Tornevall Networks

Förra veckan gav den politiska majoriteten (29 röster för, 2 emot) i Lysekil klartecken till försäljning av en fjärdedel av hyresrätterna i bostadsområdet Badhusberget med panoramautsikt över västerhavet och Saltöfjorden. 

Från att ha varit kommunal(bolag)ägda hyresrätter blir bostäderna nu ”marknadsmässiga” profitobjekt. Merparten av de 112 hyresrätter, som 8 av 9 politiska partier på förra veckans kommunfullmäktigemöte lät det kommunala bostadsbolaget sälja, är helt klart de mest attraktiva i området och löper en minimal risk att bli vakanta (outhyrda). Resultatet av detta politiska beslut blir garanterad vinst till köparen och ökad oro och osäkerhet för hyresgästerna.

Yngve Berlin Foto: Proletären

Det bostadspolitiska verktyget ”allmännyttan” är sedan länge stympat till oigenkännlighet. Från 2011 finns också lagkrav att även kommunalägda fastigheter måste drivas enligt affärsmässiga principer. 

Det ”allmännyttiga” har reducerats till att den affärsmässiga avkastningen, som via koncernbidrag tillfaller kommunkassan, men minskar samtidigt det sociala utrymmet för kommunalägda bostäder. De privata fastighetsägarnas intresse med minskad konkurrens är därmed tillgodosett, medan kommunens sociala ansvar kvarstår och får lösas på annat sätt – om den politiska viljan finns.

Även de små resterna av en social bostadspolitik, med ett mer rättvist kommunalt kösystem och hyressättning, går förlorat och ersätts i de försålda hyresrätterna med godtycke och köpkraft. Den politiska majoriteten fortsätter att mata marknaden med vinstobjekt, på bekostnad av kommunens möjlighet att erbjuda attraktivt och bra boende även för folkbokförda invånare med tunnare plånböcker.

De boende i hyresrätterna vid Badhusberget har fin utsikt – något som majoriteten i Lysekils fullmäktige nu ska gå att kapitalisera på. Foto: Proletären

Att sälja 112 hyresrätter (de mest attraktiva), 43 garage och 47 parkeringsplatser för 82 miljoner, går enligt vår mening även på tvärs med Lysekils ”Riktlinjer för bostadsförsörjning” där det bland annat står att ”kommunen ska verka för att bostadsmarknaden innehåller en variation av bostäder för olika hushållssammansättningar och plånböcker” samt motverka ”att bostäder går till köpstarka delårsboende” som ”riskerar att leda till en viss segregation samt att vissa delar av kommunen står öde på vintern”. Försäljningen av hyresrätterna på Badhusberget till privata ägare innebär på kort och lång sikt att området i högre grad kommer att bebos av just dessa ”köpstarka delårsboende”. 

Utförsäljning, privatisering och marknadsanpassning av kommunernas bostadsbestånd sker i en rasande takt över hela landet och är inget specifikt för Lysekil.

Det skulle vara utsikten i så fall. Men utsikten för många av de som vill bo i Lysekil – att få en bra bostad till ett överkomligt pris – blir allt mer underordnad politikens önskan om att säkra profiter för ett fåtal privata fastighetsägare.

Eftersom Kommunistiska partiet ser boendet som en social rättighet och inte en handelsvara bland andra, för privata vinstintressen så röstade vi nej och reserverade oss mot fullmäktiges beslut. 

Yngve BerlinFullmäktigeledamot (K)

Inspektionen för Strategiska Produkter (ISP) släppte nyligen sin årliga statistik över mottagarländer för svensk vapenexport. Den totala svenska krigsmaterielexporten uppgick till drygt 28 miljarder kronor under 2025, vilket är i paritet med 2024 års rekordsumma 29,4.

USA toppar överlägset listan över exportdestinationer för svenska vapen 2025. Det rör sig bland annat om granatgevärssystem, sensorer och bandvagnar, som exporterats för ett värde av närmare 4,3 miljarder kronor.

