Tornevall Networks

Efter valet. Folkviljan kristalliseras ut på de olika partikongresserna. Här förfinas den och folkets vilja får en framtolkad innebörd som i stort sett inte stämmer med vad folket vill. På partikongresserna skapas därefter således ett koncentrat som är ljusår från vad som lovats under valrörelsen. I partikongresserna börjar politikerna köpa och sälja för att driva igenom kongressens tolkning av valrörelsen. Och nu börjar politikerna penetrera koncentratet och partikongressens vilja liknar inget av vad som lovades i valrörelsen känns igen. Och värre ska det bli eftersom de mest respekterade politikerna nu formar partiets politik långt över väljarnas huvud. Nu börjar de högsta hönsen i de olika partierna skapa sin profil som ibland nästan liknar Trumps agenda. Till exempel så har Liberalernas starka kvinna, sedan några månader tillbaka, plötsligt, på något dygn, bestämt sig för att helt ändra på ett beslut som varit ledande för partiet under sisådär närmare ett sekel. Hon har helt plötsligt tagit beslut om att Liberalerna ska tillåta nyssnazisterna SD att ingå i en framtida regering. Efter ”hårda” förhandlingar har hon beslutat att SD är väl skickade och tillräckligt rumsrena för att ingå i en framtida borgerlig regering. De ”hårda” förhandlingarna bestod i att SD ställde upp på Liberalernas krav för regeringsmakt. Femton punkter som de i stort sett var överens om redan innan. Så för en sked salt har Liberalerna sålt sina taskor åt räven. De femton punkterna är så allmänt hållna och till intet förpliktande att de näppeligen kommer att medföra några förändringar eller förbättringar. Nu blev det dock protester från en uppsjö liberaler och också andra demokrater i regeringen men Simona Mohamsson låter sig inte påverkas och nu hotar partiets nuvarande ministrar att avgå om partiledaren Simona Mohamsson inte får fortsatt förtroende som partiledare för Liberalerna. Denna upprördhet har skapats av en odemokratisk partiledare som till och med gör en kabinettsfråga av tvisten. Simona Mohamsson har visat sig helt oförstående till hur ett demokratiskt parti ska fungera. Liberalernas fem ministrar utpressar partiets anhängare genom att hävda att de regerar på Simona Mohamssons mandat och kommer att avgå även dom om Simona Mohamsson inte får stöd för sin linje. Ett litet försumbart parti som helt lever på stödröster tar sig ton och här hotar (kanske ska ses som löfte och inte hot) deras ministrar att avgå. Vem bryr sig? Att med hot om uteblivet stöd försöka tvinga hälften av de röstande att ställa sig bakom ett minimalt parti är inte bara oförskämt utan också ovärdigt. Till och med för Liberalerna som nu tappat sitt ansikte enbart för att få vistas en stund i rampljuset. Men enligt Povel Ramel är underbart kort och så kommer det förmodligen att bli också för Liberalerna. Nej usch och fy för högavlönade ministrar som inte förstår sin roll som varken politiker eller ministrar. Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

Liberalerna och Sverigedemokraterna har helt olika syn på friskolor. Trots att de menar att de kommit överens.

Ett krav för att acceptera Sverigedemokraterna i en framtida regering var att Liberalerna skulle få igenom sin syn på friskolorna, där man vill titta på att begränsa vinstintressen. Enligt SR är dock SD och L djupt oeniga om vad man kommit överens om.

– Att fasa ut vinsterna handlar om ju om att vi sen får en vinstförbud, säger Mohamsson till Ekot.

Men SD-ledaren Jimmie Åkesson håller inte med.

– Nej, något vinstförbud har vi inte gått med på, säger han.

Istället tolkar Sverigedemokraterna att vinstintresset ska fasas ut. Alltså att man ska kunna ta ut vinst men att det inte ska vara vinstintresset som är drivkraften.

Även i Aftonbladets podd My och makten medger Mohamsson att man inte är enade.

– Jag vill gå mycket längre i friskolefrågorna, men jag har inte med mig mina fyra (sic) Tidö-partier, säger Mohamsson i den intervjun.

Om högerpartierna blir omvalda kommer alltså Sverige ha kvar friskolesystemet med stora vinster för välfärdsjättar och aktiebolag. Socialdemokraterna vill stoppa vinstuttagen.

