139c4314e89c16947e6633e50fa91230948402cfMed hjälp av en SD-miljonär i Jimmie Åkessons innersta krets och en fotbollstrubadur folkbokförd på en skräpig ödetomt, tar en av Sveriges största fastighetsägare strid för att pressa upp hyrorna och utmana den svenska modellen. Dagens ETC följer spåren bakom den mystiska föreningen som fått makt över hundratals hyresgästers hyror.
Med hjälp av en SD-miljonär i Jimmie Åkessons innersta krets och en fotbollstrubadur folkbokförd på en skräpig ödetomt, tar en av Sveriges största fastighetsägare strid för att pressa upp hyrorna och utmana den svenska modellen. Dagens ETC följer spåren bakom den mystiska föreningen som fått makt över hundratals hyresgästers hyror.
8eb30ceb0ee43308ee69c733532cb7f7ac3efb3fSpänt efter protester
Spänt efter protester
18577117e5502a8e8c560a12e4f1b8f80008a8b4Teknik är inte god eller ond i sig självt. Den blir vad vi gör den till. Men tyvärr är AI nu i händerna på några megalomana män i Silicon Valley, Kinas kommunistparti och Donald Trump. Det bådar inte gott.
Teknik är inte god eller ond i sig självt. Den blir vad vi gör den till. Men tyvärr är AI nu i händerna på några megalomana män i Silicon Valley, Kinas kommunistparti och Donald Trump. Det bådar inte gott.
5d65f8462d74f6b46205b166f61b9f8c3bf2c17cEligible Amazon Prime customers will automatically receive refund payments by check, Venmo or PayPal.
Eligible Amazon Prime customers will automatically receive refund payments by check, Venmo or PayPal.
f12301ebad1bed2de573b89fab257814942d5639Har inte kvar jämställdheten som villkor för det nya sändningstillståndet.
Inlägget Jämställdheten backar i Sveriges Radio dök först upp på Dagens Arena.
Har inte kvar jämställdheten som villkor för det nya sändningstillståndet. Att radioledningen accepterat den borgerliga riksdagsmajoritetens utrensning är en nedvärdering både av kvinnors plats i samhället och public services roll.
Det är en spännande, välskriven och bitvis besk berättelse Karin Nordberg, journalist, historiker och medieforskare levererar i Bakslag och barrikader: Kvinnor och radio under hundra år (Carlssons). Radiohistorien, som tidigare oftast avfärdat kvinnornas medverkan på några rader, får ett välbehövligt tillskott. Nordberg beskriver och analyserar kvinnors plats och inflytande i den svenska radion genom att följa program särskilt riktade till en kvinnlig publik.
När AB Radiotjänst startade 1925 hade kvinnorna just fått politisk rösträtt. Boken guidar oss genom 100 år där kvinnan inte alls var självklar i det nya mediet.
I Nordbergs skildring swishar ett sekel av politisk och journalistisk kvinnokamp förbi, tolkat och vidarebefordrat genom den apparat som från början kostade en månadslön, men snart skulle stå i vartenda kök.
Vi serveras rubriker som ”Bort med käringen”, Läroplan för Den Nya Kvinnan, Oraklet i folkhemmet, Skafferiet vid fronten, Det ambivalenta 50-talet, där “kvinnofrågan kränger som en båt i sjönöd, kastas mellan husmorsplikter och frigörelse” (en mening som kunde varit skriven i dag), Från kökstjatter till ekonomieko, Radio Ellen – ”en feministisk störningssändare ” samt Gender – en sista feministisk suck.
Då var året 2007 och de kvinnospecifika programmen upphörde.
I dag är apparaten ofta en app, hemmafrun och husmodern har döpts om till tradwife eller softgirl, men Sveriges Radio är fortfarande en del av Sverige med ett villkorat sändningstillstånd från riksdagen.
Trots Radiotjänsts tidiga uppdrag om folkbildning, samt att forma Den Moderna Kvinnan genom husmorsfostran, mötte kvinnorna ett kompakt, internt manligt motstånd när de skulle vara med och göra jobbet. 9 av 10 saknade möjligheter att skaffa sig den akademiska utbildning som krävdes för anställning. Den kvinnliga radiorösten ansågs flera decennier olämplig för annat än sång, uppläsning av sagor och dikter plus ett och annat föredrag av en lärd kvinna.
Ett inlägg från Alva Myrdal är en av få kvinnoröster, bevarade i radions ljudarkiv från 1930-talet. En manlig medarbetarstab dominerade.
1935 sändes de första föredragen för husmödrar. Där berättar radions manliga reportrar i ”Praktiska kvarten” hur de lagar supéer och cyklar, skakar drinkar, skrapar båtar och pressar byxor.
Ett test med en kvinnlig nyhetsuppläsare 1938 blev en sådan chock för lyssnarna att radions ledning inte vågade göra om försöket förrän ett drygt kvartssekel senare.
Nordberg summerar: »Genom hela radions historia finns exempel på hur kvinnors utrymme i radion ifrågasatts eller till och med omöjliggjorts«.
Och nu är det alltså dags igen?
Med samlade krafter från 14 svenska kvinnoföreningar bröts den kvinnliga radiotystnaden. Gradvis insåg ledningen att där kvinnorna befann sig, där skulle även radion vara.
Även kvinnorna hade konflikter om målen, i synnerhet synen på hemmafruar.
Karin Nordberg tillägnar boken sin mamma Maja och hennes medsystrar ”hemmafruarna som så oförsonligt klandrades av sina döttrar för ett livsval de hade små möjligheter att råda över”.
Bokens titel är inspirerad av Susan Faludis debattbok Backlash, Kriget mot kvinnorna (1992), som anklagade medierna för att ha förrått kvinnokampen för jämställdhet. Karin Nordberg konstaterar:
”Trettio år senare har ordet ’backlash’ fått förnyad aktualitet”, Antifeministiska strömningar ifrågasätter kvinnokampen och har gjort feminismen suspekt, samtidigt som den borgerliga regeringen med radioledningens goda minne överger ’jämställdhet’ som villkor i radions nya sändningstillstånd”, från 2026.
Beslutet är i linje med ett Sverige där jämställdheten backar.
Sverige halkar från första till sjunde plats på Världsekonomiskt forums Global Gender Gap Index som mäter skillnaderna mellan kvinnor och män inom ekonomi, utbildning, hälsa och politiskt inflytande. (SvD 26-09-18).
Sverige ligger visserligen högt globalt med 37 procent kvinnor representerade i nyhetsutbudet, men för att det ska kallas jämställt krävs en representation på 40–60 procent.
Män leder inkomstligan, och deras inkomster ökade mer än kvinnors senaste året, enligt SCB.
Jämställdhetsmyndigheten ger en dyster lägesbild för de sju jämställdhetspolitiska delmålen: ”Vi har långt kvar till ett jämställt samhälle”, där kvinnor och män har samma makt att forma samhället och sitt eget liv.
Radion hänvisar till sin personal som garant för ett jämställt utbud. SR-ledningen tror att ”kvinnoprogram” spelat ut sin roll och att ordet jämställdhet inte längre behövs.
Men även om Sveriges Radio 2022 utnämndes till Sveriges mest jämställda arbetsgivare garanterar det inte att Sveriges Radio har Sveriges mest jämställda program.
Bara mellan 33 och 36 procent av publiken upplever en jämn könsfördelning av innehållet, vilket Granskningsnämnden påpekat.
Det är upprörande att vår gemensamma radio numera ser så lättvindigt på uppdraget som funnits som ett kitt i samhällsbygget sedan 1970-talet.
Liv Beckström
Inlägget Jämställdheten backar i Sveriges Radio dök först upp på Dagens Arena.
7cfc82290152cdac131491db2b689df652c8546cf12301ebad1bed2de573b89fab257814942d5639TITLE: Jämställdheten backar i Sveriges Radio DESCRIPTION: Har inte kvar jämställdheten som villkor för det nya sändningstillståndet. Inlägget Jämställdheten backar i Sveriges Radio dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Har inte kvar jämställdheten som villkor för det nya sändningstillståndet. Att radioledningen accepterat den borgerliga riksdagsmajoritetens utrensning är en nedvärdering både av kvinnors plats i samhället och public services roll. Det är en spännande, välskriven och bitvis besk berättelse Karin Nordberg, journalist, historiker och medieforskare levererar i Bakslag och barrikader: Kvinnor och radio under hundra år (Carlssons). Radiohistorien, som tidigare oftast avfärdat kvinnornas medverkan på några rader, får ett välbehövligt tillskott. Nordberg beskriver och analyserar kvinnors plats och inflytande i den svenska radion genom att följa program särskilt riktade till en kvinnlig publik. När AB Radiotjänst startade 1925 hade kvinnorna just fått politisk rösträtt. Boken guidar oss genom 100 år där kvinnan inte alls var självklar i det nya mediet. En sista feministisk suck I Nordbergs skildring swishar ett sekel av politisk och journalistisk kvinnokamp förbi, tolkat och vidarebefordrat genom den apparat som från början kostade en månadslön, men snart skulle stå i vartenda kök. Vi serveras rubriker som ”Bort med käringen”, Läroplan för Den Nya Kvinnan, Oraklet i folkhemmet, Skafferiet vid fronten, Det ambivalenta 50-talet, där “kvinnofrågan kränger som en båt i sjönöd, kastas mellan husmorsplikter och frigörelse” (en mening som kunde varit skriven i dag), Från kökstjatter till ekonomieko, Radio Ellen – ”en feministisk störningssändare ” samt Gender – en sista feministisk suck. Då var året 2007 och de kvinnospecifika programmen upphörde. I dag är apparaten ofta en app, hemmafrun och husmodern har döpts om till tradwife eller softgirl, men Sveriges Radio är fortfarande en del av Sverige med ett villkorat sändningstillstånd från riksdagen. Kompakt manligt motstånd Trots Radiotjänsts tidiga uppdrag om folkbildning, samt att forma Den Moderna Kvinnan genom husmorsfostran, mötte kvinnorna ett kompakt, internt manligt motstånd när de skulle vara med och göra jobbet. 9 av 10 saknade möjligheter att skaffa sig den akademiska utbildning som krävdes för anställning. Den kvinnliga radiorösten ansågs flera decennier olämplig för annat än sång, uppläsning av sagor och dikter plus ett och annat föredrag av en lärd kvinna. Ett inlägg från Alva Myrdal är en av få kvinnoröster, bevarade i radions ljudarkiv från 1930-talet. En manlig medarbetarstab dominerade. 1935 sändes de första föredragen för husmödrar. Där berättar radions manliga reportrar i ”Praktiska kvarten” hur de lagar supéer och cyklar, skakar drinkar, skrapar båtar och pressar byxor. Ett test med en kvinnlig nyhetsuppläsare 1938 blev en sådan chock för lyssnarna att radions ledning inte vågade göra om försöket förrän ett drygt kvartssekel senare. Nordberg summerar: »Genom hela radions historia finns exempel på hur kvinnors utrymme i radion ifrågasatts eller till och med omöjliggjorts«. Och nu är det alltså dags igen? Med samlade krafter från 14 svenska kvinnoföreningar bröts den kvinnliga radiotystnaden. Gradvis insåg ledningen att där kvinnorna befann sig, där skulle även radion vara. Även kvinnorna hade konflikter om målen, i synnerhet synen på hemmafruar. Inspirerad av Faludi Karin Nordberg tillägnar boken sin mamma Maja och hennes medsystrar ”hemmafruarna som så oförsonligt klandrades av sina döttrar för ett livsval de hade små möjligheter att råda över”. Bokens titel är inspirerad av Susan Faludis debattbok Backlash, Kriget mot kvinnorna (1992), som anklagade medierna för att ha förrått kvinnokampen för jämställdhet. Karin Nordberg konstaterar: ”Trettio år senare har ordet ’backlash’ fått förnyad aktualitet”, Antifeministiska strömningar ifrågasätter kvinnokampen och har gjort feminismen suspekt, samtidigt som den borgerliga regeringen med radioledningens goda minne överger ’jämställdhet’ som villkor i radions nya sändningstillstånd”, från 2026. Ett Sverige är de det backar Beslutet är i linje med ett Sverige där jämställdheten backar Sverige halkar från första till sjunde plats på Världsekonomiskt forums Global Gender Gap Index som mäter skillnaderna mellan kvinnor och män inom ekonomi, utbildning, hälsa och politiskt inflytande. (SvD 26-09-18). Sverige ligger visserligen högt globalt med 37 procent kvinnor representerade i nyhetsutbudet, men för att det ska kallas jämställt krävs en representation på 40–60 procent. Män leder inkomstligan, och deras inkomster ökade mer än kvinnors senaste året, enligt SCB. Jämställdhetsmyndigheten ger en dyster lägesbild för de sju jämställdhetspolitiska delmålen: ”Vi har långt kvar till ett jämställt samhälle”, där kvinnor och män har samma makt att forma samhället och sitt eget liv. Radion hänvisar till sin personal som garant för ett jämställt utbud. SR-ledningen tror att ”kvinnoprogram” spelat ut sin roll och att ordet jämställdhet inte längre behövs. Men även om Sveriges Radio 2022 utnämndes till Sveriges mest jämställda arbetsgivare garanterar det inte att Sveriges Radio har Sveriges mest jämställda program. Bara mellan 33 och 36 procent av publiken upplever en jämn könsfördelning av innehållet, vilket Granskningsnämnden påpekat. Det är upprörande att vår gemensamma radio numera ser så lättvindigt på uppdraget som funnits som ett kitt i samhällsbygget sedan 1970-talet. Liv Beckström Inlägget Jämställdheten backar i Sveriges Radio dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Jämställdheten backar i Sveriges Radio DESCRIPTION: Har inte kvar jämställdheten som villkor för det nya sändningstillståndet. Inlägget Jämställdheten backar i Sveriges Radio dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Har inte kvar jämställdheten som villkor för det nya sändningstillståndet. Att radioledningen accepterat den borgerliga riksdagsmajoritetens utrensning är en nedvärdering både av kvinnors plats i samhället och public services roll. Det är en spännande, välskriven och bitvis besk berättelse Karin Nordberg, journalist, historiker och medieforskare levererar i Bakslag och barrikader: Kvinnor och radio under hundra år (Carlssons). Radiohistorien, som tidigare oftast avfärdat kvinnornas medverkan på några rader, får ett välbehövligt tillskott. Nordberg beskriver och analyserar kvinnors plats och inflytande i den svenska radion genom att följa program särskilt riktade till en kvinnlig publik. När AB Radiotjänst startade 1925 hade kvinnorna just fått politisk rösträtt. Boken guidar oss genom 100 år där kvinnan inte alls var självklar i det nya mediet. En sista feministisk suck I Nordbergs skildring swishar ett sekel av politisk och journalistisk kvinnokamp förbi, tolkat och vidarebefordrat genom den apparat som från början kostade en månadslön, men snart skulle stå i vartenda kök. Vi serveras rubriker som ”Bort med käringen”, Läroplan för Den Nya Kvinnan, Oraklet i folkhemmet, Skafferiet vid fronten, Det ambivalenta 50-talet, där “kvinnofrågan kränger som en båt i sjönöd, kastas mellan husmorsplikter och frigörelse” (en mening som kunde varit skriven i dag), Från kökstjatter till ekonomieko, Radio Ellen – ”en feministisk störningssändare ” samt Gender – en sista feministisk suck. Då var året 2007 och de kvinnospecifika programmen upphörde. I dag är apparaten ofta en app, hemmafrun och husmodern har döpts om till tradwife eller softgirl, men Sveriges Radio är fortfarande en del av Sverige med ett villkorat sändningstillstånd från riksdagen. Kompakt manligt motstånd Trots Radiotjänsts tidiga uppdrag om folkbildning, samt att forma Den Moderna Kvinnan genom husmorsfostran, mötte kvinnorna ett kompakt, internt manligt motstånd när de skulle vara med och göra jobbet. 9 av 10 saknade möjligheter att skaffa sig den akademiska utbildning som krävdes för anställning. Den kvinnliga radiorösten ansågs flera decennier olämplig för annat än sång, uppläsning av sagor och dikter plus ett och annat föredrag av en lärd kvinna. Ett inlägg från Alva Myrdal är en av få kvinnoröster, bevarade i radions ljudarkiv från 1930-talet. En manlig medarbetarstab dominerade. 1935 sändes de första föredragen för husmödrar. Där berättar radions manliga reportrar i ”Praktiska kvarten” hur de lagar supéer och cyklar, skakar drinkar, skrapar båtar och pressar byxor. Ett test med en kvinnlig nyhetsuppläsare 1938 blev en sådan chock för lyssnarna att radions ledning inte vågade göra om försöket förrän ett drygt kvartssekel senare. Nordberg summerar: »Genom hela radions historia finns exempel på hur kvinnors utrymme i radion ifrågasatts eller till och med omöjliggjorts«. Och nu är det alltså dags igen? Med samlade krafter från 14 svenska kvinnoföreningar bröts den kvinnliga radiotystnaden. Gradvis insåg ledningen att där kvinnorna befann sig, där skulle även radion vara. Även kvinnorna hade konflikter om målen, i synnerhet synen på hemmafruar. Inspirerad av Faludi Karin Nordberg tillägnar boken sin mamma Maja och hennes medsystrar ”hemmafruarna som så oförsonligt klandrades av sina döttrar för ett livsval de hade små möjligheter att råda över”. Bokens titel är inspirerad av Susan Faludis debattbok Backlash, Kriget mot kvinnorna (1992), som anklagade medierna för att ha förrått kvinnokampen för jämställdhet. Karin Nordberg konstaterar: ”Trettio år senare har ordet ’backlash’ fått förnyad aktualitet”, Antifeministiska strömningar ifrågasätter kvinnokampen och har gjort feminismen suspekt, samtidigt som den borgerliga regeringen med radioledningens goda minne överger ’jämställdhet’ som villkor i radions nya sändningstillstånd”, från 2026. Ett Sverige är de det backar Beslutet är i linje med ett Sverige där jämställdheten backar. Sverige halkar från första till sjunde plats på Världsekonomiskt forums Global Gender Gap Index som mäter skillnaderna mellan kvinnor och män inom ekonomi, utbildning, hälsa och politiskt inflytande. (SvD 26-09-18). Sverige ligger visserligen högt globalt med 37 procent kvinnor representerade i nyhetsutbudet, men för att det ska kallas jämställt krävs en representation på 40–60 procent. Män leder inkomstligan, och deras inkomster ökade mer än kvinnors senaste året, enligt SCB. Jämställdhetsmyndigheten ger en dyster lägesbild för de sju jämställdhetspolitiska delmålen: ”Vi har långt kvar till ett jämställt samhälle”, där kvinnor och män har samma makt att forma samhället och sitt eget liv. Radion hänvisar till sin personal som garant för ett jämställt utbud. SR-ledningen tror att ”kvinnoprogram” spelat ut sin roll och att ordet jämställdhet inte längre behövs. Men även om Sveriges Radio 2022 utnämndes till Sveriges mest jämställda arbetsgivare garanterar det inte att Sveriges Radio har Sveriges mest jämställda program. Bara mellan 33 och 36 procent av publiken upplever en jämn könsfördelning av innehållet, vilket Granskningsnämnden påpekat. Det är upprörande att vår gemensamma radio numera ser så lättvindigt på uppdraget som funnits som ett kitt i samhällsbygget sedan 1970-talet. Liv Beckström Inlägget Jämställdheten backar i Sveriges Radio dök först upp på Dagens Arena.
