Tornevall Networks

Många länder upplever idag en krympande befolkning, drivet av lägre barnafödande. En åldrande befolkning innebär att färre i arbetsför ålder måste försörja fler äldre, vilket ställer stora krav på omställning och anpassning.

Nu tycks Sverige vara ett av dessa länder. Det har ännu inte uppmärksammats särskilt mycket, men studerar man SCB befolkningsstatistik framgår att folkmängden har minskat det senaste halvåret. Jämfört med när befolkningen toppade i oktober 2025 har befolkningen minskat med 5 000 personer.

Detta är ingen stor minskning och delvis drivet av säsongseffekter, men om utvecklingen tillåts fortsätta kommer befolkningen att minska dramatiskt över tid. Enligt den statliga utredningen Utredningen för en framtid med barn, som leds av Åsa Hansson, kommer ett barnafödande på dagens nivå och fortsatt låg invandring att leda till att befolkningen minskar med omkring 2 miljoner personer fram till år 2100. Om vi stryper invandringen helt minskar befolkningen med nästan 4 miljoner, till 6,8 miljoner invånare.

Om vi stryper invandringen helt minskar befolkningen med nästan 4 miljoner, till 6,8 miljoner invånare.

Många kommuner har krympt under lång tid. I en rapport visar jag och min kollega Eric Rehn att 77 kommuner, främst landsbygdskommuner, har krympt med mer än 5 procent sedan år 2000. Tidigare har Skåne inte krympt i någon större omfattning, men nu ser man att flera kommuner i norra och östra Skåne också minskar tydligt. Det gäller främst Perstorp, Östra Göinge och Osby, men även tätare kommuner som Kristianstad, Hässleholm och Simrishamn.

Utvecklingen beror alltså på en kombination av lågt barnafödande och låg migration. Att påverka barnafödandet är svårt, och ännu har inget land funnit en lösning på problemet med sjunkande födelsetal. För närvarande tycks inte ens den svenska modellen med generös föräldraledighet, barnomsorg och barnbidrag, i kombination med en relativt jämställd arbetsmarknad, hjälpa. Även här har barnafödandet minskat kraftigt och är nu på den lägsta nivån sedan de svenska födelsetalen började registreras 1751.

Ett fallande barnafödande skapar dock inga stora problem på kort sikt. Förutom att man måste hantera nedläggningar av skolor, vilket ofta skapar friktion på lokal nivå, innebär färre barn främst lägre kostnader. Problemet uppkommer först om omkring 20 år när inflödet till arbetsmarknaden minskar.

Minskningen gäller främst Perstorp, Östra Göinge och Osby, men även tätare kommuner som Kristianstad, Hässleholm och Simrishamn.

Det stora problemet är att befolkningen blir allt äldre. Det betyder att mer resurser måste läggas på vård och omsorg och att fler behöver arbeta inom dessa sektorer. Kompetensbristen har länge varit ett problem på landsbygden, men snart kommer bristen att påverka hela landet.

Samtidigt bör det påpekas att det länge har varnats för det ”demografiska hotet” utan att det verkligen blivit ett akut problem. Men situationen kan vara på väg att förändras. Hittills har en äldre befolkning kunnat bäras upp av en stigande sysselsättning. De senaste 15 åren har sysselsättningsgraden ökat med 5 procentenheter, vilket inneburit att fler äldre kunnat försörjas av att fler arbetar i arbetsför ålder.

Det är dock inte realistiskt att hoppas att en ökad sysselsättning även framöver ska balansera effekterna av en åldrande befolkning. Sverige ligger redan i topp i EUs sysselsättningsstatistik, och sysselsättningen är särskilt hög i krympande kommuner. En annan förhoppning är att fler äldre ska arbeta vidare efter 65 års ålder. Men även bland personer över 65 år är sysselsättningen redan hög i ett europeiskt perspektiv och kan inte förväntas öka nämnvärt under de närmaste åren.

I så fall framstår ökad migration, och då särskilt arbetskraftsinvandring, som den främsta lösningen. Fackföreningarna ser ofta med viss skepsis på arbetskraftsinvandring eftersom den kan leda till lönedumpning och fusk. Men frågan är om man kan resonera på det sättet om befolkningen börjar krympa på allvar.

I så fall framstår ökad migration, och då särskilt arbetskraftsinvandring, som den främsta lösningen.