Det är nu tydligt att ”kraven” som Liberalerna ställt för att släppa in Sverigedemokraterna i regering faller ett efter ett. Nu på morgonen kom nyheten om att finansminister Elisabeth Svantesson inte alls ser det som självklart att folkomrösta om euron 2030.

Det svenska Ibsenpriset, som tilldelas unga nyskapande dramatiker, gick i år till Johanna Emanuelsson, som gjort sig känd för sina samhällskritiska pjäser.

– Priset betyder jättemycket för mig, säger Johanna Emanuelsson till Proletären.

– Man har fått vissa stipendier då och då och det har inte varit något fel på dem, men just Ibsenstipendiet när den här kulturpolitiken råder och budgetar sänks och ingen vill prata om samtiden… att då få bekräftelse på att i alla fall några tycker att det du gör är intressant och bra.

– Motiveringen var jättefin också. ”Oj vad ni överdriver”, tänkte jag [skratt]. Det är lätt att hamna i ett fack, och det har väl jag också gjort. Mitt är att jag gärna skriver om klass och ekonomiska orättvisor. Men det var inte bara ”aja, vi ger väl stipendiet till den där kommunisten”, liksom, utan det fanns en konstnärlig motivering också som jag var väldigt glad över. Och det är nånstans där jag vill verka. Det var det som gjorde Ibsen odödlig, att han pratade om samtiden på ett radikalt sett men också hade en egen konstnärlighet, ett eget språk och en otrolig känsla för dramaturgi.

Är det inte svårt att skriva och sätta upp ”politiska” verk i scensverige idag? Åtminstone utanför de små, nischade scenerna.

– Jo. Tidigare har man låtit kulturen vara ganska ”helig”, vilken regering som än har varit, men nu har man verkligen startat det som högern vill, den eventbolagsbaserade kulturpolitiken och ett kulturkrig. Repertoarerna blir färre, enskilda personer blir utpekade, moderater vill stänga ner föreställningar för att han eller hon har fel åsikt…

– När jag började med det här för femton år sen så var det inte så att folk hurrade för att man ville skriva om vapenexport eller liknande, men det fanns utrymme för det. Men det har på sätt och vis alltid varit ett problem – man har fått vara ”gulligt radikal”, men man får inte göra något farligt. Då blir du cancelad.

– Jag märker bland mina kollegor att jobben sinar som fan och teatrarna kör på nepotism och köper bara in säkra kort. Jag upplever också att det ofta är sämre kvalitet för att folk är mer stressade och det sker en urholkning.

De tuffare villkoren i kulturvärlden speglar samtiden väl, menar Johanna Emanuelsson.

– Det känns som vi befinner oss i en jävligt osäker värld just nu, inte bara internationellt, utan även det som nassarna och borgarna håller på med här hemma. Jag kan inte just nu se att vi i en nära framtid skulle gå mot något positivt. Och reformismen är körd. Jag tror inte att en rödgrön regering kommer ändra nåt. Man ser inte konsekvenserna av det helt ännu, men snart smäller det över. Det märks på alla plan att det blivit hårdare och hårdare och hårdare, och det tar knäcken på folk.

– Vi kommer ha så stor fattigdom i Sverige. Jag känner det inpå bara skinnet. Som när jag fick stipendiet. Jag står i marmorsalen på Dramaten och tar emot det samtidigt som jag oroar mig över huruvida jag ska klara hyran. Det talades om ”dagsaktualitet” i motiveringen… min personliga dagsaktualitet är matpriserna har gått upp.

Johanna Emanuelsson tilldelas priset på Dramaten. Foto: Anna Norman Kölén

En av anledningarna till att Johanna Emanuelsson tilldelades priset stavas Ett svenskt brott. ”Ett true crime-drama från ett välfärdssverige på fallrepet”, som Uppsala stadsteater beskrev den.

Det var en av fjolårets mest omtalade svenska pjäser. Och Johanna Emanuelssons kanske mest personliga hittills – den handlar nämligen om hennes mamma, en undersköterska som fick en arbetsskada på demensboendet hon arbetade på. Hon blev utförsäkrad, hamnade mellan stolarna och fick inte den vård hon behövde. Det var i sviterna av detta som hon dog vid 60 års ålder.

