Log in to subscribe to heads-up notifications for this feed or its category via email, Slack, or Discord.
Ask the AI anything about content, patterns, and edits for Tobias Hübinette. The AI will receive full version history including all edited articles. Open question history.
27a1e89f0c3ba307edc6dab7e26c31916f9eca77DN:s politiska redaktör Amanda Sokolnicki skriver om hur SD ständigt förflyttar anständighetens gränser och samtidigt högerradikaliserar det offentliga samtalet med anledning av att Richard Jomshof kallar både DN:s politiske redaktör Anders Lindberg och Magdalena Andersson för quislingar. Och själv påminner jag gärna om att den svenska så kallade nationella rörelsen, som SD springer direkt ur, […]
DN:s politiska redaktör Amanda Sokolnicki skriver om hur SD ständigt förflyttar anständighetens gränser och samtidigt högerradikaliserar det offentliga samtalet med anledning av att Richard Jomshof kallar både DN:s politiske redaktör Anders Lindberg och Magdalena Andersson för quislingar.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/as.jpg
Och själv påminner jag gärna om att den svenska så kallade nationella rörelsen, som SD springer direkt ur, alltid har utnämnt sina politiska motståndare till både ras- och landsförrädare ända sedan denna rörelse uppstod i Värmland för 102 år sedan. De personer som genom åren har blivit kallade för och utnämnda till ras- och landsförrädare har sedan uppfattats som ”legitima mål” och ”villebråd” för denna rörelses mer våldsamma element. År 1928 blev exempelvis Magdalena Anderssons företrädare Per Albin Hansson utpekad som landsförrädare av Sveriges fascistiska kamporganisation (SFKO) varefter han kort därpå blev överfallen på öppen gata av en högerradikaliserad underofficer och slagen i ansiktet.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/a.jpg
Jomshof, Åkesson och SD-topparna har också alla socialiserats in i denna rörelse och inte minst i denna typ av retorik. Partiets tidskrift SD-Kuriren drev till exempel tidigare kampanjen ”Månadens landsförrädare” som gick ut på att hänga ut politiska motståndare och SD har i alla år ägnat sig åt att peka ut vilka som har ”förrått” Sverige och svenskarna. Inte minst krävde SD länge att landsförrädarna skulle avrättas fram till dess att partiet tog bort kravet på att dödsstraff skulle återinföras för så kallat högförräderi (det vill säga landsförräderi) från partiprogrammet kring år 2000 (högförräderi var också vad Norges nazistledare Vidkun Quisling befanns skyldig till efter kriget, varefter han avrättades).
Det så kallade Finspångmemet som hela extremhögern masspred för några år sedan och som åtskilliga SD:are också spred vidare handlade också om att peka ut olika personer som anses vara landsförrädare och skämta om att de ska hängas i lyktstolparna i östgötska Finspång. Och ända sedan Tidöavtalet kom till i oktober 2022 har ett segerrusigt och hämndlystet SD ständigt talat om att partiet aldrig glömmer vilka som ”förrådde” Sverige och svenskarna och även om SD inte längre officiellt kräver dödsstraff för landsförrädarna så finns det alltid ett outtalat hot bakom talet om att ”hämndens timme” och ”räkenskapens tid” är nu är här.
https://www.dn.se/ledare/sd-kallar-motstandarna-landsforradare-det-kan-aldrig-sluta-bra
”Uppenbarligen uppfattar SD det som helt riskfritt att uttrycka sig så här.
Och det är kanske inte så konstigt: Det är inte länge sedan det avslöjades att SD:s trollfabriker pumpat ut vit makt-budskap via anonyma konton. Och reaktionerna då?
Nej nu!… måste alla partier lugna sig lite, meddelade statsminister Ulf Kristersson. Han ville inte ta risken att reta upp Jimmie Åkesson.”
(…)
”Att ha en åsikt i offentligheten ska inte vara förknippat med fara. Du ska inte behöva undra när det som Säkerhetspolisen har varnat för ska inträffa; när våldsverkaren ska känna sig uppmuntrad av uppviglarens ord.
Men vårdslösheten vi ser i offentligheten just nu är absurd. I de nya alternativa medierna – som Tidöpartierna alltmer behandlar som ”sina” – gullar man för fullt med personer som inte angriper meningsmotståndare genom argument, utan genom att göra privatlivet surt för dem (Journalisten 31/3).”
(…)
”Men ska vi alltså acceptera att Sveriges näst största riksdagsparti agerar på samma sätt? Att de revanschistiska företrädarna anser sig ha rätt att peka ut meningsmotståndare som landsförrädare som ska passa sig.
Enda sättet att sätta punkt för det är att visa att de här övertrampen får konsekvenser. Men i så fall måste Ulf Kristersson göra något som han kämpat hela mandatperioden för att slippa: han måste vara modig nog att sätta hårt mot hårt. Förklara att man inte kan samarbeta med Moderaterna och uttrycka sig som Jomshof.
Nu nöjer han sig i stället med att säga att det är ”osmakligt och oanständigt”.
För Kristersson är rädd att göra Jimmie Åkesson arg.”
27a1e89f0c3ba307edc6dab7e26c31916f9eca77
6f92728f20fba068d8d254b4de6c403ce9dd2b2d
TITLE: En påminnelse om att SD tidigare krävde dödsstraff för landsförrädarna DESCRIPTION: DN:s politiska redaktör Amanda Sokolnicki skriver om hur SD ständigt förflyttar anständighetens gränser och samtidigt högerradikaliserar det offentliga samtalet med anledning av att Richard Jomshof kallar både DN:s politiske redaktör Anders Lindberg och Magdalena Andersson för quislingar. Och själv påminner jag gärna om att den svenska så kallade nationella rörelsen, som SD springer direkt ur, […] CONTENT: DN:s politiska redaktör Amanda Sokolnicki skriver om hur SD ständigt förflyttar anständighetens gränser och samtidigt högerradikaliserar det offentliga samtalet med anledning av att Richard Jomshof kallar både DN:s politiske redaktör Anders Lindberg och Magdalena Andersson för quislingar. Och själv påminner jag gärna om att den svenska så kallade nationella rörelsen, som SD springer direkt ur, alltid har utnämnt sina politiska motståndare till både ras- och landsförrädare ända sedan denna rörelse uppstod i Värmland för 102 år sedan. De personer som genom åren har blivit kallade för och utnämnda till ras- och landsförrädare har sedan uppfattats som ”legitima mål” och ”villebråd” för denna rörelses mer våldsamma element. År 1928 blev exempelvis Magdalena Anderssons företrädare Per Albin Hansson utpekad som landsförrädare av Sveriges fascistiska kamporganisation (SFKO) varefter han kort därpå blev överfallen på öppen gata av en högerradikaliserad underofficer och slagen i ansiktet. Jomshof, Åkesson och SD-topparna har också alla socialiserats in i denna rörelse och inte minst i denna typ av retorik. Partiets tidskrift SD-Kuriren drev till exempel tidigare kampanjen ”Månadens landsförrädare” som gick ut på att hänga ut politiska motståndare och SD har i alla år ägnat sig åt att peka ut vilka som har ”förrått” Sverige och svenskarna. Inte minst krävde SD länge att landsförrädarna skulle avrättas fram till