Tornevall Networks

Att vi generellt mår bra av att gå på konserter, opera, museum, teater och bio är välkänt.

Nu kan forskare vid Institute of Science Tokyo i Japan för första gången visa i sin observationsstudie hur det kopplas till vårt fysiska mående och i vilken takt vi åldras.

Genom att analysera bland annat bmi, gånghastighet och blodtryck från 1 899 britter över 50 år och jämföra datan med hur ofta de utför kulturella aktiviteter kunde forskarna uppskatta personernas kroppsliga åldrar.

De kom fram till att äldre personer som ofta besökte kulturella evenemang tenderade att ha en fysiologisk ålder drygt tre år yngre än de som inte gjorde det.

”Det är värt att notera att effekten kan jämföras med frekvent fysisk aktivitet”, skriver forskarna i ett pressmeddelande.

Eftersom det är en observationsstudie kan den inte avgöra om kulturella aktiviteter direkt bromsar åldrandet, men de menar att det kan vara en effektiv strategi för att förbättra folkhälsan.

Man menar även att resultaten kan påverkas då det är möjligt att friska människor är mer benägna att delta i kulturevenemang.

Nea Magoo Erikssonnea.magoo.eriksson@skanesfolkblad.se

Sedan 70-talet kan landets kommuner ta del av Kulturrådets stadsbidrag för inköp av litteratur till folk- och skolbibliotek. Totalt delas i år ut drygt 31 miljoner kronor. Av dessa får Skåne ta del av ungefär fyra miljoner. Bidraget finns till för att främja intresset för läsning hos barn och unga genom att öka deras tillgång till litteratur och medier.

I första hand ska pengarna gå till fysiska böcker, tidningar, tidskrifter och digitala litteraturtjänster. Men inköp av vuxenlitteratur godkänns även i vissa fall, så länge det främjar barns och ungdomars intresse för läsning.

I Skåne har totalt 27 kommuner ansökt om bidraget och 24 fått beviljade pengar. Det är en administrativ miss som gör att Eslöv, Skurup och Bjuv står utan bidrag. Men det går fortfarande att rädda. För att få ta del av pengarna måste kommunen ha en biblioteksplan och fram till 15 oktober kan detta kompletteras.

Pengarna fördelas utifrån antal barn och unga mellan 0–18 år i kommunerna, enligt statistik från SCB. Godkända ansökningar berättigar minst 50 000 kronor, därutöver fördelas bidraget utifrån en beräkning om 13,64 kr per barn i åldern 0–18 år i respektive kommun.

Statsbidraget ska tillgängliggöra litteratur för barn och unga. Bilden är en arkivbild. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT

KommunBeviljat stöd (kr)Burlöv68 800Båstad50 000Helsingborg475 800Hässleholm149 400Höganäs82 800Höör59 900Klippan50 000Kristianstad252 300Kävlinge111 900Landskrona144 900Lomma87 500Lund344 500Malmö1 075 100Osby50 000Perstorp50 000Sjöbo54 700Staffanstorp102 100Svedala89 300Trelleborg141 900Vellinge125 900Ystad85 000Åstorp56 900Ängelholm130 500Östra Göinge50 000BjuvEj beviljatEslövEj beviljatSkurupEj beviljat

Nea Magoo Erikssonnea.magoo.eriksson@skanesfolkblad.se

Av föräldrapar där båda är svenskfödda tar hälften ut en lång ledighet där föräldrapenningsdagar kompletteras med obetalda dagar. Det visar en ny forskningsrapport som tagits fram vid Stockholms universitet på uppdrag av Tjänstemännens centralorganisation, (TCO).

Samma gäller för endast 13 procent av par där båda är utrikesfödda.

Något som dock är genomgående för alla föräldrapar, oavsett bakgrund, är att mamman i olika grad tar ut största delen av ledigheten.

– Att föräldraledigheten är ojämställt uppdelad mellan kvinnor och män känner många till, men färre vet att den också är ojämlik, säger TCO:s ordförande Therese Svanström, i ett pressmeddelande.

– Har du en stabil position på arbetsmarknaden, stark ekonomi och god kunskap om regelverken kan du vara hemma längre och styra över ledigheten. Andra har inte samma möjligheter att dra nytta av valmöjligheterna i systemet.

Therese Svanström, ordförande TCO. Foto: TCO

Mest förekommande bland utrikesfödda par är en kort och lågt betald föräldraledighet. Rapporten menar att det beror på att utrikesfödda kvinnor har svårare att kvalificera för inkomstrelaterad föräldrapenning, dels på grund av en i snitt sämre arbetsmarknadsanknytning.

