Tornevall Networks

Polisen inför en visitationszon i Diplomatstaden i centrala Stockholm från och med tisdagen, rapporterar P4 Stockholm.

I området ligger bland annat Israels och USA:s ambassader.

– Säkerhetszonen gäller från klockan 15 i morgon tisdag och två veckor framöver, till den 7 april, säger polisens presstalesperson Ola Österling till TT.

Under perioden kommer polisen att ha en högre närvaro än vanligt och genomföra fler förebyggande kontroller i delar av Diplomatstaden. Det innebär bland annat att den som vistas i området på Östermalm kan komma att bli visiterad av polis, även om det inte finns någon misstanke om brott.

Bakgrunden till beslutet är enligt polisen en ökad hotbild.

Den pågående väpnade konflikten i Mellanöstern har fått följdverkningar även i andra områden där israeliska, judiska och amerikanska intressen finns, skriver polisen på sin hemsida.

”Med beaktande av tidigare inträffade händelser och den hotbild som finns mot dessa intressen föreligger en påtaglig risk för allvarlig brottslighet som innefattar skjutningar och sprängningar i området”, fortsätter polisen.

S-ledaren Magdalena Andersson går nu till hårt angrepp mot Liberalernas vägval att släppa in Sverigedemokraterna i regeringen.

Efter Liberalernas besked om att öppna dörren för SD som regeringsparti reagerar nu Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson kraftfullt. Hon beskriver agerandet som ett svek mot liberala kärnvärden och en farlig väg för Sverige.

”Att den nuvarande liberala partiledningen väljer att bli det första borgerliga parti att öppna för Sverigedemokraterna som regeringsparti är sorgligt och allvarligt”, skriver Andersson i ett inlägg på Facebook.

”Åkesson siktar på statsministerposten”

Enligt Andersson innebär L-topparnas beslut att maktbalansen inom Tidösamarbetet rubbas fundamentalt. Hon menar att Jimmie Åkesson nu i praktiken ersätter Ulf Kristersson som den ledande kraften i regeringsunderlaget.

”Jimmie Åkesson siktar på att bli statsminister och det är en ambition som blivit allt mer realistisk genom Liberalernas agerande”, varnar hon.

Kritiserar ”svältkur” för välfärden

Magdalena Andersson passar även på att summera vad hon anser vara facit av den nuvarande Tidöpolitiken. Hon pekar på sjunkande reallöner, en tillväxt i botten och en välfärd som satts på ”svältkur”.

”Ytterligare fyra år av Tidöpolitik med Sverigedemokraterna i ministerroller skulle slå hårt mot svenska familjer och Sverige som land. Deras politik har misslyckats på avgörande områden. Man har lämnat hårt arbetande svenskar i sticket i den ekonomiska krisen, med en tillväxt i botten och utraderade reallöner som följd”, menar Andersson.

Öppen dörr för hoppfulla liberaler

Trots den hårda kritiken stänger Andersson inte dörren helt för framtida samarbeten med Liberalerna – under förutsättning att partiet återigen byter fot och lämnar SD-samarbetet bakom sig.

”Jag är beredd att samarbeta med alla partier som vill vårt land väl. Naturligtvis också Liberalerna, om de återigen skulle ändra sig. Men inte med Sverigedemokraterna”.

En kvinna i 30-årsåldern har dömts till 18 års fängelse för mordet på en man i Kristinehamn i somras, rapporterar lokala medier.

Det var i juli förra året som polisen larmades om ett lägenhetsbråk i värmländska Kristinehamn. I en bostad hittades en man i 50-årsåldern död.

Enligt domen i tingsrätten blev mannen knivskuren flera gånger och avled till följd av de svåra skadorna. Nu döms kvinnan, som tidigare haft en relation med mannen, till 18-års fängelse för mord.

Kvinnan har hävdat nödvärn, men dömdes mot sitt nekande.

Ambition Sverige – ett av partierna som ställer upp i höstens val – har tillbakavisat rykten om att de inte skulle vara registrerade hos Valmyndigheten. Vi går igenom vad som hänt.

Foto: Skärmdump/Facebook

Ambition Sverige är politikern Elsa Widdings nya projekt. Widding valdes in i Sveriges riksdag 2022 för Sverigedemokraterna, men lämnade partiet året därpå och blev politisk vilde. Sedan dess har hon hunnit gå med i och lämna det lilla vaccinmotståndarpartiet Mod – där hon var med i elva dagar.I juni 2025 startade hon ett parti som initialt kallades Sverige först och sedan bytte namn till Ambition Sverige.

Kommentar på Facebook 12 mars.