Problemen är större om arbetskraftsinvandringen sker oreglerat. Det som behövs är därför en mer omfattande, men också mer reglerad, arbetskraftsinvandring. Ett system där man betydligt tydligare identifierar en faktisk matchning mellan individ och företag och där beslut grundas på att det finns:

ett verifierat rekryteringsbehov och ett konkret jobberbjudande från ett företag

att individen uppfyller de yrkesmässiga kraven

att löner och villkor följer lagar och kollektivavtal

Alltså ett system med efterfrågestyrd arbetskraftsinvandring och myndighetsprövning, liknande det som finns i exempelvis Kanada, Storbritannien och Australien. Det nuvarande svenska systemet, med ett högt lönekrav på 33 900 kronor i månaden och undantag för bristyrken, uppvisar tydliga svagheter. Det styr arbetskraftsinvandringen mot höginkomstyrken, fångar dåligt upp förändringar i arbetsmarknadens behov och skapar incitament för att manipulera löner för att uppfylla lönekravet.

Frågan bör därför inte vara om Sverige behöver arbetskraftsinvandring, utan hur ett system ska utformas som både möter arbetsmarknadens behov och värnar ordning och reda på arbetsmarknaden.

Martin Nordinanalysskribent

Nästan 50 000 barn lever i fattigdom i Skåne. För dem innebär sommarlovet en särskilt stor utmaning, enligt Skåne Stadsmission. Många av dem är beroende av skolans rutiner och näringsrika måltider

Därför vill Stadsmissionen se riktade statsbidrag till skolor i utsatta områden, så att barn kan erbjudas frukost och ett lagat mål mat om dagen även under loven. Enligt organisationen skulle det ge ett viktigt stöd till familjer i ekonomisk utsatthet.

För att underlätta situationen för dem som har det tufft under sommaren håller Skåne Stadsmission sina verksamheter öppna.

– Vi vet hur viktigt det är med mat och därför stänger vi aldrig våra verksamheter. Utsattheten tar inte semester, säger Rakel Thunander, enhetschef för Mötesplats Familj – Unga Forum på Skåne Stadsmission, i ett pressmeddelande.

Utöver mat lyfter organisationen fram betydelsen av aktiviteter under sommaren. Utan meningsfull sysselsättning, menar det att, många barn riskerar att känna sig isolerade. Deras verksamheter är därför bemannade med socialrådgivare och de anordnar ett brett utbud av kostnadsfria aktiviteter.

Stadsmissionen erbjuder dessutom omkring 800 familjelägerplatser för barn, unga och deras föräldrar.

– Vi ser hur viktigt det är med familjeläger där barn och föräldrar kan umgås utan stress. Det ger möjlighet till återhämtning och gör att barnen får med sig sommarminnen att dela med sina kompisar när skolan börjar igen, säger Jonas Rydberg, generalsekreterare för Sveriges Stadsmissioner.

Hiram Lihiram.li@skanesfolkblad.se

Men trots den lokala förbättringen i Malmö är siffran högre än rikssnittet på 12 procent och sett ur en nationell trend har otryggheten fördubblats sedan 2020. Minskningen i Malmö har skett från 18 procent år 2024.

Nationellt är känslan av otrygghet särskilt stor bland kvinnor i åldrarna 18 till 29 år samt de över 65 år, främst under kvällar och nätter. Undersökningen visar även att hyresgäster känner sig mer otrygga än de som äger sitt boende.

För att öka tryggheten efterfrågar de svarande främst förbättrad belysning samt ökad närvaro av polis eller väktare. Hyresgästföreningen betonar nu vikten av att politiker och fastighetsägare tar ansvar.

– Alla ska kunna känna sig trygga i sitt bostadsområde. När otryggheten ökar måste både politiker och fastighetsägare ta sitt ansvar, tillsammans med de boende kan de öka tryggheten i sina områden. Det krävs långsiktiga investeringar och förebyggande insatser som gör verklig skillnad för människors vardag, säger Marie Linder, förbundsordförande i Hyresgästföreningen.

Undersökningen är gjord av Indikator Opinion på uppdrag av Hyresgästföreningen.

Olof Broddessonolof.broddesson@skanesfolkblad.se

Många skåningar har fått hem ett brev med både bild, underskrift och så kallat personligt tilltal av Region Skånes ordförande Carl Johan Sonesson. Sonesson lyfter stundande sommartid, vikten av att höra av sig till någon som kanske känner sig lite ensam och uppmanar till skånsk ”hemester”. Men det trots att det snart är regionval lyfter moderattoppen knappt någon politik.