db6eef9b012f779dd500c4c990b69d7c1edbb2fd7cfc82290152cdac131491db2b689df652c8546cTITLE: Jämställdheten backar i Sveriges Radio DESCRIPTION: Har inte kvar jämställdheten som villkor för det nya sändningstillståndet. Inlägget Jämställdheten backar i Sveriges Radio dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Har inte kvar jämställdheten som villkor för det nya sändningstillståndet. Att radioledningen accepterat den borgerliga riksdagsmajoritetens utrensning är en nedvärdering både av kvinnors plats i samhället och public services roll. Det är en spännande, välskriven och bitvis besk berättelse Karin Nordberg, journalist, historiker och medieforskare levererar i Bakslag och Barrikader: Kvinnor och radio under hundra år (Carlssons). Radiohistorien, som tidigare oftast avfärdat kvinnornas medverkan på några rader, får ett välbehövligt tillskott. Nordberg beskriver och analyserar kvinnors plats och inflytande i den svenska radion genom att följa program särskilt riktade till en kvinnlig publik. När AB Radiotjänst startade 1925 hade kvinnorna just fått politisk rösträtt. Boken guidar oss genom 100 år där kvinnan inte alls var självklar i det nya mediet. En sista feministisk suck I Nordgrens skildring swishar ett sekel av politisk och journalistisk kvinnokamp förbi, tolkat och vidarebefordrat genom den apparat som från början kostade en månadslön, men snart skulle stå i vartenda kök. Vi serveras rubriker som ”Bort med käringen”, Läroplan för Den Nya Kvinnan, Oraklet i folkhemmet, Skafferiet vid fronten, Det ambivalenta 50-talet, där “kvinnofrågan kränger som en båt i sjönöd, kastas mellan husmorsplikter och frigörelse” (en mening som kunde varit skriven i dag), Från kökstjatter till ekonomieko, Radio Ellen – ”en feministisk störningssändare ” samt Gender – en sista feministisk suck. Då var året 2007 och de kvinnospecifika programmen upphörde. I dag är apparaten ofta en app, hemmafrun och husmodern har döpts om till tradwife eller softgirl, men Sveriges Radio är fortfarande en del av Sverige med ett villkorat sändningstillstånd från riksdagen. Kompakt manligt motstånd Trots Radiotjänsts tidiga uppdrag om folkbildning, samt att forma Den Moderna Kvinnan genom husmorsfostran, mötte kvinnorna ett kompakt, internt manligt motstånd när de skulle vara med och göra jobbet. 9 av 10 saknade möjligheter att skaffa sig den akademiska utbildning som krävdes för anställning. Den kvinnliga radiorösten ansågs flera decennier olämplig för annat än sång, uppläsning av sagor och dikter plus ett och annat föredrag av en lärd kvinna. Ett inlägg från Alva Myrdal är en av få kvinnoröster, bevarade i radions ljudarkiv från 1930-talet. En manlig medarbetarstab dominerade. 1935 sändes de första föredragen för husmödrar. Där berättar radions manliga reportrar i ”Praktiska kvarten” hur de lagar supéer och cyklar, skakar drinkar, skrapar båtar och pressar byxor. Ett test med en kvinnlig nyhetsuppläsare 1938 blev en sådan chock för lyssnarna att radions ledning inte vågade göra om försöket förrän ett drygt kvartssekel senare. Nordberg summerar: »Genom hela radions historia finns exempel på hur kvinnors utrymme i radion ifrågasatts eller till och med omöjliggjorts«. Och nu är det alltså dags igen? Med samlade krafter från 14 svenska kvinnoföreningar bröts den kvinnliga radiotystnaden. Gradvis insåg ledningen att där kvinnorna befann sig, där skulle även radion vara. Även kvinnorna hade konflikter om målen, i synnerhet synen på hemmafruar. Inspirerad av Faludi Karin Nordberg tillägnar boken sin mamma Maja och hennes medsystrar “hemmafruarna som så oförsonligt klandrades av sina döttrar för ett livsval de hade små möjligheter att råda över.” Bokens titel är inspirerad av Susan Faludis debattbok Backlash, Kriget mot kvinnorna (1992), som anklagade medierna för att ha förrått kvinnokampen för jämställdhet. Karin Nordberg konstaterar: “Trettio år senare har ordet ”backlash” fått förnyad aktualitet”, Antifeministiska strömningar ifrågasätter kvinnokampen och har gjort feminismen suspekt, samtidigt som den borgerliga regeringen med radioledningens goda minne överger ”jämställdhet” som villkor i radions nya sändningstillstånd”, från 2026. Ett Sverige är de det backar Beslutet är i linje med ett Sverige där jämställdheten backar Sverige halkar från första- till sjunde plats på Världsekonomiskt forums Global Gender Gap Index som mäter skillnaderna mellan kvinnor och män inom ekonomi, utbildning, hälsa och politiskt inflytande. (SvD 26-09-18). Sverige ligger visserligen högt globalt med 37 procent kvinnor representerade i nyhetsutbudet, men för att det ska kallas jämställt krävs en representation på 40-60 procent. Män leder inkomstligan, och deras inkomster ökade mer än kvinnors senaste året, enligt SCB. Jämställdhetsmyndigheten ger en dyster lägesbild för de sju jämställdhetspolitiska delmålen: “Vi har långt kvar till ett jämställt samhälle”, där kvinnor och män har samma makt att forma samhället och sitt eget liv. Radion hänvisar till sin personal som garant för ett jämställt utbud. SR-ledningen tror att “kvinnoprogram” spelat ut sin roll och att ordet jämställdhet inte längre behövs. Men även om Sveriges Radio 2022 utnämndes till Sveriges mest jämställda arbetsgivare garanterar det inte att Sveriges Radio har Sveriges mest jämställda program. Bara mellan 33 och 36 procent av publiken upplever en jämn könsfördelning av innehållet, vilket Granskningsnämnden påpekat. Det är upprörande att vår gemensamma radio numera ser så lättvindigt på uppdraget som funnits som ett kitt i samhällsbygget sedan 1970-talet. Liv Beckström Inlägget Jämställdheten backar i Sveriges Radio dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Jämställdheten backar i Sveriges Radio DESCRIPTION: Har inte kvar jämställdheten som villkor för det nya sändningstillståndet. Inlägget Jämställdheten backar i Sveriges Radio dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Har inte kvar jämställdheten som villkor för det nya sändningstillståndet. Att radioledningen accepterat den borgerliga riksdagsmajoritetens utrensning är en nedvärdering både av kvinnors plats i samhället och public services roll. Det är en spännande, välskriven och bitvis besk berättelse Karin Nordberg, journalist, historiker och medieforskare levererar i Bakslag och barrikader: Kvinnor och radio under hundra år (Carlssons). Radiohistorien, som tidigare oftast avfärdat kvinnornas medverkan på några rader, får ett välbehövligt tillskott. Nordberg beskriver och analyserar kvinnors plats och inflytande i den svenska radion genom att följa program särskilt riktade till en kvinnlig publik. När AB Radiotjänst startade 1925 hade kvinnorna just fått politisk rösträtt. Boken guidar oss genom 100 år där kvinnan inte alls var självklar i det nya mediet. En sista feministisk suck I Nordbergs skildring swishar ett sekel av politisk och journalistisk kvinnokamp förbi, tolkat och vidarebefordrat genom den apparat som från början kostade en månadslön, men snart skulle stå i vartenda kök. Vi serveras rubriker som ”Bort med käringen”, Läroplan för Den Nya Kvinnan, Oraklet i folkhemmet, Skafferiet vid fronten, Det ambivalenta 50-talet, där “kvinnofrågan kränger som en båt i sjönöd, kastas mellan husmorsplikter och frigörelse” (en mening som kunde varit skriven i dag), Från kökstjatter till ekonomieko, Radio Ellen – ”en feministisk störningssändare ” samt Gender – en sista feministisk suck. Då var året 2007 och de kvinnospecifika programmen upphörde. I dag är apparaten ofta en app, hemmafrun och husmodern har döpts om till tradwife eller softgirl, men Sveriges Radio är fortfarande en del av Sverige med ett villkorat sändningstillstånd från riksdagen. Kompakt manligt motstånd Trots Radiotjänsts tidiga uppdrag om folkbildning, samt att forma Den Moderna Kvinnan genom husmorsfostran, mötte kvinnorna ett kompakt, internt manligt motstånd när de skulle vara med och göra jobbet. 9 av 10 saknade möjligheter att skaffa sig den akademiska utbildning som krävdes för anställning. Den kvinnliga radiorösten ansågs flera decennier olämplig för annat än sång, uppläsning av sagor och dikter plus ett och annat föredrag av en lärd kvinna. Ett inlägg från Alva Myrdal är en av få kvinnoröster, bevarade i radions ljudarkiv från 1930-talet. En manlig medarbetarstab dominerade. 1935 sändes de första föredragen för husmödrar. Där berättar radions manliga reportrar i ”Praktiska kvarten” hur de lagar supéer och cyklar, skakar drinkar, skrapar båtar och pressar byxor. Ett test med en kvinnlig nyhetsuppläsare 1938 blev en sådan chock för lyssnarna att radions ledning inte vågade göra om försöket förrän ett drygt kvartssekel senare. Nordberg summerar: »Genom hela radions historia finns exempel på hur kvinnors utrymme i radion ifrågasatts eller till och med omöjliggjorts«. Och nu är det alltså dags igen? Med samlade krafter från 14 svenska kvinnoföreningar bröts den kvinnliga radiotystnaden. Gradvis insåg ledningen att där kvinnorna befann sig, där skulle även radion vara. Även kvinnorna hade konflikter om målen, i synnerhet synen på hemmafruar. Inspirerad av Faludi Karin Nordberg tillägnar boken sin mamma Maja och hennes medsystrar ”hemmafruarna som så oförsonligt klandrades av sina döttrar för ett livsval de hade små möjligheter att råda över”. Bokens titel är inspirerad av Susan Faludis debattbok Backlash, Kriget mot kvinnorna (1992), som anklagade medierna för att ha förrått kvinnokampen för jämställdhet. Karin Nordberg konstaterar: ”Trettio år senare har ordet ’backlash’ fått förnyad aktualitet”, Antifeministiska strömningar ifrågasätter kvinnokampen och har gjort feminismen suspekt, samtidigt som den borgerliga regeringen med radioledningens goda minne överger ’jämställdhet’ som villkor i radions nya sändningstillstånd”, från 2026. Ett Sverige är de det backar Beslutet är i linje med ett Sverige där jämställdheten backar Sverige halkar från första till sjunde plats på Världsekonomiskt forums Global Gender Gap Index som mäter skillnaderna mellan kvinnor och män inom ekonomi, utbildning, hälsa och politiskt inflytande. (SvD 26-09-18). Sverige ligger visserligen högt globalt med 37 procent kvinnor representerade i nyhetsutbudet, men för att det ska kallas jämställt krävs en representation på 40–60 procent. Män leder inkomstligan, och deras inkomster ökade mer än kvinnors senaste året, enligt SCB. Jämställdhetsmyndigheten ger en dyster lägesbild för de sju jämställdhetspolitiska delmålen: ”Vi har långt kvar till ett jämställt samhälle”, där kvinnor och män har samma makt att forma samhället och sitt eget liv. Radion hänvisar till sin personal som garant för ett jämställt utbud. SR-ledningen tror att ”kvinnoprogram” spelat ut sin roll och att ordet jämställdhet inte längre behövs. Men även om Sveriges Radio 2022 utnämndes till Sveriges mest jämställda arbetsgivare garanterar det inte att Sveriges Radio har Sveriges mest jämställda program. Bara mellan 33 och 36 procent av publiken upplever en jämn könsfördelning av innehållet, vilket Granskningsnämnden påpekat. Det är upprörande att vår gemensamma radio numera ser så lättvindigt på uppdraget som funnits som ett kitt i samhällsbygget sedan 1970-talet. Liv Beckström Inlägget Jämställdheten backar i Sveriges Radio dök först upp på Dagens Arena.
7cfc82290152cdac131491db2b689df652c8546cHar inte kvar jämställdheten som villkor för det nya sändningstillståndet.