En man gick den 8 mars ut på Facebook och beklagade sig över vad han upplevde var oordning i partiet Ambition Sverige.Enligt mannen hade partiet misslyckats med att registrera sig i tid. ”I Sverige så är sista datum, sista datum”, skrev han i ett inlägg som fått drygt tusen interaktioner på Facebook.

Mannen har över 27 000 följare på Facebook. Han har varit aktiv i högerextrema medier och inblandad flera småpartier genom åren. Två dagar senare gjorde mannen ett nytt inlägg där han noterade att 2 mars var sista dag att registrera partibeteckning och att partiet nu saknades på listan över partier.

Jag anser att det är en väsentlig upplysning jag ger allmänheten att Ambition Sverige inte är registrerat.Det var över ett år sedan jag informerade Ambition Sverige om registreringens innebörd och betydelseVad som har gått fel vet jag inteDäremot tycker jag att det är ursvagt av ledande personer inom AS att de säger till väljare och medlemmar att registreringen är klar.Man får inte ljuga inom politikenDet är en förtroendebransch. Utdrag ur inlägg på Facebook 10 mars

Men partiet hade inte missat deadline. Källkritikbyrån ställde frågan till Valmyndigheten och fick svar av Sara-Stina Bergstedt, valhandläggare på myndigheten:– Ambition Sverige lämnade in sin anmälan om att registrera partibeteckning den 26 februari. Vi fattade beslut om att bevilja anmälan den 10 mars. Enligt Bergstedt har partiet även anmält deltagande i valet i höstas.– Anmälan lämnades in 11 november och vi fattade beslut om bifall 20 januari.Partiet flaggade för ryktesspridningen på sin sida på Facebook.

Inlägg på Facebook 10 mars.

I kommentarsfälten spreds olika föreställningar om att partiet motarbetas.

Kommentar på Facebook 12 mars.

När partiet blivit godkänt lades det upp på Valmyndighetens sida 10 mars.

Mannen gick själv ut och noterade att partiet nu fanns på Valmyndighetens hemsida över registrerade partier. ”Jag har inte för avsikt att lägga mig i Ambition Sveriges fortsatta äventyr”, skrev han då.

Inlägg på Facebook 11 mars.

När Källkritikbyrån pratar med mannen beskriver han att han inte hittade partiet i listorna över registrerade partier på Valmyndighetens sida. Han tog inte kontakt med partiets ledning eller Valmyndigheten innan han skrev sitt första inlägg. När vi kollar med Valmyndigheten så berättar de att partier inte syns i listan över registrerade partier under pågående handläggning utan först när de fått bifall.

Inlägg på Facebook 8 mars.

Mannen berättar för Källkritikbyrån att han ändå är kritisk till partiet, då han uppfattat att de gick ut till medlemmarna med beskedet att man var registrerade innan Valmyndigheten fattade beslutet 10 mars. Men att det skulle ha skett tillbakavisar Ambition Sverige.

– Detta stämmer inte, säger Thomas Åkerberg, styrelsemedlem och partiets kassör, till Källkritikbyrån.

Registrera partibeteckning

Att registrera partibetckning ger partiet möjlighet att anmäla kandidater i val, ha så kallade låsta listor och skydda listorna från att andra kandidater blir invalda för partiets räkning. Det ger dessutom partinamnet ett skydd framåt.För att registrera partibeteckning krävs bland annat att partiet är en juridisk person (det vill säga en organisation), har stadgar, har uppvisat ett antal namnunderskrifter (1 500 för riksdagsvalet). Det är dock inte en förutsättning för att delta i val.Sista dag att registrera partibeteckning var den 2 mars.

Anmält deltagande i val

För att delta i val krävs att partiet anmält deltagande. Det är betydligt enklare, och kräver bara att partiet lämnar in en blankett till Valmyndigheten. Ett parti kan exempelvis bestå av enbart en ensam person. Sista dag att anmäla deltagande i valet är 14 augusti – 30 dagar före valdagen.

Här hittar du mer information om partier och valdeltagande på Valmyndighetens sida.

Källkritikbyrån har flera gånger granskat påståenden från Elsa Widding – dessa granskningar hittar du här:► Elsa Widding byter fokus – sprider antivaccinpropaganda► Elsa Widding: Ingen hemlighet att WEF har på agendan att bilda världsregering► Forskare om Elsa Widdings uttalanden i riksdagen

Har du tips på saker som du vill att vi ska skriva om så hör av dig!

Vi, medelsvensson, är inte bara åskådare i kriminalitetens drama. Vi är deltagare. Vi är vad polisen...

