutsfattare inom golf: klubbchefer, greenkeepers, vd:ar, styrelseledamöter, kommittémedlemmar samt andra som är engagerade i den svenska golfbranschen.
b630b0962bdb55f6eee4ba8016a70ecb1d96a7aa
9fec85f04b2f5772d9a88700a58aba1850ef2ac0
TITLE: Martin Hävner DESCRIPTION: blir chefredaktör för nystartade nystartade Golfsektorn.se. CONTENT: Martin Hävner har de fem senaste åren varit reporter på Breakit och tidigare jobbat på Dagens industri och nyhetsbyrån Direkt. Nu blir han chefredaktör för nystartade Golfsektorn.se som är en nyhetstjänst med fokus på svenska golfklubbar och golfrelaterade bolag. Målgruppen utgörs av beslutsfattare inom golf: klubbchefer, greenkeepers, vd:ar, styrelseledamöter, kommittémedlemmar samt andra som är engagerade i den svenska golfbranschen.
TITLE: Martin Hävner DESCRIPTION: blir chefredaktör för nystartade Golfsektorn.se. CONTENT: Martin Hävner har de fem senaste åren varit reporter på Breakit och tidigare jobbat på Dagens industri och nyhetsbyrån Direkt. Nu blir han chefredaktör för nystartade Golfsektorn.se som är en nyhetstjänst med fokus på svenska golfklubbar och golfrelaterade bolag. Målgruppen utgörs av beslutsfattare inom golf: klubbchefer, greenkeepers, vd:ar, styrelseledamöter, kommittémedlemmar samt andra som är engagerade i den svenska golfbranschen.
9fec85f04b2f5772d9a88700a58aba1850ef2ac0
b630b0962bdb55f6eee4ba8016a70ecb1d96a7aa
b630b0962bdb55f6eee4ba8016a70ecb1d96a7aablir chefredaktör för nystartade nystartade Golfsektorn.se.
Martin Hävner har de fem senaste åren varit reporter på Breakit och tidigare jobbat på Dagens industri och nyhetsbyrån Direkt.
Nu blir han chefredaktör för nystartade Golfsektorn.se som är en nyhetstjänst med fokus på svenska golfklubbar och golfrelaterade bolag. Målgruppen utgörs av beslutsfattare inom golf: klubbchefer, greenkeepers, vd:ar, styrelseledamöter, kommittémedlemmar samt andra som är engagerade i den svenska golfbranschen.
b630b0962bdb55f6eee4ba8016a70ecb1d96a7aa
9fec85f04b2f5772d9a88700a58aba1850ef2ac0
TITLE: Martin Hävner DESCRIPTION: blir chefredaktör för nystartade nystartade Golfsektorn.se. CONTENT: Martin Hävner har de fem senaste åren varit reporter på Breakit och tidigare jobbat på Dagens industri och nyhetsbyrån Direkt. Nu blir han chefredaktör för nystartade Golfsektorn.se som är en nyhetstjänst med fokus på svenska golfklubbar och golfrelaterade bolag. Målgruppen utgörs av beslutsfattare inom golf: klubbchefer, greenkeepers, vd:ar, styrelseledamöter, kommittémedlemmar samt andra som är engagerade i den svenska golfbranschen.
TITLE: Martin Hävner DESCRIPTION: blir chefredaktör för nystartade Golfsektorn.se. CONTENT: Martin Hävner har de fem senaste åren varit reporter på Breakit och tidigare jobbat på Dagens industri och nyhetsbyrån Direkt. Nu blir han chefredaktör för nystartade Golfsektorn.se som är en nyhetstjänst med fokus på svenska golfklubbar och golfrelaterade bolag. Målgruppen utgörs av beslutsfattare inom golf: klubbchefer, greenkeepers, vd:ar, styrelseledamöter, kommittémedlemmar samt andra som är engagerade i den svenska golfbranschen.
9fec85f04b2f5772d9a88700a58aba1850ef2ac0
b630b0962bdb55f6eee4ba8016a70ecb1d96a7aa
f4f2a129978ff1cbe26af9dcdb92d13955aa772fJustitieminister Gunnar Strömmer kommenterar nu att det blivit fel i översättningen i regeringens brev till Turkiet. ”Det är mycket beklagligt och ska inte kunna hända”, säger Strömmer.
På torsdagen framkom att den svenska regeringen vintern 2026 gjort ett fel i översättningen av brevet där justitieminister Gunnar Strömmer svarade på Turkiets begäran om rättshjälp i fallet Joakim Medin.
– Jag förstår inte hur det är möjligt när det rör sig om så allvarliga saker, sa Joakim Medin till Journalisten på torsdagen.
Nu bekräftar regeringen att det blivit fel i översättningen. I ett skriftligt uttalande till Journalisten säger justitieministern att han beklagar om det påverkat rättsprocessen i Turkiet och gått ut över Joakim Medin personligen.
Här är Gunnar Strömmers kommentar:
”Att få hem Joakim Medin till Sverige hade högsta prioritet för regeringen. Tack vare målmedvetet och intensivt arbete från regeringens och andra aktörers sida kunde Joakim Medin glädjande nog återförenas med sin familj våren 2025.
Under hösten 2025 skickade Turkiet en ansökan om rättslig hjälp till Sverige. Ansökan handlade om att en svensk domstol skulle hålla ett förhör med Joakim Medin. I januari i år beslutade regeringen att avslå ansökan eftersom det skulle strida mot svenska allmänna rättsprinciper att bidra till en rättslig process som kan inskränka yttrandefriheten och en fri och obunden journalistik. Beslutet var helt i linje med regeringens praxis på området.
Originalbeslutet skickades till Turkiet tillsammans med en översättning till turkiska. Översättningen är gjord enligt Regeringskansliets vanliga rutiner, och av en auktoriserad översättare på ett företag som är upphandlat av Regeringskansliet.
Idag har jag fått information om att översättningen innehåller felaktigheter. Det är mycket beklagligt och ska inte kunna hända. Alla som berörs av sådana här beslut måste kunna lita på att översättningar blir korrekta. Det gäller särskilt beslut som direkt eller indirekt rör enskilda människor och deras rättigheter. Jag beklagar om det här har påverkat rättsprocessen i Turkiet, och gått ut över Joakim Medin personligen.
Justitiedepartementet ser nu till att en ny och korrekt översättning omedelbart kommer att tas fram och skickas till Justitiedepartementet i Turkiet. Justitiedepartementet har även informerat Joakim Medin om detta.
Samtidigt har regeringens beslut och allt som sagts i regeringens kommunikation i ärendet varit entydigt. Nämligen att detta ärende handlar om en begäran om rättslig hjälp, inte om utlämning. Och att skälet för regeringens beslut är att det skulle strida mot svenska allmänna rättsprinciper att ge en sådan hjälp i det här fallet.”