Tornevall Networks

Efter att Aftonbladets granskning av Fållöknastiftelsen och bristerna i säkerheten kring statsminister Ulf Kristersson publicerats gick civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin (M) till angrepp på reportern Lisa Röstlund på X:

”Lisa Röstlund har skrivit urskuldande om Rebellmammorna som är en del av aktivistnätverket Extinction rebellion på både DN och Aftonbladet i flera års tid.

Det finstilta: Rebellmammorna har en insamling där intäkterna går till att köpa in och dela ut Lisa Röstlunds bok.

Apropå antydandet om att belönas för sina insatser.”

Journalisten söker Carl-Oskar Bohlin för en intervju, och har också mejlat frågor om syftet med publiceringen på X och vilka belägg han har för sina insinuationer. Vi har inte fått några svar.

Lisa Röstlund hade svårt att hålla sig för skratt när hon läste ministerns inlägg:

– Det är komiskt att han försöker antyda att man tänker i dollartecken när man skriver en handbok i klimatjournalistik. I wish!

– Men skrattet fastnar lite i halsen när man tänker steget längre. Vår granskning visar att vem som helst kan ta sig in i statsministerparets sovrum utan minsta kontroll. Säkerhetsexperter larmar om vad detta innebär för rikets säkerhet. Han skulle kunna ha tackat Aftonbladet för att ha uppmärksammat regeringen på de här grova hålen i säkerheten kring statsministern. Men i stället för att tala om åtgärder så väljer vår minister för civilt försvar att försöka svartmåla journalisten som gjort granskningen, säger Lisa Röstlund.

Vad tänker du om att en minister gör så här?

– Ministern för civilt försvar, som vi ska luta oss emot om de ryska trollfabrikerna väljer att agera mot Sverige mer på riktigt, tillbringar också oerhört mycket tid på X där han vevar mot enskilda journalister, statliga tjänstemän och i övrigt människor som kämpar för att ha en fortsatt levande planet. Vet inte om just det invaggar allmänheten i trygghet, riktigt.

Rolf van den Brink

I tisdags intervjuades lobbyisten Göran Thorstenson av Dagens Opinions chefredaktör och ansvariga utgivare Rolf van den Brink om Aftonbladets granskning och om Lisa Röstlunds wallraffande som volontär på gården. Thorstenson driver Fållöknastiftelsen tillsammans med statsminister Ulf Kristerssons fru Birgitta Ed.

I intervjun får Thorstenson frågan om han tror att det är Socialdemokraterna som har ”spelat in detta i valrörelsen”.

”Hon har kopplingar till den sfären så det är väl inte omöjligt”, svarar Göran Thorstenson, och menar Lisa Röstlund.

När han får frågan vad medieuppmärksamheten betytt för honom svarar Göran Thorstenson:

”Som alltid finns uppsidor och nedsidor. Vi har till exempel fått in ytterligare volontärer. Som alltid finns uppsidor och nedsidor. Sedan finns det förstås några aktörer som är nervösa och tycker att det är obehagligt och inte inser att detta är en del av valrörelsen.”

Lisa Röstlund är kritisk till att Dagens Opinion inte kontaktade henne:

– Dagens Opinion lät mig inte komma till tals i den här artikeln, trots att det jag anklagas för – att vara ’köpt’ av ett parti – är en allvarlig sak. Det är att inte följa grunden i pressetiken, säger Lisa Röstlund.

– Förutom att det är en allvarlig anklagelse att jag skulle vara korrupt, så tar detta påstående credden från mig som yrkesperson. Det här är en granskning som jag gjort i grunden helt utan tips. Jag har begärt ut alla tänkbara allmänna handlingar som finns om stiftelsen och utöver det är grundstoffet taget från Birgitta Eds privata Facebooksida. Det har varit en guldgruva. Så den som ska creddas, när det gäller att mata denna granskning med stoff, är inte S utan snarast Birgitta Ed.

Rolf van den Brink säger till Journalisten att han inte är helt nöjd med hur artikeln blev.

