Tornevall Networks

I och med Socialdemokraternas skuggbudget meddelade partiet att de vill införa en höjd bankskatt på ”övervinster” – bland annat för att finansiera en höjning av barn- och studiebidraget.

Skatten ska enligt förslaget vara tillfällig och läggas på bankernas så kallade räntenetto. Den skulle inbringa ytterligare fyra miljarder kronor till statskassan.

I en intervju med TT kallade finansminister Elisabeth Svantesson (M) Socialdemokraternas förslag för en ”bolåneskatt” och menade att bankerna inte skulle bekosta skatten genom att sänka vinsterna. Kostnaderna skulle istället ”vältras över på kunderna”.

Hon ser ut att ha rätt.

I veckan rapporterade Dagens Industri att flera storbanker planerar att höja bolåneräntorna ytterligare för att kompensera – om den föreslagna skatten träder i kraft.

– Om skatten läggs på bankernas räntenetton kan det leda till höjda bolåneräntor, sänkta sparräntor eller en kombination av bådadera, sa SBAB:s chefsekonom Robert Boije till Dagens Industri.

SEB:s presstalesperson Petter Brunnberg hävdade i samma artikel att bankernas marginaler på bolån redan var ”mycket låga”.

Men storbankernas egna siffror visar något helt annat.

De senaste åren har bankernas räntenetto – alltså skillnaden mellan vad bankerna tjänar på utlåning och betalar för inlåning – fullkomligt exploderat. Mellan 2021 och 2025 ökade storbankernas räntenetton med upp till 63 procent samtidigt som inflationen låg på 22 procent under samma tidsperiod.

Swedbanks räntenetto steg från 27 miljarder till 44 miljarder kronor. SEB:s ökade från 26 till 41 miljarder. Handelsbankens räntenetto ökade från 30 till 42,5 miljarder och Nordeas ökade från 50 till hela 77 miljarder kronor.

Bankernas vinster från ränteskillnaderna har alltså vuxit mer än dubbelt så mycket som priserna i samhället. Tillsammans drog de fyra storbankerna in över 200 miljarder kronor i räntenetto under 2025 – vilket motsvarar Sveriges försvarsbudget under ett helt år.

Att bankerna nu hotar med höjda bolåneräntor kommer i kölvattnet av ännu en kontroversiell höjning.

I slutet av mars meddelade samtliga storbanker att de höjer sina bolåneräntor med 0,15 procentenheter – trots att Riksbanken inte ändrat styrräntan. Bankerna kan därmed ta mer betalt för utlåningen utan att själva få högre finansieringskostnader. Sparräntorna på till exempel lönekonton lämnades samtidigt oförändrade.

Bankerna hänvisade bland annat till en osäkerhet kring framtida räntehöjningar och det geopolitiska läget efter USA:s anfallskrig mot Iran.

Riksbankschefen Erik Thedéen var kritisk mot att storbankerna vinstmaximerar. Foto: Skärmdump/Svt

När riksbankschefen Erik Thedéen fick frågan om bankernas agerande i SVT:s 30 minuter konstaterade han att det handlade om ren vinstmaximering.

– Ja, jag är kritisk eftersom retoriken inte hänger ihop, sa han och fortsatte:

– Man kan säga: ”Vi ökar vinstmarginalerna – för att vi kan och vi vill tjäna pengar.” Det är fine. Men men kan inte säga att man är tvingad av marknadsräntorna [att höja bolåneräntorna] och sen glömma bort det andra ledet [sparräntorna].

De svenska storbankerna redovisar nya jättevinster för årets första kvartal. Störst av alla är Nordea, som drar in över 17 miljarder kronor i vinst på bara tre månader.

Swedbank och SEB landar båda på vinster över 9 miljarder kronor, medan Handelsbanken gör en vinst på över 8 miljarder.

Trots miljardregnet beskriver bankerna ekonomin som osäker.

”Sammanfattningsvis var detta en stark start på året, trots utmanande finansmarknader senare under kvartalet”, understryker Nordeas vd Frank Vang-Jensen i bankens kvartalsrapport.

Samtidigt som de fyra storbankerna tillsammans håvar in 44,6 miljarder kronor under första kvartalet 2026 väntar högre kostnader för många bolånekunder.

I slutet på mars valde nämligen samtliga storbanker att höja sina bolåneräntor med 0,15 procent – trots att Riksbanken inte höjde styrräntan. Bankerna kan därmed ta mer betalt för utlåningen utan att själva få högre finansieringskostnader.