Ungern och Brasilien ligger på plats två respektive tre på listan. Där bestod leveranserna i huvudsak av stridsflygsystem Jas Gripen. Försäljningen till Ukraina ökade jämfört med 2024.

Bland mottagarländerna för svenska vapen finner vi även Israel.

– Det är skamligt att svenska företag ännu ett år tillåtits exportera till Israel, trots att landet utreds för bland annat folkmord och hela Mellanöstern just nu står i full i brand. I statistiken ser vi tydligt att Sverige inte står upp för folkrätten, utan istället väljer ISP att ta större hänsyn till vapenföretagens vinstmarginaler, säger Svenska Freds ordförande Kerstin Bergeå.

Exakt vilken typ av krigsmateriel som skickats till Israel framgår inte av ISP:s årsrapport. Svensk exportlagstiftning har i sammanhanget tidigare kritiserats för att Malmöbaserade Aimpoints rödpunktsikten inte klassats som krigsmateriel, trots att siktena används av israeliska bosättare och soldater i IDF.

I maj 2025 stoppade Aimpoint all handel med Israel. En månad senare, i juni, valde dock regeringen att inte omklassificera Aimpoints rödpunktsikten från en civil produkt till krigsmateriel, vilket innebär att Aimpoints verksamhet inte kontrolleras av ISP, som beslutar om svenska vapenexportaffärer.

Sveriges vapenhandel med Israel omfattar mer än bara rödpunktsikten. Den 25 oktober 2023, flera veckor inpå folkmordet i Gaza, slöt Försvarsmakten ett tioårigt ramavtal med Elbit Systems värt 1,7 miljarder kronor. På riksdagens tak sattes vapensystem från Elbit upp, något som Dagens ETC avslöjade.

Svensk vapenexport till Israel tredubblades 2023 jämfört med 2022 och gick från 4,7 till 17,6 miljoner kronor. 2024 ökade den ytterligare och nådde 21,4 miljoner kronor.

Sveriges import av krigsmateriel från Israel dubblades mellan 2023 och 2024. En order från april 2024, värd 390 miljoner kronor, bestod av målsökningssystemet LITENING 5, utvecklat av den israeliska statliga vapenproducenten Rafael. Ordern var avsedd för Saabs Gripenplan.

En annan viktig vapenkund för Sverige fortsätter att vara Förenade arabemiraten, som 2025 hamnade på femte plats över största exportdestinationerna. Förenade arabemiraten var den största köparen av svenska vapen 2020, 2021 och 2024. Exporten har bland annat bestått av luftburna radarsystem.

– Antalet svenska företag som tillverkar och säljer krigsmateriel har tredubblats sedan 2018, säger ISP:s generaldirektör Carl Johan Wieslander i rapporten.

Sverige är en av världens främsta vapenexportörer och har ett exceptionellt avancerat militärindustriellt komplex givet landets storlek och befolkning.

– Exporten kan väntas öka ytterligare i ljuset av de större exportaffärer som offentliggjorts under året, säger Carl Johan Wieslander.

Under 17 års tid arrangerades den årliga sammankomsten Swedish-American Life Science Summit (SALSS) i Stockholm. Huvudarrangör var den svenska företagsledaren Barbro Ehnbom – som pekats ut som nära vän med finanspedofilen Jeffrey Epstein.

På toppmötet diskuterades den senaste forskningen inom bioteknik och medicin med inbjuda gäster från svensk läkemedelsindustri, men också från den övriga svenska politiska och ekonomiska eliten. Nu kan Proletären visa att Jeffrey Epstein av allt att döma både finansierade sammankomsten och var inbjuden gäst. Epstein hade sedan länge ett dokumenterat intresse för just bioteknik, genmanipulation och avancerad medicinsk forskning.

Proletären har tidigare kunnat avslöja att Epstein diskuterat miljoninvesteringar i så kallade ”designer babies” och mänsklig kloning. Då var han extra tydlig med att hans finansiering krävde sekretess. Nu verkar mönstret upprepa sig.

