Tornevall Networks

Tech- och spionbolaget Palantirs analysverktyg används av israeliska IDF i folkmordet i Gaza, av Ice-agenter i USA för att spåra papperslösa och av stater runt om i världen för att massövervaka sina medborgare.

USA har använt Palantirs AI-krigssystem för att döda tusentals personer i kriget mot Iran. På krigets första dag, den 28 februari, förstörde amerikanska Tomahawk-missiler, i ett upprepat flyganfall, en flickskola i Minab i södra Iran och dödade åtminstone 175 personer, majoriteten barn.

Allt pekar på att det var Palantirs Maven-system, som använder AI-modellen Claude, som identifierade flickskolan som en måltavla.

Nu visar hemliga Signal-meddelenaden att Försvarsmakten i början av september förra året köpte krigsplattformen Maven Smart System. Något Dagens ETC kunde avslöja härom veckan med hjälp av chattmeddelanden från Palantirs tidigare försäljningsagent i Danmark.

”När andra stater tecknar nya avtal med Palantir presenteras det ofta på presskonferenser. Här i Sverige sker allt i det fördolda och samtliga myndigheter lägger locket på”, skriver Dagens ETC.

Varken Försvarsmakten eller ansvariga ministrar, som försvarsminister Pål Jonson (M), vill svara på frågor gällande statens senaste affärer med Palantir.

Maven-systemet började utvecklas av Pentagon i USA 2017. Teknologin använder artificiell intelligens för att analysera videobilder och i realtid ge måltavlor åt bland annat missil- och drönarattacker.

Google, som från början var en del av projektet, hoppade av 2018 efter att fler än 3.000 anställda undertecknat ett öppet brev som kritiserade teknologin och Googles medverkan i utvecklingen.

Enligt Bloomberg har Maven Smart System en relativt låg grad av träffsäkerhet – endast 60 procent av de identifierade objekten. I sämre väderförhållanden kan den sjunka till under 30 procent.

Palantir tog över utvecklingen av Maven-systemet 2019. Sedan ett år tillbaka används AI-krigssystemet även av Nato.

I samband med Sveriges inträde i krigsalliansen har Palantir utökat sin verksamhet i landet. Spionbolaget har en arbetsgrupp som jobbar febrilt i det fördolda i polishuset på Kungsholmen i Stockholm, där de med hjälp av AI-verktyg massövervakar svenskar.

Samtidigt som flera europeiska länder, såsom Spanien och Frankrike, arbetar för att minska eller helt stoppa användningen av Palantirs verktyg på grund av säkerhetsskäl, väljer Sverige att fördjupa sina samarbeten med företaget.

I november förra året kunde Dagens ETC avslöja att svensk polis sedan fem år tillbaka använt Palantirs AI-program.

På Bilderbergmötet i Stockholm förra året hade statsminister Ulf Kristersson (M) ett hemligt möte med den högerextreme techmiljardären Peter Thiel, som var med och grundade Palantir 2003. När Svenska Dagbladet begärde ut dokumenten från mötet var nästan allt maskat.

Peter Thiel har precis som Palantirs vd, Alex Karp, nära band till Trump-administrationen. Alex Karp har vid flera tillfällen öppet och glatt berättat om företagets roll i att döda människor, inklusive palestinier i Gaza, där Palantir öppet uttryckt sitt stöd till Israels förintelsekrig.

I flera år har fyra arbetare från Bangladesh hållit närmast som slavar av två landsmän som  är restaurangägare i Täby och Danderyd.

Nu döms restaurangägarna till fyra års fängelse vardera. De dömda är bröderna Hoque Shaddadul, 50, som döms för grov människoexploatering och brott mot utlänningslagen, samt Haque Amadul, 56, dömd för grov människoexploatering, bokföringsbrott och brott mot utlänningslagen.

De får också näringsförbud i fem år.

En tredje åtalad frikänns.

Shaddadul och Amadul äger bolaget Dream Touch Garden samt restaurangerna Indian Khuusbo i Enebyberg (Danderyd) och Ginger Masala i Täby. Bolaget ska betala en straffavgift på 117.600 kronor.

