Tornevall Networks

Redaktionen tipsar om det bästa i nutidskulturen.

Per Danstad hade bestämt sig. Men så ringde vårdcentralen tillbaka. Inga, Therese och Stefan gav honom stöd. I skogen har han fått tillbaka lusten att leva. Men nyckeln var att han försökte göra något han inte kunde: Sätta ord på vad han känner. Det är precis det vi som samhälle måste hjälpa männen att göra, menar också Jenny Hamrén, vars man James tog livet av sig för åtta år sedan.

Wallenberg tar över Stegra efter att andra tagit risken och investerat miljarder. Det hyllas som att “ta en kula för Sverige”. I själva verket är det så makten i svenskt näringsliv fungerar: den samlas hos allt färre.

The quote from the "Stand by Me" star circulated after the conservative commentator said he would be "tormented" for supporting the president.

Den höga arbetslösheten i kombination med svag arbetsmarknadspolitik leder till fler studenter. Om strategin fortsatt ska vara att låta lärosätena täcka upp för en hög ungdomsarbetslöshet behöver den strategin finansieras, skriver Victor Nygren och Kai Wiklund från Stockholms universitets studentkår. 

Nu har ansökningen till studier för höstterminen stängt och sannolikt kommer fler än någonsin söka sig till högre utbildning. I tider av hög arbetslöshet för unga är det naturligt att fler söker sig till högre utbildning.

När arbetslösheten för nyexaminerade akademiker dessutom är rekordhög ser vi även tydligt hur många fler fortsätter att plugga, även efter examen. Samtidigt har var fjärde nyexaminerad lägre inkomst än när de hade studiemedel, vilket undergräver hela idén om utbildning som en trygg väg in i arbetslivet.

Unga vuxna navigerar en arbetsmarknad som förändras snabbt och oförutsägbart. Den som valde utbildning för ett par år sedan kunde inte förutse hur teknikutveckling och ett förändrat världsläge skulle påverka efterfrågan på deras kompetens.

De utbildningar som beskrevs som säkra framtidskort visade sig ha hög konkurrens om ett litet antal tjänster. När jobbmöjligheterna uteblir blir lösningen för många att studera vidare, inte av ambition utan av brist på alternativ.

Inga åtgärder i vårbudgeten

Trots denna utveckling saknas tydliga initiativ från regeringen. I vårbudgeten fanns inga konkreta åtgärder för att underlätta övergången från studier till arbete för nyexaminerade. Konsekvensen av svag arbetsmarknadspolitik kommer att överbelasta universiteten, utan att öka ersättningen för det ökade antalet studenter.

Det hade inte behövt vara så. Men det blir verkligheten när de få satsningar som gjorts på högre utbildning under mandatperioden snabbt ätits upp av kostnadsökningar, stigande lokalhyror och produktivitetsavdrag. Om strategin fortsatt ska vara att låta lärosätena täcka upp för en hög ungdomsarbetslöshet hade det också varit brukligt att också finansiera den strategin.

Om högre utbildning inte ska fungera som en tillfällig lösning på arbetslöshet krävs en politik som tar ansvar för vad som händer efter examen. Som studentkår föredrar vi det sistnämnda, att utbilda sig ska vara en investering i individen och samhället.

Nu krävs politiskt ledarskap.

Victor Nygren, Ordförande Stockholms universitets studentkår

Kai Wiklund, Vice ordförande Stockholms universitets studentkår

Inlägget Universiteten blir väntsal till arbetsmarknaden dök först upp på Dagens Arena.

Kriget saknade mål, men Trumperan kan gå mot sitt slut.

Efter snart två månaders krig har USA och Donald Trump kört fast. Det var redan från början ett krig med oklara målsättningar utan en sammanhållen och genomtänkt strategi. Kriget är i sig en tragedi, så många har dödats, så många har fått sina liv förstörda eller förlorat en vän eller familjemedlem. För att inte tala om all förödelse och förstörelse. Dessutom är kriget inte förenligt med folkrätten.

Israel trodde sig kunna göra en definitiv attack mot Hizbollah, kriga fram fred och säkerhet för landet. Ockupationen av södra Libanon har tvingat fram en enorm flyktingström. Allt medan palestinierna medels våld och israeliska bosättningar tvingas bort från Västbanken, meter för meter, hur för hus. Samtidigt fortsätter dödandet i Gaza.

Det är ”vapenstillestånd” utan fred.

Ingen fred i sikte

Donald Trump lockades av allt att döma in i kriget av Benjamin Netanjahu, en politiker med samma världsbild och temperament som han själv.  Men även om vapenvilan har förlängts är en fred inte i sikte. Kriget såldes in som en snabb manöver, ungefär som USAs kidnappning av Maduro i Venezuela.