dess att partiet tog bort kravet på att dödsstraff skulle återinföras för så kallat högförräderi (det vill säga landsförräderi) från partiprogrammet kring år 2000 (högförräderi var också vad Norges nazistledare Vidkun Quisling befanns skyldig till efter kriget, varefter han avrättades). Det så kallade Finspångmemet som hela extremhögern masspred för några år sedan och som åtskilliga SD:are också spred vidare handlade också om att peka ut olika personer som anses vara landsförrädare och skämta om att de ska hängas i lyktstolparna i östgötska Finspång. Och ända sedan Tidöavtalet kom till i oktober 2022 har ett segerrusigt och hämndlystet SD ständigt talat om att partiet aldrig glömmer vilka som ”förrådde” Sverige och svenskarna och även om SD inte längre officiellt kräver dödsstraff för landsförrädarna så finns det alltid ett outtalat hot bakom talet om att ”hämndens timme” och ”räkenskapens tid” är nu är här. https://www.dn.se/ledare/sd-kallar-motstandarna-landsforradare-det-kan-aldrig-sluta-bra ”Uppenbarligen uppfattar SD det som helt riskfritt att uttrycka sig så här. Och det är kanske inte så konstigt: Det är inte länge sedan det avslöjades att SD:s trollfabriker pumpat ut vit makt-budskap via anonyma konton. Och reaktionerna då? Nej nu!… måste alla partier lugna sig lite, meddelade statsminister Ulf Kristersson. Han ville inte ta risken att reta upp Jimmie Åkesson.” (…) ”Att ha en åsikt i offentligheten ska inte vara förknippat med fara. Du ska inte behöva undra när det som Säkerhetspolisen har varnat för ska inträffa; när våldsverkaren ska känna sig uppmuntrad av uppviglarens ord. Men vårdslösheten vi ser i offentligheten just nu är absurd. I de nya alternativa medierna – som Tidöpartierna alltmer behandlar som ”sina” – gullar man för fullt med personer som inte angriper meningsmotståndare genom argument, utan genom att göra privatlivet surt för dem (Journalisten 31/3).” (…) ”Men ska vi alltså acceptera att Sveriges näst största riksdagsparti agerar på samma sätt? Att de revanschistiska företrädarna anser sig ha rätt att peka ut meningsmotståndare som landsförrädare som ska passa sig. Enda sättet att sätta punkt för det är att visa att de här övertrampen får konsekvenser. Men i så fall måste Ulf Kristersson göra något som han kämpat hela mandatperioden för att slippa: han måste vara modig nog att sätta hårt mot hårt. Förklara att man inte kan samarbeta med Moderaterna och uttrycka sig som Jomshof. Nu nöjer han sig i stället med att säga att det är ”osmakligt och oanständigt”. För Kristersson är rädd att göra Jimmie Åkesson arg.”
TITLE: En påminnelse om att SD tidigare krävde dödsstraff för landsförrädarna DESCRIPTION: DN:s politiska redaktör Amanda Sokolnicki skriver om hur SD ständigt förflyttar anständighetens gränser och samtidigt högerradikaliserar det offentliga samtalet med anledning av att Richard Jomshof kallar både DN:s politiske redaktör Anders Lindberg och Magdalena Andersson för quislingar. Och själv påminner jag gärna om att den svenska så kallade nationella rörelsen, som SD springer direkt ur, […] CONTENT: DN:s politiska redaktör Amanda Sokolnicki skriver om hur SD ständigt förflyttar anständighetens gränser och samtidigt högerradikaliserar det offentliga samtalet med anledning av att Richard Jomshof kallar både DN:s politiske redaktör Anders Lindberg och Magdalena Andersson för quislingar. Och själv påminner jag gärna om att den svenska så kallade nationella rörelsen, som SD springer direkt ur, alltid har utnämnt sina politiska motståndare till både ras- och landsförrädare ända sedan denna rörelse uppstod i Värmland för 102 år sedan. De personer som genom åren har blivit kallade för och utnämnda till ras- och landsförrädare har sedan uppfattats som ”legitima mål” och ”villebråd” för denna rörelses mer våldsamma element. År 1928 blev exempelvis Magdalena Anderssons företrädare Per Albin Hansson utpekad som landsförrädare av Sveriges fascistiska kamporganisation (SFKO) varefter han kort därpå blev överfallen på öppen gata av en högerradikaliserad underofficer och slagen i ansiktet. Jomshof, Åkesson och SD-topparna har också alla socialiserats in i denna rörelse och inte minst i denna typ av retorik. Partiets tidskrift SD-Kuriren drev till exempel tidigare kampanjen ”Månadens landsförrädare” som gick ut på att hänga ut politiska motståndare och SD har i alla år ägnat sig åt att peka ut vilka som har ”förrått” Sverige och svenskarna. Inte minst krävde SD länge att landsförrädarna skulle avrättas fram till dess att partiet tog bort kravet på att dödsstraff skulle återinföras för så kallat högförräderi (det vill säga landsförräderi) från partiprogrammet kring år 2000 (högförräderi var också vad Norges nazistledare Vidkun Quisling befanns skyldig till efter kriget, varefter han avrättades). Det så kallade Finspångmemet som hela extremhögern masspred för några år sedan och som åtskilliga SD:are också spred vidare handlade också om att peka ut olika personer som anses vara landsförrädare och skämta om att de ska hängas i lyktstolparna i östgötska Finspång. Och ända sedan Tidöavtalet kom till i oktober 2022 har ett segerrusigt och hämndlystet SD ständigt talat om att partiet aldrig glömmer vilka som ”förrådde” Sverige och svenskarna och även om SD inte längre officiellt kräver dödsstraff för landsförrädarna så finns det alltid ett outtalat hot bakom talet om att ”hämndens timme” och ”räkenskapens tid” är nu är här. https://www.dn.se/ledare/sd-kallar-motstandarna-landsforradare-det-kan-aldrig-sluta-bra ”Uppenbarligen uppfattar SD det som helt riskfritt att uttrycka sig så här. Och det är kanske inte så konstigt: Det är inte länge sedan det avslöjades att SD:s trollfabriker pumpat ut vit makt-budskap via anonyma konton. Och reaktionerna då? Nej nu!… måste alla partier lugna sig lite, meddelade statsminister Ulf Kristersson. Han ville inte ta risken att reta upp Jimmie Åkesson.” (…) ”Att ha en åsikt i offentligheten ska inte vara förknippat med fara. Du ska inte behöva undra när det som Säkerhetspolisen har varnat för ska inträffa; när våldsverkaren ska känna sig uppmuntrad av uppviglarens ord. Men vårdslösheten vi ser i offentligheten just nu är absurd. I de nya alternativa medierna – som Tidöpartierna alltmer behandlar som ”sina” – gullar man för fullt med personer som inte angriper meningsmotståndare genom argument, utan genom att göra privatlivet surt för dem.” (…) ”Enda sättet att sätta punkt för det är att visa att de här övertrampen får konsekvenser. Men i så fall måste Ulf Kristersson göra något som han kämpat hela mandatperioden för att slippa: han måste vara modig nog att sätta hårt mot hårt. Förklara att man inte kan samarbeta med Moderaterna och uttrycka sig som Jomshof. Nu nöjer han sig i stället med att säga att det är ”osmakligt och oanständigt”. För Kristersson är rädd att göra Jimmie Åkesson arg.”