Inlägget Jämställdheten backar i Sveriges Radio dök först upp på Dagens Arena.
Har inte kvar jämställdheten som villkor för det nya sändningstillståndet. Att radioledningen accepterat den borgerliga riksdagsmajoritetens utrensning är en nedvärdering både av kvinnors plats i samhället och public services roll.
Det är en spännande, välskriven och bitvis besk berättelse Karin Nordberg, journalist, historiker och medieforskare levererar i Bakslag och barrikader: Kvinnor och radio under hundra år (Carlssons). Radiohistorien, som tidigare oftast avfärdat kvinnornas medverkan på några rader, får ett välbehövligt tillskott. Nordberg beskriver och analyserar kvinnors plats och inflytande i den svenska radion genom att följa program särskilt riktade till en kvinnlig publik.
När AB Radiotjänst startade 1925 hade kvinnorna just fått politisk rösträtt. Boken guidar oss genom 100 år där kvinnan inte alls var självklar i det nya mediet.
I Nordbergs skildring swishar ett sekel av politisk och journalistisk kvinnokamp förbi, tolkat och vidarebefordrat genom den apparat som från början kostade en månadslön, men snart skulle stå i vartenda kök.
Vi serveras rubriker som ”Bort med käringen”, Läroplan för Den Nya Kvinnan, Oraklet i folkhemmet, Skafferiet vid fronten, Det ambivalenta 50-talet, där “kvinnofrågan kränger som en båt i sjönöd, kastas mellan husmorsplikter och frigörelse” (en mening som kunde varit skriven i dag), Från kökstjatter till ekonomieko, Radio Ellen – ”en feministisk störningssändare ” samt Gender – en sista feministisk suck.
Då var året 2007 och de kvinnospecifika programmen upphörde.
I dag är apparaten ofta en app, hemmafrun och husmodern har döpts om till tradwife eller softgirl, men Sveriges Radio är fortfarande en del av Sverige med ett villkorat sändningstillstånd från riksdagen.
Trots Radiotjänsts tidiga uppdrag om folkbildning, samt att forma Den Moderna Kvinnan genom husmorsfostran, mötte kvinnorna ett kompakt, internt manligt motstånd när de skulle vara med och göra jobbet. 9 av 10 saknade möjligheter att skaffa sig den akademiska utbildning som krävdes för anställning. Den kvinnliga radiorösten ansågs flera decennier olämplig för annat än sång, uppläsning av sagor och dikter plus ett och annat föredrag av en lärd kvinna.
Ett inlägg från Alva Myrdal är en av få kvinnoröster, bevarade i radions ljudarkiv från 1930-talet. En manlig medarbetarstab dominerade.
1935 sändes de första föredragen för husmödrar. Där berättar radions manliga reportrar i ”Praktiska kvarten” hur de lagar supéer och cyklar, skakar drinkar, skrapar båtar och pressar byxor.
Ett test med en kvinnlig nyhetsuppläsare 1938 blev en sådan chock för lyssnarna att radions ledning inte vågade göra om försöket förrän ett drygt kvartssekel senare.
Nordberg summerar: »Genom hela radions historia finns exempel på hur kvinnors utrymme i radion ifrågasatts eller till och med omöjliggjorts«.
Och nu är det alltså dags igen?
Med samlade krafter från 14 svenska kvinnoföreningar bröts den kvinnliga radiotystnaden. Gradvis insåg ledningen att där kvinnorna befann sig, där skulle även radion vara.
Även kvinnorna hade konflikter om målen, i synnerhet synen på hemmafruar.
Karin Nordberg tillägnar boken sin mamma Maja och hennes medsystrar ”hemmafruarna som så oförsonligt klandrades av sina döttrar för ett livsval de hade små möjligheter att råda över”.
Bokens titel är inspirerad av Susan Faludis debattbok Backlash, Kriget mot kvinnorna (1992), som anklagade medierna för att ha förrått kvinnokampen för jämställdhet. Karin Nordberg konstaterar:
”Trettio år senare har ordet ’backlash’ fått förnyad aktualitet”, Antifeministiska strömningar ifrågasätter kvinnokampen och har gjort feminismen suspekt, samtidigt som den borgerliga regeringen med radioledningens goda minne överger ’jämställdhet’ som villkor i radions nya sändningstillstånd”, från 2026.
Beslutet är i linje med ett Sverige där jämställdheten backar
Sverige halkar från första till sjunde plats på Världsekonomiskt forums Global Gender Gap Index som mäter skillnaderna mellan kvinnor och män inom ekonomi, utbildning, hälsa och politiskt inflytande. (SvD 26-09-18).
Sverige ligger visserligen högt globalt med 37 procent kvinnor representerade i nyhetsutbudet, men för att det ska kallas jämställt krävs en representation på 40–60 procent.
Män leder inkomstligan, och deras inkomster ökade mer än kvinnors senaste året, enligt SCB.
Jämställdhetsmyndigheten ger en dyster lägesbild för de sju jämställdhetspolitiska delmålen: ”Vi har långt kvar till ett jämställt samhälle”, där kvinnor och män har samma makt att forma samhället och sitt eget liv.
Radion hänvisar till sin personal som garant för ett jämställt utbud. SR-ledningen tror att ”kvinnoprogram” spelat ut sin roll och att ordet jämställdhet inte längre behövs.
Men även om Sveriges Radio 2022 utnämndes till Sveriges mest jämställda arbetsgivare garanterar det inte att Sveriges Radio har Sveriges mest jämställda program.
Bara mellan 33 och 36 procent av publiken upplever en jämn könsfördelning av innehållet, vilket Granskningsnämnden påpekat.
Det är upprörande att vår gemensamma radio numera ser så lättvindigt på uppdraget som funnits som ett kitt i samhällsbygget sedan 1970-talet.
Liv Beckström
Inlägget Jämställdheten backar i Sveriges Radio dök först upp på Dagens Arena.
7cfc82290152cdac131491db2b689df652c8546cf12301ebad1bed2de573b89fab257814942d5639TITLE: Jämställdheten backar i Sveriges Radio DESCRIPTION: Har inte kvar jämställdheten som villkor för det nya sändningstillståndet. Inlägget Jämställdheten backar i Sveriges Radio dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Har inte kvar jämställdheten som villkor för det nya sändningstillståndet. Att radioledningen accepterat den borgerliga riksdagsmajoritetens utrensning är en nedvärdering både av kvinnors plats i samhället och public services roll. Det är en spännande, välskriven och bitvis besk berättelse Karin Nordberg, journalist, historiker och medieforskare levererar i Bakslag och barrikader: Kvinnor och radio under hundra år (Carlssons). Radiohistorien, som tidigare oftast avfärdat kvinnornas medverkan på några rader, får ett välbehövligt tillskott. Nordberg beskriver och analyserar kvinnors plats och inflytande i den svenska radion genom att följa program särskilt riktade till en kvinnlig publik. När AB Radiotjänst startade 1925 hade kvinnorna just fått politisk rösträtt. Boken guidar oss genom 100 år där kvinnan inte alls var självklar i det nya mediet. En sista feministisk suck I Nordbergs skildring swishar ett sekel av politisk och journalistisk kvinnokamp förbi, tolkat och vidarebefordrat genom den apparat som från början kostade en månadslön, men snart skulle stå i vartenda kök. Vi serveras rubriker som ”Bort med käringen”, Läroplan för Den Nya Kvinnan, Oraklet i folkhemmet, Skafferiet vid fronten, Det ambivalenta 50-talet, där “kvinnofrågan kränger som en båt i sjönöd, kastas mellan husmorsplikter och frigörelse” (en mening som kunde varit skriven i dag), Från kökstjatter till ekonomieko, Radio Ellen – ”en feministisk störningssändare ” samt Gender – en sista feministisk suck. Då var året 2007 och de kvinnospecifika programmen upphörde. I dag är apparaten ofta en app, hemmafrun och husmodern har döpts om till tradwife eller softgirl, men Sveriges Radio är fortfarande en del av Sverige med ett villkorat sändningstillstånd från riksdagen. Kompakt manligt motstånd Trots Radiotjänsts tidiga uppdrag om folkbildning, samt att forma Den Moderna Kvinnan genom husmorsfostran, mötte kvinnorna ett kompakt, internt manligt motstånd när de skulle vara med och göra jobbet. 9 av 10 saknade möjligheter att skaffa sig den akademiska utbildning som krävdes för anställning. Den kvinnliga radiorösten ansågs flera decennier olämplig för annat än sång, uppläsning av sagor och dikter plus ett och annat föredrag av en lärd kvinna. Ett inlägg från Alva Myrdal är en av få kvinnoröster, bevarade i radions ljudarkiv från 1930-talet. En manlig medarbetarstab dominerade. 1935 sändes de första föredragen för husmödrar. Där berättar radions manliga reportrar i ”Praktiska kvarten” hur de lagar supéer och cyklar, skakar drinkar, skrapar båtar och pressar byxor. Ett test med en kvinnlig nyhetsuppläsare 1938 blev en sådan chock för lyssnarna att radions ledning inte vågade göra om försöket förrän ett drygt kvartssekel senare. Nordberg summerar: »Genom hela radions historia finns exempel på hur kvinnors utrymme i radion ifrågasatts eller till och med omöjliggjorts«. Och nu är det alltså dags igen? Med samlade krafter från 14 svenska kvinnoföreningar bröts den kvinnliga radiotystnaden. Gradvis insåg ledningen att där kvinnorna befann sig, där skulle även radion vara. Även kvinnorna hade konflikter om målen, i synnerhet synen på hemmafruar. Inspirerad av Faludi Karin Nordberg tillägnar boken sin mamma Maja och hennes medsystrar ”hemmafruarna som så oförsonligt klandrades av sina döttrar för ett livsval de hade små möjligheter att råda över”. Bokens titel är inspirerad av Susan Faludis debattbok Backlash, Kriget mot kvinnorna (1992), som anklagade medierna för att ha förrått kvinnokampen för jämställdhet. Karin Nordberg konstaterar: ”Trettio år senare har ordet ’backlash’ fått förnyad aktualitet”, Antifeministiska strömningar ifrågasätter kvinnokampen och har gjort feminismen suspekt, samtidigt som den borgerliga regeringen med radioledningens goda minne överger ’jämställdhet’ som villkor i radions nya sändningstillstånd”, från 2026. Ett Sverige är de det backar Beslutet är i linje med ett Sverige där jämställdheten backar Sverige halkar från första till sjunde plats på Världsekonomiskt forums Global Gender Gap Index som mäter skillnaderna mellan kvinnor och män inom ekonomi, utbildning, hälsa och politiskt inflytande. (SvD 26-09-18). Sverige ligger visserligen högt globalt med 37 procent kvinnor representerade i nyhetsutbudet, men för att det ska kallas jämställt krävs en representation på 40–60 procent. Män leder inkomstligan, och deras inkomster ökade mer än kvinnors senaste året, enligt SCB. Jämställdhetsmyndigheten ger en dyster lägesbild för de sju jämställdhetspolitiska delmålen: ”Vi har långt kvar till ett jämställt samhälle”, där kvinnor och män har samma makt att forma samhället och sitt eget liv. Radion hänvisar till sin personal som garant för ett jämställt utbud. SR-ledningen tror att ”kvinnoprogram” spelat ut sin roll och att ordet jämställdhet inte längre behövs. Men även om Sveriges Radio 2022 utnämndes till Sveriges mest jämställda arbetsgivare garanterar det inte att Sveriges Radio har Sveriges mest jämställda program. Bara mellan 33 och 36 procent av publiken upplever en jämn könsfördelning av innehållet, vilket Granskningsnämnden påpekat. Det är upprörande att vår gemensamma radio numera ser så lättvindigt på uppdraget som funnits som ett kitt i samhällsbygget sedan 1970-talet. Liv Beckström Inlägget Jämställdheten backar i Sveriges Radio dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Jämställdheten backar i Sveriges Radio DESCRIPTION: Har inte kvar jämställdheten som villkor för det nya sändningstillståndet. Inlägget Jämställdheten backar i Sveriges Radio dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Har inte kvar jämställdheten som villkor för det nya sändningstillståndet. Att radioledningen accepterat den borgerliga riksdagsmajoritetens utrensning är en nedvärdering både av kvinnors plats i samhället och public services roll. Det är en spännande, välskriven och bitvis besk berättelse Karin Nordberg, journalist, historiker och medieforskare levererar i Bakslag och barrikader: Kvinnor och radio under hundra år (Carlssons). Radiohistorien, som tidigare oftast avfärdat kvinnornas medverkan på några rader, får ett välbehövligt tillskott. Nordberg beskriver och analyserar kvinnors plats och inflytande i den svenska radion genom att följa program särskilt riktade till en kvinnlig publik. När AB Radiotjänst startade 1925 hade kvinnorna just fått politisk rösträtt. Boken guidar oss genom 100 år där kvinnan inte alls var självklar i det nya mediet. En sista feministisk suck I Nordbergs skildring swishar ett sekel av politisk och journalistisk kvinnokamp förbi, tolkat och vidarebefordrat genom den apparat som från början kostade en månadslön, men snart skulle stå i vartenda kök. Vi serveras rubriker som ”Bort med käringen”, Läroplan för Den Nya Kvinnan, Oraklet i folkhemmet, Skafferiet vid fronten, Det ambivalenta 50-talet, där “kvinnofrågan kränger som en båt i sjönöd, kastas mellan husmorsplikter och frigörelse” (en mening som kunde varit skriven i dag), Från kökstjatter till ekonomieko, Radio Ellen – ”en feministisk störningssändare ” samt Gender – en sista feministisk suck. Då var året 2007 och de kvinnospecifika programmen upphörde. I dag är apparaten ofta en app, hemmafrun och husmodern har döpts om till tradwife eller softgirl, men Sveriges Radio är fortfarande en del av Sverige med ett villkorat sändningstillstånd från riksdagen. Kompakt manligt motstånd Trots Radiotjänsts tidiga uppdrag om folkbildning, samt att forma Den Moderna Kvinnan genom husmorsfostran, mötte kvinnorna ett kompakt, internt manligt motstånd när de skulle vara med och göra jobbet. 9 av 10 saknade möjligheter att skaffa sig den akademiska utbildning som krävdes för anställning. Den kvinnliga radiorösten ansågs flera decennier olämplig för annat än sång, uppläsning av sagor och dikter plus ett och annat föredrag av en lärd kvinna. Ett inlägg från Alva Myrdal är en av få kvinnoröster, bevarade i radions ljudarkiv från 1930-talet. En manlig medarbetarstab dominerade. 1935 sändes de första föredragen för husmödrar. Där berättar radions manliga reportrar i ”Praktiska kvarten” hur de lagar supéer och cyklar, skakar drinkar, skrapar båtar och pressar byxor. Ett test med en kvinnlig nyhetsuppläsare 1938 blev en sådan chock för lyssnarna att radions ledning inte vågade göra om försöket förrän ett drygt kvartssekel senare. Nordberg summerar: »Genom hela radions historia finns exempel på hur kvinnors utrymme i radion ifrågasatts eller till och med omöjliggjorts«. Och nu är det alltså dags igen? Med samlade krafter från 14 svenska kvinnoföreningar bröts den kvinnliga radiotystnaden. Gradvis insåg ledningen att där kvinnorna befann sig, där skulle även radion vara. Även kvinnorna hade konflikter om målen, i synnerhet synen på hemmafruar. Inspirerad av Faludi Karin Nordberg tillägnar boken sin mamma Maja och hennes medsystrar ”hemmafruarna som så oförsonligt klandrades av sina döttrar för ett livsval de hade små möjligheter att råda över”. Bokens titel är inspirerad av Susan Faludis debattbok Backlash, Kriget mot kvinnorna (1992), som anklagade medierna för att ha förrått kvinnokampen för jämställdhet. Karin Nordberg konstaterar: ”Trettio år senare har ordet ’backlash’ fått förnyad aktualitet”, Antifeministiska strömningar ifrågasätter kvinnokampen och har gjort feminismen suspekt, samtidigt som den borgerliga regeringen med radioledningens goda minne överger ’jämställdhet’ som villkor i radions nya sändningstillstånd”, från 2026. Ett Sverige är de det backar Beslutet är i linje med ett Sverige där jämställdheten backar. Sverige halkar från första till sjunde plats på Världsekonomiskt forums Global Gender Gap Index som mäter skillnaderna mellan kvinnor och män inom ekonomi, utbildning, hälsa och politiskt inflytande. (SvD 26-09-18). Sverige ligger visserligen högt globalt med 37 procent kvinnor representerade i nyhetsutbudet, men för att det ska kallas jämställt krävs en representation på 40–60 procent. Män leder inkomstligan, och deras inkomster ökade mer än kvinnors senaste året, enligt SCB. Jämställdhetsmyndigheten ger en dyster lägesbild för de sju jämställdhetspolitiska delmålen: ”Vi har långt kvar till ett jämställt samhälle”, där kvinnor och män har samma makt att forma samhället och sitt eget liv. Radion hänvisar till sin personal som garant för ett jämställt utbud. SR-ledningen tror att ”kvinnoprogram” spelat ut sin roll och att ordet jämställdhet inte längre behövs. Men även om Sveriges Radio 2022 utnämndes till Sveriges mest jämställda arbetsgivare garanterar det inte att Sveriges Radio har Sveriges mest jämställda program. Bara mellan 33 och 36 procent av publiken upplever en jämn könsfördelning av innehållet, vilket Granskningsnämnden påpekat. Det är upprörande att vår gemensamma radio numera ser så lättvindigt på uppdraget som funnits som ett kitt i samhällsbygget sedan 1970-talet. Liv Beckström Inlägget Jämställdheten backar i Sveriges Radio dök först upp på Dagens Arena.