– Jag tyckte mottagandet var fantastiskt, det var fullsatt, folk grät. Jag har aldrig sett den publikreaktionen i något annat jag gjort, berättar Johanna Emanuelsson.

– Det var en pjäs som jag behövde skriva. Jag behövde göra en hyllning till min mamma och alla som inte dör på arbetsplatsen, men till följd av arbetet, och utveckla den till något större.

Vad har du på gång framöver?

– Massor! Jag kan inte avslöja allt… jag har typ tolv projekt som jag vill förverkliga, däribland en del roliga texter som jag fått upphovsrätten för, bland annat av Stellan Skarsgård, Hasse Alfredsson och PO Enquist. Som frilansare och ”livegen” blir det att man slänger ur sig en massa pjäsidéer, och jag får vara glad om jag får någon av dem förverkligad. Men det är överbelastning på många teatrar nu, och det har också varit en diskussion om att det finns en ny generation som jobbar helt gratis…

Är det rikemansungar som får sin ”hobby” sponsrad av sina päron eller?

– Haha, jag vet inte… men det är många unga som gör det nu. Man får inte glömma att det må vara ett yrke som är få förunnat, men det är ett yrke. Det är ingen hobby. Sedan kan man ha det som hobby. Men det har inte jag.

Liberalerna gick med på att låta Sverigedemokraterna sitta i regering. I utbyte mot en folkomröstning om euron. Men det verkar inte blir något av det.

Det är i en intervju med TV4 som finansminister Elisabeth Svantesson menar att det inte alls är självklart att Sverige ska folkomrösta om euron 2030, som Liberalerna och Sverigedemokraterna kommit överens om.

– Jag tycker inte att man ska utesluta en folkomröstning men att liberaler och sverigedemokrater kommer överens i ett rum för att ta bort lite röda linjer, det styr inte vad jag tycker och tänker, säger Svantesson i intervjun.

Inställningen från Svantesson är ett massivt bakslag för Simona Mohamsson, som menade att just en framtida euroomröstning var ett av skälen till att acceptera SD i regering. Svantessons uttalande visar också hur illa förankrad uppgörelsen var bland de övriga Tidö-partierna, och hur splittrade högern är i fråga om vad som ska hända nästa mandatperiod.

Polisen inför säkerhetszon i Diplomatstaden i Stockholm. Polisen inför en säkerhetszon, även kallad visitationszon, i delar av Diplomatstaden i Stockholm. På området finns flera ambassader, bland annat USA:s och Israels. Beslutet om införande av säkerhetszon är på grund av en ökad hotbild, och innebär bland annat att de som vistas i området kan visiteras av polis utan misstanke om brott och gäller från och med idag, rapporterar polisen. Kvinna döms för knivmord på ex-sambo. En kvinna i 30-årsåldern döms till 18 års fängelse för mord, rapporterar SVT Värmland. Händelsen inträffade i somras, då polisen larmades till en adress i Kristinehamn där en man i 50-årsåldern påträffades död. Enligt Värmlands tingsrätt är det bevisat att kvinnan dödat sin före detta sambo med flera knivhugg och att hennes förklaringar om att han skadat sig själv, samt att hon agerat i nödvärn inte är tillförlitliga. Hon döms även för misshandel mot en kvinna. Elev kastade surströmming på lärare. En gymnasieelev misstänks för ofredande och skadegörelse efter att ha kastat surströmming på sin lärare under ett prov på Kungsmadskolan i Växjö, rapporterar Smålandsposten. – Det mesta av surströmmingen som kastades träffade läraren, men en del hamnade även på golvet, säger polisens presstalesperson Ola Severinsson till tidningen. Skolan gjorde en polisanmälan efter händelsen, som inträffade förra veckan. Händelsen rubriceras som ofredande eftersom läraren utsattes för en kränkning. Eleven misstänks också för skadegörelse då klassrummet behövde saneras efter incidenten. Judiska ambulanser i London utsatta för brandattack. Fyra ambulanser som tillhör en judisk volontärorganisation i London utsattes under måndagsmorgonen för en brandattack, rapporterar brittiska medier. Inga personskador har rapporterats, men närliggande bostadshus skadades efter att gasbehållare på fordonen exploderat. Brittisk polis uppger att händelsen utreds som ett antisemitiskt hatbrott. Ambulanserna tillhör Hatzola, en volontärorganisation som erbjuder akut medicinsk hjälp.

