021af6c037eb220da1ff0e49630f1ce2f0f44119Köpenhamn igen
Köpenhamn igen
30a54a7c95732ced9b8650eb7510d2fc0b61ff82Århus
Fra
Merzbow
Århus
Fra
Merzbow
c37dc00c72eda5102dae71e91cccb563f8f2a902Miguel Alvarez döms för att ha överfallit mig under en Palestinademonstration. Han lever på bidrag – vilket betyder att skattebetalarna finansierar hans aktivism.
Miguel Chihuailaf Alvarez är yrkesdemonstrant och finansierar sin aktivism genom att leva på bidrag. Nu döms han för ett överfall på mig under en Palestinademonstration i Göteborg.
Under rättegångsdagen störde maskerade vänsterextremister tingsrätten med högljudda pruttljud, tills de slutligen avvisades av polis.
84a1a277733e212ecb205064afe2a327b3a38248Björnkläderbältet gick sönder sp man var tvungen att införskaffa ett nytt
Låg ett brev från Danmark i brevlådan. Tvivlar på att portot bara är en krona, kostar ju 44kr att skicka ett brev från Sverige till Danmark.
Är förövrigt nu påväg till Danmark
Missade häxprocessen men CrimsonBurial
Blodmåne
Björnkläderbältet gick sönder sp man var tvungen att införskaffa ett nytt
Låg ett brev från Danmark i brevlådan. Tvivlar på att portot bara är en krona, kostar ju 44kr att skicka ett brev från Sverige till Danmark.
Är förövrigt nu påväg till Danmark
Missade häxprocessen men CrimsonBurial
Blodmåne
36f1187b9bcbf75e110f8a1a14fc80defed3b71eEfter styckmordet i Rönninge vill politikerna nu ”se över” både förtalslagen och könsbyteslagen. Frågan är varför varningarna ignorerades i åratal?
Efter det fruktansvärda styckmordet på 25-åriga My i Rönninge vill Moderaterna nu se över lagstiftningen på två områden. Nämligen förtalslagstiftningen och den nyligen införda lagen om byte av juridiskt kön.
Det är två frågor som många av oss har varnat för i åratal. Frågan är varför det alltid krävs tragedier och ibland till och med mord innan politikerna vaknar.
När det gäller förtalslagstiftningen är kritiken långt ifrån ny. Jag vet det av egen erfarenhet.
Efter att ha granskat Tomas Åberg, företrädare för föreningen Näthatsgranskaren, dömdes jag för förtal. Detta trots att allt jag publicerade var sant. Rättsprocessen kostade mig runt 400 000 kronor. Än värre var att även personer som enbart delade mina reportage dömdes att betala skadestånd till Åberg.
Den här luckan i lagen gjorde det möjligt för honom att massanmäla privatpersoner och på så sätt dra in stora summor pengar. Ett rättssystem som tillåter detta har tappat kompassriktningen.
Men jag är långt ifrån ensam.
Under åren har flera människor dömts för att de har varnat för dömda pedofiler. Ett av de mest uppmärksammade fallen är mannen som varnande för Robin, även kallad Vilma Andersson. Han dömdes till 15 000 kronor i skadestånd för att ha varnat andra. I dag sitter Robin/Vilma Andersson häktad, misstänkt för att ha styckmördat 25-åriga My i Rönninge.
Just nu utreds även Dumpens företrädare Sara Nilsson för förtal, efter att ha avslöjat en pedofil.
Detta är inte rättssäkerhet. Det är rättsövergrepp.
Sveriges förtalslagstiftning är, enligt mig, helt barock.
I andra demokratiska och normala länder kan du inte dömas för förtal om det du säger eller skriver är sant. I Sverige är det tvärtom. Här skyddas pedofiler och grova brottslingar, medan skötsamma människor riskerar böter, ruin, eller till och med fängelse för att de berättar sanningen.
Min hållning är glasklar. Om det går att bevisa att det man påstår är sant ska det inte vara brottsligt. Punkt.
Så fungerar det i andra länder. Så borde det fungera i Sverige.
När det gäller den nya lagen om byte av juridiskt kön borde den aldrig ha drivits igenom från början. Riskerna var kända. Kritiken var massiv.
En av farhågorna var att grova kriminella skulle kunna byta juridiskt kön för att placeras i kvinnofängelser. Trots detta drevs lagen igenom, med Moderaternas stöd och med statsminister Ulf Kristersson i spetsen.