Samtidigt lämnades sparräntorna oförändrade. Resultatet: dyrare lån för kunderna – utan högre avkastning på sparkontot.

Trots att Swedbank presenterade en vinst på över 9 miljarder kronor första kvartalet meddelar banken att de ska minska antalet anställda med 550. Enligt banken väntas neddragningarna spara omkring en miljard kronor om året.

– Det är alltid tufft att gå ut med ett omstruktureringsprogram. Det här är medarbetare som har gjort ett bra jobb och därför ska vi se till att genomföra neddragningarna på ett sätt som är i linje med våra värderingar, sa Swedbanks vd Jens Henriksson på bankens presskonferens.

Bankernas starka resultat har också fått aktierna att rusa på börsen det senaste året. Swedbanks aktie har stigit med nästan 40 procent på tolv månader. Nordea har gått upp omkring 30 procent, medan Handelsbanken och SEB ökat med 24 respektive 18 procent.

Bakom uppgången ligger framför allt de senaste årens höga räntor, som gett bankerna rekordstora ränteintäkter. Samtidigt har kreditförlusterna varit lägre än väntat – och aktieägarna har kunnat kvittera ut miljarder.

Fotnot: Nordeas kvartalsrapport är redovisad i euro. Proletären har valt en snittväxelkurs för april (10,8) 2026 för vår uträckning.

Hon föddes år 1948. Inte i hemmets trygghet, utan i en värld som redan höll på att slitas sönder. En värld där hennes första dagar snabbt förvandlades till flykt.

Hon föddes inte till ljudet av vaggvisor, utan till ekot av skrik, skottlossning och dörrar som sparkades in i gryningen. Ändå fanns det spår i huset av att en nyfödd hade kommit till världen.

I familjens kök hade kanel, ingefära och kryddnejlika fått sjuda långsamt på spisen. En doftande dryck som familjer i Mellanöstern brukade bjuda dem som kommit för att gratulera till ett nyfött barn och önska modern hälsa och trygghet på.

Doften låg kvar i luften, mjuk och varm, som ett första tecken på en glädje som just höll på att ta form. Men ingen hann knacka på dörren. Ingen hann säga ”mabrouk”, grattis. Och den där välkomnande doften, som brukade följa ankomsten av ett nyfött barn, skulle snart blandas med stanken av död och massakrer utförda av ockupationens ligor. En doft av välkomnande som förvandlades till ett minne, som överröstats av brutaliteten i fördrivningen, ett våld som ryckte upp rötter och ersatte människor med andra som saknade band till platsen.

Hon bars ut ur Palestina som ett litet hoprullat bylte i famnen på en utmattad mor, medan dammet från hundratals nakna och slitna fötter steg mot himlen som en sorgens dimma.

Hennes framtid hann knappt ta form. Hon hade just kommit hem till det stora huset med den vida trädgården, jasminens doft och den porlande fontänen, ett hem som kunde ha blivit hennes första värld. Allt gick så snabbt att de inte ens hann ge henne ett riktigt namn innan de tvingades lämna allt bakom sig.

Dagarna hann knappt gå innan gatorna i den anrika staden Haifa, hennes stad, fylldes av människor som drevs bort från sina hem. En våg av fördrivning som svepte genom städer och byar över hela Palestina. Människor som rycktes upp med sina djupa rötter, från den jord där deras liv och minnen hade vuxit fram.

Hennes far låste dörren innan han gick. Inte för att skydda huset, utan för att lura sitt eget hjärta att de snart skulle återvända. Nyckeln låg kvar i hans hand som ett löfte han aldrig fick hålla.

Bakom dem stod byarna kvar några timmar till, tysta och övergivna. Kaffekopparna stod ännu varma på borden. Bröddegen vilade under tygdukar. Barnens skor låg vid dörrtröskeln.

Sedan kom elden. Sedan kom ockupationens ligor. Sedan blev namnen på byarna till bleknande minnen i gamla människors munnar.

Flickan fick ett namn, Sakina, som betyder lugnet, stillhet i allt kaoset. Ett namn som bar löftet om stillhet, som ett hopp om ett liv fyllt av saktmod, trygghet och kärlek, trots att världen omkring henne redan hade börjat rämna.

Hon växte upp i Beirut, Libanons huvudstad. Hon lärde sig alfabetet genom berättelser om städer hon aldrig sett, Jaffa, Haifa, Akka, Al Quds. Namn som uttalades med samma vördnad som heliga verser.

