Log in to subscribe to heads-up notifications for this feed or its category via email, Slack, or Discord.
Ask the AI anything about content, patterns, and edits for Skånes Folkblad. The AI will receive full version history including all edited articles. Open question history.
df5fd390a95b16f35208498f822c31dca2762721Användningen av bensin och diesel i Sverige har ökat med 21 procent sedan 2023.
Enligt Naturskyddsföreningen bryter den ökade användningen av fossilda drivmedel en lång trend av minskat fossilberoende och gör svenska hushåll mer sårbara för stigande oljepriser.
– Sverige var på rätt väg för att minska sitt oljeberoende. Nu har regeringen vänt utvecklingen och gjort oss mer beroende av fossila drivmedel precis när världen gått in i en ny period av stigande oljepriser. Det gör svenska hushåll och företag mer sårbara samtidigt som klimatomställningen bromsas, säger Beatrice Rindevall, ordförande för Naturskyddsföreningen.
Mellan åren 2015 och 2022 minskade drivmedelsanvändningen stadigt med totalt 24 procent. Efter 2022 vände utvecklingen och användningen ökade med 13 terawattimmar under mandatperiodens första tre år. Naturskyddsföreningen pekar på sänkt reduktionsplikt, sänkta drivmedelsskatter och en inbromsad elektrifiering som främsta orsaker till trendbrottet.
Organisationen betonar att även Socialdemokraterna och Centerpartiet stödjer sänkta priser på fossila bränslen.
– Nästan alla partier vill idag sänka priset på fossila drivmedel. Men då måste de också svara på hur Sverige ska kunna minska sitt oljeberoende. Man kan inte samtidigt säga att man vill göra Sverige mindre beroende av fossila bränslen och bedriva en politik som ökar användningen av dem, säger Beatrice Rindevall.
5cb1649c47f5eaf86a94386376cb4154e0fc2da5Nationalekonomen Jakob Segerlind tillför nytt och fräscht syre i den svenska debatten om arbetslöshet, skriver Rasmus Hansson.
Vems fel är egentligen den höga arbetslösheten i Sverige? Frågar man Tidöregeringen beror det på invandringen och att människor är latoxar som släpar benen efter sig.
I boken Den onödiga arbetslösheten försöker nationalekonomen Jakob Segerlind reda ut varför arbetslösheten i Sverige är så hög. Till sin hjälp väljer han att kontrastera Sverige mot hur man gjort i USA senaste decennierna.
Den svenska synen på arbetslöshet är förlegad och konservativ, menar han. USA är kanske inte det landet man brukar vilja blicka mot när det kommer till politik. Men i det här fallet gör de kanske något rätt. För det finns vissa ”sanningar” som svenska nationalekonomer kanske behöver göra upp med.
Inflationsinferno
En av dem är att man måste ha en viss andel arbetslösa för att hålla nere inflationen. Om utbudet på arbete är för stort skulle man dra igång ett vansinnig inflationsinferno. Hög arbetslöshet är priset man får betala för låg inflation, menar man ofta. Den bilden har utmanats av nationalekonomer i USA. Dels efter finanskrisen på 90-talet, men också efter den ekonomiska kraschen 2008 fick de bevis på att dessa teorier inte stämmer.
Även i Sverige finns nyttiga lärdomar att dra. Efter finanskrisen 2008 låg arbetslösheten i Norr- och Västerbotten på runt tio procent. Experter slog fast att det hade att göra med att arbetskraften var dåligt utbildad eller felmatchad efter företagens behov.
Runt 2017 tog de stora investeringarna fart i norra Sverige. Efterfrågan på svenska råvaror ökade och något hände. Människor som stod långt ifrån arbetsmarknaden kom i arbete. När efterfrågan på arbete gick upp sjönk arbetslösheten. Man kunde alltså att få människor i arbete utan att kalla dem lata eller påstå att de inte gjorde tillräckligt för att bli anställningsbara.
Idag har Norrbotten lägst arbetslöshet i Sverige, Västerbotten har den fjärde lägsta. Båda regioner ligger runt fyra procent och den låga arbetslösheten där har inte vevat igång någon vanvettig lönespiral.
Skånska arbetslösheten
Detta för oss osökt in på läget i Skåne. Här ligger arbetslösheten runt nio procent. Även om förutsättningarna inte ser likadana ut här som i norr finns det fortfarande sätt att få människor i arbete genom statliga investeringar.
Exempelvis satsningar på bostadsbyggande. I stora delar av länet råder bostadsbrist. Järnvägsnätet är i stort behov av utbyggnad och underhåll. Vatten- och avloppsnäten är i behov av enorma investeringar. Vården går med enorma underskott.
Det finns saker att göra. Vår nuvarande regering har inte varit så intresserade av det. Högern avskyr statliga investeringar som stimulerar arbetsmarknaden. En hög arbetslöshet skjuter över mer makt till arbetsgivarna som kan driva på för att hålla nere lönerna.
Köpt högerns världsbild
Men Segerlind höjer också ett varningens finger för de statliga investeringarna. Riksbanken skulle kunna få för sig att höja räntan alldeles för tidigt för att dämpa risken för inflation. Segerlind menar att Riksbanken måste våga ha is i magen. Dessutom krävs ett större samspel mellan myndigheter, politiker och experter utanför Riksbanken.