db6eef9b012f779dd500c4c990b69d7c1edbb2fd7cfc82290152cdac131491db2b689df652c8546cTITLE: Jämställdheten backar i Sveriges Radio DESCRIPTION: Har inte kvar jämställdheten som villkor för det nya sändningstillståndet. Inlägget Jämställdheten backar i Sveriges Radio dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Har inte kvar jämställdheten som villkor för det nya sändningstillståndet. Att radioledningen accepterat den borgerliga riksdagsmajoritetens utrensning är en nedvärdering både av kvinnors plats i samhället och public services roll. Det är en spännande, välskriven och bitvis besk berättelse Karin Nordberg, journalist, historiker och medieforskare levererar i Bakslag och Barrikader: Kvinnor och radio under hundra år (Carlssons). Radiohistorien, som tidigare oftast avfärdat kvinnornas medverkan på några rader, får ett välbehövligt tillskott. Nordberg beskriver och analyserar kvinnors plats och inflytande i den svenska radion genom att följa program särskilt riktade till en kvinnlig publik. När AB Radiotjänst startade 1925 hade kvinnorna just fått politisk rösträtt. Boken guidar oss genom 100 år där kvinnan inte alls var självklar i det nya mediet. En sista feministisk suck I Nordgrens skildring swishar ett sekel av politisk och journalistisk kvinnokamp förbi, tolkat och vidarebefordrat genom den apparat som från början kostade en månadslön, men snart skulle stå i vartenda kök. Vi serveras rubriker som ”Bort med käringen”, Läroplan för Den Nya Kvinnan, Oraklet i folkhemmet, Skafferiet vid fronten, Det ambivalenta 50-talet, där “kvinnofrågan kränger som en båt i sjönöd, kastas mellan husmorsplikter och frigörelse” (en mening som kunde varit skriven i dag), Från kökstjatter till ekonomieko, Radio Ellen – ”en feministisk störningssändare ” samt Gender – en sista feministisk suck. Då var året 2007 och de kvinnospecifika programmen upphörde. I dag är apparaten ofta en app, hemmafrun och husmodern har döpts om till tradwife eller softgirl, men Sveriges Radio är fortfarande en del av Sverige med ett villkorat sändningstillstånd från riksdagen. Kompakt manligt motstånd Trots Radiotjänsts tidiga uppdrag om folkbildning, samt att forma Den Moderna Kvinnan genom husmorsfostran, mötte kvinnorna ett kompakt, internt manligt motstånd när de skulle vara med och göra jobbet. 9 av 10 saknade möjligheter att skaffa sig den akademiska utbildning som krävdes för anställning. Den kvinnliga radiorösten ansågs flera decennier olämplig för annat än sång, uppläsning av sagor och dikter plus ett och annat föredrag av en lärd kvinna. Ett inlägg från Alva Myrdal är en av få kvinnoröster, bevarade i radions ljudarkiv från 1930-talet. En manlig medarbetarstab dominerade. 1935 sändes de första föredragen för husmödrar. Där berättar radions manliga reportrar i ”Praktiska kvarten” hur de lagar supéer och cyklar, skakar drinkar, skrapar båtar och pressar byxor. Ett test med en kvinnlig nyhetsuppläsare 1938 blev en sådan chock för lyssnarna att radions ledning inte vågade göra om försöket förrän ett drygt kvartssekel senare. Nordberg summerar: »Genom hela radions historia finns exempel på hur kvinnors utrymme i radion ifrågasatts eller till och med omöjliggjorts«. Och nu är det alltså dags igen? Med samlade krafter från 14 svenska kvinnoföreningar bröts den kvinnliga radiotystnaden. Gradvis insåg ledningen att där kvinnorna befann sig, där skulle även radion vara. Även kvinnorna hade konflikter om målen, i synnerhet synen på hemmafruar. Inspirerad av Faludi Karin Nordberg tillägnar boken sin mamma Maja och hennes medsystrar “hemmafruarna som så oförsonligt klandrades av sina döttrar för ett livsval de hade små möjligheter att råda över.” Bokens titel är inspirerad av Susan Faludis debattbok Backlash, Kriget mot kvinnorna (1992), som anklagade medierna för att ha förrått kvinnokampen för jämställdhet. Karin Nordberg konstaterar: “Trettio år senare har ordet ”backlash” fått förnyad aktualitet”, Antifeministiska strömningar ifrågasätter kvinnokampen och har gjort feminismen suspekt, samtidigt som den borgerliga regeringen med radioledningens goda minne överger ”jämställdhet” som villkor i radions nya sändningstillstånd”, från 2026. Ett Sverige är de det backar Beslutet är i linje med ett Sverige där jämställdheten backar Sverige halkar från första- till sjunde plats på Världsekonomiskt forums Global Gender Gap Index som mäter skillnaderna mellan kvinnor och män inom ekonomi, utbildning, hälsa och politiskt inflytande. (SvD 26-09-18). Sverige ligger visserligen högt globalt med 37 procent kvinnor representerade i nyhetsutbudet, men för att det ska kallas jämställt krävs en representation på 40-60 procent. Män leder inkomstligan, och deras inkomster ökade mer än kvinnors senaste året, enligt SCB. Jämställdhetsmyndigheten ger en dyster lägesbild för de sju jämställdhetspolitiska delmålen: “Vi har långt kvar till ett jämställt samhälle”, där kvinnor och män har samma makt att forma samhället och sitt eget liv. Radion hänvisar till sin personal som garant för ett jämställt utbud. SR-ledningen tror att “kvinnoprogram” spelat ut sin roll och att ordet jämställdhet inte längre behövs. Men även om Sveriges Radio 2022 utnämndes till Sveriges mest jämställda arbetsgivare garanterar det inte att Sveriges Radio har Sveriges mest jämställda program. Bara mellan 33 och 36 procent av publiken upplever en jämn könsfördelning av innehållet, vilket Granskningsnämnden påpekat. Det är upprörande att vår gemensamma radio numera ser så lättvindigt på uppdraget som funnits som ett kitt i samhällsbygget sedan 1970-talet. Liv Beckström Inlägget Jämställdheten backar i Sveriges Radio dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Jämställdheten backar i Sveriges Radio DESCRIPTION: Har inte kvar jämställdheten som villkor för det nya sändningstillståndet. Inlägget Jämställdheten backar i Sveriges Radio dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Har inte kvar jämställdheten som villkor för det nya sändningstillståndet. Att radioledningen accepterat den borgerliga riksdagsmajoritetens utrensning är en nedvärdering både av kvinnors plats i samhället och public services roll. Det är en spännande, välskriven och bitvis besk berättelse Karin Nordberg, journalist, historiker och medieforskare levererar i Bakslag och barrikader: Kvinnor och radio under hundra år (Carlssons). Radiohistorien, som tidigare oftast avfärdat kvinnornas medverkan på några rader, får ett välbehövligt tillskott. Nordberg beskriver och analyserar kvinnors plats och inflytande i den svenska radion genom att följa program särskilt riktade till en kvinnlig publik. När AB Radiotjänst startade 1925 hade kvinnorna just fått politisk rösträtt. Boken guidar oss genom 100 år där kvinnan inte alls var självklar i det nya mediet. En sista feministisk suck I Nordbergs skildring swishar ett sekel av politisk och journalistisk kvinnokamp förbi, tolkat och vidarebefordrat genom den apparat som från början kostade en månadslön, men snart skulle stå i vartenda kök. Vi serveras rubriker som ”Bort med käringen”, Läroplan för Den Nya Kvinnan, Oraklet i folkhemmet, Skafferiet vid fronten, Det ambivalenta 50-talet, där “kvinnofrågan kränger som en båt i sjönöd, kastas mellan husmorsplikter och frigörelse” (en mening som kunde varit skriven i dag), Från kökstjatter till ekonomieko, Radio Ellen – ”en feministisk störningssändare ” samt Gender – en sista feministisk suck. Då var året 2007 och de kvinnospecifika programmen upphörde. I dag är apparaten ofta en app, hemmafrun och husmodern har döpts om till tradwife eller softgirl, men Sveriges Radio är fortfarande en del av Sverige med ett villkorat sändningstillstånd från riksdagen. Kompakt manligt motstånd Trots Radiotjänsts tidiga uppdrag om folkbildning, samt att forma Den Moderna Kvinnan genom husmorsfostran, mötte kvinnorna ett kompakt, internt manligt motstånd när de skulle vara med och göra jobbet. 9 av 10 saknade möjligheter att skaffa sig den akademiska utbildning som krävdes för anställning. Den kvinnliga radiorösten ansågs flera decennier olämplig för annat än sång, uppläsning av sagor och dikter plus ett och annat föredrag av en lärd kvinna. Ett inlägg från Alva Myrdal är en av få kvinnoröster, bevarade i radions ljudarkiv från 1930-talet. En manlig medarbetarstab dominerade. 1935 sändes de första föredragen för husmödrar. Där berättar radions manliga reportrar i ”Praktiska kvarten” hur de lagar supéer och cyklar, skakar drinkar, skrapar båtar och pressar byxor. Ett test med en kvinnlig nyhetsuppläsare 1938 blev en sådan chock för lyssnarna att radions ledning inte vågade göra om försöket förrän ett drygt kvartssekel senare. Nordberg summerar: »Genom hela radions historia finns exempel på hur kvinnors utrymme i radion ifrågasatts eller till och med omöjliggjorts«. Och nu är det alltså dags igen? Med samlade krafter från 14 svenska kvinnoföreningar bröts den kvinnliga radiotystnaden. Gradvis insåg ledningen att där kvinnorna befann sig, där skulle även radion vara. Även kvinnorna hade konflikter om målen, i synnerhet synen på hemmafruar. Inspirerad av Faludi Karin Nordberg tillägnar boken sin mamma Maja och hennes medsystrar ”hemmafruarna som så oförsonligt klandrades av sina döttrar för ett livsval de hade små möjligheter att råda över”. Bokens titel är inspirerad av Susan Faludis debattbok Backlash, Kriget mot kvinnorna (1992), som anklagade medierna för att ha förrått kvinnokampen för jämställdhet. Karin Nordberg konstaterar: ”Trettio år senare har ordet ’backlash’ fått förnyad aktualitet”, Antifeministiska strömningar ifrågasätter kvinnokampen och har gjort feminismen suspekt, samtidigt som den borgerliga regeringen med radioledningens goda minne överger ’jämställdhet’ som villkor i radions nya sändningstillstånd”, från 2026. Ett Sverige är de det backar Beslutet är i linje med ett Sverige där jämställdheten backar Sverige halkar från första till sjunde plats på Världsekonomiskt forums Global Gender Gap Index som mäter skillnaderna mellan kvinnor och män inom ekonomi, utbildning, hälsa och politiskt inflytande. (SvD 26-09-18). Sverige ligger visserligen högt globalt med 37 procent kvinnor representerade i nyhetsutbudet, men för att det ska kallas jämställt krävs en representation på 40–60 procent. Män leder inkomstligan, och deras inkomster ökade mer än kvinnors senaste året, enligt SCB. Jämställdhetsmyndigheten ger en dyster lägesbild för de sju jämställdhetspolitiska delmålen: ”Vi har långt kvar till ett jämställt samhälle”, där kvinnor och män har samma makt att forma samhället och sitt eget liv. Radion hänvisar till sin personal som garant för ett jämställt utbud. SR-ledningen tror att ”kvinnoprogram” spelat ut sin roll och att ordet jämställdhet inte längre behövs. Men även om Sveriges Radio 2022 utnämndes till Sveriges mest jämställda arbetsgivare garanterar det inte att Sveriges Radio har Sveriges mest jämställda program. Bara mellan 33 och 36 procent av publiken upplever en jämn könsfördelning av innehållet, vilket Granskningsnämnden påpekat. Det är upprörande att vår gemensamma radio numera ser så lättvindigt på uppdraget som funnits som ett kitt i samhällsbygget sedan 1970-talet. Liv Beckström Inlägget Jämställdheten backar i Sveriges Radio dök först upp på Dagens Arena.
db6eef9b012f779dd500c4c990b69d7c1edbb2fdHar inte kvar jämställdheten som villkor för det nya sändningstillståndet.
Inlägget Jämställdheten backar i Sveriges Radio dök först upp på Dagens Arena.
Har inte kvar jämställdheten som villkor för det nya sändningstillståndet. Att radioledningen accepterat den borgerliga riksdagsmajoritetens utrensning är en nedvärdering både av kvinnors plats i samhället och public services roll.
Det är en spännande, välskriven och bitvis besk berättelse Karin Nordberg, journalist, historiker och medieforskare levererar i Bakslag och Barrikader: Kvinnor och radio under hundra år (Carlssons). Radiohistorien, som tidigare oftast avfärdat kvinnornas medverkan på några rader, får ett välbehövligt tillskott. Nordberg beskriver och analyserar kvinnors plats och inflytande i den svenska radion genom att följa program särskilt riktade till en kvinnlig publik.
När AB Radiotjänst startade 1925 hade kvinnorna just fått politisk rösträtt. Boken guidar oss genom 100 år där kvinnan inte alls var självklar i det nya mediet.
I Nordgrens skildring swishar ett sekel av politisk och journalistisk kvinnokamp förbi, tolkat och vidarebefordrat genom den apparat som från början kostade en månadslön, men snart skulle stå i vartenda kök.
Vi serveras rubriker som ”Bort med käringen”, Läroplan för Den Nya Kvinnan, Oraklet i folkhemmet, Skafferiet vid fronten, Det ambivalenta 50-talet, där “kvinnofrågan kränger som en båt i sjönöd, kastas mellan husmorsplikter och frigörelse” (en mening som kunde varit skriven i dag), Från kökstjatter till ekonomieko, Radio Ellen – ”en feministisk störningssändare ” samt Gender – en sista feministisk suck.
Då var året 2007 och de kvinnospecifika programmen upphörde.