– Det är förstås inte bra om artikeln bidrog till att sprida bilden av journalister som partiska, säger Rolf van den Brink.

Finns det något belägg för att Lisa Röstlund skulle ha kopplingar till den socialdemokratiska sfären?

– Det känner inte jag till. Jag tror att Göran Thorstenson precis som många andra i pr-branschen delar in journalister i två sfärer efter de politiska blocken. Man ser det som att en journalist tillhör ”vårt block” eller ”deras block”.

Men så fungerar ju inte nyhetsredaktioner på svenska traditionella medier, som Aftonbladet, eller hur?

– Nej, så är det. Men vår läsekrets jobbar i opinionsbranschen och tänker på det sättet; att medierna är en del av valrörelsen. Man tänker kanske att någon inom Socialdemokraterna har gjort research och tipsat Aftonbladet, och att det är därför det blev en granskning. För dem är det naturligt.

Men är det ett problem att det Aftonbladet får tips från partier?

– Nej, självklart inte, och det är ju redaktionens eget researcharbete som ligger till grund för publicering.

Men är det inte ännu viktigare att just er läsekrets, som jobbar med opinion och pr, förstår att nyhetsredaktioner inte arbetar på uppdrag från partier?

– Jo, det kan jag nog hålla med om. Det är inte bra att journalister misstänkliggörs i det polariserade läget mellan medier och politiker.

Det är ju ganska grova anklagelser han riktar mot Lisa Röstlund i artikeln, att hon skulle ingå i en ”sfär” där Socialdemokraterna ingår, och mot Aftonbladets publicering som ”en del av valrörelsen”. Du funderade inte på att låta Lisa Röstlund bemöta det?

– Det föll mig inte in att det skulle kunna tolkas som grova anklagelser på det sättet.

Kommer du att ge henne möjlighet att bemöta påståendena?

– Jag ska fundera på saken, säger Rolf van den Brink.

Fem minuter efter att Journalistens intervju med Rolf van den Brink avslutats skickar han en intervjuförfrågan till Lisa Röstlund per sms.

– Ja, det kändes helt enkelt inte rätt så jag frågade henne, men hon avböjde, säger Rolf van den Brink.

Thomas Bodström, tidigare socialdemokratisk justitieminister, tycker att det är positivt att regeringen nu drar tillbaka sitt lagförslag om 13-åringar i fängelse. Men: – Problemet är bara att de nu driver det socialdemokratiska förslaget att döma 14-åringar till fängelse. Det var ett dumt förslag som aldrig borde lagts fram.

Thomas Bodström, tidigare socialdemokratisk justitieminister, tycker att det är positivt att regeringen nu drar tillbaka sitt lagförslag om 13-åringar i fängelse. Men: – Problemet är bara att de nu driver det socialdemokratiska förslaget att döma 14-åringar till fängelse, säger han till Dagens ETC.

Thomas Bodström, tidigare socialdemokratisk justitieminister, tycker att det är positivt att regeringen nu drar tillbaka sitt lagförslag om 13-åringar i fängelse. – Problemet är bara att de nu driver det socialdemokratiska förslaget att döma 14-åringar till fängelse, säger Bodström till Dagens ETC.

Zentral Friedhof i utkanten av Wien är viloplatsen för några av Österrikes största personligheter. Här vilar Ludwig van Beethoven, Franz Schubert, Johannes Brahms och valsdynastin Strauß (Johann, Eduard och Josef). Här vilar också en artist inom ett annat område: Matthias Sindelar, på sin tid en av Europas största fotbollsspelare. Den tjeckiskfödde österrikaren var en av de ledande spelarna i Österrikes Wunderteam (Mirakellaget) som dominerade den europeiska fotbollen under 1930-talet. En magiker på planen och en viktig del av Hugo Meisls legendariska lag som under 1930-talet gjorde Österrike till den europeiska fotbollens verkliga stormakt.

Wunderteam var en av favoriterna till VM-titeln i Italien 1934, men nådde inte längre än till semifinal. Där stoppades laget av den italienska fascistregimen under Benito Mussolini och dennes handgångne man, den svenske domaren Ivan Eklind.