Han menar också att Riksbanksfullmäktige i Riksdagen måste få ett större inflytande att ge direktiv åt Riksbanken och att granska den.
Jakob Segerlind tillför nytt och fräscht syre i den svenska debatten om arbetslöshet. Han bevisar att det kanske är dags att göra upp med gamla käpphästar. Allt för länge har man köpt högerns världsbild om att man måste ha en viss mängd arbetslöshet för att hålla nere inflationen.
Det är tacksamt och enkelt att istället skylla på invandrare eller att kalla folk för lata.
Rasmus Hansson, ledarskribentrasmus.hansson@skanesfolkblad.se
095a0f37bba2d9add94d0977388fbcef61b7bbb9
5cb1649c47f5eaf86a94386376cb4154e0fc2da5
TITLE: Arbetslösheten beror såklart inte på invandrare eller latoxar DESCRIPTION: Nationalekonomen Jakob Segerlind tillför nytt och fräscht syre i den svenska debatten om arbetslöshet, skriver Rasmus Hansson. CONTENT: Vems fel är egentligen den höga arbetslösheten i Sverige? Frågar man Tidöregeringen beror det på invandringen och att människor är latoxar som släpar benen efter sig. I boken Den onödiga arbetslösheten försöker nationalekonomen Jakob Segerlind reda ut varför arbetslösheten i Sverige är så hög. Till sin hjälp väljer han att kontrastera Sverige mot hur man gjort i USA senaste decennierna. Den svenska synen på arbetslöshet är förlegad och konservativ, menar han. USA är kanske inte det landet man brukar vilja blicka mot när det kommer till politik. Men i det här fallet gör de kanske något rätt. För det finns vissa ”sanningar” som svenska nationalekonomer kanske behöver göra upp med. En av dem är att man måste ha en viss andel arbetslösa för att hålla nere inflationen. Om utbudet på arbete är för stort skulle man dra igång ett vansinnig inflationsinferno. Hög arbetslöshet är priset man får betala för låg inflation, menar man ofta. Den bilden har utmanats av nationalekonomer i USA. Dels efter finanskrisen på 90-talet, men också efter den ekonomiska kraschen 2008 fick de bevis på att dessa teorier inte stämmer. Även i Sverige finns nyttiga lärdomar att dra. Efter finanskrisen 2008 låg arbetslösheten i Norr- och Västerbotten på runt tio procent. Experter slog fast att det hade att göra med att arbetskraften var dåligt utbildad eller felmatchad efter företagens behov. Runt 2017 tog de stora investeringarna fart i norra Sverige. Efterfrågan på svenska råvaror ökade och något hände. Människor som stod långt ifrån arbetsmarknaden kom i arbete. När efterfrågan på arbete gick upp sjönk arbetslösheten. Man kunde alltså att få människor i arbete utan att kalla dem lata eller påstå att de inte gjorde tillräckligt för att bli anställningsbara. Idag har Norrbotten lägst arbetslöshet i Sverige, Västerbotten har den fjärde lägsta. Båda regioner ligger runt fyra procent och den låga arbetslösheten där har inte vevat igång någon vanvettig lönespiral. Detta för oss osökt in på läget i Skåne. Här ligger arbetslösheten runt nio procent. Även om förutsättningarna inte ser likadana ut här som i norr finns det fortfarande sätt att få människor i arbete genom statliga investeringar. Exempelvis satsningar på bostadsbyggande. I stora delar av länet råder bostadsbrist. Järnvägsnätet är i stort behov av utbyggnad och underhåll. Vatten- och avloppsnäten är i behov av enorma investeringar. Vården går med enorma underskott. Det finns saker att göra. Vår nuvarande regering har inte varit så intresserade av det. Högern avskyr statliga investeringar som stimulerar arbetsmarknaden. En hög arbetslöshet skjuter över mer makt till arbetsgivarna som kan driva på för att hålla nere lönerna. Men Segerlind höjer också ett varningens finger för de statliga investeringarna. Riksbanken skulle kunna få för sig att höja räntan alldeles för tidigt för att dämpa risken för inflation. Segerlind menar att Riksbanken måste våga ha is i magen. Dessutom krävs ett större samspel mellan myndigheter, politiker och experter utanför Riksbanken. Han menar också att Riksbanksfullmäktige i Riksdagen måste få ett större inflytande att ge direktiv åt Riksbanken och att granska den. Jakob Segerlind tillför nytt och fräscht syre i den svenska debatten om arbetslöshet. Han bevisar att det kanske är dags att göra upp med gamla käpphästar. Allt för länge har man köpt högerns världsbild om att man måste ha en viss mängd arbetslöshet för att hålla nere inflationen. Men det är tacksamt att istället skylla på invandrare eller att kalla folk för lata. Rasmus Hansson, ledarskribentrasmus.hansson@skanesfolkblad.se