Att Moderaterna nu vill utvärdera lagen är i sig positivt. Men frågan kvarstår varför det krävdes kvinnomord innan man tog kritiken på allvar?
Samma fråga gäller förtalslagstiftningen. Varför har den inte ändrats för länge sedan? Hur många människor ska först få sina liv förstörda av ett system som uppenbart missbrukas?
Det är smått obegripligt hur politiker gång på gång kan vara så sena på bollen, medan vanligt folk får betala priset, ekonomiskt, psykiskt och ibland med sina liv.
Kanske är problemet att alldeles för många makthavare lever i skyddade verkstäder, långt bort från verkligheten. Kanske borde de lämna sina trygga rum lite oftare och faktiskt möta den verklighet som resten av oss lever i, innan nästa tragedi inträffar.
Joakim Lamotte
Stöd oberoende journalistik och få tillgång till allt innehåll genom att klicka här:
Eller donera via:
Swish: 1233561149
BG: 5431-6872
Observera att artikelkommentarer inte förhandsgranskas av redaktionen och betraktas inte som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
ff6f14a006f025085190d7db1f0c2c231d3e5d0436f1187b9bcbf75e110f8a1a14fc80defed3b71eTITLE: Varför krävs det kvinnomord för att politiker ska vakna? DESCRIPTION: Efter styckmordet i Rönninge vill politikerna nu ”se över” både förtalslagen och könsbyteslagen. Frågan är varför varningarna ignorerades i åratal? CONTENT: Efter det fruktansvärda styckmordet på 25-åriga My i Rönninge vill Moderaterna nu se över lagstiftningen på två områden. Nämligen förtalslagstiftningen och den nyligen införda lagen om byte av juridiskt kön. Det är två frågor som många av oss har varnat för i åratal. Frågan är varför det alltid krävs tragedier och ibland till och med mord innan politikerna vaknar. När det gäller förtalslagstiftningen är kritiken långt ifrån ny. Jag vet det av egen erfarenhet. Efter att ha granskat Tomas Åberg, företrädare för föreningen Näthatsgranskaren, dömdes jag för förtal. Detta trots att allt jag publicerade var sant. Rättsprocessen kostade mig runt 400 000 kronor. Än värre var att även personer som enbart delade mina reportage dömdes att betala skadestånd till Åberg. Den här luckan i lagen gjorde det möjligt för honom att massanmäla privatpersoner och på så sätt dra in stora summor pengar. Ett rättssystem som tillåter detta har tappat kompassriktningen. Men jag är långt ifrån ensam. Under åren har flera människor dömts för att de har varnat för dömda pedofiler. Ett av de mest uppmärksammade fallen är mannen som varnande för Robin, även kallad Vilma Andersson. Han dömdes till 15 000 kronor i skadestånd för att ha varnat andra. I dag sitter Robin/Vilma Andersson häktad, misstänkt för att ha styckmördat 25-åriga My i Rönninge. Just nu utreds även Dumpens företrädare Sara Nilsson för förtal, efter att ha avslöjat en pedofil. Detta är inte rättssäkerhet. Det är rättsövergrepp. Sveriges förtalslagstiftning är, enligt mig, helt barock. I andra demokratiska och normala länder kan du inte dömas för förtal om det du säger eller skriver är sant. I Sverige är det tvärtom. Här skyddas pedofiler och grova brottslingar, medan skötsamma människor riskerar böter, ruin, eller till och med fängelse för att de berättar sanningen. Min hållning är glasklar. Om det går att bevisa att det man påstår är sant ska det inte vara brottsligt. Punkt. Så fungerar det i andra länder. Så borde det fungera i Sverige. När det gäller den nya lagen om byte av juridiskt kön borde den aldrig ha drivits igenom från början. Riskerna var kända. Kritiken var massiv. En av farhågorna var att grova kriminella skulle kunna byta juridiskt kön för att placeras i kvinnofängelser. Trots detta drevs lagen igenom, med Moderaternas stöd och med statsminister Ulf Kristersson i spetsen. Att Moderaterna nu vill utvärdera lagen är i sig positivt. Men frågan kvarstår varför det krävdes kvinnomord innan man tog kritiken på allvar? Samma fråga gäller förtalslagstiftningen. Varför har den inte ändrats för länge sedan? Hur många människor ska först få sina liv förstörda av ett system som uppenbart missbrukas? Det är smått obegripligt hur politiker gång på gång kan vara så sena på bollen, medan vanligt folk får betala priset, ekonomiskt, psykiskt och ibland med sina liv. Kanske är problemet att alldeles för många makthavare lever i skyddade verkstäder, långt bort från verkligheten. Kanske borde de lämna sina trygga rum lite oftare och faktiskt möta den verklighet som resten av oss lever i, innan nästa tragedi inträffar. Joakim Lamotte Stöd oberoende journalistik och få tillgång till allt innehåll genom att klicka här: Bli prenumerant! Eller donera via: Swish: 1233561149 BG: 5431-6872 Observera att artikelkommentarer inte förhandsgranskas av redaktionen och betraktas inte som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