För att säkra att de båda dömda inte lämnar landet innan fängelsedomen kan börja verkställas, ska de anmäla sig hos polisen i Rinkeby varje onsdag mellan klockan 10.00 och 16.00.

– Det har rört sig om systematiskt utnyttjande under flera år mot fyra män som inte kan språket och inte heller vet vilka rättigheter de har i Sverige, säger kammaråklagare Johanna Stigson i en kommentar.

– De har blivit utnyttjade. Arbetsgivaren lurade hit dem på felaktiga premisser utan att de kände någon här. Det här är mer än bara dåliga arbetsvillkor, säger Johanna Stigson.

De båda restaurangägarna lockade landsmän till Sverige med löften om bra jobb, bra bostadsvillkor och bra lön, cirka 16.500 kronor i månaden för en arbetsvecka på 30 timmar. Väl i Sverige fick de fyra arbeta extremt långa arbetspass, tolv timmar om dagen sex dagar i veckan, på duons restauranger i Täby och Danderyd. Där fick arbetarna ibland också fick sova på golvet. De fick en låg lön, som restaurangägarna dessutom krävde tillbaka en del av.

I domen framgår att de fyra arbetarna tvingats arbeta mellan klockan nio på morgonen till nio på kvällen under vardagar, och 12.00 till 21.00 under lördagar och söndagar. De fick en kort matrast om dagen, men i övrigt inga raster. De fyra arbetarna fick ledigt en vardag i veckan. 

Exploateringen av de fyra arbetarna har pågått sedan 2018, och åtalet mot dem bygger till stor del på polisens kameraövervakning under en månad.

– Kamerorna har kunnat bekräfta det männen har berättat om sina arbetstider, säger Johanna Stigson till Arbetet. Det är viktigt att vi kan visa på deras trovärdighet och bekräfta mönster.

Byggplaner hotar spontanfotbollen såväl som den organiserade lagidrotten i Stockholmsförorten Skarpnäck. Enligt förslaget planerar man att riva den befintliga Skarpnäckshallen samt den norra konstgräsplanen. 

Konstgräsplanen används mest av unga både för spontanfotboll samt för organiserade lagträningar och matcher. På platsen vill man istället bygga en ny gigantisk anläggning med plats för simhall, ishall och “sporthall”. 

Problemet med förslaget är tvådelat. För det första skulle det innebära enorma svårigheter för de lag och föreningar som idag använder konstgräsplanen och hallen. Deras klubbhus skulle också försvinna. 

Det skulle såklart innebära svårigheter för föreningarna att fortsätta sin verksamhet på samma sätt som man gör nu, med flera olika lag som hittills delat på planerna, hallen och klubbhuset. De andra ytorna på fältet används redan frekvent av andra föreningar. Att ta bort två av de stora ytorna gör det svårare för de många föreningarna att dela på de kvarvarande. 

Det andra konkreta problemet med förslaget är att en yta som används av (främst) ungdomar för spontanfotboll och lek skulle försvinna. Man framställer förslaget som en form av satsning på idrott. I praktiken blir det dock en omvandling av öppna och fria ytor där vem som helst kan vara till specialiserade och professionaliserade anläggningar. 

Detta gäller särskilt ishallen som föreslås byggas för att “utveckla” anläggningen. Ishallen kommer troligen användas för exempelvis ishockey, en sport med betydligt högre tröskel för organiserat deltagande än fotboll. 

Fotboll kan nu vem som helst gå ner till sportfältet och spela, med vänner eller själv, men ishockey kräver lagtillhörighet och utrustning vilket innebär markant högre avgifter för idrottsutövande. Det här är särskilt viktigt att påpeka när det gäller förorten. 

I förlängningen skulle detta betyda att barn och unga från rikare områden och delar av Stockholms södra förorter åker till Skarpnäck för sin träning och de unga i Skarpnäck tvingas till tunnelbaneresor för både organiserad fotbollsträning såväl som spontanfotboll. Eller så slutar de helt enkelt att spela. Möjlighet att utöva fler idrotter vid anläggningen innebär inte mer tillgänglig idrott för de unga som faktiskt bor där.