6f92728f20fba068d8d254b4de6c403ce9dd2b2d
27a1e89f0c3ba307edc6dab7e26c31916f9eca77
2d5ff29d9497f98a57ffb935588321bbc88f203fFöreningen Chileadoption.se, som organiserar landets adopterade från Chile, har med anledning av det kommande valet frågat riksdagspartierna hur de ställer sig till Adoptionskommissionens förslag, som presenterades för regeringen i juni i fjol. Det framgår av Chileadoption.se:s sammanställning att det råder konsensus vad gäller flera förslag medan andra uppfattas som kontroversiella och antagligen som alltför radikala. […]
Föreningen Chileadoption.se, som organiserar landets adopterade från Chile, har med anledning av det kommande valet frågat riksdagspartierna hur de ställer sig till Adoptionskommissionens förslag, som presenterades för regeringen i juni i fjol. Det framgår av Chileadoption.se:s sammanställning att det råder konsensus vad gäller flera förslag medan andra uppfattas som kontroversiella och antagligen som alltför radikala.
Partier som är för att staten och regeringen ber de adopterade om ursäkt: C, KD, L, MP, S, SD och V. Det vill säga endast M är emot en ursäkt och sannolikt för att värna om Kristerssons väl och ve.
Partier som är för att Sverige ratificerar FN:s konvention till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnande (UNCED) så att de ansvariga för de korrupta adoptionerna kan anmälas och åtalas: C, KD, MP, S, SD och V. Det vill säga endast L och M verkar vara emot en ratificering och antagligen för att skydda Kristersson och alla de 100-tals personer som genom åren har varit involverade i den internationella adoptionsverksamheten.
Partier som är för att alla privata aktörer, som i praktiken innebär Adoptionscentrum, fråntas rätten att arrangera adoptioner och i stället tar staten över ansvaret för adoptionsverksamheten, vilket tolkas som en paus och ett stopp för flertalet utlandsadoptioner: C, S, SD och V. Det vill säga KD, MP, L och M vill inte pausa utlandsadoptionerna i nuläget och för flera av dessa partier handlar det antagligen om att bl a värna om att homosexuella ska kunna fortsätta att adoptera barn.
I övrigt är samtliga riksdagspartier för införandet av ett resurscentrum, som regeringen redan har tagit beslut om och som kommer att öppnas senast den 1 januari 2027, liksom för att staten och myndighetsvärlden ska stötta och hjälpa adopterade vad gäller ursprungssökning och samtalsstöd mm. C, MP, SD och V är slutligen också positivt inställda till införandet av någon form av skadestånd till de adopterade som har tagits till Sverige på olagliga och oetiska grunder.
Av svaren att döma är V och SD de mest progressiva partierna i sammanhanget och därefter kommer C och S och sedan MP. M, L och KD är de minst progressiva partierna och framför allt då de är fortsatt pro-internationell adoption.
Det är avslutningsvis trist att tvingas konstatera att MP, som i övrigt stöttar Adoptionskommissionens förslag, inte längre är för att pausa utlandsadoptionerna såsom flera andra europeiska mottagarländer redan har gjort. Tidigare har det nämligen låtit som att MP har varit det tillsammans med V, SD och C. Det är omvänt glädjande att kunna konstatera att S nu ställer sig bakom Adoptionskommissionens förslag, då partiet tidigare tvekade kring en del av förslagen, och vilket bådar gott inför framtiden med tanke på den troliga utgången av det stundande valet.
a9e7222bbaf3ad5fc9fd77de587dddc780295148Så har Ukraina återigen lyckats bomba ännu ett Wildberries-lager och denna gång i Samara och alla vi Koreaforskare (Korean studies-forskare eller koreanologer) och Koreaintresserade som försöker följa den både mycket stora och synnerligen vildvuxna koreanska diasporans dramatiska och även tragiska öden, det vill säga alla de över sju miljoner koreaner som bor och lever permanent […]
Så har Ukraina återigen lyckats bomba ännu ett Wildberries-lager och denna gång i Samara och alla vi Koreaforskare (Korean studies-forskare eller koreanologer) och Koreaintresserade som försöker följa den både mycket stora och synnerligen vildvuxna koreanska diasporans dramatiska och även tragiska öden, det vill säga alla de över sju miljoner koreaner som bor och lever permanent utanför den koreanska halvön (det vill säga utanför Nord- och Sydkorea), kan konstatera att den koreanska minoritetens i Ryssland antagligen mest kända representant (i varje fall av alla koreaner i Ryssland som lever just nu) återigen har drabbats av ett hårt ekonomiskt slag.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/wb.jpg
Wildberries grundades så sent som 2004 av Tatjana Vladimirovna Kim som tillhör den del av den koreanska diasporan som härstammar från Sovjetunionens tid och som själva kallar sig Koryo-folket (Koryo saram eller Koryo-in på koreanska). Kim som ursprungligen var lärarinna i engelska är idag Rysslands rikaste kvinna och en av världens 50 rikaste kvinnor men till skillnad från planetens andra superrika kvinnor har hon vare sig ärvt eller gift sig till sin astronomiska förmögenhet. Kim är helt enkelt en superentreprenör ”av Guds nåde” och hennes företag Wildberries som ursprungligen hade sitt kontor i hennes dåvarande lägenhet i Moskva är numera i praktiken Rysslands motsvarighet till USA:s Amazon.
Det är därför som Ukraina riktar in sig på att förstöra så många Wildberries-lager som möjligt utöver att de ukrainska drönarna sakta men säkert håller på att förstöra hela den ryska oljeindustrin. Wildberries är nämligen navet för internethandeln i världens ytmässigt största land och ett närmast oräkneligt antal ryska företag är idag i det närmaste helt och hållet beroende av Wildberries. Wildberries beräknas processa runt 20 miljoner beställningar per dygn och opererar inte bara i Ryssland utan också i stora delar av före detta Sovjetunionen. Wildberries spelar helt enkelt en avgörande roll för den samlade ryska ekonomin vilket förklarar varför Ukraina om och om igen väljer att attackera och förstöra företagets olika lager.
De flesta som tillhör Koryo-folket har numera förlorat det koreanska språket och bär ryska och östslaviska förnamn tillsammans med sina gamla koreanska klannamn och det är oklart om just Kim behärskar koreanska. Kim har även anställt andra personer som tlllhör den koreanska minoriteten i Ryssland varav flera befinner sig på ledande positioner inom företaget. Wildberries har närmare 50 000 anställda och på senare tid har Kim också anställt 100-tals nordkoreanska gästarbetare.
Koryo-folket härstammar från de närmare 200 000 koreaner som Stalin lät deportera 1937 från den ryska Fjärran Östern-regionen strax norr om dagens Nordkorea till dagens Centralasien och inte minst till Uzbekistan och Kazakstan. Det är därför inte en slump att WIldberries särskilt stöttar kvinnor i dagens Centralasien där 100 000-tals koreaner fortfarande befinner sig än idag. Under Sovjettiden spred sig sedan Koryo-folket till hela det dåtida Sovjetunionen vilket innebär att det finns koreaner i Ukraina som idag strider i ukrainsk uniform liksom koreaner i Ryssland som strider på den andra sidan i rysk uniform.