SALSS marknadsfördes som en exklusiv mötesplats där forskare, investerare och makthavare skulle knyta samman svensk och amerikansk life science – biomedicin. Men bakom kulisserna återkommer samma mönster i mejlen: ekonomin svajar. Och den som tillfrågas om stöd är Epstein.

Den svenska konferensen SALSS stöddes finansiellt av Epstein under flera år. Hans donationer visades däremot aldrig på SALSS:s hemsida. Foto: SALSS

Redan 2010 ber Ehnbom Epstein om pengar och beklagar sig över svårigheten med att hitta “guldsponsorer”.

”Vilket företag vill du skriva upp. Eller Harvard-avdelningen… Du borde självklart vara den främste manliga sponsorn för 2010 också”, skriver hon.

Formuleringen antyder att Epstein alltså sponsrat eller finansierat SALSS även tidigare än 2010.

År 2017 tog Barbro Ehnbom emot årets Guldsponsorer för SALSS i den exklusiva Villa Täcka Udden – Wallenbergfamiljens privata bostad på Djurgården. Foto: August Dellert/SALSS/DOJ

2011 och 2012 upprepas proceduren. Richard Kahn, Epsteins affärsassistent, frågar om donationen ska flyttas till Handelshögskolan. Epstein svarar kort: ”25k from enhanced ed.” (ungefär: ”25.000 från Enhanced Education”)

Pengarna – omkring 160.000 kronor – kanaliseras via stiftelsen Enhanced Education, registrerad på Jungfruöarna. Bidraget sker tre år efter att Epstein dömts för sexualbrott mot minderåriga i Florida 2008.

Samtidigt anpassas konferensdatum så att han ska kunna närvara. Hans assistent lägger in SALSS i kalendern. Ehnbom ber honom dessutom om råd kring vilka forskare som bör bjudas in.

I ett annat mejl bekräftar Ehnbom att en miljon dollar ska föras över till Handelshögskolan och märkas ”Barbro’s Fund”, en donation som även den kan ha gått till SALSS.

Finansieringen ligger i linje med Epsteins egna intressen. Parallellt investerar han i bolag kopplade till CRISPR-teknik, omdiskuterad genmanipulering, beställer DNA-tester åt personer i sitt nätverk och låter frysa sitt reproduktiva material. SALSS fokus på biomedicinsk innovation låg alltså nära hans egna ambitioner.

Ett julkort som skickades till Epstein från Barbro Ehnbom. Foto: DOJ

Flera återkommande SALSS-profiler har också haft kontakt med Epstein, vilket stärker bilden av hans nära arbete med konferenserna.

Riskkapitalisten Steven Burrill, som föreläst vid konferensen flera gånger, hade nära band till Epstein. Forskaren William Haseltine, som suttit i SALSS rådgivande styrelse, förekommer i mejl där Epstein uppges ha bott i hans hus under ett besök i Cambridge. Den svenske professorn Mathias Uhlén bokades in på en brunch med Epstein i Stockholm den 1 december 2012 – ett möte Uhlén i en intervju med Aftonbladet hävdat aldrig ägde rum.

Vid sidan av SALSS ber Ehnbom även Epstein om hjälp att hitta fler finansiärer till ekonomipriset Female Economist of the year (FEOY) – Handelshögskolans utmärkelse som upphörde att ges ut samma år som Epstein greps 2019 och senare hittades död i sin cell.

Riskkapitalisten Steven Burrill hade nära band till Epstein och föreläste flera gånger på SALSS. Foto: SALSS

Mejlväxlingen visar en tät och återkommande kontakt. När finansieringen för Barbro Ehnboms olika projekt, däribland SALSS, tryter kommer samma lösning: ett mejl till Epstein, en fråga följt av en överföring.

Trots att pengarna spelade en avgörande roll för SALSS överlevnad nämndes aldrig Jeffrey Epstein öppet som sponsor för eventet under något av de cirka 20 år som nätverket existerade.

Proletären har sökt Barbro Ehnbom. I en intervju med Flamman uppger Ehnbom att hon inte kommer att kommentera hennes relation med Epstein. Ehnbom är inte misstänkt för något olagligt.