Det Sonesson lovar är ”Sveriges tuffaste språkkrav” regionstyrelsens ordförande åtar sig att driva. Det är också det enda han säger om regionens personal. Efter åtta år vid makten hoppas han alltså kunna förskjuta både uppmärksamhet och ansvar på den personal som inte talar svenska som förstaspråk. Det går inte att tolka på något annat sätt.

Det är anmärkningsvärt. Valtider innebär ju mer debatter, utspel och utfrågningar. Och från politiker ett nästintill desperat försök att nå ut med sina frågor, oftast i försök att lyfta de frågor man har för avsikt att driva eller har faktiskt möjlighet att påverka. Men inte alltid.

För Moderaterna i Skåne blev en annan strategi framgångsrik 2022. I stället för att snacka om personalpolitik, hur uteblivna operationer snabbare skulle bli av eller om närheten till vårdcentraler så var det snarare elstöd och kärnkraft som dominerade. Frågor som regionen faktiskt inte hanterar. Och sänkt skatt, förstås.

I stället för att snacka om personalpolitik, hur uteblivna operationer snabbare skulle bli av eller om närheten till vårdcentraler så var det snarare elstöd och kärnkraft som dominerade inför valet 2022.

Trots att hans Moderaterna gick till val på just sänkta skatter har det blivit tvärtom. Sedan Sonesson tog över ordförandeklubban i Regionstyrelsen i Skåne 2018 har han höjt skatten – två gånger.Visst skulle man kunna snälltolka och rationalisera denna höjning, vi har ju trots allt befunnit oss i både coronakris och inflationskris under hans tid vid makten. Och trots ökade kostnader har ju statsbidragen från den Moderatledda Tidöregeringen inte täckt dessa på långa vägar.

Men nu har det alltså gått snart åtta år och Region Skåne dras fortfarande med ohyggligt dålig ekonomi. Personal säger upp sig i protest, senast ett antal chefer inom cancervården. Både Vårdfacket och Kommunal, som organiserar majoriteten av personalen inom regionen, har gång på gång larmat om ohållbar arbetsmiljö och arbetsbelastning.

Kry-skandalerna i Skåne har avlöst varandra. Mödravården är så pressad att det i våras blev en nationell debatt kring både familjers upplevelser och personalens ohållbara situation.

På flera håll i länet vittnar patienter om hur den lagstadgade (!) 90-dagarsgarantin inte fungerar. I Helsingborg uppmanades till och med vårdpersonal att mörka patienters rätt att söka vård på annan ort, något som borde skapat betydligt mer rabalder än det gjort.

Får Sonesson fortsätta i fyra år till blir det med andra ord personalflykt, höjda kostnader – och snack om helt andra saker i hopp om att ingen ska märka något.

Det kan ta tid att både komma till insikt och att städa upp i vården. Att Sonesson pausat vissa privatiseringar får ju ändå ses som positivt. Men sen då? Tuffare språkkrav kommer inte direkt lösa de utmaningar region står inför.

Den skånska valrörelsen förtjänar ansvariga politiker som adresserar frågor på ett seriöst och ärligt sätt. Att vår högst ansvariga regionpolitiker hellre ägnar sig åt annat säger en del om både hur det går – och vad vi kan förvänta oss. Får Sonesson fortsätta i fyra år till blir det med andra ord personalflykt, höjda kostnader – och snack om helt andra saker i hopp om att ingen ska märka något.

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna vill, i olika former, införa marknadshyra i Sverige. De kallar det fri hyressättning och trygghetshyra. Ord som låter bra och lovar frihet och trygghet. Men för vem, egentligen? Ledtråd: det är INTE hyresgästerna.

Det handlar i grunden om makt. Marknadshyra innebär att hyresvärden själv bestämmer hyran, utan hyresförhandling. Hyresvärden kan välja och vraka och skriva kontrakt med den hyresgäst som kan betala mest i hyra. I dagens system har hyresgäster ett skydd genom förhandlade hyror och besittningsskydd. Med marknadshyra försvagas den tryggheten i praktiken. Marknadshyra flyttar makt från hyresgästerna till fastighetsägarna. När hyran sätts efter vad marknaden kan betala får hyresvärden friare händer, medan hyresgästen får mindre inflytande.