– Resultaten visar att föräldraledigheten speglar ojämlika livsvillkor, säger Therese Svanström.

Hon menar att möjligheterna för att vara där för sina barn blir en fråga om resurser.

– Det måste finnas mer jämlika möjligheter för alla föräldrar att ta ledigt för att få ihop livspusslet under barnets uppväxt.

I rapporten ”Föräldraledigheten – inte lika tillgänglig för alla” föreslår man att föräldrar med lägsta inkomstnivåer får 10 dagar per barn och år att ta ut när barnen är mellan 3 och 12 år gamla, med inkomstrelaterad eller grundnivå-ersättning. Istället för de 90 ”lägstanivådagarna”. Samtidigt som övriga 390 dagar tas ut före 3-årsdagen.

För att minska ojämlikheten i uttaget av föräldraledighet vill organisationen även se att det införs ett digitalt verktyg, tillgängligt på flera språk, som kan stötta föräldrar i att planera sin ledighet.

– Föräldrar har i praktiken mycket små möjligheter att göra de informerade val som systemet kring föräldraledighet förutsätter att de kan göra. Det är sannolikt ännu svårare om man är ny i landet och inte har svenska som modersmål.

Nea Magoo Erikssonnea.magoo.eriksson@skanesfolkblad.se

Regeringen har gett klartecken till två nya vindkraftsparker till havs och sagt nej till elva. Regeringen vill gärna framstå som handlingskraftig, men beskedet är mest poserande.

Efter regeringens försämrade villkor för havsvindkraften spelar tillstånden nämligen ingen roll. Till och med bolagen konstaterar att de ekonomiska förutsättningarna att bygga saknas. Inte ens projekt som sedan tidigare har tillstånd realiseras.

I verkligheten har Tidöregeringen förhindrat ny elproduktion och drivit upp elpriserna, inte minst i södra Sverige.

Inför valrörelsens slutspurt tycks regeringen erkänna att Sverige behöver bygga ett elsystem som faktiskt är möjligt i överblickbar närtid. Men det erkännandet kommer försent. Det har hittills inte passat in i Tidöpartiernas propaganda om elförsörjningen där vindkraften utmålats som problemet i stället för en del av lösningen.

Facit efter snart fyra år med Tidöregeringen är nedslående.

Regeringen rev upp Energiöverenskommelsens princip om att staten, precis som för stamnätet på land, ska stå för anslutningen av havsbaserad vindkraft. Svenska kraftnäts utbyggnad av nätet till havs pausades och kalkylen för varje projekt försämrades över en natt.

I november 2024 avslogs 13 havsvindsprojekt i Östersjön i ett enda svep. Och Kriegers Flak utanför den skånska kusten, ett färdigtillståndsgivet projekt som kunde ha försörjt en halv miljon hushåll inom några år, föll när regeringen vägrade stå för anslutningen.

Notan skickas till hushåll och företag i Skåne och elområde 4, där priserna gång på gång är landets högsta, timvis flera gånger högre än i norr. Varje terawattimme som inte byggs här nere betyder högre räkningar för barnfamiljen i Landskrona, dyrare drift för lantbrukaren på Söderslätt och sämre konkurrenskraft för industrin i Malmö och Helsingborg.

Samtidigt varnar Svenska kraftnät för effektbrist i södra Sverige inom några år och elbehovet väntas fördubblas när industri och transporter elektrifieras.

Värst i klassen är Sverigedemokraterna som med sitt motstånd mot vindkraft gjort allt för att blockera det kraftslag som snabbast ger ny el. Det är ett direkt slag mot hushållens elräkningar och näringslivets konkurrenskraft. En sådan inställning hotar investeringar i all fossilfri energi, den billigaste energimixen och därmed svenskt välstånd. Att statsminister Kristersson låter detta ske visar på en regering som gjort sig maktlös, helt i händerna på Sverigedemokraterna.

Regeringen hänvisar gärna till Försvarsmakten i sina avslagsbeslut. Försvarets intressen går först, menar man. Men runt samma Östersjö bygger Natoländerna Danmark, Tyskland och Polen havsvindkraft i rask takt.

Att förena totalförsvar och energiutbyggnad är en styrningsfråga andra länder löst. Det invänds också att statligt ansvar för anslutningen blir för dyrt – men det tycks bara gälla havsvindkraft. Staten bygger redan stamnätet på land utan att någon kallar det subvention, samtidigt som regeringen avsatt 400 miljarder kronor i låneramar för kärnkraft som i bästa fall levererar en bit in på 2040-talet.