Idag beräknas den koreanska minoriteten i Ryssland utgöra uppemot 170 000 personer motsvarande ynka 0,11% av den ryska totalbefolkningen och denna pytteminoritet i det både folkrika och utpräglat mångkulturella Ryssland har genom årtiondena inte bara ”producerat” Rysslands rikaste kvinna utan även Sovjetunionens första rock- och populärmusikikon Viktor Tsoj liksom en rad andra celebriteter inom olika sfärer och branscher i det ryska samhället. Chansen/risken att träffa en korean på stan i t ex Moskva eller Sankt Petersburg är m a o minimal med tanke på hur liten denna minoritet är även om det så klart kan hända (det har då hänt mig när jag har befunnit mig i Sankt Petersburg).
Det ska slutligen sägas att det inte är synd om Tatjana Vladimirovna Kim när hennes företags lager bombas och brinner upp. Kim har pengar så det räcker och blir över och hon bidrar också till den ryska krigsekonomin och hon hade heller sannolikt aldrig lyckats så väl (och det på rekordtid – hon blev mångmångmiljardär på bara runt 15 års tid…) utan att odla åtminstone skapligt goda relationer till Putin och hans regim.
d74ed71f03bb5eebbdeae04cdacd24f649c7ec20När förnekelsen är så stark att det blir fullständigt groteskt: Kristersson deltog igår i Stockholms Prideparad och sade då detta när SvD frågade honom om varför intoleransen mot hbtqi-personer har växt kraftigt på sistone och inte minst bland barn och unga. Som synes skyller Kristersson denna utveckling på invandringen och specifikt på invandrarna från Mellanöstern […]
När förnekelsen är så stark att det blir fullständigt groteskt:
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/aa.jpg
Kristersson deltog igår i Stockholms Prideparad och sade då detta när SvD frågade honom om varför intoleransen mot hbtqi-personer har växt kraftigt på sistone och inte minst bland barn och unga. Som synes skyller Kristersson denna utveckling på invandringen och specifikt på invandrarna från Mellanöstern och därmed gör han problematiken till en invandringsfråga.
Samtidigt värjer han sig uppenbarligen å det bestämdaste mot att det också skulle ha med en allmän högerradikalisering att göra p g a Tidöavtalet och den makt som SD har fått tack vare honom själv och det går nästan att se hur han fräser fram det sista svaret till SvD-journalisten samtidigt som han grinar illa och ser mäkta irriterad ut. Detta är helt enkelt den självförståelse som Kristersson odlar idag – det vill säga han har inte bidragit till en högerradikalisering av Sverige på grund av att han har lierat sig med SD och den som hävdar det har enligt honom fullständigt fel.
En snäll tolkning säger att Kristersson uttalade detta för att han hedrar den klausul i Tidöavtalet som föreskriver en god ton mellan samarbetspartierna och därför inte vill provocera och förolämpa SD-väljarna, Åkesson och SD:s ledning. Ännu en snäll tolkning säger att Kristersson hade druckit några glas vin innan han anslöt sig till Prideparaden och därför missuppfattade frågan och kanske också för att ljudvolymen är som den är när marschen väl sätter igång. Det troliga är dock att han faktiskt tror på det han säger – det vill säga att han och hans regering inte har bidragit till någon form av högerradikalisering.
b6d89629ee1a73ac9c267a8e624704954627a566Har besökt Tyrolen och Vorarlberg i västra Österrike som historiskt räknades som den mest Habsburglojala delen av Habsburgarnas väldiga imperium och som också utgör den mer konservativa och religiösa delen av dagens Österrike. Tyrolarna var tidvis till och med mer lojala än Habsburgarna själva. Så var fallet när den mytomspunne Andreas Hofer och hans tyrolska […]
Har besökt Tyrolen och Vorarlberg i västra Österrike som historiskt räknades som den mest Habsburglojala delen av Habsburgarnas väldiga imperium och som också utgör den mer konservativa och religiösa delen av dagens Österrike.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/img_8223.jpg
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/img_8405.jpg
Tyrolarna var tidvis till och med mer lojala än Habsburgarna själva. Så var fallet när den mytomspunne Andreas Hofer och hans tyrolska bondearmé stred mot bajrarna och fransmännen under Napoleonkrigen i Huset Habsburgs namn men utan att ha officiellt stöd av den dåvarande kejsaren Frans II. Inte minst ”producerade” denna alpina del av Österrike Habsburgarnas mest lojala (och enligt dem själva bästa) soldater i form av de legendariska kejsarjägarna som under Första världskriget utgjorde eliten av den så kallade k.u.k.-armén (det vill säga Österrike-Ungerns armé) tillsammans med de muslimska soldaterna från Bosnien-Hercegovina och det var i mångt och mycket kejsarjägarna som räddade och upprätthöll den italienska fronten fram till dubbelmonarkins sammanbrott i november 1918.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/img_8285.jpg
Kejsarjägarna stred främst mot Italien då de kunde Alperna som sin egen ficka men också i Galizien mot Tsar-Ryssland och en del kejsarjägare stred också i Frankrike och Belgien tillsammans med tyskarna samt i Västasien (och framför allt i Palestina) tillsammans med turkarna.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/img_8317.jpg
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/img_8387.jpg
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/img_8282.jpg
Det historiska Tyrolen, som under medeltiden och tidigmodern tid strategiskt behärskade handelsvägarna (det vill säga alppassen och alpvägarna) mellan norra Europa och Italien, är sedan 1918-19 delat mellan Österrike (och dessutom i två delar vad Österrike anbelangar) och Italien vilket innebär att en tysktalande minoritet bebor södra Tyrolen och särskilt på 1970-talet genomförde tysktalande invånare i denna del av Italien flera bombattentat som var riktade mot centralmakten i Rom.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/img_8261.jpg
Vorarlberg är i sin tur den sista resten av Främre Österrike eller Vorderösterreich. Främre Österrike innefattade en gång i tiden betydande delar av dagens Schweiz och Sydtyskland och utgjorde Huset Habsburgs ursprungliga maktbas innan Burgund och Babenbergarnas Österrike och senare kungarikena Böhmen och Ungern (och än senare kungarikena Spanien och Portugal m fl länder) förvärvades. Det var först i och med Wienkongressen 1814-15 som Österrike lämnade och avträdde (det som då var kvar av) Främre Österrike utöver just Vorarlberg.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/autriche_anterieure.png
Det är därför inte en slump att Vorarlbergborna har fortsatt att identifiera sig med den tysktalande delen av Schweiz och med de delar av Sydtyskland som en gång ingick i Främre Österrike snarare än med Wien. Efter Första världskriget röstade därför över 80% av invånarna i Vorarlberg för att ansluta sig till Schweiz vilket dock gick i stöpet då de segerande Ententemakterna var emot det liksom även Bern.