Det glömde Matthias Sindelar aldrig.

Han var och förblev antifascist.

För det betalade han med sitt liv.

I en omröstning 2004 valdes Matthias Sindelar till Österrikes störste fotbollsspelare genom alla tider. Han föddes som Matej Sindelar i en arbetarfamilj i den tjeckiska staden Kozlov i i det österrikisk-ungerska kejsardömet 1903. Hans far var murare som senare stupade vid fronten i första världskriget, och hans mor tvätterska. När Matej var en liten grabb emigrerade familjen till Österrike och bosatte sig i arbetardistriktet Favoriten i Wien. Där upptäcktes hans fotbollstalanger snabbt. Först i Hertha Wien där Matthias, som han hette då, spelade i i klubbens ungdomslag innan han vid 19 års ålder skrev på ett professionellt kontrakt 1922.

Två år senare gick han vidare till storklubben Austria Wien, där han skulle komma att spela livet ut: 312 matcher med ett facit på 240 mål.

Både samtida och senare berättelser, vittnar om att Sindelar var unik på fotbollsplanen: 

”Han var utrustad med en sådan otrolig mängd variationer och idéer att man aldrig riktigt kunde vara säker på vad man kunde förvänta sig att han skulle göra. Han hade inget särskilt system, för att inte tala om ett fast mönster. Han var bara… ett geni.”

Det skrev den österrikiske journalisten Friedrich Torberg som efter flykten till USA 1938 ansågs vara en av de mest framstående av de antinazistiska tyskspråkiga journalisterna och författarna; han arbetade som manusförfattare i Hollywood och för Time Magazine fram till 1951 då han återvände till Wien.

Den brittiske fotbollsjournalisten och -historikern Peter Kenny Jones, som skrivit flera böcker om fotbollsspelare, beskriver Sindelar så här: 

”Att se någon dansa förbi försvarare och kunna springa och glida ner längs kanten på det sätt han gjorde… han var så begåvad. Det var därför han stack ut så mycket. Och att [han var det i en] så speciell grupp spelare och en del av ett fantastiskt österrikiskt lag med en så hög profil i hela Europa, det visar bara hur bra han var.”

Livet ut var Matthias Sindelar också en son av arbetarklassen, med dess värderingar både samhälleligt och politiskt. 

Matthias Sindelar var kroppsligt ingen stor spelare. Tvärtom: han var så liten och spinkig till växten att han under hela sin karriär gick under namnet Die Papierene (ung. Pappersmannen). Men han kompenserade sin sköra fysik med en talang för dribblingar, en blick över spelet och ett stenhårt och precist skott som få andra kunde konkurrera med.

1926 gjorde Sindelar debut i det österrikiska landslag som spelat ut de flesta av de andra europeiska lagen, och som fått smeknamnet Wunderteam. Ett av de bästa och mest spektakulära lagen i världen (se spalten här intill).

Under 1930-talet och under tränaren Hugo Meisl blev Wunderteam en dominerande kraft inom europeisk fotboll. Trots dubbelt motstånd (se längre fram i den här artikeln) nådde laget en fjärdeplats i VM i Italien 1934 och tog silver i OS i Berlin 1936.

Sindelar själv vann österrikiska mästerskapet 1926 och även Mitropacupen, en föregångare till Europacupen med lag från Centraleuropa, både 1933 och 1936. I den senare turneringen gjorde Sindelar segermålet i finalen mot Sparta Prag. Han spelade 43 matcher för Österrike och gjorde 26 mål.

När Hitler 1938 invaderade sitt födelseland Österrike, och i det ökända Anschluss anslöt det till det tyska riket, var Matthias Sindelar 35 år gammal och fortfarande en av världens bästa spelare.

Men hans land existerade inte längre.

Inte heller hans landslag.

Och han vägrade spela för nazisterna.

Matthias Sindelar fick spela i ett VM, i Italien 1934. Turneringen blev en stor triumf för hemmanationen och för den fascistiske diktatorn Benito Mussolini.