I dag är apparaten ofta en app, hemmafrun och husmodern har döpts om till tradwife eller softgirl, men Sveriges Radio är fortfarande en del av Sverige med ett villkorat sändningstillstånd från riksdagen.
Trots Radiotjänsts tidiga uppdrag om folkbildning, samt att forma Den Moderna Kvinnan genom husmorsfostran, mötte kvinnorna ett kompakt, internt manligt motstånd när de skulle vara med och göra jobbet. 9 av 10 saknade möjligheter att skaffa sig den akademiska utbildning som krävdes för anställning. Den kvinnliga radiorösten ansågs flera decennier olämplig för annat än sång, uppläsning av sagor och dikter plus ett och annat föredrag av en lärd kvinna.
Ett inlägg från Alva Myrdal är en av få kvinnoröster, bevarade i radions ljudarkiv från 1930-talet. En manlig medarbetarstab dominerade.
1935 sändes de första föredragen för husmödrar. Där berättar radions manliga reportrar i ”Praktiska kvarten” hur de lagar supéer och cyklar, skakar drinkar, skrapar båtar och pressar byxor.
Ett test med en kvinnlig nyhetsuppläsare 1938 blev en sådan chock för lyssnarna att radions ledning inte vågade göra om försöket förrän ett drygt kvartssekel senare.
Nordberg summerar: »Genom hela radions historia finns exempel på hur kvinnors utrymme i radion ifrågasatts eller till och med omöjliggjorts«.
Och nu är det alltså dags igen?
Med samlade krafter från 14 svenska kvinnoföreningar bröts den kvinnliga radiotystnaden. Gradvis insåg ledningen att där kvinnorna befann sig, där skulle även radion vara.
Även kvinnorna hade konflikter om målen, i synnerhet synen på hemmafruar.
Karin Nordberg tillägnar boken sin mamma Maja och hennes medsystrar “hemmafruarna som så oförsonligt klandrades av sina döttrar för ett livsval de hade små möjligheter att råda över.”
Bokens titel är inspirerad av Susan Faludis debattbok Backlash, Kriget mot kvinnorna (1992), som anklagade medierna för att ha förrått kvinnokampen för jämställdhet. Karin Nordberg konstaterar:
“Trettio år senare har ordet ”backlash” fått förnyad aktualitet”, Antifeministiska strömningar ifrågasätter kvinnokampen och har gjort feminismen suspekt, samtidigt som den borgerliga regeringen med radioledningens goda minne överger ”jämställdhet” som villkor i radions nya sändningstillstånd”, från 2026.
Beslutet är i linje med ett Sverige där jämställdheten backar
Sverige halkar från första- till sjunde plats på Världsekonomiskt forums Global Gender Gap Index som mäter skillnaderna mellan kvinnor och män inom ekonomi, utbildning, hälsa och politiskt inflytande. (SvD 26-09-18).
Sverige ligger visserligen högt globalt med 37 procent kvinnor representerade i nyhetsutbudet, men för att det ska kallas jämställt krävs en representation på 40-60 procent.
Män leder inkomstligan, och deras inkomster ökade mer än kvinnors senaste året, enligt SCB.
Jämställdhetsmyndigheten ger en dyster lägesbild för de sju jämställdhetspolitiska delmålen: “Vi har långt kvar till ett jämställt samhälle”, där kvinnor och män har samma makt att forma samhället och sitt eget liv.
Radion hänvisar till sin personal som garant för ett jämställt utbud. SR-ledningen tror att “kvinnoprogram” spelat ut sin roll och att ordet jämställdhet inte längre behövs.
Men även om Sveriges Radio 2022 utnämndes till Sveriges mest jämställda arbetsgivare garanterar det inte att Sveriges Radio har Sveriges mest jämställda program.
Bara mellan 33 och 36 procent av publiken upplever en jämn könsfördelning av innehållet, vilket Granskningsnämnden påpekat.
Det är upprörande att vår gemensamma radio numera ser så lättvindigt på uppdraget som funnits som ett kitt i samhällsbygget sedan 1970-talet.
Liv Beckström
Inlägget Jämställdheten backar i Sveriges Radio dök först upp på Dagens Arena.
7cfc82290152cdac131491db2b689df652c8546cf12301ebad1bed2de573b89fab257814942d5639TITLE: Jämställdheten backar i Sveriges Radio DESCRIPTION: Har inte kvar jämställdheten som villkor för det nya sändningstillståndet. Inlägget Jämställdheten backar i Sveriges Radio dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Har inte kvar jämställdheten som villkor för det nya sändningstillståndet. Att radioledningen accepterat den borgerliga riksdagsmajoritetens utrensning är en nedvärdering både av kvinnors plats i samhället och public services roll. Det är en spännande, välskriven och bitvis besk berättelse Karin Nordberg, journalist, historiker och medieforskare levererar i Bakslag och barrikader: Kvinnor och radio under hundra år (Carlssons). Radiohistorien, som tidigare oftast avfärdat kvinnornas medverkan på några rader, får ett välbehövligt tillskott. Nordberg beskriver och analyserar kvinnors plats och inflytande i den svenska radion genom att följa program särskilt riktade till en kvinnlig publik. När AB Radiotjänst startade 1925 hade kvinnorna just fått politisk rösträtt. Boken guidar oss genom 100 år där kvinnan inte alls var självklar i det nya mediet. En sista feministisk suck I Nordbergs skildring swishar ett sekel av politisk och journalistisk kvinnokamp förbi, tolkat och vidarebefordrat genom den apparat som från början kostade en månadslön, men snart skulle stå i vartenda kök. Vi serveras rubriker som ”Bort med käringen”, Läroplan för Den Nya Kvinnan, Oraklet i folkhemmet, Skafferiet vid fronten, Det ambivalenta 50-talet, där “kvinnofrågan kränger som en båt i sjönöd, kastas mellan husmorsplikter och frigörelse” (en mening som kunde varit skriven i dag), Från kökstjatter till ekonomieko, Radio Ellen – ”en feministisk störningssändare ” samt Gender – en sista feministisk suck. Då var året 2007 och de kvinnospecifika programmen upphörde. I dag är apparaten ofta en app, hemmafrun och husmodern har döpts om till tradwife eller softgirl, men Sveriges Radio är fortfarande en del av Sverige med ett villkorat sändningstillstånd från riksdagen. Kompakt manligt motstånd Trots Radiotjänsts tidiga uppdrag om folkbildning, samt att forma Den Moderna Kvinnan genom husmorsfostran, mötte kvinnorna ett kompakt, internt manligt motstånd när de skulle vara med och göra jobbet. 9 av 10 saknade möjligheter att skaffa sig den akademiska utbildning som krävdes för anställning. Den kvinnliga radiorösten ansågs flera decennier olämplig för annat än sång, uppläsning av sagor och dikter plus ett och annat föredrag av en lärd kvinna. Ett inlägg från Alva Myrdal är en av få kvinnoröster, bevarade i radions ljudarkiv från 1930-talet. En manlig medarbetarstab dominerade. 1935 sändes de första föredragen för husmödrar. Där berättar radions manliga reportrar i ”Praktiska kvarten” hur de lagar supéer och cyklar, skakar drinkar, skrapar båtar och pressar byxor. Ett test med en kvinnlig nyhetsuppläsare 1938 blev en sådan chock för lyssnarna att radions ledning inte vågade göra om försöket förrän ett drygt kvartssekel senare. Nordberg summerar: »Genom hela radions historia finns exempel på hur kvinnors utrymme i radion ifrågasatts eller till och med omöjliggjorts«. Och nu är det alltså dags igen? Med samlade krafter från 14 svenska kvinnoföreningar bröts den kvinnliga radiotystnaden. Gradvis insåg ledningen att där kvinnorna befann sig, där skulle även radion vara. Även kvinnorna hade konflikter om målen, i synnerhet synen på hemmafruar. Inspirerad av Faludi Karin Nordberg tillägnar boken sin mamma Maja och hennes medsystrar ”hemmafruarna som så oförsonligt klandrades av sina döttrar för ett livsval de hade små möjligheter att råda över”. Bokens titel är inspirerad av Susan Faludis debattbok Backlash, Kriget mot kvinnorna (1992), som anklagade medierna för att ha förrått kvinnokampen för jämställdhet. Karin Nordberg konstaterar: ”Trettio år senare har ordet ’backlash’ fått förnyad aktualitet”, Antifeministiska strömningar ifrågasätter kvinnokampen och har gjort feminismen suspekt, samtidigt som den borgerliga regeringen med radioledningens goda minne överger ’jämställdhet’ som villkor i radions nya sändningstillstånd”, från 2026. Ett Sverige är de det backar Beslutet är i linje med ett Sverige där jämställdheten backar Sverige halkar från första till sjunde plats på Världsekonomiskt forums Global Gender Gap Index som mäter skillnaderna mellan kvinnor och män inom ekonomi, utbildning, hälsa och politiskt inflytande. (SvD 26-09-18). Sverige ligger visserligen högt globalt med 37 procent kvinnor representerade i nyhetsutbudet, men för att det ska kallas jämställt krävs en representation på 40–60 procent. Män leder inkomstligan, och deras inkomster ökade mer än kvinnors senaste året, enligt SCB. Jämställdhetsmyndigheten ger en dyster lägesbild för de sju jämställdhetspolitiska delmålen: ”Vi har långt kvar till ett jämställt samhälle”, där kvinnor och män har samma makt att forma samhället och sitt eget liv. Radion hänvisar till sin personal som garant för ett jämställt utbud. SR-ledningen tror att ”kvinnoprogram” spelat ut sin roll och att ordet jämställdhet inte längre behövs. Men även om Sveriges Radio 2022 utnämndes till Sveriges mest jämställda arbetsgivare garanterar det inte att Sveriges Radio har Sveriges mest jämställda program. Bara mellan 33 och 36 procent av publiken upplever en jämn könsfördelning av innehållet, vilket Granskningsnämnden påpekat. Det är upprörande att vår gemensamma radio numera ser så lättvindigt på uppdraget som funnits som ett kitt i samhällsbygget sedan 1970-talet. Liv Beckström Inlägget Jämställdheten backar i Sveriges Radio dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Jämställdheten backar i Sveriges Radio DESCRIPTION: Har inte kvar jämställdheten som villkor för det nya sändningstillståndet. Inlägget Jämställdheten backar i Sveriges Radio dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Har inte kvar jämställdheten som villkor för det nya sändningstillståndet. Att radioledningen accepterat den borgerliga riksdagsmajoritetens utrensning är en nedvärdering både av kvinnors plats i samhället och public services roll. Det är en spännande, välskriven och bitvis besk berättelse Karin Nordberg, journalist, historiker och medieforskare levererar i Bakslag och barrikader: Kvinnor och radio under hundra år (Carlssons). Radiohistorien, som tidigare oftast avfärdat kvinnornas medverkan på några rader, får ett välbehövligt tillskott. Nordberg beskriver och analyserar kvinnors plats och inflytande i den svenska radion genom att följa program särskilt riktade till en kvinnlig publik. När AB Radiotjänst startade 1925 hade kvinnorna just fått politisk rösträtt. Boken guidar oss genom 100 år där kvinnan inte alls var självklar i det nya mediet. En sista feministisk suck I Nordbergs skildring swishar ett sekel av politisk och journalistisk kvinnokamp förbi, tolkat och vidarebefordrat genom den apparat som från början kostade en månadslön, men snart skulle stå i vartenda kök. Vi serveras rubriker som ”Bort med käringen”, Läroplan för Den Nya Kvinnan, Oraklet i folkhemmet, Skafferiet vid fronten, Det ambivalenta 50-talet, där “kvinnofrågan kränger som en båt i sjönöd, kastas mellan husmorsplikter och frigörelse” (en mening som kunde varit skriven i dag), Från kökstjatter till ekonomieko, Radio Ellen – ”en feministisk störningssändare ” samt Gender – en sista feministisk suck. Då var året 2007 och de kvinnospecifika programmen upphörde. I dag är apparaten ofta en app, hemmafrun och husmodern har döpts om till tradwife eller softgirl, men Sveriges Radio är fortfarande en del av Sverige med ett villkorat sändningstillstånd från riksdagen. Kompakt manligt motstånd Trots Radiotjänsts tidiga uppdrag om folkbildning, samt att forma Den Moderna Kvinnan genom husmorsfostran, mötte kvinnorna ett kompakt, internt manligt motstånd när de skulle vara med och göra jobbet. 9 av 10 saknade möjligheter att skaffa sig den akademiska utbildning som krävdes för anställning. Den kvinnliga radiorösten ansågs flera decennier olämplig för annat än sång, uppläsning av sagor och dikter plus ett och annat föredrag av en lärd kvinna. Ett inlägg från Alva Myrdal är en av få kvinnoröster, bevarade i radions ljudarkiv från 1930-talet. En manlig medarbetarstab dominerade. 1935 sändes de första föredragen för husmödrar. Där berättar radions manliga reportrar i ”Praktiska kvarten” hur de lagar supéer och cyklar, skakar drinkar, skrapar båtar och pressar byxor. Ett test med en kvinnlig nyhetsuppläsare 1938 blev en sådan chock för lyssnarna att radions ledning inte vågade göra om försöket förrän ett drygt kvartssekel senare. Nordberg summerar: »Genom hela radions historia finns exempel på hur kvinnors utrymme i radion ifrågasatts eller till och med omöjliggjorts«. Och nu är det alltså dags igen? Med samlade krafter från 14 svenska kvinnoföreningar bröts den kvinnliga radiotystnaden. Gradvis insåg ledningen att där kvinnorna befann sig, där skulle även radion vara. Även kvinnorna hade konflikter om målen, i synnerhet synen på hemmafruar. Inspirerad av Faludi Karin Nordberg tillägnar boken sin mamma Maja och hennes medsystrar ”hemmafruarna som så oförsonligt klandrades av sina döttrar för ett livsval de hade små möjligheter att råda över”. Bokens titel är inspirerad av Susan Faludis debattbok Backlash, Kriget mot kvinnorna (1992), som anklagade medierna för att ha förrått kvinnokampen för jämställdhet. Karin Nordberg konstaterar: ”Trettio år senare har ordet ’backlash’ fått förnyad aktualitet”, Antifeministiska strömningar ifrågasätter kvinnokampen och har gjort feminismen suspekt, samtidigt som den borgerliga regeringen med radioledningens goda minne överger ’jämställdhet’ som villkor i radions nya sändningstillstånd”, från 2026. Ett Sverige är de det backar Beslutet är i linje med ett Sverige där jämställdheten backar. Sverige halkar från första till sjunde plats på Världsekonomiskt forums Global Gender Gap Index som mäter skillnaderna mellan kvinnor och män inom ekonomi, utbildning, hälsa och politiskt inflytande. (SvD 26-09-18). Sverige ligger visserligen högt globalt med 37 procent kvinnor representerade i nyhetsutbudet, men för att det ska kallas jämställt krävs en representation på 40–60 procent. Män leder inkomstligan, och deras inkomster ökade mer än kvinnors senaste året, enligt SCB. Jämställdhetsmyndigheten ger en dyster lägesbild för de sju jämställdhetspolitiska delmålen: ”Vi har långt kvar till ett jämställt samhälle”, där kvinnor och män har samma makt att forma samhället och sitt eget liv. Radion hänvisar till sin personal som garant för ett jämställt utbud. SR-ledningen tror att ”kvinnoprogram” spelat ut sin roll och att ordet jämställdhet inte längre behövs. Men även om Sveriges Radio 2022 utnämndes till Sveriges mest jämställda arbetsgivare garanterar det inte att Sveriges Radio har Sveriges mest jämställda program. Bara mellan 33 och 36 procent av publiken upplever en jämn könsfördelning av innehållet, vilket Granskningsnämnden påpekat. Det är upprörande att vår gemensamma radio numera ser så lättvindigt på uppdraget som funnits som ett kitt i samhällsbygget sedan 1970-talet. Liv Beckström Inlägget Jämställdheten backar i Sveriges Radio dök först upp på Dagens Arena.