Medan Tyrolen slapp undan Sveriges härjande arméer under stormaktstiden på grund av den besvärliga terrängen så lyckades en svensk armé bestående av runt 15 000 man under ledning av fältmarskalk Carl Gustaf Wrangel invadera Främre Österrike under Trettioåriga krigets slutskede. Det skedde 1647 när svenskarna (och finnarna) bland annat erövrade Vorarlbergs huvudstad Bregenz samt intog och brände stadens slott Gebhardsberg vars ruiner fortfarande minner om svenskarnas (och finnarnas) brutala krigföring. Enligt legenden ska ett antal Vorarlberg-kvinnor samtidigt och mot alla odds ha lyckats slå tillbaka en mindre svensk (och finsk) truppstyrka nära byn Egg endast beväpnade med liar och högafflar. Bäcken som flyter genom byn ska till och med ha färgats röd av svenskarnas (och finnarnas) blod men det är oklart om denna händelse har ägt rum i verkligheten. Wrangel själv lät inkvartera sig på slottet Hofen i Vorarlberg som fylldes med stöldgods från de närbelägna slotten innan de sista svenskarna (och finnarna) lämnade Främre Österrike på grund av brist på mat och foder då de svenska förbindelselinjerna hade blivit alltför utsträckta.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/img_8280.jpg
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/img_8399.jpg
Den svenska invasionen av Främre Österrike är dock långt mindre känd än fältmarskalk Lennart Torstenssons invasion av det österrikiska hjärtlandet som gjorde att dennes svenska armé under en tid stod utanför själva Wiens portar liksom general Hans Christoff von Königsmarcks invasion av Böhmen och erövring av delar av Prag vid krigets slutskede 1648.
Vid Andra världskrigets slut erövrade franska trupper Vorarlberg som sedan kom att ingå i den franska ockupationszonen fram till dess att Österrike återfick sin självständighet 1955 medan främst amerikanska trupper erövrade Tyrolen och märkligt nog dödades en svensk soldat när han deltog i det tyska försvaret av Tyrolen.
Det skedde någonstans i anslutning till Brennerpasset där greve Knut Posse från Taxinge-Näsby slott, pansargrenadjär i 5. SS-Panzer-Division Wiking, stupade för en amerikansk kula i mars 1945 och hans kropp (som idag med all säkerhet är ett skelett) hittades aldrig utan ligger sannolikt kvar någonstans på en oländig alptopp eller i en avlägsen alpdal som antingen är belägen i österrikiska eller italienska Tyrolen. Fortfarande än idag hittar de lokala bönderna i Tyrolen och Vorarlberg (liksom ibland även turister) skelett och mänskliga kvarlevor från de båda världskrigen i det dramatiska och svårtillgängliga bergslandskapet och kanske kommer Knut Posse att en dag kunna gravsättas i ätten Posses grav i sörmländska Taxinge.
0466670490ff4d26a0454115a9fdd1bc3c366e0eSå har även svenskarnas hövding och starke man (i varje fall än så länge) tagit bladet från munnen och det flera dygn efter att SD och dess europeiska syskonpartier har uttalat exakt samma sak som Kristersson nu säger (och det dessutom många gånger om). Återigen visar M m a o att det är SD som […]
Så har även svenskarnas hövding och starke man (i varje fall än så länge) tagit bladet från munnen och det flera dygn efter att SD och dess europeiska syskonpartier har uttalat exakt samma sak som Kristersson nu säger (och det dessutom många gånger om).
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/aaaa.jpg
Återigen visar M m a o att det är SD som de facto styr landet (i varje fall än så länge) sedan snart fyra år tillbaka och genom att vara sen på bollen (som så ofta förr) framstår Kristersson inte bara som en ”följa John”-epigon utan också som irrelevant mot bakgrund av att Spanien har lyckats få merparten av marockanerna och de andra nordafrikanerna att lämna Ceuta.
Det finns mycket att säga om Kristersson vad gäller hans mångåriga korrupta och nepotistiska beteende liksom inte minst hans många löftesbrott och vad gäller Kristerssons syn på migrationsfrågan så framstår han numera som en vindflöjel och en moralisk amöba som helt och hållet saknar en etisk kompass från att ha varit en av landets pro-migrationsröster på 1980-, 90- och 00-talen under M:s nyliberala guldålder till att idag agera buktalare åt Åkesson samtidigt som M har blivit ett stödparti till SD.
6ea27d61f01dfb80b064ac98757342951b3df25eDet går nästan inte att förstå att det bara har gått 94 år sedan det sista fria valet ägde rum i Weimarrepubliken den 31 juli 1932, det vill säga i det dåtida mellankrigs-Tyskland. NSDAP erhöll då 37% samtidigt som tyska S (SPD) backade till runt 21% och det tyska kommunistpartiet (KPD) gick framåt och tog […]
Det går nästan inte att förstå att det bara har gått 94 år sedan det sista fria valet ägde rum i Weimarrepubliken den 31 juli 1932, det vill säga i det dåtida mellankrigs-Tyskland. NSDAP erhöll då 37% samtidigt som tyska S (SPD) backade till runt 21% och det tyska kommunistpartiet (KPD) gick framåt och tog hem 14%.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/aaa.jpg
Att närmare 40% av dåtidens tyskar valde att rösta på NSDAP är naturligtvis chockerande för eftervärlden men om möjligt än mer chockerande är det faktum att högerextrema FPÖ ligger på 40% i de österrikiska opinionsundersökningarna, d v s i A.H.:s gamla hemland, samt att likaledes högerextrema AfD ligger på runt 30% i de tyska opinionsundersökningarna. I flera delstater i det forna DDR (d v s det gamla Östtyskland) handlar det om över 40% och de båda översta kartorna indikerar att flera av de delar av Tyskland där stödet för NSDAP var som störst i 1932 års val numera domineras av AfD.
Vidare ligger även det franska extremhögerpartiet RN på runt 40% liksom flera liknande partier runtom i Europa och även på vänstersidan har liknande utveckling ägt rum som under mellankrigstiden: De gamla, historiska socialistiska arbetarpartierna smälter just nu bort som smör i solsken och i deras ställe har en ny spretig partifamilj växt fram bestående av vänsterpopulistiska och vänsternationalistiska TAN-vänsterpartier som kan samla 15-20% i bl a Frankrike och Italien.
Detta innebär inte att dagens radikalhögerpartier såsom FPÖ, AfD, RN, PVV, FdI eller för den delen SD kan jämställas rakt av med mellankrigstidens NSDAP och inte heller kan Europas nya vänsterpopulistiska partier sägas motsvaras helt och hållet av dåtidens kommunistpartier men samtidigt är parallellerna alltför kusliga och inte minst oroväckande inför den närmaste framtiden.
De just nu genomsvettiga infödda majoritetseuropéerna verkar koka av vrede (och nog också hat) och vill uppenbarligen välta hela samhällssystemet över ända och önskar som det verkar närmast en revolution av något slag och kanske också konflikter och krig och framför allt gäller det Europas arbetarklass och ungdom som definitivt vill ha något helt annat än det som är nu.