Svenska höjdarna som deltog på Epsteinfinansierade Swedish-American Life Science Summit – Se hela listan här.

Prinsar och prinsessor, Wallenbergfamiljen och en rad tidigare ministrar. Swedish-American Life Science Summit (SALSS), som grundats av Barbro Ehnbom, har under åren samlat en ovanligt tung samling makthavare från näringsliv, politik och läkemedelsindustri.

Proletären har gått igenom vilka personer som deltagit som talare på konferensen – och listan visar hur delar av Sveriges ekonomiska och politiska elit mötts på samma scen. Samtidigt har konferensen genom åren sponsrats av finansmannen och dömde sexförbrytaren Jeffrey Epstein.

Näringslivspersoner:

Michael Treschow – f d styrelseordförande Ericsson

Magnus Billing – f d vd Nasdaq Sverige

Annika Falkengren – f d vd SEB

Jacob Wallenberg – ordförande Investor

Jan-Olof Jacke – f d vd Astra Zeneca Sverige

Niklas Prager – f d vd Pfizer Sverige

Foto: Pressbilder SLASS

Politiker:

Carl Bildt (M)

Filippa Reinfeldt (M)

Lars Lejonborg (L)

Göran Hägglund (KD)

Ulla Hamilton (M)

Ewa Björling (M) – f d handelsminister

Christina Heister (M) – f d landshövding i Stockholm

Per Unckel (M) – f d landshövding Stockholm

Ingvar Carlsson (S)

Leif Pagrotsky (S)

Aida Hadzialic (S)

Diana DeGette – f d kongressledamot USA

Larry L. Pressler – f d senator i USA

Foto: Pressbilder SLASS

Kungligheter:

Prinsessan Christina

Prins Carl-Philip

Prinsessan Sofia

Foto: Pressbilder SLASS

Noterbara sponsorer till SALSS genom åren:

Svenska konsulatet i New York

Amerikans ambassaden i Sverige

Pfizer

Mannheimer Swartling

Lehman Brothers

Astra Zeneca

Investor

Danske Bank

Stockholm Stad

Boston Consulting Group

Nasdaq

Länsstyrelsen i Stockholm

USA:s chargé d’affaires till Kuba, Michael Hammer, besökte häromveckan Kalabrien och pressade den syditalienska regionen att göra sig av med 500 kubanska läkare som arbetar på deras sjukhus. Men Kalabriens guvernör, Roberto Occhiuto, vägrade.

”De kubanska läkarna som gör det möjligt för oss att hålla sjukhus och akutmottagningar öppna är fortfarande en nödvändighet för vår region, eftersom min absoluta prioritet är att säkerställa rätten till vård för Kalabriens medborgare”, förklarade Roberto Occhiuto i ett pressmeddelande efter mötet med den amerikanska diplomaten den 23 februari.

Men en mindre eftergift till USA ser det ut att bli:

”Jag hade tänkt att under 2026 utöka det kubanska läkaruppdraget till så många som 1000 karibiska sjukvårdsarbetare”, sade guvernören, men tillade att han nu istället söker en ”alternativ väg”.

”Om amerikanerna främjar ankomsten av andra läkare tar vi gladeligen emot dem“.

Kalabrien, som är en av Italiens fattigaste regioner, har under flera år lidit av personalbrist inom sjukvården. 2022 skrev regionen under ett avtal för att ta emot kubanska läkare.

Tidigt under coronapandemin i mars 2020, samtidigt som EU-länder stoppade exporten av sjukvårdsmaterial, skickade Kuba en läkarbrigad till Italien för att stötta det hårt drabbade Lombardiet.

USA:s utrikesdepartement har länge försökt misskreditera Kubas internationella läkarbrigader genom att påstå att det är en form av människohandel och tvångsarbete, en anklagelse som inte bara Kuba utan även Roberto Occhiuto tillbakavisar.