TITLE: Varför krävs det kvinnomord för att politiker ska vakna? DESCRIPTION: Efter styckmordet i Rönninge vill politikerna nu ”se över” både förtalslagen och könsbyteslagen. Frågan är varför varningarna ignorerades i åratal? CONTENT: Efter det fruktansvärda styckmordet på 25-åriga My i Rönninge vill Moderaterna nu se över lagstiftningen på två områden. Nämligen förtalslagstiftningen och den nyligen införda lagen om byte av juridiskt kön. Det är två frågor som många av oss har varnat för i åratal. Frågan är varför det alltid krävs tragedier och ibland till och med mord innan politikerna vaknar. När det gäller förtalslagstiftningen är kritiken långt ifrån ny. Jag vet det av egen erfarenhet. Efter att ha granskat Tomas Åberg, företrädare för föreningen Näthatsgranskaren, dömdes jag för förtal. Detta trots att allt jag publicerade var sant. Rättsprocessen kostade mig runt 400 000 kronor. Än värre var att även personer som enbart delade mina reportage dömdes att betala skadestånd till Åberg. Den här luckan i lagen gjorde det möjligt för honom att massanmäla privatpersoner och på så sätt dra in stora summor pengar. Ett rättssystem som tillåter detta har tappat kompassriktningen. Men jag är långt ifrån ensam. Under åren har flera människor dömts för att de har varnat för dömda pedofiler. Ett av de mest uppmärksammade fallen är mannen som varnande för Robin, även kallad Vilma Andersson. Han dömdes till 15 000 kronor i skadestånd för att ha varnat andra. I dag sitter Robin/Vilma Andersson häktad, misstänkt för att ha styckmördat 25-åriga My i Rönninge. Just nu utreds även Dumpens företrädare Sara Nilsson för förtal, efter att ha avslöjat en pedofil. Detta är inte rättssäkerhet. Det är rättsövergrepp. Sveriges förtalslagstiftning är, enligt mig, helt barock. I andra demokratiska och normala länder kan du inte dömas för förtal om det du säger eller skriver är sant. I Sverige är det tvärtom. Här skyddas pedofiler och grova brottslingar, medan skötsamma människor riskerar böter, ruin, eller till och med fängelse för att de berättar sanningen. Min hållning är glasklar. Om det går att bevisa att det man påstår är sant ska det inte vara brottsligt. Punkt. Så fungerar det i andra länder. Så borde det fungera i Sverige. När det gäller den nya lagen om byte av juridiskt kön borde den aldrig ha drivits igenom från början. Riskerna var kända. Kritiken var massiv. En av farhågorna var att grova kriminella skulle kunna byta juridiskt kön för att placeras i kvinnofängelser. Trots detta drevs lagen igenom, med Moderaternas stöd och med statsminister Ulf Kristersson i spetsen. Att Moderaterna nu vill utvärdera lagen är i sig positivt. Men frågan kvarstår varför det krävdes kvinnomord innan man tog kritiken på allvar? Samma fråga gäller förtalslagstiftningen. Varför har den inte ändrats för länge sedan? Hur många människor ska först få sina liv förstörda av ett system som uppenbart missbrukas? Det är smått obegripligt hur politiker gång på gång kan vara så sena på bollen, medan vanligt folk får betala priset, ekonomiskt, psykiskt och ibland med sina liv. Kanske är problemet att alldeles för många makthavare lever i skyddade verkstäder, långt bort från verkligheten. Kanske borde de lämna sina trygga rum lite oftare och faktiskt möta den verklighet som resten av oss lever i, innan nästa tragedi inträffar. Joakim Lamotte Stöd oberoende journalistik och få tillgång till allt innehåll genom att klicka här: Bli prenumerant! Eller donera via: Swish: 1233561149 BG: 5431-6872 Observera att artikelkommentarer inte förhandsgranskas av redaktionen och betraktas inte som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
f731caf9471b51cd5f3e716ab81ab1da01792b8dFuck Around Find Out
Fuck Around Find Out
8af38516f416e7ee758f6de49dd7d5b4256926adBesökte Ullared
Besökte Ullared
493cccec2768a7784d68d6b6bb148bc3ad74c588Kvinnors våld mot kvinnor
Kvinnors våld mot kvinnor
441e36de250cbf4e003fb9e111041d1e12d52999Meat is Murder
Meat is Murder
364cf3bcc8fdb6f8224c3a6d87a71ef43e6b56f2Efter mordet i Rönninge har genusdebattörer som Nina Rung och Attila Yoldas valt att skuldbelägga alla män i stället för att tala om varför en livsfarlig individ tilläts gå fri.