207a8c6ab75b5983dd77d5aedc9a6950c39571a9
6ea27d61f01dfb80b064ac98757342951b3df25e
TITLE: Än en gång om de kusliga parallellerna mellan mellankrigstiden och samtiden DESCRIPTION: Det går nästan inte att förstå att det bara har gått 94 år sedan det sista fria valet ägde rum i Weimarrepubliken den 31 juli 1932, det vill säga i det dåtida mellankrigs-Tyskland. NSDAP erhöll då 37% samtidigt som tyska S (SPD) backade till runt 21% och det tyska kommunistpartiet (KPD) gick framåt och tog […] CONTENT: Det går nästan inte att förstå att det bara har gått 94 år sedan det sista fria valet ägde rum i Weimarrepubliken den 31 juli 1932, det vill säga i det dåtida mellankrigs-Tyskland. NSDAP erhöll då 37% samtidigt som tyska S (SPD) backade till runt 21% och det tyska kommunistpartiet (KPD) gick framåt och tog hem 14%. Att närmare 40% av dåtidens tyskar valde att rösta på NSDAP är naturligtvis chockerande för eftervärlden men om möjligt än mer chockerande är det faktum att högerextrema FPÖ ligger på 40% i de österrikiska opinionsundersökningarna, d v s i A.H.:s gamla hemland, samt att likaledes högerextrema AfD ligger på runt 30% i de tyska opinionsundersökningarna. I flera delstater i det forna DDR (d v s det gamla Östtyskland) handlar det om över 40% och de båda översta kartorna indikerar att flera av de delar av Tyskland där stödet för NSDAP var som störst i 1932 års val numera domineras av AfD. Vidare ligger även det franska extremhögerpartiet RN på runt 40% liksom flera liknande partier runtom i Europa och även på vänstersidan har liknande utveckling ägt rum som under mellankrigstiden: De gamla, historiska socialistiska arbetarpartierna smälter just nu bort som smör i solsken och i deras ställe har en ny spretig partifamilj växt fram bestående av vänsterpopulistiska och vänsternationalistiska TAN-vänsterpartier som kan samla 15-20% i bl a Frankrike och Italien. Detta innebär inte att dagens radikalhögerpartier såsom FPÖ, AfD, RN, PVV, FdI eller för den delen SD kan jämställas rakt av med mellankrigstidens NSDAP och inte heller kan Europas nya vänsterpopulistiska partier sägas motsvaras helt och hållet av dåtidens kommunistpartier men samtidigt är parallellerna alltför kusliga och inte minst oroväckande inför den närmaste framtiden.
TITLE: Än en gång om de kusliga parallellerna mellan mellankrigstiden och samtiden DESCRIPTION: Det går nästan inte att förstå att det bara har gått 94 år sedan det sista fria valet ägde rum i Weimarrepubliken den 31 juli 1932, det vill säga i det dåtida mellankrigs-Tyskland. NSDAP erhöll då 37% samtidigt som tyska S (SPD) backade till runt 21% och det tyska kommunistpartiet (KPD) gick framåt och tog […] CONTENT: Det går nästan inte att förstå att det bara har gått 94 år sedan det sista fria valet ägde rum i Weimarrepubliken den 31 juli 1932, det vill säga i det dåtida mellankrigs-Tyskland. NSDAP erhöll då 37% samtidigt som tyska S (SPD) backade till runt 21% och det tyska kommunistpartiet (KPD) gick framåt och tog hem 14%. Att närmare 40% av dåtidens tyskar valde att rösta på NSDAP är naturligtvis chockerande för eftervärlden men om möjligt än mer chockerande är det faktum att högerextrema FPÖ ligger på 40% i de österrikiska opinionsundersökningarna, d v s i A.H.:s gamla hemland, samt att likaledes högerextrema AfD ligger på runt 30% i de tyska opinionsundersökningarna. I flera delstater i det forna DDR (d v s det gamla Östtyskland) handlar det om över 40% och de båda översta kartorna indikerar att flera av de delar av Tyskland där stödet för NSDAP var som störst i 1932 års val numera domineras av AfD. Vidare ligger även det franska extremhögerpartiet RN på runt 40% liksom flera liknande partier runtom i Europa och även på vänstersidan har liknande utveckling ägt rum som under mellankrigstiden: De gamla, historiska socialistiska arbetarpartierna smälter just nu bort som smör i solsken och i deras ställe har en ny spretig partifamilj växt fram bestående av vänsterpopulistiska och vänsternationalistiska TAN-vänsterpartier som kan samla 15-20% i bl a Frankrike och Italien. Detta innebär inte att dagens radikalhögerpartier såsom FPÖ, AfD, RN, PVV, FdI eller för den delen SD kan jämställas rakt av med mellankrigstidens NSDAP och inte heller kan Europas nya vänsterpopulistiska partier sägas motsvaras helt och hållet av dåtidens kommunistpartier men samtidigt är parallellerna alltför kusliga och inte minst oroväckande inför den närmaste framtiden. De just nu genomsvettiga infödda majoritetseuropéerna verkar koka av vrede (och nog också hat) och vill uppenbarligen välta hela samhällssystemet över ända och önskar som det verkar närmast en revolution av något slag och kanske också konflikter och krig och framför allt gäller det Europas arbetarklass och ungdom som definitivt vill ha något helt annat än det som är nu.
6ea27d61f01dfb80b064ac98757342951b3df25e
207a8c6ab75b5983dd77d5aedc9a6950c39571a9
207a8c6ab75b5983dd77d5aedc9a6950c39571a9Det går nästan inte att förstå att det bara har gått 94 år sedan det sista fria valet ägde rum i Weimarrepubliken den 31 juli 1932, det vill säga i det dåtida mellankrigs-Tyskland. NSDAP erhöll då 37% samtidigt som tyska S (SPD) backade till runt 21% och det tyska kommunistpartiet (KPD) gick framåt och tog […]
Det går nästan inte att förstå att det bara har gått 94 år sedan det sista fria valet ägde rum i Weimarrepubliken den 31 juli 1932, det vill säga i det dåtida mellankrigs-Tyskland. NSDAP erhöll då 37% samtidigt som tyska S (SPD) backade till runt 21% och det tyska kommunistpartiet (KPD) gick framåt och tog hem 14%.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/aaa.jpg
Att närmare 40% av dåtidens tyskar valde att rösta på NSDAP är naturligtvis chockerande för eftervärlden men om möjligt än mer chockerande är det faktum att högerextrema FPÖ ligger på 40% i de österrikiska opinionsundersökningarna, d v s i A.H.:s gamla hemland, samt att likaledes högerextrema AfD ligger på runt 30% i de tyska opinionsundersökningarna. I flera delstater i det forna DDR (d v s det gamla Östtyskland) handlar det om över 40% och de båda översta kartorna indikerar att flera av de delar av Tyskland där stödet för NSDAP var som störst i 1932 års val numera domineras av AfD.
Vidare ligger även det franska extremhögerpartiet RN på runt 40% liksom flera liknande partier runtom i Europa och även på vänstersidan har liknande utveckling ägt rum som under mellankrigstiden: De gamla, historiska socialistiska arbetarpartierna smälter just nu bort som smör i solsken och i deras ställe har en ny spretig partifamilj växt fram bestående av vänsterpopulistiska och vänsternationalistiska TAN-vänsterpartier som kan samla 15-20% i bl a Frankrike och Italien.
Detta innebär inte att dagens radikalhögerpartier såsom FPÖ, AfD, RN, PVV, FdI eller för den delen SD kan jämställas rakt av med mellankrigstidens NSDAP och inte heller kan Europas nya vänsterpopulistiska partier sägas motsvaras helt och hållet av dåtidens kommunistpartier men samtidigt är parallellerna alltför kusliga och inte minst oroväckande inför den närmaste framtiden.