Skåne kan inte vänta femton år på el som behövs nu.

Ska Sverige klara industrins elektrifiering behövs mer vindkraft, snabbare nätutbyggnad, batterier och annan lagring, effektivare elanvändning, kraftvärme och en vattenkraft som kan spara vatten när vind- och solkraften producerar mycket. Det är den billigaste energimixen och den finns inom räckhåll nu, inte om femton år.

Därför måste Svenska kraftnäts uppdrag att ansluta havsbaserad vindkraft återupptas, tillståndsprocesserna kortas väsentligt och lämpliga havsområden pekas ut i förväg.

I september går Sverige till val. Valet står mellan en Tidöregering som pratar om elproduktion, styrd av ett parti som motarbetar den, och en socialdemokratiskt ledd regering med en politik som bygger elproduktion. I Skåne har vi inte råd med fyra förlorade år till.

Det är dags för ett regeringsskifte och en energipolitik som tar företags och privatpersoners höga elkostnader på allvar och pressar elpriserna genom att göra det enklare, inte svårare, att bygga ny kraft.

Fredrik Olovsson (S), näringspolitisk talespersonNiklas Karlsson (S), ordförande för Socialdemokraterna i Skåne, ordförande skatteutskottet

Keir Starmers tid vid makten har kantats av skandaler och motgångar. Under våren klev flera tunga ministrar av från sina poster i hans regering, något som till slut gjorde det omöjligt för Starmer att sitta kvar.

Nu har Labours nya ledare Andy Burnham, tidigare borgmästare i Manchester, formellt utsetts till Storbritanniens nya premiärminister av kung Charles III.

I sitt avskedstal på 10 Downing Street under måndagen önskade Keir Starmer landets nya premiärminister lycka till.

– När jag nu överlämnar stafettpinnen till Andy Burnham önskar jag honom all framgång. Han har mitt fulla stöd, sade Keir Starmer i sitt tal.

Nea Magoo Erikssonnea.magoo.eriksson@skanesfolkblad.se

I sin nya roman Ultravåld skildrar Tone Schunnesson en adlig familj i ständig risk för upplösning. Som titeln antyder, hämtad från den svenska översättningen av boken och filmen A clockwork orange vars huvudkaraktär ägnar sig åt oprovocerat, hämningslöst våld, finns fysisk brutalitet med i kulissen när familjen Gripenbergs liv på det skånska slottet Solgårda berättas.

Men det här är ingen våldsskildring. Istället får läsaren inblick i konsekvenserna av ett liv och en uppväxt med så dysfunktionella inslag, främst genom familjens båda barn: Jarl och hans lillasyster Eddie.

Deras pappa Carl Fredrik ses som släktens svarta får. Därav att han och familjen får hålla till godo med släktens mest bedagade slott någonstans i södra Skåne, i samma trakt som författaren vuxit upp i. Han är missnöjd med den hand han givits. Hans hustru Monica, betalar ett högt pris för det missnöjet, men håller utåt sett skenet uppe. Istället tar hon ut sin olycka på dottern Eddie som aldrig bekräftas av sin mamma trots dotterns idoga försök.

Det här är inte en historia som forsar fram. Tone Schunnesson lägger större kraft på att bygga karaktärerna bit för bit, genom att skildra dem i deras ageranden och tankar.

Det här är inte en historia som forsar fram. Tone Schunnesson lägger större kraft på att bygga karaktärerna bit för bit, genom att skildra dem i deras ageranden och tankar. Hon ger skickligt sina läsare plats i karaktärernas sinnen för att förstå hur det underliggande våldet har gjort dem till de alltigenom problematiska personer de nu har blivit.

Författaren lyckas dessutom berätta en djupt tragisk familjehistoria, innefattande mycket dramatik, på ett samtidigt dråpligt och humoristiskt sätt.

En invändning på detaljnivå kan vara att ordet ”lantis” skildras som en naturlig del av den skånska dialekten, menat att beskriva någon som är bonnig. Den typen av infantilt språkbruk hör snarare hemma i landets huvudstad, där författaren numera bor.

Annars är just språket en bärande anledning till att läsa boken. Varje kapitel består av skicklig prosa som ger läsaren egna bilder av de scener som belyses.