TITLE: Arbetslösheten beror såklart inte på invandrare eller latoxar DESCRIPTION: Nationalekonomen Jakob Segerlind tillför nytt och fräscht syre i den svenska debatten om arbetslöshet, skriver Rasmus Hansson. CONTENT: Vems fel är egentligen den höga arbetslösheten i Sverige? Frågar man Tidöregeringen beror det på invandringen och att människor är latoxar som släpar benen efter sig. I boken Den onödiga arbetslösheten försöker nationalekonomen Jakob Segerlind reda ut varför arbetslösheten i Sverige är så hög. Till sin hjälp väljer han att kontrastera Sverige mot hur man gjort i USA senaste decennierna. Den svenska synen på arbetslöshet är förlegad och konservativ, menar han. USA är kanske inte det landet man brukar vilja blicka mot när det kommer till politik. Men i det här fallet gör de kanske något rätt. För det finns vissa ”sanningar” som svenska nationalekonomer kanske behöver göra upp med. Inflationsinferno En av dem är att man måste ha en viss andel arbetslösa för att hålla nere inflationen. Om utbudet på arbete är för stort skulle man dra igång ett vansinnig inflationsinferno. Hög arbetslöshet är priset man får betala för låg inflation, menar man ofta. Den bilden har utmanats av nationalekonomer i USA. Dels efter finanskrisen på 90-talet, men också efter den ekonomiska kraschen 2008 fick de bevis på att dessa teorier inte stämmer. Även i Sverige finns nyttiga lärdomar att dra. Efter finanskrisen 2008 låg arbetslösheten i Norr- och Västerbotten på runt tio procent. Experter slog fast att det hade att göra med att arbetskraften var dåligt utbildad eller felmatchad efter företagens behov. Runt 2017 tog de stora investeringarna fart i norra Sverige. Efterfrågan på svenska råvaror ökade och något hände. Människor som stod långt ifrån arbetsmarknaden kom i arbete. När efterfrågan på arbete gick upp sjönk arbetslösheten. Man kunde alltså att få människor i arbete utan att kalla dem lata eller påstå att de inte gjorde tillräckligt för att bli anställningsbara. Idag har Norrbotten lägst arbetslöshet i Sverige, Västerbotten har den fjärde lägsta. Båda regioner ligger runt fyra procent och den låga arbetslösheten där har inte vevat igång någon vanvettig lönespiral. Skånska arbetslösheten Detta för oss osökt in på läget i Skåne. Här ligger arbetslösheten runt nio procent. Även om förutsättningarna inte ser likadana ut här som i norr finns det fortfarande sätt att få människor i arbete genom statliga investeringar. Exempelvis satsningar på bostadsbyggande. I stora delar av länet råder bostadsbrist. Järnvägsnätet är i stort behov av utbyggnad och underhåll. Vatten- och avloppsnäten är i behov av enorma investeringar. Vården går med enorma underskott. Det finns saker att göra. Vår nuvarande regering har inte varit så intresserade av det. Högern avskyr statliga investeringar som stimulerar arbetsmarknaden. En hög arbetslöshet skjuter över mer makt till arbetsgivarna som kan driva på för att hålla nere lönerna. Köpt högerns världsbild Men Segerlind höjer också ett varningens finger för de statliga investeringarna. Riksbanken skulle kunna få för sig att höja räntan alldeles för tidigt för att dämpa risken för inflation. Segerlind menar att Riksbanken måste våga ha is i magen. Dessutom krävs ett större samspel mellan myndigheter, politiker och experter utanför Riksbanken. Han menar också att Riksbanksfullmäktige i Riksdagen måste få ett större inflytande att ge direktiv åt Riksbanken och att granska den. Jakob Segerlind tillför nytt och fräscht syre i den svenska debatten om arbetslöshet. Han bevisar att det kanske är dags att göra upp med gamla käpphästar. Allt för länge har man köpt högerns världsbild om att man måste ha en viss mängd arbetslöshet för att hålla nere inflationen. Det är tacksamt och enkelt att istället skylla på invandrare eller att kalla folk för lata. Rasmus Hansson, ledarskribentrasmus.hansson@skanesfolkblad.se
5cb1649c47f5eaf86a94386376cb4154e0fc2da5
095a0f37bba2d9add94d0977388fbcef61b7bbb9
095a0f37bba2d9add94d0977388fbcef61b7bbb9Nationalekonomen Jakob Segerlind tillför nytt och fräscht syre i den svenska debatten om arbetslöshet, skriver Rasmus Hansson.
Vems fel är egentligen den höga arbetslösheten i Sverige? Frågar man Tidöregeringen beror det på invandringen och att människor är latoxar som släpar benen efter sig.
I boken Den onödiga arbetslösheten försöker nationalekonomen Jakob Segerlind reda ut varför arbetslösheten i Sverige är så hög. Till sin hjälp väljer han att kontrastera Sverige mot hur man gjort i USA senaste decennierna.
Den svenska synen på arbetslöshet är förlegad och konservativ, menar han. USA är kanske inte det landet man brukar vilja blicka mot när det kommer till politik. Men i det här fallet gör de kanske något rätt. För det finns vissa ”sanningar” som svenska nationalekonomer kanske behöver göra upp med.