USA har pressat flera länder att avbryta sina avtal med Kubas läkarbrigader. I onsdags fick mer än 150 kubanska sjukvårdsarbetare i Honduras packa väskorna och lämna landet. Detta två månader efter att Nasry Asfura svurits in som president, som USA öppet uttryckte sitt stöd för i förra årets val.

Efter 50 år avslutas nu även programmen i både Jamaica och Guyana, där hundratals kubanska läkare och sjukvårdsarbetare arbetar.

Att säga att 1990-talets början var en kaotisk period i Polen är som att säga att Titanic fick sig en liten puss av en isdriva. 

Visst var det många som välkomnade ”den fria marknadens” återtåg och de många nya frukostflingemärken som helt plötsligt fanns i butikshyllorna, men samtidigt raserades också den sociala trygghet som ändå rådde under den grådaskiga realsocialismen. Många saker man tidigare tog för givet fanns helt plötsligt inte längre – eller blev privatiserade och utarmade bortom all igenkänning.

Och så var det kaoset. Vansinnig inflation – priser som gick upp från vecka till vecka. Arbetslösheten skenade. Från att ha varit i stort sett obefintlig till att helt plötsligt nå nivåer på över 16 procent (arbetslösheten blev för övrigt bara värre och värre – problemet ”löstes” inte riktigt förrän efter EU-inträdet 2004, då en hel generation polacker stack utomlands för att bli Västeuropas nya låglöneproletariat).

Polen blev ett vilt och otryggt land. Den organiserade brottsligheten, knarket och prostitutionen, även det saker som i princip inte existerat innan, blev landets signum. Mordfrekvensen tripplades(!) på bara ett årtionde. 

Folk mådde piss – självmorden ökade med 27 procent 1989-1994 (det talades om en hängningsepidemi). Alkoholismen ska vi inte ens snacka om…

Allt det här ledde till att en cynisk anda bredde ut sig och till slut genomsyrade hela samhället. Den rådande inställningen var att det enda sättet att ta sig fram i livet var genom att fiffla och fuska. Och varför inte? Alla politiker och högre tjänstemän gjorde ju det. För att inte tala om alla nyrika affärsmän.

Denna fifflaranda skildras på ett härligt humoristiskt sätt i den polska spelstudion Gray2RGB:s kommande hantverkarspel Low Budget Repairs, en stigande stjärna på spelplattformen Steams lista över mest efterlängtade nya titlar.

Low Budget Repairs är något för alla som vill släppa på den lutherska pliktkänslan och ägna sig åt lite gammaldags ohederligt fuskbygge. I spelet är ditt uppdrag att renovera polska, tidigare allmännyttiga men senare privatiserade, lägenheter samtidigt som du gör allt för att skära ner på kostnaderna. Du ska fulborra, fulkoppla, fulspackla, fulkakla, fulmåla och fulmontera.

Skit i vattenpasset, höfta måtten och spä ut målarfärgen. Allt för att maximera profiten. Och om kunden klagar ber man dem vänligt men bestämt att dra åt helvete. Taki jest kapitalizm*.  

*Sådan är kapitalismen

Rullstolsburne Åke Ericson diskriminerades vid upprepade tillfällen när kollektivtrafiken i Region Örebro inte kunde erbjuda fungerande tillgänglighet på sina bussar. Det slår Diskrimineringsombudsmannen (DO) fast i ett beslut.

Åke Ericson berättar nu för Proletären att problemen uppstått gång på gång när han försökt resa med länsbussarna inom regionen.

– Jag har fått lära mig att dra mig upp och ned i rullstolen på stadsbussarna, ibland har jag fått krypa ombord på länsbussarna.

Enligt Åke Ericson fungerar stadstrafiken oftast bättre, eftersom bussarna där är låga och använder ramperna ombord. Problemen uppstår i stället på länsbussarna där passagerare måste ta sig upp för en trappa på över en meter till sätena.

Här ska bussarna vara utrustade med liftar – men i praktiken har de ofta inte fungerat.