207a8c6ab75b5983dd77d5aedc9a6950c39571a9
6ea27d61f01dfb80b064ac98757342951b3df25e
TITLE: Än en gång om de kusliga parallellerna mellan mellankrigstiden och samtiden DESCRIPTION: Det går nästan inte att förstå att det bara har gått 94 år sedan det sista fria valet ägde rum i Weimarrepubliken den 31 juli 1932, det vill säga i det dåtida mellankrigs-Tyskland. NSDAP erhöll då 37% samtidigt som tyska S (SPD) backade till runt 21% och det tyska kommunistpartiet (KPD) gick framåt och tog […] CONTENT: Det går nästan inte att förstå att det bara har gått 94 år sedan det sista fria valet ägde rum i Weimarrepubliken den 31 juli 1932, det vill säga i det dåtida mellankrigs-Tyskland. NSDAP erhöll då 37% samtidigt som tyska S (SPD) backade till runt 21% och det tyska kommunistpartiet (KPD) gick framåt och tog hem 14%. Att närmare 40% av dåtidens tyskar valde att rösta på NSDAP är naturligtvis chockerande för eftervärlden men om möjligt än mer chockerande är det faktum att högerextrema FPÖ ligger på 40% i de österrikiska opinionsundersökningarna, d v s i A.H.:s gamla hemland, samt att likaledes högerextrema AfD ligger på runt 30% i de tyska opinionsundersökningarna. I flera delstater i det forna DDR (d v s det gamla Östtyskland) handlar det om över 40% och de båda översta kartorna indikerar att flera av de delar av Tyskland där stödet för NSDAP var som störst i 1932 års val numera domineras av AfD. Vidare ligger även det franska extremhögerpartiet RN på runt 40% liksom flera liknande partier runtom i Europa och även på vänstersidan har liknande utveckling ägt rum som under mellankrigstiden: De gamla, historiska socialistiska arbetarpartierna smälter just nu bort som smör i solsken och i deras ställe har en ny spretig partifamilj växt fram bestående av vänsterpopulistiska och vänsternationalistiska TAN-vänsterpartier som kan samla 15-20% i bl a Frankrike och Italien. Detta innebär inte att dagens radikalhögerpartier såsom FPÖ, AfD, RN, PVV, FdI eller för den delen SD kan jämställas rakt av med mellankrigstidens NSDAP och inte heller kan Europas nya vänsterpopulistiska partier sägas motsvaras helt och hållet av dåtidens kommunistpartier men samtidigt är parallellerna alltför kusliga och inte minst oroväckande inför den närmaste framtiden.
TITLE: Än en gång om de kusliga parallellerna mellan mellankrigstiden och samtiden DESCRIPTION: Det går nästan inte att förstå att det bara har gått 94 år sedan det sista fria valet ägde rum i Weimarrepubliken den 31 juli 1932, det vill säga i det dåtida mellankrigs-Tyskland. NSDAP erhöll då 37% samtidigt som tyska S (SPD) backade till runt 21% och det tyska kommunistpartiet (KPD) gick framåt och tog […] CONTENT: Det går nästan inte att förstå att det bara har gått 94 år sedan det sista fria valet ägde rum i Weimarrepubliken den 31 juli 1932, det vill säga i det dåtida mellankrigs-Tyskland. NSDAP erhöll då 37% samtidigt som tyska S (SPD) backade till runt 21% och det tyska kommunistpartiet (KPD) gick framåt och tog hem 14%. Att närmare 40% av dåtidens tyskar valde att rösta på NSDAP är naturligtvis chockerande för eftervärlden men om möjligt än mer chockerande är det faktum att högerextrema FPÖ ligger på 40% i de österrikiska opinionsundersökningarna, d v s i A.H.:s gamla hemland, samt att likaledes högerextrema AfD ligger på runt 30% i de tyska opinionsundersökningarna. I flera delstater i det forna DDR (d v s det gamla Östtyskland) handlar det om över 40% och de båda översta kartorna indikerar att flera av de delar av Tyskland där stödet för NSDAP var som störst i 1932 års val numera domineras av AfD. Vidare ligger även det franska extremhögerpartiet RN på runt 40% liksom flera liknande partier runtom i Europa och även på vänstersidan har liknande utveckling ägt rum som under mellankrigstiden: De gamla, historiska socialistiska arbetarpartierna smälter just nu bort som smör i solsken och i deras ställe har en ny spretig partifamilj växt fram bestående av vänsterpopulistiska och vänsternationalistiska TAN-vänsterpartier som kan samla 15-20% i bl a Frankrike och Italien. Detta innebär inte att dagens radikalhögerpartier såsom FPÖ, AfD, RN, PVV, FdI eller för den delen SD kan jämställas rakt av med mellankrigstidens NSDAP och inte heller kan Europas nya vänsterpopulistiska partier sägas motsvaras helt och hållet av dåtidens kommunistpartier men samtidigt är parallellerna alltför kusliga och inte minst oroväckande inför den närmaste framtiden. De just nu genomsvettiga infödda majoritetseuropéerna verkar koka av vrede (och nog också hat) och vill uppenbarligen välta hela samhällssystemet över ända och önskar som det verkar närmast en revolution av något slag och kanske också konflikter och krig och framför allt gäller det Europas arbetarklass och ungdom som definitivt vill ha något helt annat än det som är nu.
6ea27d61f01dfb80b064ac98757342951b3df25e
207a8c6ab75b5983dd77d5aedc9a6950c39571a9
18a10217f94a08e3581ee4beca7a238f89630281Det finns mycket att kritisera den sittande regeringen för men ibland gör den också rätt – de tre ministrarna Nina Larsson, Parisa Liljestrand och Jakob Forssmed skriver tillsammans i UNT att de vill gå till botten med och om möjligt försöka råda bot på varför en så hög andel av landets barn och unga numera […]
Det finns mycket att kritisera den sittande regeringen för men ibland gör den också rätt – de tre ministrarna Nina Larsson, Parisa Liljestrand och Jakob Forssmed skriver tillsammans i UNT att de vill gå till botten med och om möjligt försöka råda bot på varför en så hög andel av landets barn och unga numera hyser starkt negativa attityder till hbtqi-personer:
Ända sedan 1990-talet blev attityderna till hbtqi-personer stadigt alltmer positiva bland både barn och unga och invånarna i landet i övrigt men under de senaste åren har ett oroväckande trendbrott ägt rum som inte minst hbtqi-personer själva vittnar om i sin vardag och som Forums för levande historia senaste in/toleransundersökning visar i siffror, som bygger på svar från 8100 högstadie- och gymnasieelever.
År 2013 gav exempelvis hela 75% av de heterosexuella eleverna inte uttryck för några negativa attityder till hbtqi-personer i det årets in/toleransundersökning men i årets undersökning handlar det bara om hälften av de heterosexuella barnen och ungdomarna som inte gör det.
I stället hyser hälften av de heterosexuella högstadie- och gymnasieelever mer eller mindre negativa attityder till btqi-personer. Exempelvis uppger hela en femtedel av dagens barn och unga att de inte ens vill bo granne med en homosexuell person och det är tyvärr mycket troligt att en än högre andel av dagens barn och unga hyser negativa attityder till specifikt transpersoner.
Den kraftigt växande intoleranstrenden har dels att göra med den tilltagande högerradikaliseringen av den unga generationen och dels att göra med att runt 45% av alla barn och unga numera har någon slags utländsk och framför allt utomeuropeisk bakgrund.
I stort sett samtliga av dagens barn och unga (över)konsumerar numera sociala medier där de översköljs med högerradikal propaganda samtidigt som att de i praktiken har slutat läsa tidningar, se på tv, lyssna på radio och läsa böcker. Och invånarna med utomeuropeisk bakgrund är då överlag mer negativt inställda till hbtqi-personer än vad majoritetsinvånarna är och det oavsett ålder.