En av dem är att man måste ha en viss andel arbetslösa för att hålla nere inflationen. Om utbudet på arbete är för stort skulle man dra igång ett vansinnig inflationsinferno. Hög arbetslöshet är priset man får betala för låg inflation, menar man ofta. Den bilden har utmanats av nationalekonomer i USA. Dels efter finanskrisen på 90-talet, men också efter den ekonomiska kraschen 2008 fick de bevis på att dessa teorier inte stämmer.
Även i Sverige finns nyttiga lärdomar att dra. Efter finanskrisen 2008 låg arbetslösheten i Norr- och Västerbotten på runt tio procent. Experter slog fast att det hade att göra med att arbetskraften var dåligt utbildad eller felmatchad efter företagens behov.
Runt 2017 tog de stora investeringarna fart i norra Sverige. Efterfrågan på svenska råvaror ökade och något hände. Människor som stod långt ifrån arbetsmarknaden kom i arbete. När efterfrågan på arbete gick upp sjönk arbetslösheten. Man kunde alltså att få människor i arbete utan att kalla dem lata eller påstå att de inte gjorde tillräckligt för att bli anställningsbara.
Idag har Norrbotten lägst arbetslöshet i Sverige, Västerbotten har den fjärde lägsta. Båda regioner ligger runt fyra procent och den låga arbetslösheten där har inte vevat igång någon vanvettig lönespiral.
Detta för oss osökt in på läget i Skåne. Här ligger arbetslösheten runt nio procent. Även om förutsättningarna inte ser likadana ut här som i norr finns det fortfarande sätt att få människor i arbete genom statliga investeringar.
Exempelvis satsningar på bostadsbyggande. I stora delar av länet råder bostadsbrist. Järnvägsnätet är i stort behov av utbyggnad och underhåll. Vatten- och avloppsnäten är i behov av enorma investeringar. Vården går med enorma underskott.
Det finns saker att göra. Vår nuvarande regering har inte varit så intresserade av det. Högern avskyr statliga investeringar som stimulerar arbetsmarknaden. En hög arbetslöshet skjuter över mer makt till arbetsgivarna som kan driva på för att hålla nere lönerna.
Men Segerlind höjer också ett varningens finger för de statliga investeringarna. Riksbanken skulle kunna få för sig att höja räntan alldeles för tidigt för att dämpa risken för inflation. Segerlind menar att Riksbanken måste våga ha is i magen. Dessutom krävs ett större samspel mellan myndigheter, politiker och experter utanför Riksbanken.
Han menar också att Riksbanksfullmäktige i Riksdagen måste få ett större inflytande att ge direktiv åt Riksbanken och att granska den.
Jakob Segerlind tillför nytt och fräscht syre i den svenska debatten om arbetslöshet. Han bevisar att det kanske är dags att göra upp med gamla käpphästar. Allt för länge har man köpt högerns världsbild om att man måste ha en viss mängd arbetslöshet för att hålla nere inflationen.
Men det är tacksamt att istället skylla på invandrare eller att kalla folk för lata.
Rasmus Hansson, ledarskribentrasmus.hansson@skanesfolkblad.se
095a0f37bba2d9add94d0977388fbcef61b7bbb9
5cb1649c47f5eaf86a94386376cb4154e0fc2da5
TITLE: Arbetslösheten beror såklart inte på invandrare eller latoxar DESCRIPTION: Nationalekonomen Jakob Segerlind tillför nytt och fräscht syre i den svenska debatten om arbetslöshet, skriver Rasmus Hansson. CONTENT: Vems fel är egentligen den höga arbetslösheten i Sverige? Frågar man Tidöregeringen beror det på invandringen och att människor är latoxar som släpar benen efter sig. I boken Den onödiga arbetslösheten försöker nationalekonomen Jakob Segerlind reda ut varför arbetslösheten i Sverige är så hög. Till sin hjälp väljer han att kontrastera Sverige mot hur man gjort i USA senaste decennierna. Den svenska synen på arbetslöshet är förlegad och konservativ, menar han. USA är kanske inte det landet man brukar vilja blicka mot när det kommer till politik. Men i det här fallet gör de kanske något rätt. För det finns vissa ”sanningar” som svenska nationalekonomer kanske behöver göra upp med. En av dem är att man måste ha en viss andel arbetslösa för att hålla nere inflationen. Om utbudet på arbete är för stort skulle man dra igång ett vansinnig inflationsinferno. Hög arbetslöshet är priset man får betala för låg inflation, menar man ofta. Den bilden har utmanats av nationalekonomer i USA. Dels efter finanskrisen på 90-talet, men också efter den ekonomiska kraschen 2008 fick de bevis på att dessa teorier inte stämmer. Även i Sverige finns nyttiga lärdomar att dra. Efter finanskrisen 2008 låg arbetslösheten i Norr- och Västerbotten på runt tio procent. Experter slog fast att det hade att göra med att arbetskraften var dåligt utbildad eller felmatchad efter företagens behov. Runt 2017 tog de stora investeringarna fart i norra Sverige. Efterfrågan på svenska råvaror ökade och något hände. Människor som stod långt ifrån arbetsmarknaden kom i arbete. När efterfrågan på arbete gick upp sjönk arbetslösheten. Man kunde alltså att få människor i arbete utan att kalla dem lata eller påstå att de inte gjorde tillräckligt för att bli anställningsbara. Idag har Norrbotten lägst arbetslöshet i Sverige, Västerbotten har den fjärde lägsta. Båda regioner ligger runt fyra procent och den låga arbetslösheten där har inte vevat igång någon vanvettig lönespiral. Detta för oss osökt in på läget i Skåne. Här ligger arbetslösheten runt nio procent. Även om förutsättningarna inte ser likadana ut här som i norr finns det fortfarande sätt att få människor i arbete genom statliga investeringar. Exempelvis satsningar på bostadsbyggande. I stora delar av länet råder bostadsbrist. Järnvägsnätet är i stort behov av