– Ibland har föraren sagt att de inte har tid att ta fram liften. Ibland vet de inte hur den fungerar. Och ibland är den helt enkelt trasig, säger Åke Ericson.

DO har också meddelat att Region Örebro måste betala ett skadestånd på 100.000 kronor. Men Åke Ericson understryker att detta varken varit syftet eller målet med anmälan. Istället lägger han fokus på den förändring han nu hoppas att få se.

– Vi måste börja prata om tillgängligheten för funktionsnedsatta och få till en förbättring. För att kunna lyfta detta som ett systemproblem krävs det att vi bråkar med regionen.

Trots sina upplevelser är han inte ute efter att rikta kritik mot bussarnas chaufförer.

– Jag vägrar att vara arg på busschaufförerna. Det skulle vara helt oproduktivt.

I stället lägger han fokus på deras arbetsmiljö och arbetsvillkor.

– På många sätt förstår jag dem. De är ofta stressade, har ett pressat schema och då kommer dessa situationer att uppstå.

– Om det blir bättre arbetsförhållanden för chaufförerna, så kommer det bli bättre för mig också.

Här kommer också de offentliga upphandlingarna in. Bolagen konkurrerar om att lägga det lägsta anbudet till regionen – vilket riskerar att leda till nedskärningar på utbildning, bemanning och även löner.

Åke Ericson menar att problemen med liftarna på bussarna kvarstår även efter att Region Örebro bytt utförare för länstrafiken. Foto: Erling Bronsberg

Enligt Region Örebro ska bussarna var bättre rustade nu efter att ett nytt företag tagit över busstrafiken. Men enligt Åke Ericson kvarstår problemen.

– Jag har åkt länsbuss flera gånger sedan julafton. Över hälften av gångerna har jag haft samma problem som tidigare.

Han poängterar att frågan i grunden är större än en enskild bussresa. Det handlar om vilka som har tillgång till det offentliga rummet.

– Många tror att man får färdtjänst helt automatiskt när man sitter i en rullstol. Så fungerar det inte. Det är dels nio månaders väntetid på en ansökan, som det är inte ens är säkert att regionen godkänner. Jag kan inte heller köra bil. Då finns det ju inga alternativ.

– Vi är många, inklusive busschaufförer, som behöver få det bättre. För att förbättra villkoren för en av oss måste vi göra det bättre för alla. Ett steg framåt är då att förbättra arbetsvillkoren för chaufförer, avslutar Åke Ericson.

Efter att Diskrimineringsombudsmannen slagit fast att rullstollsbundne Åke Ericson diskriminerats i samband med bussresor i länet erkänner Region Örebro brister i tillgängligheten för funktionsnedsatta.

– Det ska absolut inte gå till så här när man åker buss. Vi förstår helt och fullt resenärens upplevelser och har inga invändningar mot DO:s beslut, säger Fredrik Eliasson, kollektivtrafikchef i Region Örebro.

Åke Ericson berättar för Proletären att han vid flera tillfällen haft problem att ta sig ombord på länsbussar. Liftar har inte fungerat, förare har saknat kunskap om hur de ska användas – och vid något tillfälle uppger Ericson att han tvingats krypa ombord.

Enligt Fredrik Eliasson ställer regionen tydliga krav i sina upphandlingar på att bussar ska vara utrustade med fungerande rullstolsliftar och att förarna ska kunna hantera dem.

– I de flesta fall fungerar det men här har det brustit. Och det har pågått för länge, det får jag lov att erkänna.

Efter händelserna har regionen genomfört en genomgång av trafiken. Trafikföretaget som kör bussarna har fått ta fram en handlingsplan för egenkontroll av fordonen, och en introduktionsutbildning för bussförare har införts.

– Vår bild är att problemen främst fanns under första halvan av 2025. Sedan dess ska situationen ha förbättrats och efter december, då vi bytte leverantör, har jag inte hört om några incidenter, säger Eliasson.

Den rullstolsburne mannen hävdar att han haft problem med bussarna även efter att ni har bytt utförare.