Varje kväll berättade hennes föräldrar om huset de lämnat bakom sig. Om jasminen vid fönstret. Om citronträdet på gården. Om havets doft om morgnarna. Så lärde flickan sig att älska ett land hon aldrig fått röra vid.

Åren gick, men exilen åldrades aldrig. Den följde henne i varje steg, i hennes ryggrad, i de tysta andetagen hon bar på, i de minnen som växte fram utan en plats att återvända till.

Hon bar exilen som ett andra skinn, som något som formade hennes sätt att se världen, hennes sätt att älska, hennes sätt att hålla fast vid det som en gång varit hennes. Och hon var inte ensam. Över 700.000 palestinier drevs bort under Nakban, katastrofen, 1948. Sakina växte upp med en låga av motstånd i bröstet, en låga som aldrig slocknade.

Trots att hon bara var ett spädbarn när hon rycktes bort från sitt land fortsatte hennes hjärta att slå för det. Som om varje hjärtslag bar ekot av en plats hon ännu inte hunnit lära känna.

Hon, som föddes samma år som Nakban, bar dess ålder i sitt eget liv. För varje år som gick kom hon ett steg närmare längtan, ett steg närmare drömmen om befrielse, ett steg närmare rättvisa för hennes folk.

Hon levde i Libanon, i Saudiarabien, i Sverige. Hon korsade länder och hav men hemlandet lämnade henne aldrig. Flamman inom henne brann vidare. Trots avstånd, trots år, trots världens tystnad.

Och till slut står hon här. Samma flicka, samma låga, samma okuvliga vilja. Hon fortsätter att tala, att försvara, att kämpa. Hon bär Palestina i sin röst, i sin blick, i sina hjärtslag.

Sakina fyller år den tionde maj, ett stilla datum som alltid tycks bära mer än bara tidens gång, som om hennes egen födelsedag rörde sig i takt med något mycket större än ett liv.

Min mamma Sakina brukar säga:

”Vi lämnade inte landet. Landet finns här i hjärtat och här i hjärnan.”

Rima Aboutouk

I torsdags förra veckan skadade en kvinna sin hand allvarligt vid en explosion på ammunitionstillverkaren Nammo i Lindesberg. Polisen utreder nu arbetsmiljöbrott och vållande till kroppsskada. 

Det har skett flera sprängolyckor hos Nammo där anställda skadats, rapporterar Dagens Arbete. I november 2024 fick företaget böta 2,1 miljoner kronor efter en explosion vid fabriken i Karlsborg, där en mekaniker skadades allvarligt i arm och ben. Bara två månader tidigare skadades en kvinna vid samma anläggning allvarligt i hand och i ansikte vid en explosion när hon monterade tändhattar.

Nammo har vuxit kraftigt på senare år till följd av upprustningen, rapporterar Nerikes Allehanda. I fjol lade Försvarets materielverk en rekordstor order på 1,8 miljarder kronor – deras största order på minst 30 år.

För ett år sedan hade företaget ett 30-tal anställda på fabriken i Lindesberg – nu är de över 110 och det finns planer på att anställa fler. Det finns också planer på en ny fabrikslokal och ett forskningscentrum.

För den nya miljardärsklassen har världen blivit ett nätverk av tillfälliga baser – sammanbundna av flygplatser, kapital och skatteplanering.

Även i Sverige märks utvecklingen tydligt. I början av 2025 kunde DN avslöja att 89 procent av alla passagerarflyg som landade på Bromma flygplats var privat- eller affärsflyg.

Bakom utvecklingen ligger en enkel logik: pengar, risk och skatt. Kapitalet placeras där avkastningen är som högst och dess ägare följer efter. Och när skattereglerna ändras i ett land, lyfter de – bokstavligen – och landar någon annanstans.

Privatflyg mellan Abu Dhabi och London ökade med 238 procent under 2025. Foto: Pexels/Chris/CC

Siffror från privatflygbolaget VistaJet visar hur snabbt denna livsstil växer. Vissa rutter har sett en fördubbling på bara ett år. Mellan Abu Dhabi och London ökade flygningarna med 238 procent under 2025 – en direkt spegling av hur kapital och investeringar knyter ihop städerna.

Allt fler superrika lever ett ”dip-in, dip-out”-liv där de stannar en kort tid på varje plats, och har flera baser i olika länder. En miljardär kan alltså ha ett hem i London, ett sommarboende i Marbella och skattehemvist i Dubai – och röra sig mellan bostäderna året runt.

Detta märks också i vilka som flyger. Nästan hälften – 47 procent – av alla nya privatflygsresenärer är nu under 45 år. Det är en ny generation förmögna, mer global, mer rörlig – och mindre bunden till en och samma plats.