Börja prenumerera för att läsa detta innehåll. Starta din prenumeration här Eller logga in på ditt konto nedan:    

Vi, medelsvensson, är inte bara åskådare i kriminalitetens drama. Vi är deltagare. Vi är vad polisen kanske skulle kalla möjliggörare. Ändå talas det alldeles för lite om det i media. Vi suckar när brottsligheten kryper ner i åldrarna och in i våra bostadsområden. Vi ser nyheterna fyllda av skottlossningar och mord och säger: “Så hemskt, varför gör inte samhället mer?” Sedan går vi vidare, i tron att det inte drabbar oss själva, som om våra egna val inte spelar någon roll. Sanningen är hård. Varje gång någon köper narkotika, skickar pengar via swish för små mängder eller ser åt ett annat håll när ungdomar experimenterar, blir man själv en del av den kriminella ekonomin. Man finansierar mord, gängkrig och avancerade nätverk. Varje liten transaktion är en kugge i ett större system, ett maskineri som håller strukturen vid liv. Och här är paradoxer. Trots att våra digitala spår är spårbara – swish, sociala medier, appar, så tycks efterfrågan aldrig ha varit större. Alla narkotikabeslag som aldrig görs, alla droger som transporteras, säljs och konsumeras utan att polisen hittar dem, visar hur omfattande marknaden är. Vår tystnad, våra småköp, våra små mängder, allt räknas. Våra val syns, men konsekvenserna är osynliga. Många tror att de som styr nätverken är långt borta med masker och vapen. Verkligheten är en annan. Många är helt vanliga människor. De har jobb, betalar räkningar och lever socialt normala liv. En kollega, granne eller vän kan ha en roll i att finansiera strukturer som förstör liv och vi hjälper till med våra små swishar. Frågan vi sällan vågar ställa är: hur många av oss skulle verkligen vilja att vår egen swishlista blev offentlig? Skulle vi våga stå för våra små och stora bidrag, eller skulle vi skämmas? Vi skyller på socioekonomiska omständigheter, polisens resurser och “de andra”. Men kriminalitetens ekonomi styrs av oss, dag och natt, timme för timme. Våra val, våra vanor, vårt tysta godkännande, det är vårt ansvar. Om vi vill förändra något måste vi börja med oss själva. Sluta swisha pengar för droger. Sluta normalisera ungdomars experimenterande. Sluta tro att “det är inte mitt ansvar.” Våra handlingar, små som stora, skapar incitamenten och pengarna som får gäng, mord och organiserad kriminalitet att frodas, även de delar vi aldrig ser. Vi kan välja att vara en del av lösningen eller fortsätta vara en del av problemet. Sanningen vi sällan vill möta finns i vår egen swishhistorik. Vågar vi öppna den? Vågar vi stå för allt vi ser där innan fler liv slås i spillror? Av: Kim, mångårig kriminalvårdsanställd  Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

Ukraina har attackerat hamnen i ryska Primorsk, bara några mil från gränsen till Finland. Jättehamnen beskrivs som mycket viktig för exporten av rysk råolja.

En brand bröt ut i hamnen sedan ett bränslelagerx fått skador i anfallet, meddelar guvernören Aleksander Drozdenko på Telegram.

Det finns inga uppgifter om personskador. Enligt Drozdenko sköts ett 50-tal ukrainska drönare ned under attacken sent på söndagskvällen.

Hamnen i Primorsk, på svenska Björkö, ligger knappt 15 mil från S:t Petersburg. Det är Rysslands ledande Östersjöhamn för lastning av olja och har kopplats till den så kallade skuggflottan, som används för att kringgå sanktioner mot rysk oljeexport.

Enligt myndigheter i Moskva har närmare 250 ukrainska drönare skjutits ned på olika håll över landet i natt.

I veckan kunde Arbetet avslöja att gruvjätten LKAB mörkat flera olyckor och allvarliga händelser genom att inte anmäla dessa till Arbetsmiljöverket. I nästan hälften av fallen hade LKAB med stor sannolikhet inte följt arbetsmiljölagen, enligt Jan Sanberg, sektionschef på Arbetsmiljöverket.

Proletären har intervjuat gruvarbetaren Anders, som egentligen heter något annat. Han jobbar djupt under jord – och bekräftar bilden av bristande säkerhetsrutiner, olyckor som inte anmäls och att arbetarna är rädda för att prata med media om olyckorna.

– Det här är vår verklighet, säger Anders till Proletären.

– Ibland vill bolaget till och med kontrollera vilka diskussioner vi har i fikarummet. Man känner sig kvävd och rädd för att diskutera eventuella problem.

Han jämför med hur det fungerade tidigare, då hade arbetarna ett större svängrum när det kom till att prata med media om olyckorna.

– Förr kunde det stå en journalist utanför grindarna. Och folk vågade prata öppet. Så funkar det inte längre.

Tystnadskulturen stannar inte vid gruvarbetarna. Enligt Anders är även fackliga företrädare rädda för att ta upp vissa frågor med bolaget, men av taktiska skäl.