Rambolls scenarioanalys, som har tagits fram på uppdrag av Hyresgästföreningen, visar att hyrorna i sju svenska städer skulle öka med i genomsnitt 25 procent om marknadshyra infördes. I vissa städer och områden skulle höjningarna bli betydligt större. Höga hyreshöjningar skulle slå hårt mot Sveriges hyresgäster. Till exempel skulle en ensamstående förskollärare i snitt få cirka 2 200 kronor mindre kvar att leva på varje månad, pengar som istället skulle gå rakt ner i fastighetsägarens ficka.

När hyran sätts efter vad marknaden kan betala får hyresvärden friare händer, medan hyresgästen får mindre inflytande.

När vi frågar hyresgäster runtom i Skåne hur deras liv skulle påverkas om marknadshyra infördes är några av svaren vi får ”Skulle inte kunna bo kvar i den lägenhet som jag bott i sedan 1999.”, ” Hade fått dra ner på matkontot och barnens aktiviteter hade blivit drabbade. Ingen semesterkassa.” och ”Katastrof.”.

Marknadshyra är inget som människor efterfrågar. Sju av tio svenskar tycker att marknadshyra är ett dåligt förslag. Det är inte svårt att förstå. Förslaget slår hårdast mot dem som har minst marginaler, samtidigt som det inte löser det verkliga problemet – att det byggs för få hem med hyror som människor har råd med.

Förespråkarna hävdar att marknadshyra skulle leda till ökat byggande. Men det byggs redan fler privata hyresrätter än marknadsprissatta bostadsrätter. De flesta kan nog vara överens om att byggandet istället påverkas mer av räntor, byggkostnader, konjunktur och planprocesser, och inte minst en politisk vilja. 

I städer som Dublin, London och Lissabon ser vi hur höga hyror pressar bort vanliga löntagare, ökar segregationen och gör det svårare för människor att bo kvar i sina egna städer. Samma risk finns i Sverige. För vanliga hushåll skulle konsekvenserna av marknadshyror märkas direkt. Lönerna hänger inte med när hyrorna skenar, och när hyran äter upp en större del av inkomsten blir det mindre kvar till mat, barnens aktiviteter, sparande och oförutsedda utgifter. 

I städer som Dublin, London och Lissabon ser vi hur höga hyror pressar bort vanliga löntagare, ökar segregationen och gör det svårare för människor att bo kvar i sina egna städer.

Om unga vuxna tvingas bo kvar hemma, folk inte kan flytta till jobb eller studier, barnfamiljer blir trångbodda och pensionärer har svårt att hitta bostad när livet förändras, och om människor i livsviktiga yrken som undersköterskor och förskollärare inte längre har råd att bo nära sina arbetsplatser, då har vi inte löst ett enda problem på bostadsmarknaden. Då har vi bara gjort den mer otrygg, mer segregerad och mindre rättvis.

Liz Jönssonregionordförande, Hyresgästföreningen region norra SkåneHåkan Björkenklevregionordförande, Hyresgästföreningen region södra Skåne

Intresset för tågresor i sommar är högt. SJ bokningar har hittills ökat med 15 procent jämfört med samma period förra året.

Ökningen syns i stora delar av landet, men är särskilt tydlig på linjer till och från Malmö och Göteborg. Där har bokningarna ökat med omkring 20 procent.

Den höga efterfrågan märks både på kortare inrikesresor och längre resor inom Sverige och vidare mot Norge, enligt SJ.

– Det är väldigt glädjande att se att många vill resa med oss i sommar, säger Sofie Struwe, kommersiell chef på SJ.

Bokningarna ökar mest bland studenter, ungdomar och pensionärer, uppger bolaget.

Med högt tryck på populära avgångar under semesterveckorna uppmanar SJ resenärerna att boka i god tid.

– Mitt råd till den som vill resa med tåg i sommar är att boka i god tid. Då är chansen större att hitta en avgång och plats som passar, säger Sofie Struwe.

FAKTA: SJ:s linjer med ökad efterfrågan i sommar

Stockholm–Malmö

Stockholm–Göteborg

Stockholm–Oslo

Stockholm–Borlänge–Mora/Falun

Stockholm–Östersund–Åre

Hiram Lihiram.li@skanesfolkblad.se

Konstverket Master Narratives, skapat av Susanna Marcus Jablonski och Santiago Mostyn, ska uppföras i Jesusparken. Därmed blir Malmö först i Sverige med ett antirasistiskt monument.

– Det finns liknande monument i Europa, men detta är unikt, säger Paulina Nordling, kommunikatör på kulturförvaltningen i Malmö stad.