Klassiska stråk som New York–London–Miami dominerar fortfarande men den snabbaste tillväxten sker i de mindre uppenbara rutterna.

Här är flygrutterna som växer snabbast bland världens privatjets (anledning till ökning inom parentes):

Jeddah – Riyadh: +269 procent (Saudiarabiens förmögenhetsexplosion)

Abu Dhabi – London: +238 procent (kapital, statliga fonder, utbildning)

Nantucket – New York: +192 procent (liv mellan flera hem)

Nice – Palma: +137 procent (Medelhavets lyxkretslopp)

Farnborough (London) – Samedan (Schweiz): +133 procent (Alperna, vintersport)

Washington – White Plains (New York): +107 procent (politik och finans)

Cannes – Paris: +100 procent (festivaler och globala event)

Boca Raton – New York: +70 procent (superrika med dubbla baser)

Mumbai – New Delhi: +68 procent (startup- och näringslivsboom)

Milan – Paris: +66 procent (mode, lyx och affärer)

Hongkong – Tokyo: +65 procent (regional ekonomi i Asien)

London – Savoy (Schweiz): +50 procent (alpint liv och säsongsboende)

Enligt fastighetsbyrån Knight Franks årliga rapport kommer antalet superrika i världen att växa explosionsartat fram till 2031. Enbart i Sverige kommer personer med en förmögenhet på över 30 miljoner dollar – motsvarande drygt 300 miljoner kronor – att växa från dagens 6.845 personer till 10.633 år 2031. En ökning med 55 procent.

Mycket tyder däremot på att de superrikas konsumtion inte längre handlar om lyx eller status – utan om tillgångar som kan lagra värde, öka i pris och flyttas mellan länder.

Proletären har gått igenom miljardärernas inköpslistor – från konst för hundratals miljoner till dinosauriefossiler.

Fossiler

Ett kranium från en edmontosaurus såldes för 630.000 dollar under 2025 – och ökade i pris med 22,4 procent på bara åtta och en halv månad. Fotot: Wikipedia/CC

Under 2025 började dinosaurier, meteoriter och fossiler på allvar behandlas som investeringsobjekt för den globala miljardärsklassen.

Under året såldes ett 66 miljoner år gammalt kranium från en edmontosaurus för 630.000 dollar. Kraniet hade ökat i värde med 22,4 procent – på bara åtta och en halv månad.

Intresset för dessa udda tillgångar växer snabbt. Fossiler, mineraler, meteoriter – och dinosaurier – pekas ut som nya investeringsobjekt, drivna av kulturell betydelse och extremt begränsad tillgång.

Edmontosaurusaffären ska därför ses som ett tydligt exempel på en bredare trend där kapitalet rör sig bort från traditionella lyxvaror som handväskor, viner och diamanter, och i stället söker sig till mer unika och svåråtkomliga objekt.

Konst

2025 såldes världens dyraste konstverk på auktion i New York – Gustav Klimts Bildnis Elisabeth Lederer gick för cirka 2,2 miljarder kronor. Foto: Soderbys/Wikipedia.

Den samlade försäljningen av fin konst på de stora auktionshusen ökade till 4,56 miljarder dollar under 2025 – en uppgång med 11 procent jämfört med året innan.

Det mest spektakulära exemplet var Gustav Klimts porträtt Bildnis Elisabeth Lederer, som såldes för 236 miljoner dollar (cirka 2,2 miljarder kronor) i New York – den högsta summan som någonsin betalats för ett modernt konstverk.

Samtidigt ökade försäljningen av verk värda över 10 miljoner dollar med nästan 20 procent – och landade på 1,48 miljarder dollar. Impressionistisk konst rusade med över 80 procent, drivet av namn som van Gogh, Munch och Monet.

Bilar

En Ferrari F50 från 1995 såldes för 9,2 miljoner dollar under 2025. Foto: Alexandre Prevot/Wikipedia

Marknaden för klassiska bilar hade ett svagt år, med ett fall på 3,7 procent enligt The Historic Automobile Group International Top 50-index. Men under Monterey Car Week i Kalifornien uppstod ett slags undantagstillstånd. När äldre och mer eftertraktade modeller dök upp försvann tanken om pris nästan helt.

En Ferrari F50 från 1995 såldes för 9,2 miljoner dollar, och i början av 2026 fortsatte uppgången med ännu mer spektakulära affärer: en Ferrari 250 GTO från 1962 gick för 38,5 miljoner dollar, en Ferrari Enzo för nära 18 miljoner och ytterligare en Ferrari 50 såldes för 12 miljoner.