I Forums för levande historia senaste in/toleransundersökning sticker två grupper av barn och unga ut vilka hyser mycket starkt negativa attityder till hbtqi-personer som i många fall antagligen går att översätta med både vrede, förakt och till och med hat.
Dels handlar det om eleverna som går ett yrkesprogram på gymnasiet – bland dem hyser 23,8% mycket starkt negativa attityder till hbtqi-personer – och dels handlar det om de muslimska eleverna – bland dem hyser 24,4% mycket starkt negativa attityder till hbtqi-personer. De båda grupperna överlappar delvis och de går i stort sett att ”översätta” till barn och unga från LO-kollektivet som har högerradikaliserats samt till barn och unga med utomeuropeisk och muslimsk bakgrund.
Slutligen visar samma undersökning att dagens barn och unga blir mer retade, trakasserade, hotade och inte minst utsatta för fysiskt våld i högre utsträckning än tidigare. I skuggan av gängkriminaliteten och den vidhängande gangstersubkulturen och gangsterrap-musiken har kort och gott har ett rått och hårt tonläge blivit norm bland barn och unga och det har framför allt blivit långt mer socialt accepterat att utsätta någon för kroppsligt våld. Till exempel har andelen högstadie- och gymnasieelever som uppger att de blir retade ökat från 33% till 51% sedan 2013 års undersökning och bland de elever som självidentifierar sig som homosexuella har andelen som uppger att de regelbundet blir retade och trakasserade ökat från 35% 2013 till hela 60%.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/namnlost.jpg
https://www.unt.se/debatt/artikel/dadet-i-berlin-visar-att-hatet-maste-stoppas/r0e8yepj
Attentatet i samband med Pridefirandet i Berlin visar med brutal tydlighet vart hat mot hbtqi-personer kan leda. En kvinna dödades och 29 människor skadades när en bil kördes in i en folksamling i Tiergarten och personer därefter angreps med ett stickvapen. Våra tankar går till offren, deras närstående och alla som fått sin trygghet sönderslagen på en plats som skulle präglas av frihet, gemenskap och rätten att vara sig själv.
Det går inte att dra en rak linje mellan ett hån i ett klassrum och ett terrordåd på en gata. Men våld uppstår inte i ett vakuum. När fördomar tillåts växa, när avhumaniserande språk normaliseras och när hot inte möts tydligt förskjuts gränserna för vad som anses acceptabelt.
Arbetet mot Hbtqi-fientlighet måste därför börja tidig. Skolan ska vara en plats där unga kan känna trygghet, växa och vara sig själva. Ändå finns elever som tar av sig regnbågsmärket innan de går in genom skolans dörrar, som väger varje ord och som undrar om ett hån i korridoren också ska följas av ett hot i mobilen. Forum för levande historias undersökning ”Unga tycker om andra” visar en utveckling som måste tas på största allvar. I myndighetens tidigare studier har elevernas attityder till olika minoritetsgrupper gradvis blivit mer positiva. Så är det inte längre. Utvecklingen har i stället vänt. Den största försämringen gäller attityderna till homosexuella, bisexuella och transpersoner
Förändringen syns tydligt i siffrorna. Andelen elever som instämde i ett positivt påstående om homosexuella, bisexuella och transpersoner minskade i den senaste undersökningen från 85 till 63 procent. Utsattheten är också allvarlig. Sex av tio homosexuella elever uppger att de blivit retade under det senaste året och drygt var fjärde att de blivit hotade så allvarligt att de känt sig rädda. Frågorna tecknar en bild av en grupp unga som lever med stor otrygghet.
Den här utvecklingen är helt oacceptabel. Hbtqi-personer ska kunna leva ett liv där deras rättigheter och identitet respekteras fullt ut. Ingen ska utsättas för diskriminering, hot, hat eller våld på grund av vem de är eller vem de älskar.
Vi tar det här på fullaste allvar. Den här regeringen bedriver därför ett långsiktigt, systematiskt och strategiskt arbete för hbtqi-personers fri- och rättigheter. Genom handlingsplanen ”Stolt och trygg” har vi kraftsamlat arbetet med konkreta åtgärder. Arbetet omfattar bland annat att motverka våld och diskriminering och att förbättra unga hbtqi-personers villkor och hälsa. Flera myndigheter har fått strategiska uppdrag. Totalförsvarets forskningsinstitut kartlägger hbtqi-fientlighet i digitala miljöer och Folkhälsomyndigheten samordnar, stödjer och följer upp myndigheternas arbete. Det gör insatserna mer samlade, strukturerade och långsiktiga.
Nu tar vi nästa steg. Forum för levande historia får därför i uppdrag att fördjupa kunskapen om varför attityderna har försämrats, hur ungas egen utsatthet påverkar synen på andra grupper och varför flickor generellt uppvisar mer toleranta attityder än pojkar.
Mer kunskap behövs för att åtgärderna ska bli träffsäkra. Men skolor och andra vuxna kan inte vänta. Rektorer, lärare och huvudmän måste agera när elever utsätts, stärka det förebyggande arbetet och säkerställa att den som drabbas snabbt får stöd. Hbtqi-fientlighet ska bemötas lika tydligt i korridoren, omklädningsrummet och klassrummet som på nätet.
Ingen ung människa ska behöva välja mellan trygghet och rätten att vara sig själv.
Nina Larsson, Jämställdhetsminister (L)
Parisa Liljestrand, Kulturminister (M)
Jakob Forssmed, Socialminister (KD)
0deb146b6f548d8003980f715d3ff796da17490aEuropas högerpopulistiska ledare tävlar just nu om att bräcka varandra vad gäller apokalyptisk retorik nu när runt 50 000 marockaner, andra nordafrikaner och subsahariska afrikaner har tagit sig över gränsen till den spanska enklaven Ceuta på den afrikanska sidan av Gibraltarsundet. Hatet mot EU och Bryssel och mot landets premiärminister Pedro Sánchez som leder Spanska […]
Europas högerpopulistiska ledare tävlar just nu om att bräcka varandra vad gäller apokalyptisk retorik nu när runt 50 000 marockaner, andra nordafrikaner och subsahariska afrikaner har tagit sig över gränsen till den spanska enklaven Ceuta på den afrikanska sidan av Gibraltarsundet.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/1-3.jpg
Hatet mot EU och Bryssel och mot landets premiärminister Pedro Sánchez som leder Spanska socialistiska arbetarpartiet (PSOE) vet inga gränser efter att Sánchez regering har infört sanktioner mot Israel och hårt kritiserat Israels och USA:s krig i Västasien samt efter att landet nyligen införde en amnesti för papperslösa.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/2-4.jpg
Beroende på hur situationen utvecklar sig kan det som sker just nu bli en så kallad gamechanger för både SD:s och de andra partiernas del nu när européerna redan upplever att undergången närmast är här när skogsbränder rasar i Sydeuropa och 10 000-tals gamla, sjuka och barn blir sjuka av och till och med avlider av extremhettan.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/3-2.jpg
Det är tydligt att Tidöpartierna med SD i spetsen just nu satsar allt på att försöka göra den aktuella migrationskrisen i Ceuta till gamechanger:n i det kommande valet som därmed ska säkerställa ännu en valseger för SD, M, KD och L och det återstår nu att se om så blir fallet eller ej.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/4-1.jpg