db6eef9b012f779dd500c4c990b69d7c1edbb2fd7cfc82290152cdac131491db2b689df652c8546cTITLE: Jämställdheten backar i Sveriges Radio DESCRIPTION: Har inte kvar jämställdheten som villkor för det nya sändningstillståndet. Inlägget Jämställdheten backar i Sveriges Radio dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Har inte kvar jämställdheten som villkor för det nya sändningstillståndet. Att radioledningen accepterat den borgerliga riksdagsmajoritetens utrensning är en nedvärdering både av kvinnors plats i samhället och public services roll. Det är en spännande, välskriven och bitvis besk berättelse Karin Nordberg, journalist, historiker och medieforskare levererar i Bakslag och Barrikader: Kvinnor och radio under hundra år (Carlssons). Radiohistorien, som tidigare oftast avfärdat kvinnornas medverkan på några rader, får ett välbehövligt tillskott. Nordberg beskriver och analyserar kvinnors plats och inflytande i den svenska radion genom att följa program särskilt riktade till en kvinnlig publik. När AB Radiotjänst startade 1925 hade kvinnorna just fått politisk rösträtt. Boken guidar oss genom 100 år där kvinnan inte alls var självklar i det nya mediet. En sista feministisk suck I Nordgrens skildring swishar ett sekel av politisk och journalistisk kvinnokamp förbi, tolkat och vidarebefordrat genom den apparat som från början kostade en månadslön, men snart skulle stå i vartenda kök. Vi serveras rubriker som ”Bort med käringen”, Läroplan för Den Nya Kvinnan, Oraklet i folkhemmet, Skafferiet vid fronten, Det ambivalenta 50-talet, där “kvinnofrågan kränger som en båt i sjönöd, kastas mellan husmorsplikter och frigörelse” (en mening som kunde varit skriven i dag), Från kökstjatter till ekonomieko, Radio Ellen – ”en feministisk störningssändare ” samt Gender – en sista feministisk suck. Då var året 2007 och de kvinnospecifika programmen upphörde. I dag är apparaten ofta en app, hemmafrun och husmodern har döpts om till tradwife eller softgirl, men Sveriges Radio är fortfarande en del av Sverige med ett villkorat sändningstillstånd från riksdagen. Kompakt manligt motstånd Trots Radiotjänsts tidiga uppdrag om folkbildning, samt att forma Den Moderna Kvinnan genom husmorsfostran, mötte kvinnorna ett kompakt, internt manligt motstånd när de skulle vara med och göra jobbet. 9 av 10 saknade möjligheter att skaffa sig den akademiska utbildning som krävdes för anställning. Den kvinnliga radiorösten ansågs flera decennier olämplig för annat än sång, uppläsning av sagor och dikter plus ett och annat föredrag av en lärd kvinna. Ett inlägg från Alva Myrdal är en av få kvinnoröster, bevarade i radions ljudarkiv från 1930-talet. En manlig medarbetarstab dominerade. 1935 sändes de första föredragen för husmödrar. Där berättar radions manliga reportrar i ”Praktiska kvarten” hur de lagar supéer och cyklar, skakar drinkar, skrapar båtar och pressar byxor. Ett test med en kvinnlig nyhetsuppläsare 1938 blev en sådan chock för lyssnarna att radions ledning inte vågade göra om försöket förrän ett drygt kvartssekel senare. Nordberg summerar: »Genom hela radions historia finns exempel på hur kvinnors utrymme i radion ifrågasatts eller till och med omöjliggjorts«. Och nu är det alltså dags igen? Med samlade krafter från 14 svenska kvinnoföreningar bröts den kvinnliga radiotystnaden. Gradvis insåg ledningen att där kvinnorna befann sig, där skulle även radion vara. Även kvinnorna hade konflikter om målen, i synnerhet synen på hemmafruar. Inspirerad av Faludi Karin Nordberg tillägnar boken sin mamma Maja och hennes medsystrar “hemmafruarna som så oförsonligt klandrades av sina döttrar för ett livsval de hade små möjligheter att råda över.” Bokens titel är inspirerad av Susan Faludis debattbok Backlash, Kriget mot kvinnorna (1992), som anklagade medierna för att ha förrått kvinnokampen för jämställdhet. Karin Nordberg konstaterar: “Trettio år senare har ordet ”backlash” fått förnyad aktualitet”, Antifeministiska strömningar ifrågasätter kvinnokampen och har gjort feminismen suspekt, samtidigt som den borgerliga regeringen med radioledningens goda minne överger ”jämställdhet” som villkor i radions nya sändningstillstånd”, från 2026. Ett Sverige är de det backar Beslutet är i linje med ett Sverige där jämställdheten backar Sverige halkar från första- till sjunde plats på Världsekonomiskt forums Global Gender Gap Index som mäter skillnaderna mellan kvinnor och män inom ekonomi, utbildning, hälsa och politiskt inflytande. (SvD 26-09-18). Sverige ligger visserligen högt globalt med 37 procent kvinnor representerade i nyhetsutbudet, men för att det ska kallas jämställt krävs en representation på 40-60 procent. Män leder inkomstligan, och deras inkomster ökade mer än kvinnors senaste året, enligt SCB. Jämställdhetsmyndigheten ger en dyster lägesbild för de sju jämställdhetspolitiska delmålen: “Vi har långt kvar till ett jämställt samhälle”, där kvinnor och män har samma makt att forma samhället och sitt eget liv. Radion hänvisar till sin personal som garant för ett jämställt utbud. SR-ledningen tror att “kvinnoprogram” spelat ut sin roll och att ordet jämställdhet inte längre behövs. Men även om Sveriges Radio 2022 utnämndes till Sveriges mest jämställda arbetsgivare garanterar det inte att Sveriges Radio har Sveriges mest jämställda program. Bara mellan 33 och 36 procent av publiken upplever en jämn könsfördelning av innehållet, vilket Granskningsnämnden påpekat. Det är upprörande att vår gemensamma radio numera ser så lättvindigt på uppdraget som funnits som ett kitt i samhällsbygget sedan 1970-talet. Liv Beckström Inlägget Jämställdheten backar i Sveriges Radio dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Jämställdheten backar i Sveriges Radio DESCRIPTION: Har inte kvar jämställdheten som villkor för det nya sändningstillståndet. Inlägget Jämställdheten backar i Sveriges Radio dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Har inte kvar jämställdheten som villkor för det nya sändningstillståndet. Att radioledningen accepterat den borgerliga riksdagsmajoritetens utrensning är en nedvärdering både av kvinnors plats i samhället och public services roll. Det är en spännande, välskriven och bitvis besk berättelse Karin Nordberg, journalist, historiker och medieforskare levererar i Bakslag och barrikader: Kvinnor och radio under hundra år (Carlssons). Radiohistorien, som tidigare oftast avfärdat kvinnornas medverkan på några rader, får ett välbehövligt tillskott. Nordberg beskriver och analyserar kvinnors plats och inflytande i den svenska radion genom att följa program särskilt riktade till en kvinnlig publik. När AB Radiotjänst startade 1925 hade kvinnorna just fått politisk rösträtt. Boken guidar oss genom 100 år där kvinnan inte alls var självklar i det nya mediet. En sista feministisk suck I Nordbergs skildring swishar ett sekel av politisk och journalistisk kvinnokamp förbi, tolkat och vidarebefordrat genom den apparat som från början kostade en månadslön, men snart skulle stå i vartenda kök. Vi serveras rubriker som ”Bort med käringen”, Läroplan för Den Nya Kvinnan, Oraklet i folkhemmet, Skafferiet vid fronten, Det ambivalenta 50-talet, där “kvinnofrågan kränger som en båt i sjönöd, kastas mellan husmorsplikter och frigörelse” (en mening som kunde varit skriven i dag), Från kökstjatter till ekonomieko, Radio Ellen – ”en feministisk störningssändare ” samt Gender – en sista feministisk suck. Då var året 2007 och de kvinnospecifika programmen upphörde. I dag är apparaten ofta en app, hemmafrun och husmodern har döpts om till tradwife eller softgirl, men Sveriges Radio är fortfarande en del av Sverige med ett villkorat sändningstillstånd från riksdagen. Kompakt manligt motstånd Trots Radiotjänsts tidiga uppdrag om folkbildning, samt att forma Den Moderna Kvinnan genom husmorsfostran, mötte kvinnorna ett kompakt, internt manligt motstånd när de skulle vara med och göra jobbet. 9 av 10 saknade möjligheter att skaffa sig den akademiska utbildning som krävdes för anställning. Den kvinnliga radiorösten ansågs flera decennier olämplig för annat än sång, uppläsning av sagor och dikter plus ett och annat föredrag av en lärd kvinna. Ett inlägg från Alva Myrdal är en av få kvinnoröster, bevarade i radions ljudarkiv från 1930-talet. En manlig medarbetarstab dominerade. 1935 sändes de första föredragen för husmödrar. Där berättar radions manliga reportrar i ”Praktiska kvarten” hur de lagar supéer och cyklar, skakar drinkar, skrapar båtar och pressar byxor. Ett test med en kvinnlig nyhetsuppläsare 1938 blev en sådan chock för lyssnarna att radions ledning inte vågade göra om försöket förrän ett drygt kvartssekel senare. Nordberg summerar: »Genom hela radions historia finns exempel på hur kvinnors utrymme i radion ifrågasatts eller till och med omöjliggjorts«. Och nu är det alltså dags igen? Med samlade krafter från 14 svenska kvinnoföreningar bröts den kvinnliga radiotystnaden. Gradvis insåg ledningen att där kvinnorna befann sig, där skulle även radion vara. Även kvinnorna hade konflikter om målen, i synnerhet synen på hemmafruar. Inspirerad av Faludi Karin Nordberg tillägnar boken sin mamma Maja och hennes medsystrar ”hemmafruarna som så oförsonligt klandrades av sina döttrar för ett livsval de hade små möjligheter att råda över”. Bokens titel är inspirerad av Susan Faludis debattbok Backlash, Kriget mot kvinnorna (1992), som anklagade medierna för att ha förrått kvinnokampen för jämställdhet. Karin Nordberg konstaterar: ”Trettio år senare har ordet ’backlash’ fått förnyad aktualitet”, Antifeministiska strömningar ifrågasätter kvinnokampen och har gjort feminismen suspekt, samtidigt som den borgerliga regeringen med radioledningens goda minne överger ’jämställdhet’ som villkor i radions nya sändningstillstånd”, från 2026. Ett Sverige är de det backar Beslutet är i linje med ett Sverige där jämställdheten backar Sverige halkar från första till sjunde plats på Världsekonomiskt forums Global Gender Gap Index som mäter skillnaderna mellan kvinnor och män inom ekonomi, utbildning, hälsa och politiskt inflytande. (SvD 26-09-18). Sverige ligger visserligen högt globalt med 37 procent kvinnor representerade i nyhetsutbudet, men för att det ska kallas jämställt krävs en representation på 40–60 procent. Män leder inkomstligan, och deras inkomster ökade mer än kvinnors senaste året, enligt SCB. Jämställdhetsmyndigheten ger en dyster lägesbild för de sju jämställdhetspolitiska delmålen: ”Vi har långt kvar till ett jämställt samhälle”, där kvinnor och män har samma makt att forma samhället och sitt eget liv. Radion hänvisar till sin personal som garant för ett jämställt utbud. SR-ledningen tror att ”kvinnoprogram” spelat ut sin roll och att ordet jämställdhet inte längre behövs. Men även om Sveriges Radio 2022 utnämndes till Sveriges mest jämställda arbetsgivare garanterar det inte att Sveriges Radio har Sveriges mest jämställda program. Bara mellan 33 och 36 procent av publiken upplever en jämn könsfördelning av innehållet, vilket Granskningsnämnden påpekat. Det är upprörande att vår gemensamma radio numera ser så lättvindigt på uppdraget som funnits som ett kitt i samhällsbygget sedan 1970-talet. Liv Beckström Inlägget Jämställdheten backar i Sveriges Radio dök först upp på Dagens Arena.
5307156b73560241e61c66b61cce60515c4660edFöreställningen att det ovanför allt existerar en opolitisk politik är alltid lockande.
Inlägget Calmfors ämbetsmannaregering ska driva hans ekonomiska politik dök först upp på Dagens Arena.
Föreställningen att det ovanför allt existerar en opolitisk politik är alltid lockande.
Lars Calmfors är en av våra mest kända nationalekonomer, han skriver mycket och har åsikter om det ena och andra. Numera är han en senior forskare som bidrar till den offentliga debatten, vilket hedrar honom.
Diskussionen blir bättre och sakligare om forskare och akademiker gör sin röst hörd.
Politiskt befinner han sig väl någonstans där Folkpartiet (Liberalerna) placerade sig på den gamla goda socialliberala tiden, i skarven mellan Bengt Westerberg och Lars Leijonborg.
Men forskare kan aldrig tvätta bort sina värderingar och politiska åsikter från sina egna politiska förslag. Inte ens när det kommer till nationalekonomer. Men när nationalekonomerna presenterar sin forskning och sina förslag får man ibland intrycket att det är fråga om objektiva sanningar. Akademiker gör därför klokt i att redovisa sin egen politiska värdeskala.
Ordet demokrati har två led: folk och styre. Det vill säga folkstyrelse. Eller som det heter i Sveriges författning: ”All offentlig makt utgår från folket.” Inte all makt, men den offentliga makten. Demokratin bäddas in i ett konstitutionellt regelverk, där de folkvalda har att följa gemensamt upprättade lagar, regler och normer. De politiska partierna och de offentliga institutionerna, departementen, rättsstaten och ämbetsverken har här skilda men kompletterande roller.
Där möts i den bästa av världar politiska värderingar och sakliga underlag i ett konstruktivt samspel. Politikerna fattar de avgörande besluten, baserade på värderingar, avvägningar och kompromisser mellan olika intressen och politiska förslag.
Men föreställningen om att det ovanför allt detta existerar en opolitisk politik är alltid lockande för en och annan, särskilt för de som själva innehar en ”expertroll”. Från tid till annan luftas därför idén om expertstyre. Särskilt när det är stökigt i politiken. Och vi lever nu i en rörig och orolig politisk tid.
Och det är precis det Lars Calmfors nu gör, han förespråkar i en artikel i Dagens Nyheter idén om en tjänstemannaregering här i Sverige. Skälet är att regeringsbildningen verkar dra ut på tiden. Det är osäkert hur en kommande regering ska se ut och när den kan tillträda, om den kan tillträda. Kanske blir det nyval. Därför borde tjänstemännen och experterna ta över. Menar Calmfors.
Han presenterar också några namn som skulle kunna utgöra kärnan i en sådan regering. Han nämner Riksbankschefen Erik Thedéen (statssekreterare i finansdepartementet när Fredrik Reinfeldt var statsminister), riksdagsdirektören Ingvar Mattson, den tidigare liberala ministern och EU-kommissionären Cecilia Malmström och Swedbanks VD Jens Henriksson (statssekreterare när Göran Persson regerade landet).
Namnförslagen vittnar förstås om Lars Calmfors egna preferenser om vilka han anser är lämpade att styra konungariket Sverige, och som skulle kunna föra en politik han själv sympatiserar med.
Detta är själva komplikationen i sammanhanget.
Jag avstår från att föreslå fyra personer som tidigare varit politiker eller i mina ögon har gott omdöme, som nu verkar som tjänstemän eller experter. Jag är inte heller säker på att de namnen skulle falla Lars Calmfors i smaken.