utbyggnad och underhåll. Vatten- och avloppsnäten är i behov av enorma investeringar. Vården går med enorma underskott. Det finns saker att göra. Vår nuvarande regering har inte varit så intresserade av det. Högern avskyr statliga investeringar som stimulerar arbetsmarknaden. En hög arbetslöshet skjuter över mer makt till arbetsgivarna som kan driva på för att hålla nere lönerna. Men Segerlind höjer också ett varningens finger för de statliga investeringarna. Riksbanken skulle kunna få för sig att höja räntan alldeles för tidigt för att dämpa risken för inflation. Segerlind menar att Riksbanken måste våga ha is i magen. Dessutom krävs ett större samspel mellan myndigheter, politiker och experter utanför Riksbanken. Han menar också att Riksbanksfullmäktige i Riksdagen måste få ett större inflytande att ge direktiv åt Riksbanken och att granska den. Jakob Segerlind tillför nytt och fräscht syre i den svenska debatten om arbetslöshet. Han bevisar att det kanske är dags att göra upp med gamla käpphästar. Allt för länge har man köpt högerns världsbild om att man måste ha en viss mängd arbetslöshet för att hålla nere inflationen. Men det är tacksamt att istället skylla på invandrare eller att kalla folk för lata. Rasmus Hansson, ledarskribentrasmus.hansson@skanesfolkblad.se
TITLE: Arbetslösheten beror såklart inte på invandrare eller latoxar DESCRIPTION: Nationalekonomen Jakob Segerlind tillför nytt och fräscht syre i den svenska debatten om arbetslöshet, skriver Rasmus Hansson. CONTENT: Vems fel är egentligen den höga arbetslösheten i Sverige? Frågar man Tidöregeringen beror det på invandringen och att människor är latoxar som släpar benen efter sig. I boken Den onödiga arbetslösheten försöker nationalekonomen Jakob Segerlind reda ut varför arbetslösheten i Sverige är så hög. Till sin hjälp väljer han att kontrastera Sverige mot hur man gjort i USA senaste decennierna. Den svenska synen på arbetslöshet är förlegad och konservativ, menar han. USA är kanske inte det landet man brukar vilja blicka mot när det kommer till politik. Men i det här fallet gör de kanske något rätt. För det finns vissa ”sanningar” som svenska nationalekonomer kanske behöver göra upp med. Inflationsinferno En av dem är att man måste ha en viss andel arbetslösa för att hålla nere inflationen. Om utbudet på arbete är för stort skulle man dra igång ett vansinnig inflationsinferno. Hög arbetslöshet är priset man får betala för låg inflation, menar man ofta. Den bilden har utmanats av nationalekonomer i USA. Dels efter finanskrisen på 90-talet, men också efter den ekonomiska kraschen 2008 fick de bevis på att dessa teorier inte stämmer. Även i Sverige finns nyttiga lärdomar att dra. Efter finanskrisen 2008 låg arbetslösheten i Norr- och Västerbotten på runt tio procent. Experter slog fast att det hade att göra med att arbetskraften var dåligt utbildad eller felmatchad efter företagens behov. Runt 2017 tog de stora investeringarna fart i norra Sverige. Efterfrågan på svenska råvaror ökade och något hände. Människor som stod långt ifrån arbetsmarknaden kom i arbete. När efterfrågan på arbete gick upp sjönk arbetslösheten. Man kunde alltså att få människor i arbete utan att kalla dem lata eller påstå att de inte gjorde tillräckligt för att bli anställningsbara. Idag har Norrbotten lägst arbetslöshet i Sverige, Västerbotten har den fjärde lägsta. Båda regioner ligger runt fyra procent och den låga arbetslösheten där har inte vevat igång någon vanvettig lönespiral. Skånska arbetslösheten Detta för oss osökt in på läget i Skåne. Här ligger arbetslösheten runt nio procent. Även om förutsättningarna inte ser likadana ut här som i norr finns det fortfarande sätt att få människor i arbete genom statliga investeringar. Exempelvis satsningar på bostadsbyggande. I stora delar av länet råder bostadsbrist. Järnvägsnätet är i stort behov av utbyggnad och underhåll. Vatten- och avloppsnäten är i behov av enorma investeringar. Vården går med enorma underskott. Det finns saker att göra. Vår nuvarande regering har inte varit så intresserade av det. Högern avskyr statliga investeringar som stimulerar arbetsmarknaden. En hög arbetslöshet skjuter över mer makt till arbetsgivarna som kan driva på för att hålla nere lönerna. Köpt högerns världsbild Men Segerlind höjer också ett varningens finger för de statliga investeringarna. Riksbanken skulle kunna få för sig att höja räntan alldeles för tidigt för att dämpa risken för inflation. Segerlind menar att Riksbanken måste våga ha is i magen. Dessutom krävs ett större samspel mellan myndigheter, politiker och experter utanför Riksbanken. Han menar också att Riksbanksfullmäktige i Riksdagen måste få ett större inflytande att ge direktiv åt Riksbanken och att granska den. Jakob Segerlind tillför nytt och fräscht syre i den svenska debatten om arbetslöshet. Han bevisar att det kanske är dags att göra upp med gamla käpphästar. Allt för länge har man köpt högerns världsbild om att man måste ha en viss mängd arbetslöshet för att hålla nere inflationen. Det är tacksamt och enkelt att istället skylla på invandrare eller att kalla folk för lata. Rasmus Hansson, ledarskribentrasmus.hansson@skanesfolkblad.se
5cb1649c47f5eaf86a94386376cb4154e0fc2da5
095a0f37bba2d9add94d0977388fbcef61b7bbb9
c9d60cbb57d4b5a8c51153e0b30092d29d5cfd9dVid årsskiftet var 10 605 529 personer folkbokförda i Sverige, en ökning med 18 000 personer jämfört med året före. Trots folkökningen minskade antalet personer som folkbokförts i samband med flytt till Sverige med 24 procent.