Den 24 mars 1976 avsatte en USA-stödd militärjunta Argentinas president Isabel Perón och inrättade en brutal militärdiktatur som varade fram till 1983. Juntan, ledd av Jorge Rafael Videla, utplånade systematiskt vänstersympatisörer, socialister, kommunister och marxister under vad som kom att kallas det ”smutsiga kriget”, ökänt för de människorättsbrott som begicks – tvångsförsvinnanden, summariska avrättningar, tortyr och fängslanden utan rättegång.

Uppskattningsvis försvann eller dödades 30.000 människor: fackföreningsmedlemmar, studenter, journalister, jurister, civila. Hundratals barn blev stulna från familjer som var motståndare till regimen. Diktaturen hette officiellt ”Processen för nationell omorganisation”. Denna ”omorganisation” ledde till att en hel generation av vänstern utplånades.

USA kände väl till vilka kuppmakarna var och deras förberedelsearbete, vilka amerikanska tjänstemän upprepade gånger hade kontakt med och träffade före kuppen. USA informerade den argentinska militären att Washington skulle erkänna den nya regimen, trots att ambassaden i Buenos Aires beskrev kuppmakarnas planer som ”ett militärt styre av förlängd varaktighet med en barskhet som saknar motstycke”.

Några dagar efter kuppen skrev USA:s ambassadör Robert Hill i ett telegram: ”Detta var förmodligen den bäst genomförda och mest civiliserade statskuppen i Argentinas historia”. Hill tillägger att kuppen också är unik eftersom USA ännu inte anklagats ligga bakom den – förutom av det argentinska kommunistpartiets tidning Nuestra Palabra. ”Ambassaden hoppas att det ska förbli på det sättet.”

I juni 1976 förklarade utrikesminister Henry Kissinger tydligt USA:s stöd till Jorge Rafael Videlas militärdiktatur i en konversation med Argentinas utrikesminister César Guzzetti. ”Vi önskar den nya regeringen väl. Vi hoppas att den ska lyckas. Vi kommer att göra vad vi kan för att hjälpa den lyckas”, sade Kissinger.

”Vi har utrikespolitiska intressen i Argentina. Vi borde kunna utnyttja vårt inflytande. Den privata sektorn kan vara till stor hjälp. Jag ska ringa David Rockefeller [chef för Chase Bank]”, fortsatte Kissinger. ”Och jag ska ringa hans bror, vicepresidenten”.

Multinationella företag var i allra högsta grad medskyldiga till fascistjuntans våld. Så kidnappades fackföreningsrepresentanter och arbetare framför deras kollegor på Fords bilfabrik utanför Buenos Aires efter kuppen och torterades i personalrummet.

Militärjuntan öppnade upp Argentinas ekonomi för utländskt kapital och tog emot Internationella valutafonden IMF:s största lån någonsin till ett latinamerikanskt land. Antalet anställda inom industrin minskade kraftigt. Argentinas statsskuld mångdubblades på bara några år.

Mödrarna på Plaza De Mayo, det centrala torget i Buenos Aires, protesterar i december 1982 mot militärdiktaturens fängslande av politiska fångar samt bortförandet av barn och civila. Foto: Mónica Hasenberg/Wikimedia Commons

Marinens tekniska högskola (Esma) i Buenos Aires, ursprungligen en utbildningsinrättning för marinofficerare, fungerade som ett hemligt koncentrationsläger och kom att bli militärdiktaturens största. 5.000 fångar internerades, torterades, förhördes och mördades.

En vanlig avrättningsmetod var så kallade dödsflygningar, där fångar kastades levande från helikoptrar eller militärflygplan på hög höjd över floden Rio de la Plata. Ibland drogades personerna ner innan de kastades ut till sin död.

Strömmen drev en del av kropparna upp på Argentinas och Uruguays kuster. Annars användes metoden just för att den fysiskt eliminerade offren och gjorde att de spårlöst försvann.

Marinens tekniska högskola Esma, där tusentals personer fängslades och mördades av militärdiktaturen, upptogs i september 2023 på Unescos världsarvslista. Bilden ovan är från 2013. Foto: Osmar Valdebenito/Wikimedia Commons.