Hur såg Donald Trumps plan ut, fanns det något? Var det att byta regim i Iran som det sas i början. Vilket verkligen är önskvärt efter alla decennier av hård islamistisk repression, terror och mord. Men på kort sikt har förmodligen det nuvarande iranska styret snarare stärkts, vilket ofta tenderar att ske i krig och kriser. Regimskifte är inte längre något Trump talar om. Om målsättningen var att slå ut Irans militära kapacitet eller kärnvapenförmåga är utfallet mycket oklart. Det är lättare att starta än att avsluta krig, vilket redan kriget i Vietnam borde ha lärt amerikanarna.

Den konkreta utmaningen är att kriget i praktiken omöjliggjort oljetransporter genom Hormuzsundet. Och inte heller kommit igång trots att vapnen för tillfället vilar. Iran har här ett ekonomiskt vapen som riktas mot hela världsekonomin. Stoppet har redan fått omfattande och långsiktiga ekonomiska effekter. Varje dag blockaden pågår kommer mer än tio miljoner fat inte ut på världsmarknaden. Priset på olja och bränsle har rakat i höjden. Det kommer att ta år innan balansen återställs, även om stoppen av trafiken i Hormuzsundet skulle upphöra imorgon. Mönstret känns igen från Suezkriget 1956, oljekrisen 1973 och Iran-Irak-kriget några år senare. I de två första fallen blev det omfattande ransoneringar av olja och bensin, och förstås högre priser på olja och bensin. Ransoningar står nu ännu en gång för dörren, redan om några veckor. Trots att de stora beredskapslager som byggts upp (efter de tidigare oljekriserna) nu tagits i anspråk. Redan så här långt har tiotusentals flygresor ställts in, och fler lär det bli de närmaste veckorna och dagarna, om ingen överenskommelse som öppnar sundet kan slutas.

Asien lär drabbas hårdast

Flygbränslepriserna har fördubblats. Högre oljepriser leder i sin tur till att även andra priser går upp. Det slår direkt på plast- och gödningsmedelspriserna. Livsmedelspriser drivs upp eftersom transportkostnaderna ökar. Och därmed stiger inflationen igen, efter att ha stabiliserat sig på en låg nivå efter den inflationskris vi nyss tagit oss igenom. Räntorna kommer att höjas. Bankerna har redan prisat in högre räntor till vanliga låntagare. Sammantaget dämpas den ekonomiska återhämtningen och tillväxten, och kan vara inledningen på en djupare nedgång i ekonomin, recession eller i värsta fall en depression. Vi riskerar att få både inflation och stagnation, det vill säga ”stagflation”. Efter tidigare kriser som eurokrisen, pandemin och inflationskrisen är detta ett tungt bakslag och utgör en djupgående politisk utmaning.

Vi i Europa är visserligen inte lika beroende av olja som under 1970-talet. Men vi kommer förstås att påverkas. De asiatiska länderna som haft en enorm ekonomisk utveckling de senaste decennierna lär drabbas hårdast. De har också Mellanöstern som sin främsta leverantör av olja. Detta är redan en realitet i flera länder i Asien, där bensin börjar bli en bristvara och nu ransoneras. Generellt får fattiga länder ta den största smällen. Det är också de mindre välbesuttna medborgarna som drabbas hårdast av ökade priser och levnadsomkostnader, här som där. Oljeproducenterna kan kamma hem ökade vinster med högre priser. Företag kan alltid kompensera med att driva upp sina priser. Vanliga löntagare får betala priset. Det gäller förstås även i USA och i Europa.

Bort från oljeberoendet

Plånboksfrågor har som alltid en särskild politisk laddning. De bör aldrig negligeras eller spelas ned. Det var ökade priser som ledde till de demonstrationer i Iran under förra året som regimen slog ner med extrem brutalitet, med enligt vissa uppgifter tiotusentals dödsoffer.

I Europa har ökade levnadsomkostnader fått stora politiska följder de senaste åren. Nu blir det ännu värre, om inte Hormuzsundet öppnas snart. Samtidigt är krisen en påminnelse om att vi behöver komma bort från vårt oljeberoende och fasa ut fossila bränslen. I värsta fall kan även den svenska valrörelsen komma att handla om energipriserna, precis som i förra valet.

Även i USA drabbas hushållen av effekterna av Donald Trumps misslyckade krig. De får betala priset, det högre priset på i princip allting. Detta kan mycket väl påverka utgången av höstens mellanårsval. En demokratisk framgång i Kongressen kan sätta stopp för Donalds Trumps värsta politiska stolligheter.

Det enda positiva är alltså att Trumperan kan gå mot sitt slut. Det är bara att hoppas att vi sedan kan börja bygga en annan, mer demokratisk och tryggare värld.

Håkan A Bengtsson

Inlägget Vi riskerar att få både inflation och stagnation dök först upp på Dagens Arena.

Vi vet vad en kebab kostar – men inte ett jobb.

Minns ni kebabkriget på Södermalm i Stockholm?