– Det är inget jag känner till, men om det stämmer är det givetvis något vi måste följa upp. Jag har ingen anledning att betvivla det som påstås.

Fredrik Eliasson menar att en förklaring till det som skett kan vara att rullstolsresenärer är relativt ovanliga i busstrafiken, vilket gör att förarna inte använder liftarna särskilt ofta.

– Något man gör ofta blir man bra på. Om man inte använder utrustningen regelbundet och inte får återkommande utbildning kan kunskapen försämras. Det är ingen bra ursäkt, men det kan vara en del av förklaringen.

En annan fråga som lyfts av den drabbade resenären är stressen bland bussförarna. Enligt Åke Ericson kan pressade tidtabeller och arbetsstress göra situationen svårare när rullstolar ska tas ombord.

Är detta något som regionen kan förbättra?

– En buss har en tidtabell att förhålla sig till men den kan aldrig vara så viktig att vi inte har tid att ta med resenärer som vill resa. Jag kan förstå att förarna kan uppleva en stress kring detta men det ska de inte behöva göra. Vi har lagt en tidtabell som ska fungera.

Avslutningsvis riktar regionen en ursäkt till Åke Ericson.

– Jag vill be om ursäkt till resenären. Man ska inte behöva uppleva detta i kollektivtrafiken. Vi ska göra allt vi kan för att det ska kännas tryggt att resa i Region Örebro.

Andreas From gjorde en bra husaffär.

Enar Nordin skötte affären.

Gunnel Jonsson godkände affären.

From är socialdemokrat och Nordin hör till Åselepartiet, det lokala parti som sedan starten 1994 oftast samarbetat med borgerligheten, men som sedan valet 2022 gör det med (S) i den politiska majoriteten i västerbottniska Åsele. Jonsson är också socialdemokrat, och nära medarbetare till From.

Enar Nordin är god man för den demenssjuka kvinna som boende på ett äldreboende och utan att förstå det själv blev av med sitt hus. Det köptes för en relativt billig penning, 280.000 kronor, av Andreas From. Ett vackert beläget hus med sjöutsikt, en ladugård och med ett par hektar skog i egendomen.

Köpet gjordes också över huvudet på kvinnans son som låg nersövd på intensiven på ett sjukhus efter en stroke. Något i vart fall den gode mannen Enar Nordin var medveten om. Och huset såldes utan att det lades ut på öppna marknaden.

Eftersom affären gick via en god man drogs den i Överförmyndarnämnden för Södra Lappland. Där godkändes den. I nämnden sitter Gunnel Jonsson (S), tidigare på en delad kommunalrådspost i Åsele. En post hon delade med – Andreas From. Nu sitter From och Jonsson tillsammans i Åseles kommunstyrelse.

– De som har gjort den här affären är politiker, hela högen. Och här har man gått på de som är svaga, säger Markus Eriksson, halvbror till den demenssjuka kvinnans son Anders Hedlund, till P4 Västerbotten. Folk får väl ta sig en funderare på om inte det här luktar illa.

Nu har From fått betala priset – han känner sig tvingad att avgå från posten som kommunalråd i kommunen och alla andra uppdrag.

Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet, menar att affären ser skum ut:

– Det ser ut som att de gynnar varann, och är det något vi inte gillar så är det när politiker kliar varandra på ryggen, och ger varandra fördelar.

Attacken mot Iran är ett av modern tids tydligaste skolboksexempel på ett fullständigt oprovocerat anfallskrig där media utfört sitt propagandauppdrag från början till slut.

Inför attacken upprepade alla slaviskt att Iran inte “till något pris får tillåtas utveckla kärnvapen”, (utrikesminister Maria Malmer Stenergard). Notera att alla amerikanska underrättelsemyndigheter fastslagit att “Iran inte bygger ett kärnvapen” (USA:s nationella underrättelsechef Tulsi Gabbard); att det inte fanns “något tecken på att ett sådant beslut [att skaffa kärnvapen] fattats” (förre CIA-chefen William Burns). Iran föreslog ända inpå attacken att stoppa all anrikning i flera år och till och med skapa ett regionalt konsortium för kärnenergiövervakning för hela regionen.