Det hade varit ett massivt misslyckande för staden om dessa byggplaner kom till stånd på det sättet de presenteras nu. Öppna tillgängliga ytor för barn och unga att utöva spontanidrott och lek på är en otroligt viktig del av välfärden, med dessa byggplaner försvinner sådana ytor. Istället för att prioritera möjligheten till fungerande idrottsverksamhet och tillgänglighet för förortens unga väljer staden att prioritera en verksamhet som sätter arbetarungdomen i kläm till förmån för professionaliserad idrott. 

Jag har själv många minnen från just Skarpnäcks sportfält. Det var där jag lärde mig älska fotboll, och där jag spenderade hela somrar. Jag vill inte att någon ung Skarpnäcksbo ska berövas det. Öppna och tillgängliga ytor för arbetarklassens barn att hänga på är en del av välfärden, att riva dem är en klassfråga.

Det palestinska pojklaget Rawahel Charity Society slog publikrekord match efter match. Nu återvänder de för att för tredje året i rad spela världens största ungdomsturnering i fotboll i Göteborg.

– För många är det kanske bara en fotbollsmatch. Men för våra barn är det ett bevis på att världen inte har glömt dem, och att det finns hjärtan – även långt borta – som fortfarande öppnar hoppets dörrar för dem, säger Ahmad Naalweh, ordförande för Rawahel Charity Association och tränare till fotbollslaget, till Proletären.

Rawahel grundades 2016 och är baserat i Tulkarem på Västbanken. De har som mål att utveckla fotbollsprogram för palestinska barn, även för barn som bor i flyktingläger.

Precis som i förra årets turnering spelar de samtliga gruppspelsmatcher på Slottsskogsvallen.

– Varje gång vi återvänder till Slottsskogsvallen känns det som att vi kommer tillbaka till en familj, inte bara till en fotbollsplan. Där glömmer vi, under några dyrbara ögonblick, allt vi lämnat bakom oss, och i era leenden hör våra barn ett enkelt budskap: ”Ni är inte ensamma”.

Laget har varit i Paris och spelat inför Gothia Cup.

”Bakgrunden är att lokföraren och fackföreningsaktivisten i CGT i Frankrike, Axel Persson, ska ha lagt fram en Proletären-artikel på ett fackmöte med frågan, ’Borde vi inte göra nåt för det här laget?’”, skriver Proletären FF på sin hemsida.

Även i år kommer pojklaget under turnering bo i Proletären FF:s klubbhus i Tynnered.

Fotbollskillarna i Rawahel Charity Society under Gothia Cup 2025. Foto: Proletären/Marcus Jönsson

”Att återvända till Gothia Cup för tredje året i rad är mer än att bara delta i en turnering – det är en berättelse om tro, motståndskraft och en palestinsk dröm som vägrar att blekna”, skriver lagledningen i Rawahel i ett uttalande till Proletären inför turneringen, och fortsätter:

”Vi är inte här för att representera bara ett fotbollslag; vi är här för att representera en hel nation – Palestina. Vi bär dess flagga i våra hjärtan innan vi bär den i våra händer, och vi spelar för varje barn som drömmer om att se sitt namn och sitt hemland på världens största fotbollsarenor”, skriver de.

”Vi har ett otroligt lag, och vi har de bästa supportrarna på Gothia Cup – en gemenskap som bär Palestina i sitt hjärta och ger oss styrkan att fortsätta kämpa ända till den allra sista avblåsningen. Vi är stolta och hedrade över att vara här igen, och vi kommer att ge allt vi har för att skriva ytterliga ett oförglömligt kapitel i denna vackra resa”, avslutar lagledningen.

Rawahel Charity Society spelar sina gruppspelsmatcher på Slottsskogsvallen måndag 13 juli kl 13.10, tisdag 14 juli kl 13.10 och onsdag 15 juli kl 13.10. Det fullständiga spelschemat ligger på Gothia Cups hemsida.

Inför Gothia Cup besöker det palestinska fotbollslaget Malmö. Fredag 10 juli kl 12.00 spelar de vänskapsmatcher mot FC Rosengård och Saba Palestina på Rosengård Norra IP.