Anders Malmströmanders.malmstrom@skanesfolkblad.se

Världen har aldrig präglats av sådan optimism som efter Berlinmurens fall 1989. Den synen har upprepats så ofta och av så många att det nu bär klyschans prägel. Inte minst är det svårt för alla som är upp till 40 år gamla, som inte har egna minnen eller upplevelser från den historiska tidpunkten.

Men om dramatiken från den tiden skrivs det fortfarande romaner om, görs det fortfarande filmer om och till muséerna i Berlin flockas fortfarande besökarna. Vikten av att förstå och veta är fortfarande stor.

Carl Johan Lundgrens roman Mitt eget bull Hawaii berättar inte om världsläget på nittiotalet, utan om Malmö under samma tid. Dramatiken i stadens utveckling från den tiden fram till nu kanske inte har global påverkan, men liksom med Berlinmurens fall så kan berättelsen om Malmös omvandling från tungsinnad industristad till dagens spretiga, utåtriktade stad kan te sig lika klyschig. ”Som att byta ut ett hjärta , eller en ryggrad och ingen visste säkert vad som väntade på andra sidan”, skriver Carl Johan Lundgren redan i prologen.

Vi har hört den! Kanske vissa tänker. Men Carl Johan Lundgren skildrar den från insidan. Berättelsens röda tråd är en kärleksrelation och huvudpersonens utveckling från tonåring till vuxen.

Vi har hört den! Kanske vissa tänker. Men Carl Johan Lundgren skildrar den från insidan.

Karaktärerna och deras relationer är visserligen läsvärda, men det är skildringarna av miljöerna och attityderna i Malmö, Lund och delvis Stockholm och London som berättelsen har sina styrkor.

Som på en släktträff i Lund:”Var är du ifrån?””Malmö.””Usch då.””Va?””Malmö. Mycket invandrare har jag hört.”

För den som var ung i Malmö med Möllan-identitet på nittiotalet är boken en lång checklista med referenser till ställen och personer. Det är med avstamp i dessa som förståelsen för stadens utveckling blir som mest dramatisk. Så mycket förändring men också attityder som finns kvar, men nu uppblandad med andra tankar och influenser.

Det är med avstamp i dessa som förståelsen för stadens utveckling blir som mest dramatisk. Så mycket förändring men också attityder som finns kvar, men nu uppblandad med andra tankar och influenser.

Mitt eget bull Hawaiis skildring av segregation och klass visar att strukturella samhällsproblem är svåra att få bort ens i den mest utåtblickande och förvandlade staden i Sverige.

Som sig bör, Carl Johan Lundgren är trots allt sångare i det populära bandet Vit päls, så har boken gott om musikreferenser. Bara det skapar läsvärde.

Anders Malmströmanders.malmstrom@skanesfolkblad.se

Det är svårt i efterhand att förklara vad det är som gör att jag inte kan sluta läsa. Huvudkaraktären Istvan är, i hur han för sig i tillvaron, en ytterst alldaglig person med begränsad förmåga att kommunicera med sin omvärld.

Kanske är det den spektakulära början på historien, i Istvans hemland Ungern, som fängslar läsaren. Kanske är det de bitarna om Istvan, om hans uppväxt, om hans roll i Irakkriget eller om hans jakt på ett bättre liv utomlands, som författaren David Szalay ger i små men tillräckliga portioner som gör att aptiten efter mer växer.

I Istvan, med sitt ”Det är okej” som var på det mesta, tecknar David Szalay ett porträtt på den lågmälde, oreflekterande mannen. I sina möten med människor från medel- och överklassen ser han ut att bli förlorare, men utvecklingen av historien komplicerar saken och ger klassperspektiv flera dimensioner.

Särskilt utbytet mellan Istvan och överklasspojken Thomas blir klass tydligt. Deras relation är en kraftmätning mellan två män med olika bakgrund, som båda agerar i de traditionella mansroller de övat sig i. Roller som skiljer sig radikalt åt.

Historien drivs av jakten på ett lyckligare liv, som innefattar relationer, rikedom och kamp på liv och död.

Anders Malmström

De äldre killarna som stod parkerade varje dag i centrum brukade alltid hälsa på mig när jag gick förbi. De väckte en känsla av trygghet. Långt ifrån spanarna som piraterna satt upp nu.

Vissa gav mig en kram, andra brukade rufsa till mitt hår, sen frågade de alltid hur jag mår och att jag skulle hälsa min pappa från dem. Vissa av deras namn kom jag aldrig ihåg, jag var också mycket yngre då så det blev alltid svårt att säga vem av killarna som hälsade så gott.