“Möjligheten att komma överens var minimal”, upprepade lojala medier förutsägbart nog ändå, utan att påpeka att “möjligheten” var “minimal” eftersom väst blockerat varje lösning.

Tankekontrollens totala järngrepp i väst illustreras fint av att alla diskuterar huruvida Iran skulle ha utvecklat kärnvapen eller inte. Därmed flyttas agendan helt och hållet från den enda staten i regionen som fysiskt förintar och ockuperar flera länder och som utgör ett existentiellt hot mot Iran, samt helt ensam i regionen faktiskt har runt 400 kärnvapen illegalt utanför NPT-ramverket: Israel. Jag utmanar läsaren till att försöka hitta ett enda undantag i mainstreampressen.

Disciplinerat skanderar medier att Iran “skapa[r] förödelse runtom i Mellanöstern. Detta Iran är borta – tack och lov […] Visst går det att motivera interventioner som strider mot internationell rätt.” (Dagens Nyheter). “Försvagningen av Irans regim kan främja freden på sikt” (Expressens Patrik Kronqvist) eftersom “terroristgrupper som Hamas och Hizbollah” (Aftonbladets Anders Lindberg) försvagas av attackerna.

Detta är en favoritfras i statlig propaganda och därmed också i fri press. Det är inte svårt att förstå varför. Grupper som Hamas och Hizbollah har nämligen en sak gemensamt: de försvarar sig mot västerländsk attack och saknar därför rätt till självförsvar. När motstånd är utplånat har “fred” åstadkommits. Enkel logik.

Dessutom anser alla, nästan utan undantag, att kriget är berättigat “eftersom Iran så flagrant förbrutit sig mot mänskliga rättigheter” (Svenska Dagbladets Tove Lifvendahl).

Väst – som i åratal svultit och förstört livet för civila iranier med illegala sanktioner avsedda att “kollapsa landets ekonomi” (USA:s finansminister Scott Bessent) – ska nu “rädda” iranierna. I ett mindre indoktrinerat samhälle än vårt hade man gapskrattat över det genomskinliga spektaklet.

Faktum är att Iran har all rätt i världen att bomba Tel Aviv baserat på de principer vi använder för att bomba Iran: Teheran måste bomba Israel, som ensamt i regionen har kärnvapen utanför NPT-ramverket och hotar att använda dem mot Iran, ockuperar flera länder, samt har dödat kanske hundratusentals civila i aggressionskrig. Alltsammans med fullt västerländskt deltagande och stöd, förresten.

Istället kritiseras attacken på taktiska grunder. Aldrig utifrån att väst inte har rätt att utföra oprovocerad aggression oavsett om man lyckas eller inte. “Att bomba bort regimen är inte lätt […] kapar man huvudet på ormen kommer det att växa ut ett nytt”, noterade Aftonbladets JM Sommarström.

“Planen framstår som fullständigt huvudlös”, förklarade DN. “Trump har i fallet Iran inte presenterat någon strategi […] USA eller Israel har alltså ingen tillgänglig militärstyrka som kan installera en proamerikansk eller proisraelisk regim” i Michael Winiarskis ord. Men om allt skulle gå enligt plan befinner vi oss i ett “tillstånd” som är “positivt för demokrati, frihet, fred och inte minst ekonomin” (Dagens Industris PM Nilsson).

Kanske kritiserade nazisternas Oberkommando också operation Barbarossa eftersom man inte presenterat någon strategi när de öppnade sitt tvåfrontskrig. Kanske kritiserade ”siloviki“ (politiker med bakgrund i militären) Putin för att han saknade en tillgänglig militärstyrka som kunde installera en prorysk regim i Kiev. Vi betraktar dem inte som opponenter mot tysk eller rysk aggression för det.

Kort sagt: i stort sett alla tycker att oprovocerad attack är rätt men kritiserar Trump för att han inte utför sina planer tillräckligt och effektivt nog.

Andi Olluri