Lördag 11 juli kl 15.00 spelar Rawahel ytterligare vänskapsmatcher i Göteborg mot Hisingsbacka FC och det mexikanska laget CSB MIXCOAC. Vänskapsmatcherna spelas på Nordic Wellness Arena (tidigare Bravida Arena, där Rawahel spelade sina första matcher i Gotchia Cup för två år sedan).

Palestina har fått ett stort stöd av publiken på VM-matcherna i USA, Kanada och Mexiko. Och i matchen mellan Egypten och Australien i Dallas, också på planen.

Efter segern med 4-2 vecklade den egyptiske tränaren Hossam Hassan ut en palestinsk flagga. Han tillägnade segern det palestinska folket:

– Jag tillägnar den här segern de egyptiska och palestinska folken, de goda och generösa människorna. Mitt hjärta och min själ är med dem, sade Hassan efter matchen.

Med 68 mål på 176 landskamper är Hassan Egyptens mest meriterade landslagsspelare genom alla tider. Han vann Afrikanska mästerskapen 1986, 1998 och 2006.

På sociala medier rapporterade flera personer att folk i Gaza följde matchen så gott det gick bland ruinerna. Tamer Nahed skrev på X:

”Den vackraste synen var de tusentals människor som kom ut ur sina tält och från sina förstörda hem för att titta på matchen. Deras ansikten lyste upp av leenden, jubel fyllde luften och det kändes som om alla hade bestämt sig för att ge sig själva en stund av liv trots allt som omgav dem”, skrev Nahed.

”Vi gör Sverige till Sverige igen”. Så lyder Sverigedemokraternas nya valslogan, som nu smälls upp över hela landet.

Jag säger bara: Wow! Då vill väl Jimmie & c:o förstås att Sverige ska lämna Nato och bli en alliansfri röst för fred och nedrustning igen? Och skrota det landsförrädiska DCA-avtalet som ger USA tillgång till vår militära infrastruktur? Och att vi lämnar EU och blir mer självständiga igen? Kanske vill de se en återgång till en mer solidarisk utrikespolitik där regeringen tar ställning för kämpande folk i förtryckta länder?

De vill säkert också åter ge facket vetorätt för arbetskraftsimport? Och förbjuda bemanningsföretag och privata arbetsförmedlingar? 

Naturligtvis vill de väl avbolagisera allmännyttan och återinföra en social bostadspolitik? Kanske till och med bygga ett nytt miljonprogram? 

Och självklart se till att all kollektivtrafik åter är i offentlig regi? Och återförstatliga järnvägen? Och ge oss ett icke-vinstdrivande och fungerande postväsende igen?

Och befria skolan, vården och omsorgen från marknadskrafterna? 

Eller nej just ja, de vill ju bara slänga ut alla blattar. Och kanske sänka bensinpriset också (även om det aldrig varit särskilt svenskt med billig soppa…).

Den 7 juli startade Nato-toppmötet i Ankara, Turkiet. Ett tvådagarsmöte med stats- och regeringschefer från krigsalliansens medlemmar. Det svenska deltagandet leds av statsminister Ulf Kristersson (M). Han har med sig både utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) och försvarsminister Pål Jonson (M).

Medan alliansens ledare samlas i huvudstaden har veckorna innan mötet präglats av en omfattande repressionsvåg från den turkiska staten. Polisen har gripit aktivister, journalister, akademiker och vänsterpolitiker runtom i landet.

Natten till den 23 juni greps över 200 personer i Ankara. Enligt Human Rights Watch skickades 178 till häkte och 34 till husarrest. Ankaras guvernör utfärdade samtidigt ett 13 dagar långt förbud mot alla möten, demonstrationer och flygbladsutdelningar i provinsen.

Helgen före toppmötet trappades ingripandena upp. När Turkiets Kommunistiska Parti, TKP, demonstrerade mot Nato den 5 juli, också i Ankara, skingrade polisen demonstrationen med tårgas och grep över 100 personer.

Samma morgon genomfördes samordnade räder i minst 18 provinser, där ytterligare över hundra personer greps med hänvisning till en terrorutredning. Bland de gripna fanns journalisterna Buse Söğütlü (T24) och Ceren Erdoğdu (Oda TV), ÇHD-advokaten Ezgi Önalan samt akademikerna Sibel Özbudun och Temel Demirer.