I mellandagarna mördades 25-åriga My Törnblom i Rönninge. Ett fruktansvärt brott som skakat Sverige och lämnat en familj i sorg för livet. Den person som nu är häktad på sannolika skäl misstänkt för mordet är ingen okänd figur. Det handlar om Robin Andersson, som numera kallar sig Vilma Andersson. En individ jag, och flera andra, varnat för i åratal. Han är tidigare dömd för försök till kidnappning av en tioårig flicka och för innehav av omfattande och grovt sexuellt övergreppsmaterial mot barn. Dessutom verkade han ha en förkärlek för bilder av döda kvinnokroppar. Riskbilden var därmed inte oklar. Den var dokumenterad, känd och fullständigt ignorerad av rättsväsendet.
Ilskan efter mordet är både rimlig och nödvändig. Det märkliga är bara vart den nu riktas. I stället för att handla om varför extremt farliga individer släpps ut i samhället, har tragedin snabbt gjorts till ännu ett slagträ i genusdebatten. Debattörer som Attila Yoldas och Nina Rung använder mordet för att moralisera över män som grupp (trots att mördaren identifierar sig som kvinna). Budskapet är att män måste sluta säga ”inte alla män”, sluta känna sig kränkta och i stället ta ett kollektivt ansvar för våldet.
Det är ett resonemang som låter handlingskraftigt, men som i själva verket är både fegt och farligt.
För den som faktiskt satt sig in i detta fall blir det uppenbart hur verklighetsfrånvänt det är att tala om ”manskultur” och normer. Den misstänkte gärningsmannen är inte en produkt av vardaglig manlig socialisering. Det handlar om en djupt psykiskt störd individ med dokumenterade sexuella avvikelser, tidigare grova sexualbrott och en lång historia av varningssignaler. Att påstå att detta hade kunnat förhindras genom samtalscirklar om maskulinitet eller genom att vanliga män gråter i grupp och rannsakar sina attityder är inget annat än ren fantasi. Hur hade det hjälpt My Törnblom?
Jag känner ingen man som tycker att det är manligt att kidnappa, mörda och stycka en kvinna. Däremot känner jag många som länge sett hur ett ideologiserat rättssystem sätter gärningsmannens rättigheter före brottsoffrens upprättelse. Ett system där rehabilitering blivit en trosbekännelse och där inlåsning betraktas som ett moraliskt misslyckande, oavsett hur farlig individen är.
När genusdebattörer gör kvinnors rädsla till ett argument för kollektiv skuldbeläggning av män, flyttas fokus bort från det enda som hade kunnat göra skillnad. Nämligen att den här personen aldrig borde ha varit fri. Kollektiv skuld räddar inga liv. Hashtags räddar inga liv. Moraliska pekpinnar mot oskyldiga män räddar inga liv.
Livstids fängelse för transpersonen Robin/Vilma Andersson hade däremot räddat My Törnbloms liv.
Det verkliga ansvaret ligger därför inte hos ”män” i allmänhet. Det ligger hos politiker, opinionsbildare och ett etablissemang som i decennier drivit på för korta straff, tidig frigivning och en närmast religiös ovilja att tala om livstids inlåsning för extremt farliga individer. Samma etablissemang som hellre angriper dem som varnar än erkänner att systemet har havererat.
Det mest tragiska är att denna könsretorik ofta applåderas, inte minst av kvinnor. Kvinnor som luras att tro att deras trygghet ökar genom ord, symbolhandlingar och kollektiv skuldbeläggning av män, i stället för genom konkret rättspolitik.