I semifinalen vann Italien över Österrike med 1-0, och i finalen över Tjeckoslovakien med 2-1. Båda matcherna sedan den svenske domaren Ivan Eklind tillåtit italienarna att spela en närmast brutal fotboll: mot Österrike sprang Giuseppe Meazza rakt in i och knockade Österrikes målvakt innan Enrique Guaita fick bollen i mål. Mot Tjeckoslovakien tillät Eklind italienarna att göra precis allt på plan; han lät också matchen pågå i 95 minuter – någon ”stopptid” fanns inte – då Angelo Schiavo gjorde mål fram till 2-1 och Eklind kunde blåsa av matchen.

Kvällen före semifinalen hade Eklund ätit middag med Mussolini, som själv valde domare till matcherna. 2003 konstaterade BBC-dokumentären Fascism and Football att Eklind varit mutad.

Matthias Sindelar (1903-1939).

Det var Sindelars enda VM-turnering. När han 1938 kallades att representera det tyska landslaget i VM i Frankrike, vägrade han. Han ställde dock upp i ”försoningsmatchen”, den match som de österrikiska och tyska nazisterna planerat för att stryka under gemenskapen mellan de två folken. Det var planerat att matchen, Anschluss-spiel, tre veckor efter att naziarmén marscherat in i Österrike, skulle sluta oavgjort eller med tysk seger för att ”manifestera de båda folkens brödraskap”.

Matthias Sindelar hade andra planer. Det började med att han såg till att österrikarna spelade i sina traditionella röd-vita matchtröjor, istället för i en av det Tredje Rikets varianter. Och inför tiotusentals åskådare på Praterstadion i Wien, med på läktaren höga dignitärer från det tyska nazistpartiet, gjorde Matthias Sindelar allt för att förlöjliga det mycket svagare tyska laget. Han dribblade och showade och gjorde bort de tyska spelarna med hakkorset på tröjorna så monumentalt att nazikoryféerna på läktaren blev rasande. Bland annat när han dribblade bort hela det tyska försvaret och målvakten – innan han med det tomma målet framför sig medvetet och med ett leende sköt bollen utanför… I den 70:e minuten gjorde han allvar av sin överlägsenhet: han slog in 1-0 och bröt pakten som sade att matchen skulle sluta oavgjord eller att österrikarna skulle förlora.

Men det räckte inte. Matthias Sindelar fortsatte med att fira sitt mål framför läktaren med de officiella gästerna. Han showade och dansade och gjorde narr av de uniformsklädda tyska gästerna.

Det var en spottloska i ansiktet på Hitler.

Österrike vann matchen med 2-0 i det som skulle bli landets sista match på åtta år – den 28 mars 1938 hade Österrikes fotbollsförbund upplösts formellt och blivit en del av det tyska förbundet. En anslutning som också innebar att Österrike drog sig ur VM i Frankrike 1938, där landet sågs som en allvarlig utmanare om guldet.

Trots att han var känd som antinazist och antiHitlerist, uppvaktades Sindelar av det tyska förbundet som ville ha med honom i det tyska laget till VM, i juni 1938. Uppdraget att få in Sindelar under hakkorsflaggan föll på det tyskarnas tränare Sepp Herberger.

Sindelar vägrade. Han kunde av naturliga skäl inte ange politiska orsaker för att vägra spela för Hitler– det hade skickat honom till koncentrationsläger. Han anförde istället skäl som ålder och skador.

– När jag gång på gång försökte ändra hans åsikt fick jag intrycket att han hade andra skäl att tacka nej. Jag fick nästan intrycket att det berodde på känslor av oro och att han var så avvisande hade att göra med den politiska utveckling som tyngde hans sinne och orsakade hans vägran, sade Herberger i en senare intervju.

Herberger träffade rätt: Sindelar hatade det nazistiska styret och ville inte representera det på fotbollsplanen. Peter Kenny Jones konstaterar att Sindelars vägran var ytterligare en snyting mot Hitler och Nazityskland.