I flera städer, bland annat Urfa och Antalya, greps medlemmar ur vänsterpartierna TiP, EMEP och SEP.

Kampanjen ”No to Nato”, som Turkiets Arbetarparti, TiP, initierat, fick sin webbplats blockerad av telemyndigheten.

När samma parti dagarna innan toppmötet organiserade en antiimperialistisk fredskonferens i Istanbul hindrades flera inbjudna utländska gäster att resa in i landet. Bland de som nekades inresa fanns företrädare från tyska Die Linke, italienska Fronte Popolare samt personer från Finländska Fredsförbundet.

Repressionen i Turkiet stannar inte vid demonstranter, vänsterpersoner och fredsaktivister.

Den 2 juli häktades komikern Deniz Göktaş, gripen på flygplatsen vid hemkomst, anklagad för ”förnedring av religiösa värden” efter ett skämt han berättat på en show.

Turkiet har en rad lagar som kriminaliserar yttranden. Vid sidan av hädelseparagrafen finns även ett förbud mot att ”förolämpa presidenten”, som kan ge upp till fyra års fängelse.

Den svenske journalisten Joakim Medin på Dagens ETC satt fängslad i 51 dagar 2025. Han dömdes just för att ha förolämpat president Erdoğan och väntar alltjämt på rättegång för ett terroråtal som bygger på hans journalistik.

När Medin frigavs togs han emot på Arlanda av Maria Malmer Stenergard (M), samma utrikesminister som nu rest till Nato-toppmötet.

Natos generalsekreterare Mark Rutte meddelade idag den 7 juli på Nato-toppmötet i Ankara att Nato avser att köpa tio flygplan med Saabs GlobalEye radarspanings- och ledningssystem.

Den planerade affären kommer att kosta omkring 40 miljarder kronor.

– Om Nato kontrakterar oss snabbt kommer vi att kunna påbörja leveransen av GlobalEye under 2030, säger Saabs vd Micael Johansson.

De nya övervakningsplanen med GlobalEye-systemet kommer att ersätta de 14 amerikanska AWACS-planen tillverkade av Boeing som Nato började använda på 1980-talet.

Ulf Kristersson är också på plats i Ankara. Han presenterade affären och prisade samarbetet med Nato på en presskonferens under Nato-toppmötet.

– Det här är ett fint exempel på samarbete mellan Nato-allierade för att bygga en ledande produkt, säger Kristersson.

Statsministern meddelade även att Nato-flygplanen delvis kommer att operera från svenska flygbaser.

GlobalEye kombinerar luft-, havs- och landövervakning i realtid. Radarn har en räckvidd på 550 km.

– I dag är en stor dag för Sveriges försvarsindustri och resultatet av många års samarbete mellan svenska myndigheter och Saab. Det är med glädje vi kan meddela att Nato planerar att ersätta sin flotta av AWACS-plan med GlobalEye, säger Ulf Kristersson i ett pressmeddelande på regeringens hemsida.

Bärarflygplanet för Saabs radarsystem kommer från det kanadensiska företaget Bombardier.

Enligt källor till kanadensiska CBC planerar Kanada att eventuellt genomföra ett jätteköp av Saabs Jas Gripen-E stridsplan – hela 72 plan. De ska byggas i en ny Saab-fabrik i Kanada som redan är en del av tillverkningen av GlobalEye-systemet.

I slutet av maj meddelade premiärminister Mark Carney att Kanada avser att köpa upp till sex GlobalEye-system från Saab.

Förenade Arabemiratens flygvapen har för närvarande fem GlobalEye-flygplan i drift som levererades mellan 2020-2024.

Saleem al-Ashqar, 32, var en professionell målvakt med meriter från flera toppklubbar klubbar på Gazaremsan: bland dem Al-Aqsa och Khadamat Khan-Younis, den senare en av de palestinska fotbollsklubbar som fått sin sportsliga infrastruktur fullständigt raserad av de israeliska bombanfallen.

Det Palestinska fotbollsförbundet (PFA) har meddelat det internationella förbundet (Fifa) vad som hänt. Fifa har svarat med tystnad.