Det mest kända och långvariga svenska försöket i den vägen är Hjalmar Hammarskjölds regering 1914 till 1917. Detta var före den allmänna rösträttens införande. Regeringen bildades efter att kungen och högern tvingat fram liberalen Karl Staaffs avgång (som på den tiden stod till vänster i politiken). Kungens borggårdstal beseglade hans öde.
Regeringen regerade höjd ovanför de politiska partierna.
Den var lojal med kungen och konservativt lagd, med starka sympatier för Tyskland. Så starka att Hammarskjöld vägrade att skriva under ett handelsavtal med Storbritannien. Livsmedelsförsörjningen försvårades. Statsministern hette i folkmun nu ”Hungerskjöld”. Efter en kortvarig högerregering genomdrev sedan en liberal-socialdemokratisk regering den allmänna rösträtten och åtta timmars arbetsdag.
Mario Monti ledde förstås en teknokratisk regering i Italien i början av 2010-talet. Och Mario Draghi formade från 2021 en liknande regering i 20 månader innan det tog slut.
Efter det italienska nyvalet 2022 vann högerpopulisten Giorgia Meloni makten. Hon har sina rötter i den postfascistiska högern.
Kanske är det också en lärdom. Expertstyre kan bereda vägen för populister. Men det kan förstås även politiska blockeringar och handlingsförlamning förorsakad av låsningar och ovilja eller oförmåga att kompromissa mellan de politiska partierna.
En ämbetsmannaregering är kanske en nödlösning under extrema omständigheter. Där är vi inte. Men expertregeringar tenderar ofta att bli kortvariga, eftersom de per definition inte kan vara opolitiska och i slutändan ändå måste söka stöd bland de personer och partier som väljarna röstat fram.
Man kan förstås läsa Lars Calmfors inhopp i eftervalsdebatten på olika sätt. Han propagerar för en ämbetsmannaregering som driver hans egen ekonomiska politik. Den välvillige bör se det som uppmaning till de politiska partierna att ta sig samman. Röda linjer försvårar kompromisser. Utan kompromisser inga regeringar och inga beslut. Då kan någon komma på den dåliga idén att ta Lars Calmfors på orden.
Håkan A Bengtsson
Inlägget Calmfors ämbetsmannaregering ska driva hans ekonomiska politik dök först upp på Dagens Arena.
7dfa6ae7fe0e12e7d530da93624d81a0ff4c1bbd5307156b73560241e61c66b61cce60515c4660edTITLE: Calmfors ämbetsmannaregering ska driva hans ekonomiska politik DESCRIPTION: Föreställningen att det ovanför allt existerar en opolitisk politik är alltid lockande. Inlägget Calmfors ämbetsmannaregering ska driva hans ekonomiska politik dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Föreställningen att det ovanför allt existerar en opolitisk politik är alltid lockande. Lars Calmfors är en av våra mest kända nationalekonomer, han skriver mycket och har åsikter om det ena och andra. Numera är han en senior forskare som bidrar till den offentliga debatten, vilket hedrar honom. Diskussionen blir bättre och sakligare om forskare och akademiker gör sin röst hörd. Politiskt befinner han sig väl någonstans där Folkpartiet (Liberalerna) placerade sig på den gamla goda socialliberala tiden, i skarven mellan Bengt Westerberg och Lars Leijonborg. Men forskare kan aldrig tvätta bort sina värderingar och politiska åsikter från sina egna politiska förslag. Inte ens när det kommer till nationalekonomer. Men när nationalekonomerna presenterar sin forskning och sina förslag får man ibland intrycket att det är fråga om objektiva sanningar. Akademiker gör därför klokt i att redovisa sin egen politiska värdeskala. En rörig politisk tid Ordet demokrati har två led: folk och styre. Det vill säga folkstyrelse. Eller som det heter i Sveriges författning: ”All offentlig makt utgår från folket.” Inte all makt, men den offentliga makten. Demokratin bäddas in i ett konstitutionellt regelverk, där de folkvalda har att följa gemensamt upprättade lagar, regler och normer. De politiska partierna och de offentliga institutionerna, departementen, rättsstaten och ämbetsverken har här skilda men kompletterande roller. Där möts i den bästa av världar politiska värderingar och sakliga underlag i ett konstruktivt samspel. Politikerna fattar de avgörande besluten, baserade på värderingar, avvägningar och kompromissen mellan olika intressen och politiska förslag. Men föreställningen om att det ovanför allt detta existerar en opolitisk politik är alltid lockande för en och annan, särskilt för de som själva innehar en ”expertroll”. Från tid till annan luftas därför idén om expertstyre. Särskilt när det är stökigt i politiken. Och vi lever nu i en rörig och orolig politisk tid. Och det är precis det Lars Calmfors nu gör, han förespråkar en artikel i Dagens Nyheter idén om en tjänstemannaregering här i Sverige. Skälet är att regeringsbildningen verkar dra ut på tiden. Det är osäkert hur en kommande regering ska se ut och när det kan tillträda, om den kan tillträda. Kanske blir det nyval. Därför borde tjänstemännen och experterna ta över. Menar Calmfors. Calmfors egna preferenser Han presenterar också några namn som skulle kunna utgöra kärnan i en sådan regering. Han nämner Riksbankschefen Erik Thedéen (statssekreterare i finansdepartementet när Fredrik Reinfeldt var statsminister), riksdagsdirektören Ingvar Mattson, den tidigare liberala ministern och EU-kommissionären Cecilia Malmström och Swedbanks VD Jens Henriksson (statssekreterare när Göran Persson regerade landet). Namnförslagen vittnar förstås om Lars Calmfors egna preferenser om vilka han anser är lämpade att styra konungariket Sverige, och som skulle kunna föra en politik han själv sympatiserar med. Detta är själva komplikationen i sammanhanget. Jag avstår från att föreslå fyra personer som tidigare varit politiker eller i mina ögon har gott omdöme, som nu verkar som tjänstemän eller experter. Jag är inte heller säker på att de namnen skulle falla Lars Calmfors i smaken. Före rösträttens införande Det mest kända och långvariga svenska försöket i den vägen är Hjalmar Hammarskjölds regering 1914 till 1917. Detta var före den allmänna rösträttens införande. Regeringen bildades efter att kungen och högern tvingat fram liberalen Karl Staafs avgång (som på den tiden stod till vänster i politiken). Kungens Borggårdstal beseglade hans öde. Regeringen regerade höjda ovanför de politiska partierna. Den var lojal med kungen och konservativt lagd, med starka sympatier för Tyskland. Så starka att Hammarskjöld vägrade att skriva under ett handelsavtal med Storbritannien. Livsmedelsförsörjningen försvårades. Statsministern hette i folkmun nu ”Hungerskjöld”. Efter en kortvarig högerregering genomdrev sedan en liberal-socialdemokratisk regering den allmänna rösträtten och åtta timmars arbetsdag. Mario Monti ledde förstås en teknokratisk regering i Italien i början av 2010-talet. Och Mario Draghi formade från 2021 en liknande regering i 20 månader innan det tog slut. Efter det italienska nyvalet 2022 vann högerpopulister Giorgia Meloni makten. Hon har sina rötter i den postfascistiska högern. Kanske är det också en lärdom. Expertstyre kan bereda vägen för populister. Men det kan förstås även politiska blockeringar och handlingsförlamning förorsakad av låsningar och ovilja eller oförmåga att kompromissa mellan de politiska partierna. Uppmaning att ta sig samman En ämbetsmannaregering är kanske en nödlösning under extrema omständigheter. Där är vi inte. Men expertregeringar tenderar ofta att bli kortvariga, eftersom de per definition inte kan vara opolitiska och i slutändan ändå måste söka stöd bland de personer och partier som väljarna röstat fram. Man kan förstås läsa Lars Calmfors inhopp i eftervalsdebatten på olika sätt. Han propagerar för en ämbetsmannaregering som driver hans egen ekonomiska politik. Den välvillige bör se det som uppmaning till de politiska partierna att ta sig samman. Röda linjer försvårar kompromisser. Utan kompromisser inga regeringar och inga beslut. Då kan någon komma på den dåliga idén att ta Lars Calmfors på orden. Håkan A Bengtsson Inlägget Calmfors ämbetsmannaregering ska driva hans ekonomiska politik dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Calmfors ämbetsmannaregering ska driva hans ekonomiska politik DESCRIPTION: Föreställningen att det ovanför allt existerar en opolitisk politik är alltid lockande. Inlägget Calmfors ämbetsmannaregering ska driva hans ekonomiska politik dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Föreställningen att det ovanför allt existerar en opolitisk politik är alltid lockande. Lars Calmfors är en av våra mest kända nationalekonomer, han skriver mycket och har åsikter om det ena och andra. Numera är han en senior forskare som bidrar till den offentliga debatten, vilket hedrar honom. Diskussionen blir bättre och sakligare om forskare och akademiker gör sin röst hörd. Politiskt befinner han sig väl någonstans där Folkpartiet (Liberalerna) placerade sig på den gamla goda socialliberala tiden, i skarven mellan Bengt Westerberg och Lars Leijonborg. Men forskare kan aldrig tvätta bort sina värderingar och politiska åsikter från sina egna politiska förslag. Inte ens när det kommer till nationalekonomer. Men när nationalekonomerna presenterar sin forskning och sina förslag får man ibland intrycket att det är fråga om objektiva sanningar. Akademiker gör därför klokt i att redovisa sin egen politiska värdeskala. En rörig politisk tid Ordet demokrati har två led: folk och styre. Det vill säga folkstyrelse. Eller som det heter i Sveriges författning: ”All offentlig makt utgår från folket.” Inte all makt, men den offentliga makten. Demokratin bäddas in i ett konstitutionellt regelverk, där de folkvalda har att följa gemensamt upprättade lagar, regler och normer. De politiska partierna och de offentliga institutionerna, departementen, rättsstaten och ämbetsverken har här skilda men kompletterande roller. Där möts i den bästa av världar politiska värderingar och sakliga underlag i ett konstruktivt samspel. Politikerna fattar de avgörande besluten, baserade på värderingar, avvägningar och kompromisser mellan olika intressen och politiska förslag. Men föreställningen om att det ovanför allt detta existerar en opolitisk politik är alltid lockande för en och annan, särskilt för de som själva innehar en ”expertroll”. Från tid till annan luftas därför idén om expertstyre. Särskilt när det är stökigt i politiken. Och vi lever nu i en rörig och orolig politisk tid. Och det är precis det Lars Calmfors nu gör, han förespråkar i en artikel i Dagens Nyheter idén om en tjänstemannaregering här i Sverige. Skälet är att regeringsbildningen verkar dra ut på tiden. Det är osäkert hur en kommande regering ska se ut och när den kan tillträda, om den kan tillträda. Kanske blir det nyval. Därför borde tjänstemännen och experterna ta över. Menar Calmfors. Calmfors egna preferenser Han presenterar också några namn som skulle kunna utgöra kärnan i en sådan regering. Han nämner Riksbankschefen Erik Thedéen (statssekreterare i finansdepartementet när Fredrik Reinfeldt var statsminister), riksdagsdirektören Ingvar Mattson, den tidigare liberala ministern och EU-kommissionären Cecilia Malmström och Swedbanks VD Jens Henriksson (statssekreterare när Göran Persson regerade landet). Namnförslagen vittnar förstås om Lars Calmfors egna preferenser om vilka han anser är lämpade att styra konungariket Sverige, och som skulle kunna föra en politik han själv sympatiserar med. Detta är själva komplikationen i sammanhanget. Jag avstår från att föreslå fyra personer som tidigare varit politiker eller i mina ögon har gott omdöme, som nu verkar som tjänstemän eller experter. Jag är inte heller säker på att de namnen skulle falla Lars Calmfors i smaken. Före rösträttens införande Det mest kända och långvariga svenska försöket i den vägen är Hjalmar Hammarskjölds regering 1914 till 1917. Detta var före den allmänna rösträttens införande. Regeringen bildades efter att kungen och högern tvingat fram liberalen Karl Staaffs avgång (som på den tiden stod till vänster i politiken). Kungens borggårdstal beseglade hans öde. Regeringen regerade höjd ovanför de politiska partierna. Den var lojal med kungen och konservativt lagd, med starka sympatier för Tyskland. Så starka att Hammarskjöld vägrade att skriva under ett handelsavtal med Storbritannien. Livsmedelsförsörjningen försvårades. Statsministern hette i folkmun nu ”Hungerskjöld”. Efter en kortvarig högerregering genomdrev sedan en liberal-socialdemokratisk regering den allmänna rösträtten och åtta timmars arbetsdag. Mario Monti ledde förstås en teknokratisk regering i Italien i början av 2010-talet. Och Mario Draghi formade från 2021 en liknande regering i 20 månader innan det tog slut. Efter det italienska nyvalet 2022 vann högerpopulisten Giorgia Meloni makten. Hon har sina rötter i den postfascistiska högern. Kanske är det också en lärdom. Expertstyre kan bereda vägen för populister. Men det kan förstås även politiska blockeringar och handlingsförlamning förorsakad av låsningar och ovilja eller oförmåga att kompromissa mellan de politiska partierna. Uppmaning att ta sig samman En ämbetsmannaregering är kanske en nödlösning under extrema omständigheter. Där är vi inte. Men expertregeringar tenderar ofta att bli kortvariga, eftersom de per definition inte kan vara opolitiska och i slutändan ändå måste söka stöd bland de personer och partier som väljarna röstat fram. Man kan förstås läsa Lars Calmfors inhopp i eftervalsdebatten på olika sätt. Han propagerar för en ämbetsmannaregering som driver hans egen ekonomiska politik. Den välvillige bör se det som uppmaning till de politiska partierna att ta sig samman. Röda linjer försvårar kompromisser. Utan kompromisser inga regeringar och inga beslut. Då kan någon komma på den dåliga idén att ta Lars Calmfors på orden. Håkan A Bengtsson Inlägget Calmfors ämbetsmannaregering ska driva hans ekonomiska politik dök först upp på Dagens Arena.
7dfa6ae7fe0e12e7d530da93624d81a0ff4c1bbdFöreställningen att det ovanför allt existerar en opolitisk politik är alltid lockande.
Inlägget Calmfors ämbetsmannaregering ska driva hans ekonomiska politik dök först upp på Dagens Arena.
Föreställningen att det ovanför allt existerar en opolitisk politik är alltid lockande.
Lars Calmfors är en av våra mest kända nationalekonomer, han skriver mycket och har åsikter om det ena och andra. Numera är han en senior forskare som bidrar till den offentliga debatten, vilket hedrar honom.
Diskussionen blir bättre och sakligare om forskare och akademiker gör sin röst hörd.
Politiskt befinner han sig väl någonstans där Folkpartiet (Liberalerna) placerade sig på den gamla goda socialliberala tiden, i skarven mellan Bengt Westerberg och Lars Leijonborg.
Men forskare kan aldrig tvätta bort sina värderingar och politiska åsikter från sina egna politiska förslag. Inte ens när det kommer till nationalekonomer. Men när nationalekonomerna presenterar sin forskning och sina förslag får man ibland intrycket att det är fråga om objektiva sanningar. Akademiker gör därför klokt i att redovisa sin egen politiska värdeskala.
Ordet demokrati har två led: folk och styre. Det vill säga folkstyrelse. Eller som det heter i Sveriges författning: ”All offentlig makt utgår från folket.” Inte all makt, men den offentliga makten. Demokratin bäddas in i ett konstitutionellt regelverk, där de folkvalda har att följa gemensamt upprättade lagar, regler och normer. De politiska partierna och de offentliga institutionerna, departementen, rättsstaten och ämbetsverken har här skilda men kompletterande roller.
Där möts i den bästa av världar politiska värderingar och sakliga underlag i ett konstruktivt samspel. Politikerna fattar de avgörande besluten, baserade på värderingar, avvägningar och kompromissen mellan olika intressen och politiska förslag.