Skatteverkets nya lägesbild visar att mellan två och tre procent av befolkningen bedöms vara felaktigt folkbokförda.
– De allra flesta är rätt folkbokförda. Men de fel som finns kan orsaka stor skada, exempelvis felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen, fel beskattning, och utnyttjande av identiteter. Vi behöver fortsatt vässa vårt arbete, säger Michael Högback, avdelningschef för folkbokföringen på Skatteverket.
Myndigheten uppskattar att minst 65 000 personer är folkbokförda trots att de borde ha avregistrerats som utflyttade.
För att motverka brottslighet föreslår Skatteverket nu ökad användning av biometri, såsom ansiktsbilder och fingeravtryck.
Myndigheten vill även se ett förbättrat informationsutbyte mellan myndigheter gällande personers rätt att vistas och arbeta i landet. Rapporten visar även att cirka 110 000 till 185 000 personer beräknas leva i Sverige utan person- eller samordningsnummer, det senare är något som tilldelas personer som inte varaktigt bor i Sverige.
775a7299f6e0b26622d9675e04bbfdaf4861c2feStora barngrupper och för få vuxna i förskolan måste få ett stopp. Det anser Kommunal efter att regeringens utredning om en likvärdig förskola föreslagit regler för både barngruppers storlek och personaltäthet. Nu kräver facket att politikerna går från ord till handling.
Regeringens utredning om en likvärdig förskola föreslår att både barngruppernas storlek och personaltätheten ska regleras. Förslaget välkomnas av Kommunal.
– Nu finns det ett skarpt förslag och det finns inget att vänta på längre. Inget mera snack, nu krävs verkstad från Sveriges politiker. Det förtjänar både barnen och personalen i förskolan, säger Malin Ragnegård, ordförande Kommunal.
För stora barngrupper och för få anställda i förskolan har länge varit en stridsfråga för fackförbundet. Enligt Kommunal drabbas både barnen och personalen av bristande resurser.
– Förskolan är grunden för det livslånga lärandet. För att kunna fullfölja det uppdrag som förskolan har behövs förändringar, både när det gäller personal och ekonomiska resurser, säger Kim Lundeborg, för i Kommunal Malmö.
Redan i dag finns rekommendationer från Skolverket om hur stora barngrupperna bör vara. Trots det är det många kommuner som inte lever upp till riktlinjerna.
I Malmö är sju av tio barngrupper större än Skolverkets rekommendation.
– Det ser olika ut på olika förskolor. På vissa förskolor har det funnits åtta anställda på 60 barn, säger Kim Lundeborg.
Enligt Kommunal får den låga bemanningen konsekvenser för både arbetsmiljön och kvaliteten i verksamheten.
– Hur mycket man än vill ge känner man ändå att man inte har gett hundra procent. Man går hela tiden med känslan av att inte räcka till, säger Linda Culum, för i Kommunal Malmö.
Samtidigt menar förbundet att storleken på barngrupperna inte ger hela bilden.
– Det ser väldigt annorlunda ut på olika platser i Malmö, säger Kim Lundeborg.
Förbundet anser därför att personaltätheten är ett viktigare mått och vill se tydliga krav på antalet anställda per barn. Det är också något som föreslås i utredningen.
– Kommunals vilja är inte bara att minska barngruppernas storlek, utan också att öka antalet anställda per barn. Man måste arbeta från båda håll, säger Kim Lundeborg.
Linda Culum från Kommunal menar att barnskötare ofta upplever att de inte räcker till. Foto: Hiram Li
För att förändringen ska bli verklighet krävs enligt Kommunal att utvecklingen vänder.
– De senaste åren har kraven ökat, men resurserna har inte följt med. Tvärtom har resurserna minskat. Läroplanen har förändrats, uppdraget har blivit större och ansvaret har ökat, säger Kim Lundeborg.
Om inga åtgärder vidtas riskerar det i slutändan att gå ut över barnen, varnar förbundet.