Saleem al-Ashqar hade gift sig för bara fem månader sedan och väntade sitt första barn med sin fru. Han dödades i slutet av juni när han på sin motorcykel försökte hitta gas för att kunna tillreda mat. al-Ashqar sköts utan någon som helst anledning – det var ett kallblodigt mord – av israeliska soldater ombord på en stridsvagn.

al-Ashqar träffades i magen. Han fördes till sjukhus men på grund av bristen på utrustning, personal, blod och elektricitet, kunde läkarna inte stoppa hans inre blödning. Saleem al-Ashqar avled på sjukhuset.

Enligt PFA är al-Ashqar den 567:e fotbollsspelaren som mördats av den israeliska ockupationsarmén. Sammanlagt har 1009 palestinska idrottsmän- och kvinnor fallit offer för den israeliska militären.

Kondoleanser har strömmat in till PFA. Bland annat från den chilenska klubben Deportivo Palestino, från den turkiske idrottsministern och från flera idrottsorganisationer. 

Den tidigare irländske parlamentsledamoten Mick Wallace riktade förödande kritik mot Fifa som utan kommentar ser fotbollspelare mördas av det Israel organisationen gör allt för att skydda mot kraven på bojkott:

– Fifa är så ruttet att det idag tjänar den västerländska imperialismens intressen och det brutala sionistiska kolonialprojektet, sade Wallace.

När polisen slog till mot den äldre helikopterpilotens bostad i Mellansverige hittade de åtta skjutvapen – flera av dem skarpladdade och nedgrävda i ett dolt utrymme under golvet i garaget. Nu åtalas mannen för synnerligen grovt vapenbrott.

Den åtalade helikopterpiloten, som är i 80-årsåldern, hävdar att amerikanska eller israeliska underrättelseagenter placerat vapnen i hans hus.

Påståendet låter osannolikt. Men Proletärens granskning visar att mannen haft nära kontakter med USA:s underrättelsetjänst och varit inblandad i vapenaffärer med Israel.

Bilder från förundersökningen mot helikopterpiloten. Foto: FUP

Åklagare Jakob Holmberg beskriver den åtalade mannen som en person med en ovanlig och svårbedömd bakgrund.

– Berättelserna, om man utgår från sin ordalydelse, de ger ju intryck av att det är en man som har levt ett väldigt yvigt liv i nära samarbete med olika myndigheter – i synnerhet från västliga underrättelsetjänster, säger Jakob Holmberg till Proletären.

Han påpekar samtidigt att mycket av det som helikopterpiloten berättat i polisförhör och under rättsprocessen inte haft någon betydelse för själva åtalet om vapeninnehav.

I polisförhör beskriver helikopterpiloten hur han under stora delar av sitt liv arbetat åt amerikanska myndigheter. Han berättar om uppdrag i Laos, Vietnam och Kambodja, om år på amerikanska militärbaser och om ett liv där han periodvis saknat både fast adress och telefonnummer.

Redan år 2020, när han stoppades av svensk polis i en Florida-registrerad Chrysler i Karlsborg, uppgav han att han arbetade åt den amerikanska signalspaningsmyndigheten NSA. Enligt polisens anteckningar berättade han att han bodde på amerikanska militärbaser och regelbundet transporterade bilen mellan Europa och USA med hjälp av amerikanska militärflyg.

Från förundersökningen 2020 när helikopterpiloten stoppades av polisen på grund av att bilen inte hade rätta registreringsplåtar. Foto: FUP

I ett senare polisförhör beskriver han sig själv som en person som under årtionden arbetat tillsammans med amerikanska myndigheter.

– Jag har aldrig haft någon direkt lön från de myndigheter jag jobbat åt. För officiellt fanns inte jag, säger han.

Mycket av det som helikopterpiloten uppger i förhören är svårt att kontrollera. Men nu kan Proletären visa att hans hans namn dyker upp i helt andra dokument.

I säkerhetsklassade diplomattelegram från USA:s ambassad i Stockholm beskrivs helikopterpiloten som en ”protected source” – en skyddad källa som tidigare lämnat information om iranska försök att köpa amerikanska Bell-helikoptrar.