”Att [det tyska förbundet] uppvaktade honom offentligt, gjorde det uppenbart hur viktig han var för dem. När han ändå tackade nej såg det av förklarliga skäl inte bra ut för tyskarna. Idrotten betydde mycket för vanliga människor: [nazisterna] insåg att ’alla älskade Sindelar’ och ville kunna säga att ’se, han är med oss; då kommer alla att gilla oss’.”

Men Sindelar tvärvägrade. Och nio månader efter matchen där han förnedrat det nazistiska ledarskapet på Praterstadion i Wien var Matthias Sindelar död. Den 23 januari 1939 hittades han och hans fästmö, den italienska judinnan Camilla Castagnola, döda i sitt hem i Wien. Båda dog av kvävning och dödsorsaken utreddes aldrig. Utredningen kring parets död lades snabbt ner av den av nazisterna styrda kriminalpolisen i Wien.

Över 15.000 personer följde Matthias Sindelar till graven. Och varje 23 januari samlas än idag österrikiska fotbollsfans vid hans grav på Zentral Friedhof i Wien för att hylla landets störste spelare.  

Från den högsta nivån – med kriminellt kopplade agenter som representerar storstjärnor som Alexander Isak och Yasin Ayari – till gärdsgårdsserier där lag lägger sig för att tjäna snabba stålar och blidka gängpolare. Journalisten Andréas Sundberg har följt en fotbollsvärld som hela tiden väljer att titta åt andra hållet när den konfronteras med kriminalitet.

The Forest Service's decision to recalculate the size of "secure habitats" for grizzly bears in certain areas of Montana has sparked legal challenges.

ETC Sol har både egna solparker och köper solenergi från privatpersoner. Sedan den större solparken i Hultsfred kopplades in på elnätet i maj producerar vi mer ren el än någonsin tidigare: ”ETC Sol producerar redan nu långt mer energi än våra elkunder konsumerar, och så kommer det att vara i flera månader framåt”, säger Tommy Rundqvist ekonomichef för ETC El.

Men 14-årsgräns för fängelsestraff är inte så mycket bättre.

Regeringen drar tillbaka förslaget att rättsväsendet ska kunna sätta 13-åringar i fängelse. Det är ett gigantiskt bakslag för Tidöpakten, och för justitieminister Gunnar Strömmer. Under det senaste året har han gång på gång talat sig varm för förslaget, och förklarat att alla de remissinstanser som varit negativa, vilket i princip varit alla, har fel. Både han och andra ministrar har flera gånger antytt, eller sagt rakt ut, att de som experter, jurister och myndigheter som varit kritiska egentligen har varit aktivister.

Dock har det sett ut som att regeringen haft en majoritet i riksdagen bakom sig.

Så är det uppenbarligen inte längre.

– Det finns ett fåtal ledamöter även i vårt underlag som är tveksamma till förslaget. Sedan har vi även den allmänna osäkerheten om kvittningssystemet, sade Strömmer på presskonferensen.

Det är ingen vild gissning att det är ett antal Liberaler som tänker lämna riksdagen på grund av att deras parti knutit sig ännu närmare Sverigedemokraterna, som sagt att de tänker strunta i partipiskan och i stället rösta efter sina egna åsikter.

Om det är det havererade kvittningssystemet som är orsaken är det närmast komiskt. Det rasade samman för att Sverigedemokraterna inte längre respekterade det, och det kan nu alltså ha fått konsekvensen att ett av partiets verkliga profilfrågor, detta att sätta barn i fängelse, har fått ta ett steg tillbaka.

Men den hårda linjen är inte på något sätt övergiven. Strömmer säger att man tänker återkomma med ett förslag om att sänka åldern till 14 år. Det kommer gå igenom i riksdagen, eftersom Socialdemokraterna sedan länge driver en sådan förändring. Även det på tvärs om experter, jurister och myndigheter.

Inte heller kriminaliteten bland 14-åringar kommer minska för att de hamnar i fängelse. Det krävs andra åtgärder för att minska kriminaliteten bland barn och unga. Andra åtgärder för att komma åt gängen.