17-åriga svensk-argentinska Dagmar Hagelin var en av de tusentals som kidnappades av diktaturens säkerhetstjänst. I januari 1977 skottskadades hon och bortfördes till Esma. Hon kom aldrig hem mer.

En annan var författaren och journalisten Rodolfo Walsh, som i mars 1977 dog 50 år gammal på Esma. I ett öppet brev till militärjuntan, som publicerades dagen innan hans mord, skriver Walsh om massmorden: ”Ni planerar dem på högsta nivå, diskuterar dem på regeringsmöten, beordrar dem i egenskap av befälhavare för de tre [militära] grenarna och godkänner dem som medlemmar i regeringsjuntan”.

Trots militärjuntans väldokumenterade förbrytelser beslöt Fifa att Argentina fick vara värdnation för fotbolls-VM 1978, något som Proletären rapporterade om på plats. Genom turneringen rentvåddes fascistdiktaturens blodiga repression.

När Argentina besegrade Nederländerna i finalen och vann fotbolls-VM för första gången på Estadio Monumental så kunde de internerade på Esma lyssna till publikens jubel. Högskolan låg bara ett par kilometer ifrån stadion.

Kuppen i Argentina var en del av Operación Condor, det latinamerikanska terrorsyndikatet som genom statssanktionerat våld eliminerade marxistiska vänsterinfluenser och främjade kapitalets och USA-imperialismens intressen i regionen.

Operación Condor, döpt efter Chiles nationalfågel, bildades officiellt i samband med den CIA-installerade diktatorn Augusto Pinochets 60-års dag på ett toppmöte i Santiago den 25 november 1975, tillsammans med säkerhetspolisstyrkor från Argentina, Bolivia, Chile, Paraguay och Uruguay.

USA hjälpte till att installera militärdiktaturer i Bolivia (1971), Uruguay (1973), Chile (1973) och Peru (1975), som tillsammans med Ecuador anslöt sig till Operación Condor 1978. Brasilien anslöt sig 1976. Där hade USA redan stöttat en militärkupp 1964 som varade i över 20 år.

Operación Condor upplöstes formellt i samband med den argentinska militärjuntans fall 1983. Även om högerns misantropiska politik, dödspatruller, USA-stödda statskupper och USA:s behandling av Latinamerika som sin bakgård fortsätter att plåga kontinenten än idag.

– Vi kommer från Storbritanniens första koloni, och som irländare ligger det helt enkelt inte i vår natur att sitta med armarna i kors när vi ser vad som händer internationellt eller i vårt eget land. Och vi ser hur Kuba stryps av USA.

Orden kommer från Mo Chara i den irländska rapgruppen Kneecap. Sedan några dagar tillbaka befinner sig bandet i Havanna, för att som en del av den internationella konvojen Nuestra América bryta USA:s kriminella blockad mot Kuba.

We're in Cuba as part of the Nuestra América Convoy.End the siege of Cuba 🇨🇺 pic.twitter.com/SY1U46YWyX— KNEECAP (@KNEECAPCEOL) March 20, 2026

Initiativet har stöd från Global Sumud Flotilla, som i somras seglade med fler än 40 båtar för att bryta Israels blockad av Gaza. Den här gången har de inte stoppats av någon militär, utan kommit fram till Kuba med både humanitärt och moraliskt stöd, vilket underströks av Kubas president Miguel Diaz-Canel när han hälsade omkring 600 konvojdeltagare välkomna och tackade för solidariteten.

På presskonferensen i Havanna, där Kneecap hade sällskap av den brittiske tidigare Labourledaren Jeremy Corbyn, sade Mo Chara att de själva som inflytelserika musiker känner ett ansvar för att rikta världens ögon mot det pågående försöket att knäcka det socialistiska Kuba.

– Det är viktigt att de som likt oss har tillgång till en plattform, som når ett visst antal personer, använder den för att försvara vad som är rätt, sade den irländske rapparen.

Presskonferensen hölls efter att Kneecap spelat i Havanna, och själva skriver på X att spelningen direkt följdes av ett av många längre strömavbrott som är resultatet av USA:s totala oljeembargo mot landet de senaste månaderna.