Viner

Ett rött Burgundy-vin såldes för 590.000 dollar under 2025. Foto: Pickpik/CC

Det breda indexet för exklusiva viner föll med 2,5 procent under 2025. Nedgången är särskilt tydlig i regioner som Champagne och Bourgogne, där priserna pressats av svagare efterfrågan och nya amerikanska tullar, som fått amerikanska köpare att halvera sina inköp.

Men precis som på bostadsmarknaden är det främst det absoluta toppsegmentet som fortsätter att stiga i värde.

En låda Domaine Leroy Musigny Grand Cru 2009 såldes nyligen för över 590.000 dollar – vilket är rekord.

Diamanter

Färgade diamanter såg en tydlig ökning i pris under 2025. Foto: 35Oz33/Wikipedia

Diamantmarknaden hade ett tufft år under 2025, pressad av både svag efterfrågan i Kina och konkurrens från laboratorieskapade diamanter. Men i toppsegmentet syns en helt annan utveckling. Så kallade färgade diamanter – som utgör mindre än 0,1 procent av den globala tillgången – har sett en ökad efterfrågan.

Det mest eftertraktade segmentet var blå diamanter. Den 9,51 karat stora Mellon Blue såldes i Genève för 26,6 miljoner dollar, medan Mediterranean Blue, på drygt 10 karat, gick för 21,5 miljoner dollar.

Väskor

Under 2025 såldes den dyraste handväskan någonsin för 10,1 miljoner dollar. Foto: United States Department of Homeland Security/CC

För vissa investerare fungerar väskor som ett alternativ till guld – eftersom de är en relativt stabil ekonomisk tillgång i oroliga tider. Det mest anmärkningsvärda är dock hur konsumtionen förändras.

Det som tidigare sågs som slitage har nu blivit ett bevis på autenticitet – och därmed mer värdefullt.

Nu riktas efterfrågan allt mer mot begagnade och synligt slitna väskor – så kallade beater bags. Ett extremt exempel är en välanvänd Birkin-väska som tillhört Jane Birkin själv, som såldes för 10,1 miljoner dollar – den dyraste handväskan någonsin.

Yachter

Marknaden för yachter har nått nya topphöjder. Foto: Christian Ferrer/Wikipedia

Försäljningsvärdet på superyachtmarknaden ökade med hela 70 procent jämfört med året innan och nådde 8,5 miljarder dollar – en nivå som bara överträffats under toppåret 2021.

Den enskilt viktigaste drivkraften var USA. Amerikanska köpare stod för omkring 45 till 50 procent av alla transaktioner globalt – tack vare en kombination av starka börser och skattefördelar. Amerikanska skatteregler gör det nämligen möjligt att skriva av hela kostnaden för privata flygplan och yachter – om de används inom bolagets verksamhet.

Särskilt tydlig var utvecklingen för lyxyachter i det absoluta toppsegmentet. Försäljningen av superyachter över 70 meter ökade med 60 procent, vilket bidrog till att pressa upp det genomsnittliga priset på en såld yacht till 16,6 miljoner dollar.

Samtidigt genomfördes flera spektakulära affärer under 2025, däribland en rekordförsäljning av den 118,8 meter långa megayachten Breakthrough, som såldes i en affär för cirka 650 miljoner dollar – över sju miljarder kronor.

Den svenske MÖP:en Carl Bildt har på regeringens uppdrag utrett det svenska underrättelsearbetet. Regeringen går nu på hans linje och lanserar en ny civil myndighet, ett svenskt CIA. 

Under förevändning att de militära och polisiära underrättelsekanaler som idag finns inte räcker till vill regeringen se en ny myndighet för att ”skydda Sverige”. Kostnaden beräknas till 2,8 miljarder kronor och enligt utrikesministern kommer den nya myndigheten att ”bättre matcha Natos strukturer”.

Den nya spionorganisationen ska verka i hela världen och den kommer få långtgående befogenheter för att inhämta underrättelser. Vad detta innebär lär vara hemligt, men då både CIA i USA och MI6 i Storbritannien nämnts som förebilder inser alla att det handlar om ljusskygg verksamhet i utkanten av lagens råmärken.

Planerna innebär ännu mer fjäskande för USA. Svenska folket ska skrämmas upp ytterligare för att motivera den skenande upprustningshysterin och den svenska våldsapparaten ställas  i imperialismens tjänst.