Men jag minns än idag hur de såg ut. Deras solglasögon var lika stora som ögonlappar för att gömma den slitna blicken. En powerking som greppas hårt mellan tre fingrar och en cigg mellan de andra två. Deras becknar väskor bar hela livet över brösten som att de var redo att gå överbord när som helst.

Min pappa brukade se likadan ut. Märkesloggor var inte bara loggor, det blev en stämpel som sa att vi hade en kappsäck fylld med pengar i vårt villavillekulla. Snabba lappar gav mig mat i magen, kläder och tak över huvudet. Så hur ska jag se ner på sjörövare? Min pappa gjorde allt för mig och min mamma. Jag säger inte att det var rätt, men att jag förstår varför.

Min pappa gjorde allt för mig och min mamma. Jag säger inte att det var rätt, men att jag förstår varför.

När jag skulle sova, berättade han skräckhistorier om piraterna som gav mig mardrömmar.

Hur de inte vill ha sådana som oss på deras hav. Hur allt de gör är att ta. Brutaliteten lever i dem och vad vi än gör kommer de aldrig att låta oss va.

Sedan blev jag också vuxen, fast jag blev aldrig en sjörövare. Men piraterna blev inte mindre läskiga. Den försummade delen av havet som är mitt hem blev visitationszoner. Piraterna får idag stoppa våra skepp och be oss segla hem. Var är vårt hem utan en kompass?

Skeppen jag jobbar för är jag ungdomsledare på. Ungdomarna jag möter och ser lever i ett system som är större än dem. Systemet har till och med börjat kasta vissa av oss överbord, där ingen av oss kan hjälpa dem tillbaka. Vi får bara se hur de drunknar. Vem är jag att säga att inte låta det forma dem, så som det har format min pappa. 

Systemet har till och med börjat kasta vissa av oss överbord, där ingen av oss kan hjälpa dem tillbaka. Vi får bara se hur de drunknar.

Flera av mina barndomsvänner sitter inne, är sjörövare eller döda. Som en action-dystopisk film som säljs på era stora skärmar. Avhumaniseringen skapas av regeringen och växer hos oss mellan betonghusen. Det växer inte bara på fasaden men också inuti. Piraterna skapar virvlar i havet som får våra skepp att sjunka. När hela havet stormar, sätts överklassen först på båtar och resterande får drunkna. Regeringens händer är lika röda som barnen som mördar. Inga flaggor som hissas för barnen som mördats.

De äldre killarna i centrum står inte parkerade på samma plats längre. Vissa missbrukar, andra tänder jag ljus för på begravningsplatser och andra sitter inne. Det är inte många som min pappa som vänder riktning, det är nästan som på film. När jag idag hälsar på ungdomarna som jag lärt känna genom åren, möts jag av exakt samma blick som jag gav killarna i centrum.

Pippis repliker kan jag utantill. Det är som en roll jag väntat på att spela hela mitt liv. När jag kollar runt omkring ser jag hur vi alla på detta skepp är som henne på sätt och vis.

Illari Jozwikowskakrönikör

Sedan juli 2024 måste plastkorkar på dryckesflaskor vara fästa vid behållaren enligt EU:s engångsplastdirektiv. Målet är att minska plastskräpet i naturen, och enligt organisationens nationella mätningar följer nu fler korkar med till återvinningen i stället för att kastas på marken.

– Varje kork som inte hamnar i naturen är en vinst för miljön. Resultaten visar att vi är på rätt väg – när det blir enklare att göra rätt gör också fler det. Med den nya designen följer fler korkar med till pant, återvinning eller papperskorg i stället för att bli skräp i naturen, säger Josefin Carlring, vd på Håll Sverige Rent.

Trots framgångarna i städerna är läget ett annat längs västkusten. På stränder vid Västerhavet hittades i genomsnitt 136 korkar per 100 meter strand under 2025, vilket är i nivå med tidigare år. Enligt Håll Sverige Rent beror detta delvis på att skräp flyter in från länder som saknar motsvarande krav.

– Skräpet i havet rör sig över nationsgränserna vilket visar att vi behöver fler gemensamma internationella insatser för att minska tillförseln av plast till havet, säger Eva Blidberg, havsexpert på Håll Sverige Rent.

Sverige har som mål att nedskräpningen av plastförpackningar ska halveras till år 2030 jämfört med nivåerna 2023.

Olof Broddessonolof.broddesson@skanesfolkblad.se