Joakim Lamotte
Stöd oberoende journalistik och få tillgång till allt innehåll genom att klicka här:
Eller donera via:
Swish: 1233561149
BG: 5431-6872
Observera att artikelkommentarer inte förhandsgranskas av redaktionen och betraktas inte som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
82d6f08608652aba06d2ade99c533f2dac0c0419364cf3bcc8fdb6f8224c3a6d87a71ef43e6b56f2TITLE: Sluta skuldbelägga alla män för mordet i Rönninge DESCRIPTION: Efter mordet i Rönninge har genusdebattörer som Nina Rung och Attila Yoldas valt att skuldbelägga alla män i stället för att tala om varför en livsfarlig individ tilläts gå fri. CONTENT: I mellandagarna mördades 25-åriga My Törnblom i Rönninge. Ett fruktansvärt brott som skakat Sverige och lämnat en familj i sorg för livet. Den person som nu är häktad på sannolika skäl misstänkt för mordet är ingen okänd figur. Det handlar om Robin Andersson, som numera kallar sig Vilma Andersson. En individ jag, och flera andra, varnat för i åratal. Han är tidigare dömd för försök till kidnappning av en tioårig flicka och för innehav av omfattande och grovt sexuellt övergreppsmaterial mot barn. Dessutom verkade han ha en förkärlek för bilder av döda kvinnokroppar. Riskbilden var därmed inte oklar. Den var dokumenterad, känd och fullständigt ignorerad av rättsväsendet. Ilskan efter mordet är både rimlig och nödvändig. Det märkliga är bara vart den nu riktas. I stället för att handla om varför extremt farliga individer släpps ut i samhället, har tragedin snabbt gjorts till ännu ett slagträ i genusdebatten. Debattörer som Attila Yoldas och Nina Rung använder mordet för att moralisera över män som grupp (trots att mördaren identifierar sig som kvinna). Budskapet är att män måste sluta säga ”inte alla män”, sluta känna sig kränkta och i stället ta ett kollektivt ansvar för våldet. Det är ett resonemang som låter handlingskraftigt, men som i själva verket är både fegt och farligt. För den som faktiskt satt sig in i detta fall blir det uppenbart hur verklighetsfrånvänt det är att tala om ”manskultur” och normer. Den misstänkte gärningsmannen är inte en produkt av vardaglig manlig socialisering. Det handlar om en djupt psykiskt störd individ med dokumenterade sexuella avvikelser, tidigare grova sexualbrott och en lång historia av varningssignaler. Att påstå att detta hade kunnat förhindras genom samtalscirklar om maskulinitet eller genom att vanliga män gråter i grupp och rannsakar sina attityder är inget annat än ren fantasi. Hur hade det hjälpt My Törnblom? Jag känner ingen man som tycker att det är manligt att kidnappa, mörda och stycka en kvinna. Däremot känner jag många som länge sett hur ett ideologiserat rättssystem sätter gärningsmannens rättigheter före brottsoffrens upprättelse. Ett system där rehabilitering blivit en trosbekännelse och där inlåsning betraktas som ett moraliskt misslyckande, oavsett hur farlig individen är. När genusdebattörer gör kvinnors rädsla till ett argument för kollektiv skuldbeläggning av män, flyttas fokus bort från det enda som hade kunnat göra skillnad. Nämligen att den här personen aldrig borde ha varit fri. Kollektiv skuld räddar inga liv. Hashtags räddar inga liv. Moraliska pekpinnar mot oskyldiga män räddar inga liv. Livstids fängelse för transpersonen Robin/Vilma Andersson hade däremot räddat My Törnbloms liv. Det verkliga ansvaret ligger därför inte hos ”män” i allmänhet. Det ligger hos politiker, opinionsbildare och ett etablissemang som i decennier drivit på för korta straff, tidig frigivning och en närmast religiös ovilja att tala om livstids inlåsning för extremt farliga individer. Samma etablissemang som hellre angriper dem som varnar än erkänner att systemet har havererat. Det mest tragiska är att denna könsretorik ofta applåderas, inte minst av kvinnor. Kvinnor som luras att tro att deras trygghet ökar genom ord, symbolhandlingar och kollektiv skuldbeläggning av män, i stället för genom konkret rättspolitik. Joakim Lamotte Stöd oberoende journalistik och få tillgång till allt innehåll genom att klicka här: Bli prenumerant! Eller donera via: Swish: 1233561149 BG: 5431-6872 Observera att artikelkommentarer inte förhandsgranskas av redaktionen och betraktas inte som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