Streets of Havana right now.Full blackout across the entire island.Hospitals, nursing homes, people's lives….all in total darkness.For US imperialism. pic.twitter.com/avBDfQwuel— KNEECAP (@KNEECAPCEOL) March 22, 2026

Konvojen anländer till Kuba när USA:s president Donald Trump och utrikesminister Marco Rubio ytterligare trappat upp hoten mot landet. Förra veckan sade Trump att han förväntar sig att snart ha ”äran” att ”ta Kuba på något sätt”.

Kubas president svarade på X att ”USA hotar Kuba så gott som dagligen med att störta den konstitutionella ordningen med våld. Och de använder en skandalös förevändning: de svåra begränsningarna i en försvagad ekonomi som de själva har skadat och försökt isolera i mer än sex decennier.”

Sverigedemokraternas biståndsorganisation Hepatica ger svenska skattepengar till en brasiliansk organisation som leds av expresident Jair Bolsonaros svärdotter. Organisationen motarbetar aborträtt och varnar för ”sexualisering” i skolan – trots att Sidas regler förbjuder stöd till aktörer som undergräver kvinnors rättigheter.

Det är Dagens Nyheter som avslöjar att Hepaticas huvudpartners i Latinamerika är Institute for Conservative Action (IAC). Organisationen, som är baserad i Brasilien, drivs av Heloísa Wolf Bolsonaro, svärdotter till landets fängslade tidigare president.

Enligt DN:s granskning propagerar IAC för den ”naturliga familjen” och vill skydda livet ”från befruktningen” – formuleringar som är djupt rotade i den internationella anti-abortrörelsen. Detta sker samtidigt som Hepatica tilldelats 23 miljoner kronor i biståndsmedel, trots att Sida klassat risknivån som ”extrem”.

”Ingenting man går in djupt i”

När Hepaticas generalsekreterare Stefan Dozzi konfronteras av Dagens Nyheter med uppgifterna om partnerorganisationens värderingar tonar han ner problematiken. Han menar att IAC är en konservativ grupp på kristen grund och att deras inställning till abort inte rör det specifika samarbetet.

– Om de sedan har andra skrivelser, det rör ju inte det vi ska göra ihop. Det är ingenting som man går in i så djupt, säger Dozzi till DN.

Kan dras in

Sidas regler är dock tydliga: biståndspartners måste aktivt motverka att pengar går till aktörer som motverkar flickors och kvinnors rättigheter. Myndigheten meddelar att man har rätt att kräva tillbaka pengarna om villkoren bryts.

IAC:s kopplingar till familjen Bolsonaro är besvärande, då även ordförandens make, Eduardo Bolsonaro, har täta kontakter med den amerikanska MAGA-rörelsen och upprepade gånger ifrågasatt demokratiska valresultat.

”Inget mindre än en skandal”

”Från politiskt håll är reaktionerna starka. På måndagen kallade S-kvinnors ordförande Annika Strandhäll det hela för en skandal.Det som Dagens Nyheter nu avslöjar om SD:s biståndsorganisation Hepatica är inget mindre än en politisk skandal.

Svenska skattemedel har gått till aktörer i Latinamerika som motarbetar aborträtten – organisationer som aktivt driver en agenda för att inskränka kvinnors rätt till sina egna kroppar.”

”Björn Söder – central i SD:s biståndsarbete och ordförande för Hepatica – gick så sent som 2021 fram i riksdagen via en riksdagsfråga och beskrev aborter som att ”ofödda dödas” och efterlyste åtgärder för att minska dem globalt. Retorik som känns igen från internationella abortmotståndsrörelser. Det här är alltså partiet som nu har inflytande över svenskt bistånd”, skriver Strandhäll på Facebook.

SD-toppen hotade Sida-tjänsteman – mitt i natten – läs mer om det här

Efter en intern granskning har Region Skåne nått en förlikning med installationsföretaget Bravida. Företaget betalar nu tillbaka drygt 10,1 miljoner kronor efter att regionen funnit omfattande brister i faktureringen.

– Att Bravida betalat tillbaka hela vårt krav är ett kvitto på att det är väl underbyggt, säger Region Skånes fastighetsdirektör Pål Svensson till Proletären.

När dessa pengar nu är betalda – har Region Skåne kvar något skadeståndskrav gentemot Bravida?

– Återbetalningen av vårt krav sätter punkt för denna utredning men arbetet med att upptäcka, förebygga och utreda oegentligheter och välfärdsbrott är en fortsatt prioriterad fråga i Region Skåne.