– I slutändan innebär det att barnen inte får den utbildning och den verksamhet som de har rätt till, säger Kim Lundeborg.
2ed36da182ea757465350e036123f94dd3eb112fSjöbos grundskolor uppvisar de bästa betygsresultaten på fem år. Särskilt utmärker sig årskurs 6 där andelen elever med godkända betyg i alla ämnen nu ligger över rikssnittet.
Totalt uppnådde 70,7 procent av eleverna i årskurs 6 betygskriterierna i samtliga ämnen, vilket är den högsta siffran sedan 2022. Vollsjöskolans sjätteklassare står för den största förbättringen med en ökning på 31 procentenheter. Även i årskurs 9 stiger resultaten och gymnasiebehörigheten har ökat från 69,2 till 74,5 procent inför sommarens lovskola.
– Det här är ett resultat av hårt arbete från all skolpersonal och vi är såklart glada över att se effekt att våra långsiktiga satsningar. Samtidigt är vi inte nöjda. Varje elev som lämnar grundskolan utan full behörighet är en elev för mycket, säger Tina Bjerström Alsnäs, verksamhetschef för grundskola i Sjöbo kommun.
Trots förbättringarna betonar ledningen att arbetet fortsätter då niornas nivå ännu inte når upp till riksgenomsnittet.
a844ef9ecd1ede5d7474a1b454bdfddc41ed1891Vid ett eventuellt maktskifte i Trelleborg kommer Socialdemokraterna inte att vända tvärt i frågan om en framtida ringväg. Men de kräver insyn i de ekonomiska förutsättningarna och att projektet bär sig självt.
Under ledningens presskonferens om status i ringvägsbygget var kommunstyrelsens ordförande Mathias Andersson (SD) tydlig med att ett skifte i politiken till höstens val kan kullkasta de långt gångna planerna på en yttre ringväg runt Trelleborg. Det är dock inte en bild Lennart Höckert (S) delar.
– Vi behöver en ringväg. Men under det här styret har man gjort en omkastning från detaljplan till vägplan och vi har just nu ingen insyn i hur man tänker finansiera vägen, säger han.
Trelleborgs hamn idag.
Projektet med att bygga vägen hade en bred majoritet i fullmäktige när beslutet togs 2017. Men Lennart Höckert menar att förutsättningarna ändrats sedan dess.
– Vi befinner oss i en orolig omvärld med krig på flera håll, och innan dess hade vi en pandemi. De ekonomiska förutsättningarna har ändrats och det kan innebära att vi behöver tänka om i etapper i stället, säger Lennart Höckert.
Styret i Trelleborg menade under presskonferensen att det är ”för sent att dra i handbromsen” och att Trelleborg riskerar att kasta bort två miljarder kronor som redan investerats om projektet pausas.
– Vad vi har varit tydliga med är att vi behöver en ringväg, men det får inte ske på bekostnad av att vi behöver spara på skola och omsorg. Projektet måste bära sig själv utifrån att kommunen äger mark som har ett värde vid en exploatering. De pengarna ska kunna bära projektet, säger Lennart Höckert.
Trelleborgs hamn med Västra Sjöstaden och Sjöstaden planerad.
I kalkylen som presenterades under presskonferensen finns skatteintäkter om 622 miljoner årligen att vänta från de bostäder som planeras byggas i Sjöstaden och Västra Sjöstaden. Något som ska finansiera flytten av hamnen och bygget av vägen, som beräknas kosta cirka 3 miljarder.
– Det är få som har råd att köpa de bostäder som planeras just nu. Det går absolut att bygga dem, men det finns helt enkelt inte tillräckligt många som efterfrågar dem till de priserna, menar Lennart Höckert.
Vad kan väljarna vänta sig med er vid rodret till hösten?
– Det här är inte ens en valfråga för oss. Problemet är att vi inte får tillgång till all information. Men när vi får det så kommer vi att sätta in oss i ekonomin och hur den kan påverka projektet. Det är viktigt att det bär sig självt, upprepar Lennart Höckert.
1ecaf04694c6b26a35729839e35c22404d5ebb34Det kommunala bostadsbolaget Perstorp Bostäder inför ett tillfälligt undantag från sin uthyrningspolicy under två månader.
Det tillfälliga undantaget som gäller från vecka 24 innebär att Perstorps Bostäder bortser från ordinarie krav på inkomst och förekomst av betalningsanmärkningar vid prövning av ansökningar.
Beslutet, som togs av en enig styrelse inom Perstorp Bostäder, är taget för att snabbare hjälpa kommuninvånare i utsatta boendesituationer.
– När människor känner otrygghet i sitt boende behöver vi som lokalt bostadsbolag, och allmännyttigt kommunalägt bolag, agera ansvarsfullt och ta vårt samhällsansvar. Ingen ska behöva bo kvar i otrygga eller undermåliga bostäder när vi nu har möjlighet att hjälpa till, säger vd Henry Roos.
Satsningen riktar sig främst till hyresgäster som berörs av konkursboet Kupolen samt personer med mycket höga boendekostnader.