– De säger: “ta det med kommunikationsavdelningen”. Ingen vill trampa LKAB på tårna och uppfattas som kritisk.

– En del fackliga ser en möjlighet att nå en högre position inom bolaget. Då gäller det att han en ”god samverkan”.

Men hur fungerar då yttrandefriheten för anställda på statliga bolag?

Nils Funcke, expert på yttrandefrihet, påpekar att meddelarfriheten i statliga myndigheter – som ger anställda rätt att lämna uppgifter till media – inte gäller i statliga bolag.

LKAB har därmed, likt privata företag, rätt att ställa krav på anställda genom lojalitetsprincipen (se faktaruta).

Men det finns undantag.

– Om allvarliga, rapporteringspliktiga olyckor mörkas, eller om en anställd slår larm om återkommande systemfel i produktionen, bör det inte leda till repressalier. Sådana åtgärder underkänns normalt av Arbetsdomstolen, säger Nils Funcke.

På LKAB fortsätter incidenterna.

– Bara den senaste månaden har vi haft sju olyckor. Vissa har varit allvarliga, säger Anders.

Om de blivit anmälda kan han inte svara på.

– Det är mycket som händer under jord som inte rapporteras.

Dödsolyckor är tyvärr inte heller ovanliga på LKAB. Anders förlorade själv en arbetskamrat för några år sedan.

– Det är inget abstrakt utan något vi lever med.

Internt talas det mycket om säkerhet, berättar han. Om “gyllene regler” och individens ansvar. Att varje arbetare är sitt eget skyddsombud.

Men det är något som fattas.

– LKAB pratar aldrig om arbetsgivarens ansvar när det kommer till skyddsfrågor. Vi börjar bli lite less på det.

Han menar att ansvaret i praktiken skjuts över på arbetarna – att varje anställd är ”sitt eget skyddsombud” – samtidigt som strukturella problem sopas under mattan.

LKAB:s inflytande i området sträcker sig också bortom produktionen av malm. Anders menar till exempel att medierna inte är villiga att rapportera om olyckorna och säkerheten.

– Många lokaljournalister ser LKAB som ett steg i karriären där de kan jobba som kommunikatörer. Om detta är målet kan man inte heller stöta sig med bolaget.

– Det låter kanske konspiratoriskt, men det finns flera exempel på journalister som börjat jobba för LKAB.

Och för arbetarna kan kritik få andra konsekvenser.

– Vi riskerar livet i produktionen. Och om någon väljer att prata så riskerar vi att förlora jobbet. Du kan också bli fast med en slags fotboja. Om du vill byta tjänst och göra något annat kan det bli svårt eftersom du blir stämplad som ”besvärlig”.

Anders menar att kontrollen – både internt och utåt – nu nått sådana nivåer att LKAB hellre prioriterar tystnad än att lösa uppenbara problem inom produktionen.

– Jag vet flera arbetsplatser, som antingen är under omorganisering eller har säkerhetsproblem, där chefernas filosofi är bristfällig och faktiskt skadar produktionen.

– Ibland finns en förståelse högre upp. Men i slutändan handlar allt om LKAB:s anseende och då kan man inte erkänna några fel. I slutändan skadar det till och med vinsten.

Simona Mohamsson vann partiledaromröstningen med knapp marginal – trots att hon inte hade någon motståndare.

Efter fyra timmar av teknikstrul, upprördhet och tjafs så blev till slut Simona Mohamsson omvald som partiledare för Liberalerna. Hon hade ingen motståndare i valet, ändå fick hon en knapp majoritet av rösterna på det digitala landsmötet.

Endast 95 av 170 ombud röstade ja till Mohamsson som partiledare. 80 avstod.

Efter mötet meddelade L-toppen Jan Jönsson att han nu slutar med politik och att han inte kommer kandidera i höstens val.

Trots ilskan och det uppenbart milda stödet för Mohamsson inom partiet menar partiledaren att hon har partiets förtroende.

– Jag känner att jag har ett starkt förtroende. I kväll bekräftade vi den linjen som hade en majoritet i partistyrelsen. Man får fråga själv vad som var anledningen för dem att avstå i voteringen. Men jag har varit tydlig med att det går inte att ha kvar mig som partiledare med en annan linje, säger Mohamsson till Svenska Dagbladet.

På ett internt möte förra veckan menade Mohamsson att ett samarbete med Sverigedemokraterna var det enda sättet att få stödröster.

Onsdagen den 18:e mars publicerade P4 Extra på Facebook några korta citat om att Birgitta Ohlsson går med i Centerpartiet. Vad som fick mig att reagera på just detta inlägg var dock inte sakfrågan i sig utan språket som Ekots politiska kommentator Helena Gissén använde: ”Vänsterliberaler” är ett begrepp som jag personligen tidigare bara har […]