Pål Svensson är fastighetsdirektör på Region Skåne. Foto: Pressbild/Region Skåne.

Misstankarna om Bravidas oegentligheter gentemot Region Skåne kvarstår dock i en rättsprocess. Två tidigare Bravida-chefer har dömts för grovt bedrägeri i Malmö tingsrätt, en dom som nu överklagats till hovrätten.

Pål Svensson vill inte kommentera rättsfallet.

Region Skånes granskning av Bravida har kunnat visa uppblåsta timmar och kraftiga påslag på material. I vissa fall har produkter fakturerats gentemot regionen till flera gånger högre än inköpspriset.

Samtidigt framträder bilden av starka ekonomiska incitament som en anledning bakom fusket. Enligt polisens förundersökning har chefer inom Bravidas avdelning i södra Sverige kunnat få betydande bonusar utifrån avdelningens omsättning och resultat.

Den huvudmisstänkte chefen ska ha fått omkring 1,5 miljoner kronor i bonus under tre år. Bonusmodellen innebar att ett förbättrat resultat – oavsett hur det uppnåddes – gav cheferna en direkt ekonomisk utdelning.

– Region Skånes granskning har visat att överfaktureringen är systematisk och gäller flera orter, påpekade Pål Svensson i en tidigare intervju med Proletären.

Bravida har hela tiden hävdat att chefernas agerande gentemot Region Skåne varit en isolerad händelse inom företaget. Men det finns saker som tyder på det motsatta.

Ett knappt halvår efter att Region Skåne polisanmält Bravida gjorde Örnsköldsviks kommun samma sak. Kommunen hävdade att Bravida saltat sina fakturor.

Polisutredningen mot Bravida lades ned men Örnsköldsviks kommun valde att överklaga beslutet. Bravida har i sin tur stämt Örnsköldsviks kommun.

Västra Götalandsregionen (VGR) trappar upp konflikten med installationsjätten Bravida. Efter över ett år av uteblivna svar från Bravida har VGR nu lämnat över ärendet till den tunga advokatfirman Mannheimer Swartling, med målet att få fram underlag till bolagets fakturor.

– Vi har nu lämnat över ärendet. Det är upp till dem att föra det vidare, säger Magnus Hjelmgren, strateg på VGR, till Proletären.

Bakgrunden är att regionen misstänker att allt inte står rätt till i Bravidas fakturering, efter att felaktiga fakturor avslöjats i andra regioner. Ett stickprov visade på oklarheter – men trots upprepade försök har regionen inte fått de svar de vill ha.

– Är det inga konstigheter så är det inga konstigheter. Men vi har försökt få svar i över ett år, säger Magnus Hjelmgren.

Den 12 februari i år möttes parterna för att reda ut frågetecken kring fakturorna. Men mötet slutade i oenighet. Regionens bild var att Bravida skulle återkomma med efterfrågat underlag. Bravida höll inte med.

– Vi uppfattade att vi skulle få ut materialet om vi preciserade vad vi ville ha. Men så hade inte Bravida uppfattat det, säger Magnus Hjelmgren.

Nu går alltså frågan vidare juridiskt.

VGR är tydliga: de anser sig ha full rätt att granska underlagen – trots att fakturorna redan godkänts.

– Det är vår bestämda uppfattning. Men trots möten och mejl har inget hänt, säger Magnus Hjelmgren.

Att just Bravida vägrar ge ut underlag för sin fakturering är dock inte unikt.

Tidigare har både Region Skåne och Örnsköldsviks kommun, som anklagat Bravida för överfakturering, stött på liknande problem när de försökt granska bolagets fakturor.

När Region Skåne begärde ut underlag 2024 slog Bravidas chefsjurist tillbaka:

”Begäran saknar stöd i avtalet”, skrev juristen – trots att standardavtalen ger beställare rätt att granska alla kostnadsunderlag.

Även i Örnsköldsvik blev det stopp.

Där ville Bravida bara lämna ut material om kommunen gick med på särskilda villkor – bland annat att bolaget själva skulle närvara och förklara hur siffrorna skulle tolkas.

”Bravida kan helt enkelt inte riskera ytterligare missförstånd”, skrev företagets jurist till Örnsköldsviks kommun.

Proletären har sökt Bravida vid flera tillfällen. Både via telefon och mejl. De har inte återkommit.