Men på samma sätt som beslutet att skapa en ventil som stoppar tonårsutvisningarna visar detta ändå att något har hänt i den svenska debatten. Det visar detta att det trots allt inte fanns stöd för att sätta 13-åringar i fängelse.

När partipiskan slutade vina fick regeringen backa.

Jesper Bengtsson

Inlägget Strömmer tvingades backa dök först upp på Dagens Arena.

Regeringens proposition 2025/26:254 ger utländska makter större möjligheter att operera på svensk mark. Inte enbart Nato utan också EU-länder: 36 nationer bjuds in att agera militärt på svensk mark – även för att kunna agera mot länder som Sverige inte är i krig mot.

Beslutsfattandet ska flyttas från riksdagen till regeringen. Propositionen, Förbättrade förutsättningar för operativt militärt samarbete, är undertecknad av forskningsministern (!) Lotta Edholm (L) och försvarsminister Pål Jonsson (M). Den ska ge regeringen möjlighet att ”besluta att Nato, eller en stat som är medlem i den organisationen eller i EU, vid genomförandet av militär verksamhet för avskräckning och försvar får vidta militära försvarsåtgärder på svenskt territorium” samt att ”förbättra förutsättningarna för utländska styrkor att genomföra militär verksamhet i Sverige”.

Omröstningen i riksdagen genomförs den 15 juni och lagändringarna föreslås träda i kraft redan den 1 augusti.

Nätverket för Alliansfrihet och Fred (NAF) som arbetar för att ta Sverige ut ur Nato, att riva DCA-avtalet om USA-baser i Sverige och för att stoppa kärnvapen på svensk mark, uppmanar nu alla att försöka påverka sina politiker, främst inom S, V och MP, att rösta nej till förslaget:

– Regeringen bjuder in utländsk militär från 36 länder att föra krig mot tredje land på svensk mark… man erbjuder främmande makter att utnyttja vårt territorium som slagfält, konstaterar Hans Jivander från NAF i Uppsala.

I ett svar på motionen från Tidöregeringen är Vänsterpartiet försiktigt negativt. Bland andra partiets försvarspolitiker Håkan Svenneling och ledamoten Hanna Gunnarsson som har en skakig inställning till Nato, vill att regeringen ska arbeta om förslagen och inkomma med en ny skrivning.

V konstaterar att partiet är emot Natomedlemsskapet men att det ändå är verklighet ”och mycket av det svenska försvarets verksamhet kommer att ha en koppling till Nato. Vänsterpartiet förstår behovet av att anpassa lagstiftningen för att Sverige ska kunna genomföra de åtaganden ett svenskt medlemskap i Nato innebär”.

Mera rakt på sak är riksdagens tre vildar Lorena Delgado Varas, Malcolm Momodou Jallow och Daniel Riazat, alla tidigare i V. De kräver avslag på motionen och föreslår istället att Sverige säger upp DCA-avtalet, går ur Nato och lägger resurserna på att stärka samhället istället för att öka säkerhetsriskerna för det svenska folket.

De förslag Tidöregeringen lägger är långtgående. Rubrikerna till de olika delarna av propositionen är tydliga: Utökad möjlighet för regeringen att överlåta förvaltningsuppgifter till Nato eller vissa stater där regeringen får besluta att Nato, ett Natoland eller ett medlemsland i EU får vidta militära försvarsåtgärder på svenskt territorium och i och med det beslutet överlåta förvaltningsuppgifter till Nato eller ett enskilt Nato- eller EU-land.

Samma rätt ges i kapitlet Befogenhet för Försvarsmakten att överlåta till utländsk militär personal att genomföra beslut om undanförsel eller förstöring där det handlar om att föra bort eller förstöra svensk infrastruktur och/eller tillgångar.

Regeringen ser inte heller någon anledning att ändra skrivningen i DCA-avtalet om att USA-trupp på svensk mark kan begå brott utan att lagföras för det – de lyder fortsatt under amerikansk lag. Inte heller ändras skrivningen om kärnvapen på svensk mark. DCA-avtalet förutsätter att USA inte placerar kärnvapen i Sverige men regeringen uttalar inget förbud mot det.