Regeringen tar härmed ytterligare ett reaktionärt steg framåt, bort från dialogens och samförståndets väg till konfliktens och misstroendets återvändsgränd. Svensk säkerhet behöver inte ett nytt CIA, vi behöver istället gå tillbaka till diplomati och samtal med våra grannländer inklusive Ryssland, fredens väg i stället för krigets.

Europas lyxbostadsmarknad håller på att kopplas loss från resten av ekonomin. Medan vanliga hushåll pressas av inflation, räntor och stigande bensinpriser fortsätter världens superrika att köpa bostäder för tiotals miljoner dollar – ofta i städer där skattereglerna är mest fördelaktiga.

Förklaringen är att de med störst förmögenhet ser sin inkomst växa snabbare än resten av ekonomin – och att bostäder för de allra rikaste allt mindre handlar om boende. De fungerar istället som investeringar – som ska underlätta skatteplanering och kapitalförvaring.

Utvecklingen märks också i hur bostäderna används.

Enligt Knight Frank spenderar personer med förmögenheter över 30 miljoner dollar mindre än 90 dagar per år i samma stad. I flera europeiska storstäder står därför exklusiva bostäder tomma stora delar av året.

I centrala London har fenomenet blivit så omfattande att vissa kvarter beskrivits som ”spökstäder för miljardärer”. I Paris uppskattar Le Monde att omkring 20 procent av bostäderna används som andrabostäder eller står tomma stora delar av året.

Proletären listar här städerna där miljardärerna köper fastigheter – för att komma undan beskattning.

Milano (och resten av Italien)

Milano har snabbt blivit Europas viktigaste tillflyktsort för värdens superrika. Foto: Jorge Lascar/CC

Italien har blivit en av Europas starkaste magneter för internationellt kapital – mycket tack vare att landet nyligen ändrade sin förmögenhetsskatt. Italien erbjuder världens superrika en fast skatt på 200.000 euro om året – oavsett hur många miljarder de tjänar från utlandet – vilket i praktiken fungerar som en massiv skatterabatt för superrika. Arvsskatten i Italien ligger också på blygsamma fyra procent.

Milano har blivit den främsta tillflyktsorten där efterfrågan överstiger utbudet av lyxbostäder. I staden bor 182 personer med tillgångar på över 100 miljoner dollar och 17 dollarmiljardärer. Milano har också den högsta koncentrationen av dollarmiljonärer i världen – ungefär 1 per 12 invånare. Det är högre än både New York, där motsvarande siffra är 1 per 22 invånare, och London med 1 per 41.

Zürich

Zürich har sedan länge varit boplats för Europas superrika. Foto: Pxhere/CC

Schweiz fortsätter att locka internationellt kapital genom politisk stabilitet, låg risk och ett finansiellt system byggt för stora förmögenheter. Under 2025 steg priserna i bostädernas toppsegment med 4,6 procent – nästan dubbelt så mycket som den övriga marknaden.

Schweiz har ett skattesystem där utländska miljardärers skatt baserar sig på omkostnader – inte inkomst. Något som i praktiken innebär en förmögenhetsskatt på cirka 4 procent.

Schweiz har länge fungerat som en fristad för europeiska industriförmögenheter. Bland annat bodde Ikeagrundaren Ingvar Kamprad i Lausanneområdet i nästan 40 år efter att ha lämnat Sverige av skatteskäl. Miljardären Frederik Paulsen är också permanent bosatt i Schweiz sedan 2006.

London

Under 2025 har flera superrika lämnat London på grund av ändringar i förmögenhetsskatten. Foto: Wikipedia/CC

London har länge fungerat som den globala överklassens huvudstad eftersom Storbritanniens så kallade non-dom-systemet länge gjort det möjligt för rika utlänningar att bo i landet utan att skatt på sina globala inkomster.

När reglerna stramades åt i april 2025 flyttade kapitalet vidare – till länder med mer förmånliga villkor. Resultatet blev att priserna i Londons toppsegment föll med 4,7 procent under 2025.

Efter att Sverige öppnade upp för kapitalflykt år 1989 har London fungerat som ett centrum för svenska miljardärsfamiljer. Flera medlemmar ur familjen Rausing är bosatta i Storbritannien, samtidigt som H&M-familjen Persson byggt upp stora egendomar i England.

Porto och Marbella

Marbella har blivit centrum för Europas tech- och finanselit. Den svenska dollarmiljardären Daniel Ek äger fastigheter på orten för över 300 miljoner kronor. Foto: Milan Trninic/CC

Spanien och Portugal tillhör de starkaste tillväxtregionerna i Europa när det kommer till lyxfastigheter. I Porto steg priserna med 8,5 procent – i Marbella med 8,1 procent.