Under 90-talet öppnade två bröder varsitt kebabställe mittemot varandra på Götgatan: Kebabkungen och Jerusalem Kebab. Någonting hände mellan dem – ett bråk, säger ryktet, och snart därefter började de göra upp om Götgatans kunder med ett priskrig.

Priset på kebab pressades ner, steg för steg. Från 25 kronor. Till 20. Till 15. Till fem.

Till slut 4,95 kr.

I ett reportage i DN från januari 1996 beskrivs det som ett krig som ”skördat många offer i branschen”.  För en kebab för 15 kronor betalar sig inte. Inte ens på 90-talet.

En marknad utan insyn

På just Götgatan visste alla vad en kebab kostade. Och det är just det som får en marknad att fungera: priser är synliga, de går att jämföra. Två ställen, mittemot varandra, med samma kunder. För att vinna konkurrensen så pressar de ner priserna – tills någon inte klarar av det längre.

Visst hade det varit enklare för kebabhaken att höja priserna i smyg tillsammans. Men det går inte.

Kunderna på Götgatan vet ju vad en kebab ska kosta. De märker direkt när något inte stämmer.

Kebabhaken har inget egentligt informationsövertag över kunderna.

På arbetsmarknaden är spelreglerna helt annorlunda. Här finns inget skyltfönster där lönen står uppskriven. Som arbetssökande kliver du in i en intervju utan att egentligen veta vad jobbet är värt, och förväntas samtidigt kunna förhandla om något du saknar referenspunkt för. Vad tjänar kollegorna? Vad fick personen som hade rollen innan dig? Och vad är egentligen rimligt att begära?

Transparens som maktbalans

Mot den här bakgrunden har EU röstat igenom ett lönetransparensdirektiv. I grunden handlar det om något väldigt enkelt: att göra löner synliga. Arbetsgivare ska redan i jobbannonser – eller åtminstone innan själva intervjun – ange en ingångslön eller lönespann. Du som jobbsökare ska få högre transparens, och man hoppas även utjämna löneskillnader kvinnor och män emellan med detta.

Och kanske viktigast av allt – arbetsgivare får inte längre fråga vad du tjänade tidigare, så att gamla löner inte ska följa med i nästa förhandling.

Idag ser det inte ut så på arbetsmarknaden. Lönen kan skilja sig kraftigt beroende på erfarenhet, bakgrund, men också hur trygg du är i en förhandling. Vågar en nyexaminerad student förhandla om lönen på sitt första jobb? Hur ska du veta vad som är rimligt, när du inte ens vet var du ska börja?

Samtidigt bygger den svenska arbetsmarknaden på kollektivavtal, där löner sätts mellan fack och arbetsgivare. Tanken är att ingen ska behöva förhandla i blindo. Den svenska modellen har fungerat i decennier – men trots det kvarstår löneskillnader mellan kvinnor och män.

Kritik från näringslivet

Sverige röstade nej när direktivet först antogs, med hänvisning till den svenska modellen. Samtidigt är arbetsmarknadens parter splittrade. Många fackförbund som Unionen ser ökad insyn som ett sätt att minska löneskillnader, även om frågan helst hade lösts genom kollektivavtal. Arbetsgivarorganisationer som Svenskt Näringsliv har varit kritiska och varnar i sin tur för ökad administration och minskad flexibilitet.

24 av 27 EU-länder röstade för. Och det stannar inte här. Efter tre års implementeringstid, vill regeringen nu skjuta på införandet samt omförhandla direktivet i efterhand.

Att fördröja ett EU-direktiv är ju inte bara en politisk markering som kan skada Sveriges legitimitet, men notan riskerar att bli dyr. Senast Sverige hamnade i en liknande situation slutade det med böter på 100 miljoner kronor.

Idag står en halv miljon utan jobb i Sverige. Saco studentråd rapporterar att en betydande andel nyexaminerade akademiker har en inkomst lägre än studiemedelsnivån fyra månader efter examen. I ett sådant läge förskjuts maktbalansen ytterligare till arbetsgivarnas fördel. Att då försöka skjuta på reformer som gör löner mer transparenta är svårt att förstå, det riskerar att förvärra en situation där arbetssökande redan är i ett underläge.

Att försöka omförhandla direktivet i efterhand känns dessutom orealistiskt, givet hur överväldigande stödet var när det först antogs.

På Götgatan visste alla vad en kebab kostade. Det borde vi också veta på arbetsmarknaden.

Julia Qiu

Inlägget Vad kebabkriget på Söder lärde oss om löner dök först upp på Dagens Arena.

Social media users shared an alleged presidential X post image in April 2026, weeks after he truly ended a social post with "Praise be to Allah."

Capitol police told Snopes the veterans' protest, which aimed at ending the war, was illegal.

Vad är det som bubblar och sjuder just nu? Dagens ETC:s Mat&Dryck-redaktör Ann-Helen Meyer von Bremen listar några aktualiteter från krogarna till åkrarna.