Men föreställningen om att det ovanför allt detta existerar en opolitisk politik är alltid lockande för en och annan, särskilt för de som själva innehar en ”expertroll”. Från tid till annan luftas därför idén om expertstyre. Särskilt när det är stökigt i politiken. Och vi lever nu i en rörig och orolig politisk tid.
Och det är precis det Lars Calmfors nu gör, han förespråkar en artikel i Dagens Nyheter idén om en tjänstemannaregering här i Sverige. Skälet är att regeringsbildningen verkar dra ut på tiden. Det är osäkert hur en kommande regering ska se ut och när det kan tillträda, om den kan tillträda. Kanske blir det nyval. Därför borde tjänstemännen och experterna ta över. Menar Calmfors.
Han presenterar också några namn som skulle kunna utgöra kärnan i en sådan regering. Han nämner Riksbankschefen Erik Thedéen (statssekreterare i finansdepartementet när Fredrik Reinfeldt var statsminister), riksdagsdirektören Ingvar Mattson, den tidigare liberala ministern och EU-kommissionären Cecilia Malmström och Swedbanks VD Jens Henriksson (statssekreterare när Göran Persson regerade landet).
Namnförslagen vittnar förstås om Lars Calmfors egna preferenser om vilka han anser är lämpade att styra konungariket Sverige, och som skulle kunna föra en politik han själv sympatiserar med.
Detta är själva komplikationen i sammanhanget.
Jag avstår från att föreslå fyra personer som tidigare varit politiker eller i mina ögon har gott omdöme, som nu verkar som tjänstemän eller experter. Jag är inte heller säker på att de namnen skulle falla Lars Calmfors i smaken.
Det mest kända och långvariga svenska försöket i den vägen är Hjalmar Hammarskjölds regering 1914 till 1917. Detta var före den allmänna rösträttens införande. Regeringen bildades efter att kungen och högern tvingat fram liberalen Karl Staafs avgång (som på den tiden stod till vänster i politiken). Kungens Borggårdstal beseglade hans öde.
Regeringen regerade höjda ovanför de politiska partierna.
Den var lojal med kungen och konservativt lagd, med starka sympatier för Tyskland. Så starka att Hammarskjöld vägrade att skriva under ett handelsavtal med Storbritannien. Livsmedelsförsörjningen försvårades. Statsministern hette i folkmun nu ”Hungerskjöld”. Efter en kortvarig högerregering genomdrev sedan en liberal-socialdemokratisk regering den allmänna rösträtten och åtta timmars arbetsdag.
Mario Monti ledde förstås en teknokratisk regering i Italien i början av 2010-talet. Och Mario Draghi formade från 2021 en liknande regering i 20 månader innan det tog slut.
Efter det italienska nyvalet 2022 vann högerpopulister Giorgia Meloni makten. Hon har sina rötter i den postfascistiska högern.
Kanske är det också en lärdom. Expertstyre kan bereda vägen för populister. Men det kan förstås även politiska blockeringar och handlingsförlamning förorsakad av låsningar och ovilja eller oförmåga att kompromissa mellan de politiska partierna.
En ämbetsmannaregering är kanske en nödlösning under extrema omständigheter. Där är vi inte. Men expertregeringar tenderar ofta att bli kortvariga, eftersom de per definition inte kan vara opolitiska och i slutändan ändå måste söka stöd bland de personer och partier som väljarna röstat fram.
Man kan förstås läsa Lars Calmfors inhopp i eftervalsdebatten på olika sätt. Han propagerar för en ämbetsmannaregering som driver hans egen ekonomiska politik. Den välvillige bör se det som uppmaning till de politiska partierna att ta sig samman. Röda linjer försvårar kompromisser. Utan kompromisser inga regeringar och inga beslut. Då kan någon komma på den dåliga idén att ta Lars Calmfors på orden.
Håkan A Bengtsson
Inlägget Calmfors ämbetsmannaregering ska driva hans ekonomiska politik dök först upp på Dagens Arena.
7dfa6ae7fe0e12e7d530da93624d81a0ff4c1bbd5307156b73560241e61c66b61cce60515c4660edTITLE: Calmfors ämbetsmannaregering ska driva hans ekonomiska politik DESCRIPTION: Föreställningen att det ovanför allt existerar en opolitisk politik är alltid lockande. Inlägget Calmfors ämbetsmannaregering ska driva hans ekonomiska politik dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Föreställningen att det ovanför allt existerar en opolitisk politik är alltid lockande. Lars Calmfors är en av våra mest kända nationalekonomer, han skriver mycket och har åsikter om det ena och andra. Numera är han en senior forskare som bidrar till den offentliga debatten, vilket hedrar honom. Diskussionen blir bättre och sakligare om forskare och akademiker gör sin röst hörd. Politiskt befinner han sig väl någonstans där Folkpartiet (Liberalerna) placerade sig på den gamla goda socialliberala tiden, i skarven mellan Bengt Westerberg och Lars Leijonborg. Men forskare kan aldrig tvätta bort sina värderingar och politiska åsikter från sina egna politiska förslag. Inte ens när det kommer till nationalekonomer. Men när nationalekonomerna presenterar sin forskning och sina förslag får man ibland intrycket att det är fråga om objektiva sanningar. Akademiker gör därför klokt i att redovisa sin egen politiska värdeskala. En rörig politisk tid Ordet demokrati har två led: folk och styre. Det vill säga folkstyrelse. Eller som det heter i Sveriges författning: ”All offentlig makt utgår från folket.” Inte all makt, men den offentliga makten. Demokratin bäddas in i ett konstitutionellt regelverk, där de folkvalda har att följa gemensamt upprättade lagar, regler och normer. De politiska partierna och de offentliga institutionerna, departementen, rättsstaten och ämbetsverken har här skilda men kompletterande roller. Där möts i den bästa av världar politiska värderingar och sakliga underlag i ett konstruktivt samspel. Politikerna fattar de avgörande besluten, baserade på värderingar, avvägningar och kompromissen mellan olika intressen och politiska förslag. Men föreställningen om att det ovanför allt detta existerar en opolitisk politik är alltid lockande för en och annan, särskilt för de som själva innehar en ”expertroll”. Från tid till annan luftas därför idén om expertstyre. Särskilt när det är stökigt i politiken. Och vi lever nu i en rörig och orolig politisk tid. Och det är precis det Lars Calmfors nu gör, han förespråkar en artikel i Dagens Nyheter idén om en tjänstemannaregering här i Sverige. Skälet är att regeringsbildningen verkar dra ut på tiden. Det är osäkert hur en kommande regering ska se ut och när det kan tillträda, om den kan tillträda. Kanske blir det nyval. Därför borde tjänstemännen och experterna ta över. Menar Calmfors. Calmfors egna preferenser Han presenterar också några namn som skulle kunna utgöra kärnan i en sådan regering. Han nämner Riksbankschefen Erik Thedéen (statssekreterare i finansdepartementet när Fredrik Reinfeldt var statsminister), riksdagsdirektören Ingvar Mattson, den tidigare liberala ministern och EU-kommissionären Cecilia Malmström och Swedbanks VD Jens Henriksson (statssekreterare när Göran Persson regerade landet). Namnförslagen vittnar förstås om Lars Calmfors egna preferenser om vilka han anser är lämpade att styra konungariket Sverige, och som skulle kunna föra en politik han själv sympatiserar med. Detta är själva komplikationen i sammanhanget. Jag avstår från att föreslå fyra personer som tidigare varit politiker eller i mina ögon har gott omdöme, som nu verkar som tjänstemän eller experter. Jag är inte heller säker på att de namnen skulle falla Lars Calmfors i smaken. Före rösträttens införande Det mest kända och långvariga svenska försöket i den vägen är Hjalmar Hammarskjölds regering 1914 till 1917. Detta var före den allmänna rösträttens införande. Regeringen bildades efter att kungen och högern tvingat fram liberalen Karl Staafs avgång (som på den tiden stod till vänster i politiken). Kungens Borggårdstal beseglade hans öde. Regeringen regerade höjda ovanför de politiska partierna. Den var lojal med kungen och konservativt lagd, med starka sympatier för Tyskland. Så starka att Hammarskjöld vägrade att skriva under ett handelsavtal med Storbritannien. Livsmedelsförsörjningen försvårades. Statsministern hette i folkmun nu ”Hungerskjöld”. Efter en kortvarig högerregering genomdrev sedan en liberal-socialdemokratisk regering den allmänna rösträtten och åtta timmars arbetsdag. Mario Monti ledde förstås en teknokratisk regering i Italien i början av 2010-talet. Och Mario Draghi formade från 2021 en liknande regering i 20 månader innan det tog slut. Efter det italienska nyvalet 2022 vann högerpopulister Giorgia Meloni makten. Hon har sina rötter i den postfascistiska högern. Kanske är det också en lärdom. Expertstyre kan bereda vägen för populister. Men det kan förstås även politiska blockeringar och handlingsförlamning förorsakad av låsningar och ovilja eller oförmåga att kompromissa mellan de politiska partierna. Uppmaning att ta sig samman En ämbetsmannaregering är kanske en nödlösning under extrema omständigheter. Där är vi inte. Men expertregeringar tenderar ofta att bli kortvariga, eftersom de per definition inte kan vara opolitiska och i slutändan ändå måste söka stöd bland de personer och partier som väljarna röstat fram. Man kan förstås läsa Lars Calmfors inhopp i eftervalsdebatten på olika sätt. Han propagerar för en ämbetsmannaregering som driver hans egen ekonomiska politik. Den välvillige bör se det som uppmaning till de politiska partierna att ta sig samman. Röda linjer försvårar kompromisser. Utan kompromisser inga regeringar och inga beslut. Då kan någon komma på den dåliga idén att ta Lars Calmfors på orden. Håkan A Bengtsson Inlägget Calmfors ämbetsmannaregering ska driva hans ekonomiska politik dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Calmfors ämbetsmannaregering ska driva hans ekonomiska politik DESCRIPTION: Föreställningen att det ovanför allt existerar en opolitisk politik är alltid lockande. Inlägget Calmfors ämbetsmannaregering ska driva hans ekonomiska politik dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Föreställningen att det ovanför allt existerar en opolitisk politik är alltid lockande. Lars Calmfors är en av våra mest kända nationalekonomer, han skriver mycket och har åsikter om det ena och andra. Numera är han en senior forskare som bidrar till den offentliga debatten, vilket hedrar honom. Diskussionen blir bättre och sakligare om forskare och akademiker gör sin röst hörd. Politiskt befinner han sig väl någonstans där Folkpartiet (Liberalerna) placerade sig på den gamla goda socialliberala tiden, i skarven mellan Bengt Westerberg och Lars Leijonborg. Men forskare kan aldrig tvätta bort sina värderingar och politiska åsikter från sina egna politiska förslag. Inte ens när det kommer till nationalekonomer. Men när nationalekonomerna presenterar sin forskning och sina förslag får man ibland intrycket att det är fråga om objektiva sanningar. Akademiker gör därför klokt i att redovisa sin egen politiska värdeskala. En rörig politisk tid Ordet demokrati har två led: folk och styre. Det vill säga folkstyrelse. Eller som det heter i Sveriges författning: ”All offentlig makt utgår från folket.” Inte all makt, men den offentliga makten. Demokratin bäddas in i ett konstitutionellt regelverk, där de folkvalda har att följa gemensamt upprättade lagar, regler och normer. De politiska partierna och de offentliga institutionerna, departementen, rättsstaten och ämbetsverken har här skilda men kompletterande roller. Där möts i den bästa av världar politiska värderingar och sakliga underlag i ett konstruktivt samspel. Politikerna fattar de avgörande besluten, baserade på värderingar, avvägningar och kompromisser mellan olika intressen och politiska förslag. Men föreställningen om att det ovanför allt detta existerar en opolitisk politik är alltid lockande för en och annan, särskilt för de som själva innehar en ”expertroll”. Från tid till annan luftas därför idén om expertstyre. Särskilt när det är stökigt i politiken. Och vi lever nu i en rörig och orolig politisk tid. Och det är precis det Lars Calmfors nu gör, han förespråkar i en artikel i Dagens Nyheter idén om en tjänstemannaregering här i Sverige. Skälet är att regeringsbildningen verkar dra ut på tiden. Det är osäkert hur en kommande regering ska se ut och när den kan tillträda, om den kan tillträda. Kanske blir det nyval. Därför borde tjänstemännen och experterna ta över. Menar Calmfors. Calmfors egna preferenser Han presenterar också några namn som skulle kunna utgöra kärnan i en sådan regering. Han nämner Riksbankschefen Erik Thedéen (statssekreterare i finansdepartementet när Fredrik Reinfeldt var statsminister), riksdagsdirektören Ingvar Mattson, den tidigare liberala ministern och EU-kommissionären Cecilia Malmström och Swedbanks VD Jens Henriksson (statssekreterare när Göran Persson regerade landet). Namnförslagen vittnar förstås om Lars Calmfors egna preferenser om vilka han anser är lämpade att styra konungariket Sverige, och som skulle kunna föra en politik han själv sympatiserar med. Detta är själva komplikationen i sammanhanget. Jag avstår från att föreslå fyra personer som tidigare varit politiker eller i mina ögon har gott omdöme, som nu verkar som tjänstemän eller experter. Jag är inte heller säker på att de namnen skulle falla Lars Calmfors i smaken. Före rösträttens införande Det mest kända och långvariga svenska försöket i den vägen är Hjalmar Hammarskjölds regering 1914 till 1917. Detta var före den allmänna rösträttens införande. Regeringen bildades efter att kungen och högern tvingat fram liberalen Karl Staaffs avgång (som på den tiden stod till vänster i politiken). Kungens borggårdstal beseglade hans öde. Regeringen regerade höjd ovanför de politiska partierna. Den var lojal med kungen och konservativt lagd, med starka sympatier för Tyskland. Så starka att Hammarskjöld vägrade att skriva under ett handelsavtal med Storbritannien. Livsmedelsförsörjningen försvårades. Statsministern hette i folkmun nu ”Hungerskjöld”. Efter en kortvarig högerregering genomdrev sedan en liberal-socialdemokratisk regering den allmänna rösträtten och åtta timmars arbetsdag. Mario Monti ledde förstås en teknokratisk regering i Italien i början av 2010-talet. Och Mario Draghi formade från 2021 en liknande regering i 20 månader innan det tog slut. Efter det italienska nyvalet 2022 vann högerpopulisten Giorgia Meloni makten. Hon har sina rötter i den postfascistiska högern. Kanske är det också en lärdom. Expertstyre kan bereda vägen för populister. Men det kan förstås även politiska blockeringar och handlingsförlamning förorsakad av låsningar och ovilja eller oförmåga att kompromissa mellan de politiska partierna. Uppmaning att ta sig samman En ämbetsmannaregering är kanske en nödlösning under extrema omständigheter. Där är vi inte. Men expertregeringar tenderar ofta att bli kortvariga, eftersom de per definition inte kan vara opolitiska och i slutändan ändå måste söka stöd bland de personer och partier som väljarna röstat fram. Man kan förstås läsa Lars Calmfors inhopp i eftervalsdebatten på olika sätt. Han propagerar för en ämbetsmannaregering som driver hans egen ekonomiska politik. Den välvillige bör se det som uppmaning till de politiska partierna att ta sig samman. Röda linjer försvårar kompromisser. Utan kompromisser inga regeringar och inga beslut. Då kan någon komma på den dåliga idén att ta Lars Calmfors på orden. Håkan A Bengtsson Inlägget Calmfors ämbetsmannaregering ska driva hans ekonomiska politik dök först upp på Dagens Arena.
c28b94595d25821c73e1b9caa32259ce0b739304The sculpture, titled "The Orange Plague," was previously on display at the U.N. Climate Summit in Brazil.
The sculpture, titled "The Orange Plague," was previously on display at the U.N. Climate Summit in Brazil.