Detta trots ändringar i Portugals så kallade Golden Visa-system, som tidigare gav dig ett direkt uppehållstillstånd i landet (om du köpte en fastighet för över 500.000 euro).

Marbella har utvecklats till ett centrum för den nya internationella tech- och finanseliten där svenska köpare nu är den näst största utländska gruppen på bostadsmarknaden. Bland de boende på Golden Mile på Marbella finns Spotifygrundaren Daniel Ek, som köpt fastigheter för över 300 miljoner kronor.

I Proletärens tidigare granskning av en muthärva inom SAS framgick att Malaga var ett av de vanligaste resmålen för de svenska överklassfamiljer som återkommande mutade en SAS-agent för att få tillgång till rabatterade stolar i business class.

Monaco

På grund av sekretessregler finns det inga offentliga uppgifter på vem eller vilka som köper fastigheter i furstendömet Monaco. Ett flertal svenskar har däremot varit bosatta på orten. Foto: Alexander Migl/Wikipedia.

Monaco fungerar i praktiken som en magnet för globalt kapital – där bostäder blivit ett sätt att lagra rikedom snarare än att bo.

Nyproducerade lyxbostäder hade ett genomsnittspris på 47,9 miljoner dollar under 2025 – över fem gånger mer än andra bostäder i det lilla furstendömet, vars snittpriset låg på 8,9 miljoner dollar.

Eftersom all bostadshandel i Monaco är sekretessbelagd är det svårt att ta reda på vilka miljardärer som köpt fastigheter i landet. En som haft sin bas i furstendömet är den svensk-norske finansmannen Alexander Vik, som byggde en enorm förmögenhet under IT-bubblan.

Nämnbara exempel i resten av världen:

Dubai

Dubai har satsat hårt på att attrahera miljardärer genom generösa skattelättnader. Kungadömets baksida präglas hårt av slavarbete och importerad arbetskraft från Sydostasien. Fotot: Norrlando Probe/Wikipedia

Dubai har på bara några decennier gått från ökenstad till ett av världens viktigaste centrum för global rikedom. Här säljs lyxvåningar för hundratals miljoner kronor i skattefria områden där miljardärer kan parkera både pengar och företag långt från europeiska skattemyndigheter.

Staden har blivit särskilt populär bland ryska oligarker, kryptomiljardärer och internationella finansprofiler som flyr från skattekontroller i Europa.

I Dubai har utvecklingen på lyxbostäder varit extrem. Enligt Knight Frank steg lyxbostadspriserna med 25,1 procent under 2025 – den starkaste ökningen i hela världen. Antalet bostadsförsäljningar över 10 miljoner dollar har samtidigt ökat från 113 stycken år 2021 till över 500 under 2025.

Samtidigt som miljardärerna flockas till Dubai har USA:s och Israels krig mot Iran blottlagt baksidan av ökenemiratets ekonomiska modell. På bara några dagar stängdes delar av Persiska vikens luftrum, flygtrafiken kollapsade och oron spred sig på finansmarknaderna.

Resultatet blev en anhopning av miljardärer som önskade fly till sina andra bostäder – men som var fast i ett skatteparadis de trodde stod över världens konflikter.

Tokyo

Eftersom Japan avskaffat sin förmögenhetsskatt har Tokyo numera blivit en tillflyktsort för världens superrika. Foto: David Kiernan/Wikipeida

Tokyo har fått en av världens mest explosiva bostadsmarknader. Nybyggda lyxlägenheter steg i pris med hela 58,5 procent på bara ett år – drivet av bostadsbrist, låga räntor och ett växande inflöde av utländska köpare från Asien.

Den japanska huvudstaden, som länge förknippats med relativt stabila bostadspriser, har nu blivit ett centrum för internationellt kapital. Den svaga yenen har dessutom gjort japanska lyxbostäder billigare för dollarmiljonärer från Kina, Singapore och USA.

Utvecklingen har samtidigt skapat växande ilska bland vanliga japaner. Flera japanska medier och opinionsmätningar visar att en stor majoritet vill begränsa utländska bostadsköp efter att priserna i centrala Tokyo skjutit i höjden. I vissa centrala stadsdelar uppges upp till 40 procent av nyproducerade lägenheter säljas till utländska köpare.