Initiativet till monumentet kommer från civilsamhället och togs 2019 av en grupp lokala aktivister. De ville uppmärksamma bristen på offentligt erkännande av de rasistiska motiv som låg bakom en serie skjutningar och mord i Malmö mellan 2003 och 2010.

Sedan dess har arbetet drivits vidare av politiker och kulturförvaltningen.

Under sommaren genomförs markarbeten och tekniska installationer i parken.

– Mindre delar av Jesusparken kommer att vara avspärrade under byggtiden, säger Paulina Nordling.

Monumentet kommer att ersätta den sten som i dag står i parken. Stenen kommer att magasineras av staden tills det har beslutats var den ska placeras.

Arbetet väntas vara klart i slutet av september eller början av oktober.Hiram Lihiram.li@skanesfolkblad.se

En internutredning visar påtagliga risker för missförhållanden. Bland annat har uppgifter om våld i familjen inte skyddsbedömts ordentligt, ärendet har varit inaktivt under långa perioder, och felaktiga namn har använts i dokumentationen. Dessutom har barnets egna inställning inte inhämtats och brister har identifierats i den närmaste arbetsledningen som inte fångat upp problemen.

Det aktuella ärendet har nu tagits över av en socionomkonsult. För att förhindra upprepning har kommunen upprättat en handlingsplan som innefattar kompetensutveckling kring skyddsbedömningar, skärpt ärendehandledning med bättre kontrollfunktioner samt nya digitala verktyg för att följa pågående utredningar i realtid.

Olof Broddessonolof.broddesson@skanesfolkblad.se

Strax innan jag åkte till Vietnam för första gången 2004 läste jag vietnamesiska Bảo Ninhs ”The sorrow of war” på engelska. Den före detta nordvietnamesiske soldatens historia drabbade mig hårt och har förföljt mig sedan dess. Nyligen läste jag, med viss nervositet, den svenska översättningen, ”Krigets sorger”. Skulle översättningen vara lika bra, skulle mitt äldre jag inte längre uppskatta boken lika mycket som jag gjorde som 22-åring?

Krigets sorger är en fullständigt osminkad berättelse om Vietnamkriget. Bảo Ninh tar varken ställning för eller emot de han slåss för – han bara slåss och försöker överleva. Den är opatriotisk till en sådan grad att den nordvietnamesiska regimen förbjöd boken när den gavs ut efter kriget.

Boken är tillsammans med fruktansvärda och osminkade krigsskildringar blandad med poetiska tillbakablickar till en oskuldsfull ungdom fylld av kärlek och framtidstro. Den okonventionella tidslinjen lämnar läsaren utanför rum och tid, och allt man önskar är att Bảo Ninh någon gång ska finna frid bland minnen som äter upp honom om nätterna såväl som under hans vakna tid.

Precis så är historien på engelska, och så är också översättningen. Det som går lite förlorat är det jag upplevde som ett helt unikt språk. Den svenska blir aldrig lika poetiskt skildrad som den är på engelska. Om du kan och vill – läs på engelska, men svenska översättningen är trots allt ett riktigt bra alternativ.

Bảo Ninhs Krigets sorger är en stark påminnelse om krigets totala meningslöshet, något som gör den till ett mycket aktuellt verk för idag.

Författaren lever än idag, i en lägenhet i Hanoi. Krigets sorger släpptes 1990 och har hyllats globalt. Han har inte skrivit fler böcker.

Olof Broddessonolof.broddesson@skanesfolkblad.se

Med avstamp i Luanda färdas Kapuściński i ett febrigt tempo genom ett land i sönderfall. Angola har under 1970-talet just blivit självständigt och kastats in i ett inbördeskrig som skulle komma att pågå i decennier.

Genom författarens blick skildras krigets galenskap. De rika flyr från huvudstaden med berg av ägodelar medan allt omkring dem löses upp i kaos.

Vid fronten i söder möter läsaren lokala befälhavare som står mitt i kriget, men samtidigt långt ifrån det geopolitiska spel som sliter sönder deras land.

Boken är, liksom sin författare, kompromisslös i sin närvaro. Kapuściński antecknade sällan. Han menade att skrivandet riskerade att ställa sig mellan reportern och verkligheten. Det som inte fastnade i minnet var heller inte värt att återge.

Metoden har i efterhand både hyllats och ifrågasatts. Klart är att hans skildring av 1970-talets krig i Angola stannar hos läsaren. En dag till att leva är en bok som inte glöms bort.

Boken finns översatt till svenska, men är lättare att hitta på engelska.

Hiram Lihiram.li@skanesfolkblad.se