TITLE: Sluta skuldbelägga alla män för mordet i Rönninge DESCRIPTION: Efter mordet i Rönninge har genusdebattörer som Nina Rung och Attila Yoldas valt att skuldbelägga alla män i stället för att tala om varför en livsfarlig individ tilläts gå fri. CONTENT: I mellandagarna mördades 25-åriga My Törnblom i Rönninge. Ett fruktansvärt brott som skakat Sverige och lämnat en familj i sorg för livet. Den person som nu är häktad på sannolika skäl misstänkt för mordet är ingen okänd figur. Det handlar om Robin Andersson, som numera kallar sig Vilma Andersson. En individ jag, och flera andra, varnat för i åratal. Han är tidigare dömd för försök till kidnappning av en tioårig flicka och för innehav av omfattande och grovt sexuellt övergreppsmaterial mot barn. Dessutom verkade han ha en förkärlek för bilder av döda kvinnokroppar. Riskbilden var därmed inte oklar. Den var dokumenterad, känd och fullständigt ignorerad av rättsväsendet. Ilskan efter mordet är både rimlig och nödvändig. Det märkliga är bara vart den nu riktas. I stället för att handla om varför extremt farliga individer släpps ut i samhället, har tragedin snabbt gjorts till ännu ett slagträ i genusdebatten. Debattörer som Attila Yoldas och Nina Rung använder mordet för att moralisera över män som grupp (trots att mördaren identifierar sig som kvinna). Budskapet är att män måste sluta säga ”inte alla män”, sluta känna sig kränkta och i stället ta ett kollektivt ansvar för våldet. Det är ett resonemang som låter handlingskraftigt, men som i själva verket är både fegt och farligt. För den som faktiskt satt sig in i detta fall blir det uppenbart hur verklighetsfrånvänt det är att tala om ”manskultur” och normer. Den misstänkte gärningsmannen är inte en produkt av vardaglig manlig socialisering. Det handlar om en djupt psykiskt störd individ med dokumenterade sexuella avvikelser, tidigare grova sexualbrott och en lång historia av varningssignaler. Att påstå att detta hade kunnat förhindras genom samtalscirklar om maskulinitet eller genom att vanliga män gråter i grupp och rannsakar sina attityder är inget annat än ren fantasi. Hur hade det hjälpt My Törnblom? Jag känner ingen man som tycker att det är manligt att kidnappa, mörda och stycka en kvinna. Däremot känner jag många som länge sett hur ett ideologiserat rättssystem sätter gärningsmannens rättigheter före brottsoffrens upprättelse. Ett system där rehabilitering blivit en trosbekännelse och där inlåsning betraktas som ett moraliskt misslyckande, oavsett hur farlig individen är. När genusdebattörer gör kvinnors rädsla till ett argument för kollektiv skuldbeläggning av män, flyttas fokus bort från det enda som hade kunnat göra skillnad. Nämligen att den här personen aldrig borde ha varit fri. Kollektiv skuld räddar inga liv. Hashtags räddar inga liv. Moraliska pekpinnar mot oskyldiga män räddar inga liv. Livstids fängelse för transpersonen Robin/Vilma Andersson hade däremot räddat My Törnbloms liv. Det verkliga ansvaret ligger därför inte hos ”män” i allmänhet. Det ligger hos politiker, opinionsbildare och ett etablissemang som i decennier drivit på för korta straff, tidig frigivning och en närmast religiös ovilja att tala om livstids inlåsning för extremt farliga individer. Samma etablissemang som hellre angriper dem som varnar än erkänner att systemet har havererat. Det mest tragiska är att denna könsretorik ofta applåderas, inte minst av kvinnor. Kvinnor som luras att tro att deras trygghet ökar genom ord, symbolhandlingar och kollektiv skuldbeläggning av män, i stället för genom konkret rättspolitik. Joakim Lamotte Stöd oberoende journalistik och få tillgång till allt innehåll genom att klicka här: Bli prenumerant! Eller donera via: Swish: 1233561149 BG: 5431-6872 Observera att artikelkommentarer inte förhandsgranskas av redaktionen och betraktas inte som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.