Singapore och Hongkong

I Hongkong finns det just nu över 3000 så kallade familjekontor – privata bolag vars enda uppgift är att förvalta en enskild miljardärsfamiljs pengar. Foto: Mutang Joe/Wikipedia

I Singapore och Hongkong växer marknaden för så kallade familjekontor – privata bolag vars enda uppgift är att förvalta miljardärsfamiljers pengar, skatteupplägg och investeringar världen över. Knight Frank beskriver hur de båda städerna blivit centrala nav i ett nytt globalt system för privat kapital, där miljardärsfamiljer flyttar pengar mellan olika jurisdiktioner för att minimera skatt och politisk risk.

Utvecklingen har varit explosionsartad. I Singapore har antalet familjekontor ökat från omkring 700 år 2021 till över 2000 vid slutet av 2024. I Hongkong uppskattas samtidigt över 3300 familjekontor vara aktiva.

Kritiker menar att dessa strukturer blivit ett parallellt finanssystem för världens rikaste – ofta med betydligt mindre insyn än traditionella banker. Financial Times har flera gånger varnat för att familjekontoren kan användas för aggressiv skatteplanering, riskfylld spekulation och i vissa fall penningtvätt.

Singapore har redan skakats av en omfattande penningtvättsskandal där motsvarande över 20 miljarder kronor beslagtogs av myndigheterna. Flera familjekontor förlorade därefter sina skattefördelar efter kopplingar till misstänkt organiserad brottslighet.

Sent i tisdags kväll förra veckan skadades en 53-årig kvinna allvarligt i en olycka på Alleimas industriområde i Sandviken när hon blev påkörd av en truck. Dagen efter avled hon av sina skador. 

Kvinnan var den trettonde personen som dog på jobbet i Sverige i år. Alla förutom en polsk mekaniker har hört till den inhemska arbetskraften och nästan samtliga har varit arbetare. 

I bostadsområdet Ronna i Södertälje har SVT varit på besök för att fråga invånarna varför de är minst benägna i landet att ta sig till vallokalerna och rösta. I valet 2022 röstade bara 39,9 procent av de röstberättigade Ronnaborna. På liknande sätt ser det ut i flera av Sveriges socialt utsatta områden där valdeltagandet ofta ligger under 50 procent.

Att känna sig hörd, delaktig i samhället och känna att man kan påverka politiken är de främsta orsakerna till att folk tar sig till valurnorna. Det visar undersökningarna och det säger också Ronnaborna själva i SVT:s reportage.

Sveriges demokrati har en del i övrigt att önska. Gapet mellan politiker och deras väljare i blir större. Både vad gäller inkomst och ställning i samhället. Det är inte bara Ronnaborna som känner att de inte är representerade.Den statliga Demokratiutredningen från 2014, ledd av liberalen Olle Wästberg, kom fram till att bara 14 procent av svenskarna tycker att de har något att säga till om mellan valen. En bedrövligt låg siffra som visar vad som blir av verkligheten efter att valrörelsen och alla fina högtflygande vallöften landat platt.

Det urholkar inte bara innebörden av vad som faktiskt är ett löfte. Det urholkar själva demokratins kärna. 

Är det något det inte finns brist på så är det undersökningar och forskningsrapporter som visar det minskade deltagandet i demokratin och det politiska samtalet. Så har det sett ut länge. Så kan till exempel SOM-instituten visa att svenskar blir mindre och mindre benägna att uttrycka åsikter i offentliga sammanhang. Fler och fler svenskar ser också ökade hot mot demokratin.

På landets universitet och högskolor sitter forskare och professorer sitter och skriver rapporter. Ofta blir de refererade till i media och politiker säger sig oroa sig över tillståndet. Men när de högtravande orden om demokrati tar slut så är det samma politiker som inte vill se något folkligt deltagande.

Sverige har ministrar som öppet säger att de inte vill se folk på gatorna som uttrycker solidaritet med Palestina. Vi har också en riksdag som driver igenom beslut om att tillåta 17 amerikanska militärbaser på svensk mark utan offentlig diskussion.

En överväldigande majoritet av befolkningen vill inte se en sönderprivatiserad välfärd eller utförsäljningar av vårt gemensamma. Ändå får vi höra att det är den enda vägens politik.

Självklart är det inte så. Decennier av högerpolitik kan brytas och bytas till en framtid av vänsterpolitik.

Det är ingenting som kommer att lösas av dagens politiker eller mediaetablissemang. Inte heller av forskare eller professorer på universiteten. Det som krävs är att arbetare och vanligt folk börjar ta självständig kamp för sina intressen.