Få har nog missat vad som hände mellan Simona Mohamsson (L) och Jimmie Åkesson (SD) i fredags.
Liberalernas partiledare och Sverigedemokraternas dito samlades framför svenska presskåren. Nu skulle Simona Mohamsson ta ett kliv över den röda linje som hennes parti målat upp gentemot SD.
Och det får man säga att hon gjorde. Med råge.
Hon nöjde sig inte med att hoppa över linjen som partiet beslutat om på sitt landsmöte. Mohamsson avslutade kalaset med att bjuda in Åkesson till en kram.
I utbyte fick hon en omröstning om den glödheta eurofrågan till 2030, borttagna vinster ur skolan och något jamsande om att valet av ministrar ska stämmas av mellan Tidöpartierna.
Så mycket var den värd, Liberalernas kvarvarande värdighet.
Icke uppskattad frisegling
Och Mohamssons lilla frisegling verkar inte ha uppskattats internt.
Reaktionerna inifrån partiet lät inte vänta på sig. Nyheterna om partimedlemmar som klippt sina medlemskort och kommunalråd som avskrivit sig från riksdagslistor i vredesmod har avlöst varandra.
Bland annat i Malmö, där Sara Wettergren drog tillbaka sin riksdagskandidatur efter beskedet som anser kuppats igenom av Mohamsson.
Bakvänd analys
Hur svårt man än må ha för Liberalerna idag är det ändå ett parti med anor, ett parti som på riktigt gjort skillnad för Sverige som land. De var med och drev fram demokratin och stod starka i kvinnorättsfrågor.
Därför är det ändå en sorg att se dem förnedra sig själv på det här viset. Att försöka kravla sig över fyraprocentsspärren till riksdagen genom att krama de som utsett dem till sina ideologiska huvudmotståndare är inte vackert.
L har stadigt tappat i opinionsmätningar sedan de ingick Tidöavtalet med SD. Det har varit svårt för de som ser sig som liberaler att tugga i sig att styra med stöd av ett parti sprungna ur fascismen.
Hur man då drar slutsatsen att ett fördjupat samarbete ska leda till ett ökat väljarstöd är… lite märkligt.
Det enda som antagligen hade kunnat rädda Liberalerna i höst är om de stått upp för sina liberala värderingar, som trots allt finns kvar på sina håll i partiet, och lämnat Tidöavtalet.
74 procent vill inte samarbeta med SD
Men visst. Vissa saker har de kanske ändå fått ut av att nu säga ja till ministerposter till SD.
För en gångs skull pratar alla om Liberalerna. Och Ulf Kristersson är nog inte missnöjd över att återigen kunna hamra in att man är överens på hans sida politiken.
Men räcker det för att få väljarna att lägga sin röst på L?
Ytterst tveksamt. Några stödröster från vänstersidan lär de inte få. Moderaterna kommer inte uppmuntra till att stödrösta på L. KD har inte råd att göra det och det är nog försvinnande få som tänkt rösta på SD som istället kommer rösta på L.
Enligt en färsk undersökning från SVT/Indikator opinion uppger dessutom 74 procent av de som tänkt rösta på L att de inte vill sitta i regering tillsammans med SD.
Det ser helt enkelt jävligt mörkt ut.
Mohamssons ansvar
Men. De har bara sig själv att skylla. Ett parti som helt frångår sin ideologiska grund och istället snurrar in sig i maktspel och kamp om ministerposter förlorar till slut sin relevans. Har man dessutom en partiledare som övergett alla sina principer blir saken inte bättre.
För bara några månader sen klargjorde Mohamsson att SD inte kommer få några ministerposter med henne vid rodret. Dessutom har hon sagt att anledningen till att hennes politiska engagemang väcktes var när SD kom in i riksdagen 2010.
I söndagens Agenda repeterade hon gång på gång mantrat om att hon nu ”kavlar upp ärmarna och tar ansvar”.
Tar ansvar för vadå, undrar kanske vän av ordning. Ansvar för att Richard Jomshof kan bli justitieminister?
Tack, men det är nog många som gärna ser att du inte tagit på dig det ansvaret.
Borde valt en värdigare väg
På söndag håller L ett extrainsatt landsmöte. Det finns krafter inom partiet som nu vill försöka få bort Simona Mohamsson i ett sista försök att vända skutan och styra in på rätt kurs. Om de lyckas får tiden utvisa.
I fredags sålde Mohamsson ut hela sitt parti i ett desperat försök att rädda kvar Liberalerna i riksdagen. Hon borde valt en värdigare väg.
Kramen mellan Mohamsson och Åkesson var nog dödsstöten för Liberalerna.
Rasmus Hansson, ledarskribentrasmus.hansson@skansesfolkblad.se