För att omfattas av undantaget krävs att den sökande redan är folkbokförd i Perstorps kommun. Individuella bedömningar kommer fortsatt att göras vid varje ansökan.
f72c24177a0a47700e94c236bd9ae5731dbc8a9aOsämjan I Ulf Kristerssons regeringsunderlag förklarar varför de så desperat påpekar oppositionens meningsskiljaktigheter, skriver Karina Cubilla.
I dag är klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) tillbaka på jobbet efter 3,5 månaders föräldraledighet.
Hon lär knappt ha hunnit slå på datorn innan toppade nyheterna. Denna gång är det Ebba Busch och hennes Kristdemokrater som får smaka på den berömda sleven.
Föga förvånande tycker den unga, nyblivna karriärmamman Pourmokhtari att slopandet att pappamånader är en bra idé.
– Det är ingen hemlighet att de två regeringspartierna har olika syn på familjepolitik, säger hon till Aftonbladet.
I samma veva gör Liberalernas Joar Forssell ett utspel om att föräldrar borde få ledigt för att gå på skolavslutningar. Två dagar per år för att kunna delta på utvecklingssamtal och liknande. Förvånansvärt likt det bespottade S-förslaget familjeveckan.
Men två lediga dagar verkar det inte vara tal om för en Tidökonstellation. Häromdagen kungjorde finansminister Elisabeth Svantesson (M) att det blir en tuff höst. 70 miljarder ska sparas in. Och hon har riktat in sig på att kapa ytterligare i a-kassan, något som fått facket att se rött.
Moderaterna har dessutom gått fram med ett förslag om så kallade trygghetshyror, ett system där hyror förhandlas individuellt i stället för av hyresmarknadens parter. Hyresgästföreningen har kritiserat förslaget, menar att det i princip rör sig om marknadshyror.
Men det är inte bara intresseorganisationer som kritiserar de moderata förslagen. Sverigedemokraterna har redan nu aviserat att de inte kommer att gå med på något av dem.
Ingen lär ju ha missat att M lovat SD ministerposter om det skulle bli aktuellt med en ny Tidöregering efter valet.
”Respektlöst mot väljarna”, fnyser Ebba Busch åt M och SD:s kohandel. För hon vill så klart inte vara sämre.
Trots att hon varit tydlig med att det är fyra år till med Tidö som gäller för hennes Kristdemokraterna så drar hon sig inte för att kritisera sina regeringskollegor. Eller för att flörta med S.
Hon har, likt Sverigedemokraterna, varit den som haft högst tonläge när det kommer till islam. Men värst har det så klart varit hos SD, något som biståndsminister Benjamin Dousa känt sig nödgad att markerat emot.
Samtidigt är Buschs nya taktik att försöka mjuka upp Tidös profil. Det finns tydligen en ”höger med hjärta”, menar hon. En sådan ska prata mer välfärd.
De försöker de göra, högern. KD säger sig vilja förstatliga vården (bara SD är för). Regeringen vill att äldre ska kunna välja bort personal i hemtjänsten (trots varningar om kompetensbrist och risk för diskriminering). Parallellt med dessa utspel ser vi löpande nyheter om hur just välfärdspersonal utvisas.
Men några saker har de gemensamt, Tidökvartetten. De vill skydda välfärdsföretagens rätt att maxa vinster och kan absolut inte tänka sig att låta dem som faktiskt har råd lappa och laga där välfärden tryter.
Mot att få fortsätta detta ekonomiska vansinne kommer Sverigedemokraterna fortsatt få slå ner på invandrare.
De är med andra ord alla helt ointresserade av att ändra riktning för Sverige. Blir det fyra nya år väntar mer av samma.
Och ”samma” i sammanhanget är omvänd fördelningspolitik, mer repressiva åtgärder, fortsatt vinstkaos och mer rasism och särbehandling.
Karina Cubilla är ledarskribent i Arbetet och. ledarkrönikör i Skånes Folkblad.
0b52ff18594920f31cd20ffd3b46d0feb52ab969Naturreservatet i Saxtorpsskogen utökas med 45 hektar. Även friluftslivet i området får en uppdatering i form av nya löpslingor och en mountainbikeslinga.
Kommunfullmäktiges beslut innebär en satsning på naturreservatet men också en storsatsning på friluftslivet med nya löpslingor, vindskydd och en mountainbikeslinga.
Genom utvidgningen omfattar det skyddade området nu totalt 155 hektar. Syftet är att stärka den biologiska mångfalden och skapa bättre förutsättningar för rekreation.
– Genom att skydda och utveckla skogen skapar vi en sammanhängande naturmiljö på 155 hektar där både människor och djurliv kan trivas. Att skogsarealen ökar stärker den biologiska mångfalden samtidigt som fler får möjlighet till friluftsliv, motion och rekreation nära hemmet. Saxtorpsskogen blir en grön mötesplats för alla Landskronabor och ett viktigt steg i arbetet för en mer hållbar och attraktiv kommun, säger Elvir Mesanovic (MP), ordförande i miljönämnden.
I beslutet ingår även en uppdaterad skötselplan och nya föreskrifter för området. Arbetet med de nya anläggningarna och naturvårdsåtgärderna ska pågå under de kommande åren. Hela utvecklingen av reservatet beräknas stå klar senast i oktober 2027.