I ett av dessa dokument, som offentliggjorts via Wikileaks och skickades i juni 2008, beskriver USA:s dåvarande vice ambassadchef Robert Silverman hur helikopterpiloten kontaktat ambassaden efter att fyra Bell 212-helikoptrar från Israel befunnit sig i Sverige för reparation.

Utdrag från Wikileaks. Maskeringen är gjord av Proletären. Foto: Skärmdump

Enligt telegrammet ska fyra iranska medborgare ha inspekterat helikoptrarna i Sverige och planerat att transportera dem vidare till Iran, via Spanien och Norge.

Amerikanska ambassaden beskriver helikopterpiloten som ”knowledgeable and adventurous” – kunnig och äventyrlig – och konstaterar att han tidigare lämnat ”accurate information regarding Iranian efforts to purchase Bell helicopters” (exakt information rörande iranska försök att köpa Bell-helikoptrar).

Telegrammet skickades vidare till flera amerikanska myndigheter, däribland CIA, Defense Intelligence Agency (DIA), National Security Council och USA:s handelsdepartement. USA:s ambassad begär instruktioner från alla instanser om hur ärendet ska hanteras.

Ett år senare dyker helikopterpilotens namn upp i ett telegram igen. Det är denna gång som de amerikanska diplomaterna beskriver mannen som en ”protected source” – en skyddad källa vars identitet inte ska röjas.

Enligt telegrammet har två män med kopplingar till Iran rest till Karlsborg för att inspektera en Bell 212-helikopter som helikopterpiloten annonserat ut till försäljning. En av männen beskrivs som son till en högt uppsatt iransk regimföreträdare.

Vice ambassadchef Robert Silverman konstaterar nu att helikopterpiloten tidigare lämnat ”valuable information” om iranska försök att köpa amerikanska helikoptrar.

Jakob Holmberg menar att det under utredningen varit känt att det funnits mer internationellt material kring helikopterpiloten.

– Men vi har inte brytt oss om att ta med mer i förundersökningarna än det som vi har redovisat.

En av helikoptrarna som enligt helikopterpiloten skulle säljas vidare till iranska medborgare. Foto: FUP

Det som helikopterpiloten slog larm om skulle senare hamna i centrum för en internationell utredning om vapenaffärer. År 2011 grep spansk polis åtta personer misstänkta för att exportera Bell 212-helikoptrar till Iran i strid med FN:s sanktioner. Flera av de inblandade personerna och bolagen återkommer i de diplomattelegram som Proletären tagit del av.

Proletären har också tagit del av konkursutredningen för det svenska bolaget som transporterade helikoptrarna till Spanien. Under konkursen hade konkursförvaltaren löpande kontakter med amerikanska myndigheter och spanska åklagare och domstolar.

Bell 212-helikoptrarna, som helikopterpiloten ursprungligen slog larm om, tillverkades i USA och köptes av det svenska bolaget via israeliska armén. Vid införseln till Sverige klassades helikoptrarna som ”krigsmateriel” – eftersom de ”tidigare till och med varit kärnvapenbestyckade”, enligt konkursförvaltningen.

Detta gjorde att helikoptrarna var ”behäftade med en livslång skyldighet för varje ägare att söka tillstånd hos amerikanska myndigheter” vid både export och import.

Helikoptrarna som transporterades mellan Israel, Spanien och Sverige. Här syns de stående i en hangar i Spanien. Foto: Spanska polismyndigheten.

Av konkursutredningen framgår det att helikoptrarna kom att bli föremål för en omfattande spansk utredning och att hanteringen av dem var huvudorsaken till att konkursen inte kunde avslutas förrän nästan tio år senare.

Det är troligen därför uppgifterna som helikopterpiloten lämnade till USA:s ambassad skickades vidare till såväl CIA, Defense Intelligence Agency (DIA), National Security Council som USA:s handelsdepartement.

De amerikanska diplomattelegrammen samt bouppteckningen visar inte att samtliga berättelser från helikopterpiloten är sanna. Men de visar att han inte bara var en pensionerad pilot som berättade galna historier i polisförhör.

Artikeln publicerades först i Proletären 23/2026.